Fritidsbarn ❤️

Alltså det här är ju bara för galet! Min bebis är ett fritidsbarn soon to be skolbarn!! Hon började såklart fritids samtidigt som jag började jobba nu första augusti. Skolan börjar nästa vecka. Alltså att den där lilla 50 cm bebisen jag häromdagen födde fram börjar skolan nu..?!?! Vad hände?!?! Hon var rysligt nervös inför men pappan var med första dagarna och vi lät inskolningen ta den tid den behövde, trots allt är hon fortfarande liten och behöver oss. Mer än vi ibland förstår. Nu stortrivs hon och sa idag att hennes skola är världens bästa skola. Kändes så himla bra i hjärtat! Och jag känner likadant. Vi har inte valt mainstream-skolan utan valde skola noggrant, och den känns verkligen som världens bästa. Selma har fått kompisar, fritidspedagogerna verkar superbra och Selma gillar dom också väldigt skarpt. Idag hade dom lekt i vattenspridare och Selma hade alldeles vått hår och var överlycklig när jag hämtade henne. 

Helst hade jag såklart haft sommarlov med henne tills skolan börjar men, jag vill också jobba nu det här vikariatet som jag fått chans till. Det är superroligt och alltid trevligt med extra pengar ju. Så då fick det bli såhär. Nästa sommarlov tar vi långlov, jag, bebis, Selma och Elias ❤️

Bilder från hemvägen från första fritidsdagen ❤️


Sjaltillskott

Vi har blivit med sjaltillskott, jag kände att jag behövde en till storlek inför bebis ankomst så det fick bli denna. En storlek 4 från London Sling Company som jag hittade begagnat på en köp och sälj på facebook. Så himla fin och SÅ makalöst skön att bära i. Jag är väldigt imponerad. Både av att den på riktigt blänker och av hur den avlastar. 100% bomull så väldigt enkel att tvätta och sköta och så mjuk. Jag tror att jag och Bebis kommer trivas mycket bra med denna. Elias också men just nu är han i en fas med väldigt mycket spring i benen så han vill nästan aldrig bli buren, men ibland så. Och han kommer ju troligtvis vilja när Bebis kommit och han behöver mamma lite extra. Så vart det i alla fall för Selma. Det här är mitt första begagnat-köp av sjal och jag var ju väldigt nervös (den var inte helt billig!) men den var i kanonskick precis som hon hade lovat, den var bra packeterad och som bonus, alldeles perfekt ingosad. 


Dagens mage ❤️

Vecka 22 nu (21+4) och hon börjar bli så himla stark därinne masaAllah, sparkar, sprattlar, bökar och har sig. Min lilla lilla Böna, inte så liten längre ju! 27 cm lång och 450 gram just nu, enligt appen. Och vi närmar oss det magiska datum då hon skulle kunna klara sig om hon föddes. Det datumet är en sån milstolpe! Jag mår typ oförskämt bra just nu, mår inte illa (så länge jag låter bli o äta sånt jag äcklas av, vilket är en del haha!), foglossningarna är bra mycket bättre, jag är piggare och känner mig nästan lite hurtig. Nästan. Nu har jag dock en redig jäkla hosta alltså, så jag kissar ju på mig typ hela tiden. Så himla ovärdigt så det är inte sant! Men men, hoppas verkligen det ger med sig snart. Räcker ju o kissa på sig vid redigt olägliga och starka nysningar. Det här är ju orimligt! 

Börjar längta mer ochmer, vägar handla mer och mer, vågar boa mer och mer. Vågade till och med läsa inledningen på min bok ”föda utan rädsla” häromdagen. Baby steps. Åkte förbi förlossningen med jobbet här igår och blev helt rörd, så jag börjar till och med se fram emot förlossningen. Vågar till och med tänka att det kan gå bra. Mina du’a är ju där hela tiden, ber att det ska gå bra, att vi ska få en frisk bebis. Men jag har inte vågat tänka att det kanske kan bli så förräns nu. All hennes gymnastik därinne är ju bästa bästa medicinen för mig alhamdulillah ❤️

Furuvik och nytt jobb

Idag tog vi en eftermiddagstur till Furuviksparken, 2 veckor kvar på deras säsong så vi ska maxa guldkorten nu sista skälvande dagarna haha. Det blev en hel del karuseller, för barnen då, pappan och farbror Dylan. Jag får typ inte åka nåt, eller ja jag får väl på egen risk. Men vill ej riskera plus mår illa av exakt allt haha. Det var iaf väldigt roligt, mysigt att vara alla samlade och 3-4 timmar är ganska lagom eg, barnen orkar sällan längre. 

Sen är det även så att denna mamma gått och fått sig ett jobb på gravida dar! Ett vikariat som dagbarnvårdare närmare bestämt! Det bli nu under hösten, och Elias är även han inskriven i gruppen, såklart. Har jobbat 1,5 vecka nu och stortrivs, har så himla kul! Elias skolas ju in han med just nu, och även han stortrivs men blir väldigt trött såhär i början. Mycket nytt. Känns väldigt kul att få tjäna in lite extrepengar också nu så kan vi använda dom pengarna till det Bebis kommer behöva. Kommer av senkretesskäl inte skriva några detaljer alls om jobb mm, men att jag är på ett jobb om dagarna är ju inte hemligt. 

Yoyons slutbetyg

Här har det rådit tystnad! Helt enkelt pga jag har haft för mycket tvätt och varit för trött för att ens orka hålla ögonen öppna på kvällarna. Denna graviditet vill tröttheten liksom inte släppa! Men så kan det vara antar jag. Nu när jag är ikapp med tvätten så kanske jag hinner skriva på dagarna istället! Hoppas! Vi har ju varit hemma nu några dagar och hunnit packa upp allt, tvätta allt och komma hem ordentligt. Detta inkluderar att Yoyon har blivit totalsanerad, tvättad, badad, skrubbad, polerad och insmord efter en hård arbetsmånad. Helt klart en bra mycket tuffare terräng i Istanbul än här i Gävle. Dessutom höll dom på att gräva för nytt avlopp i hela våran by så det vart rejält lerigt vid regn och det har ju regnat en del alltså. 

Så hur har Yoyon klarat sig? Denna pyttelilla dockvagn till resevagn… hur har det egentligen gått för dom pyttesmå ej låsbara hjulen på leriga bergsvägar, ojämna gator, trånga marknader, hoppiga racerbussar och på flyget? 

Den har klarat jobbet så himla bra! Jag var faktiskt rejält orolig för hur dom små hjulen skulle klara av ojämnheterna i deras gator där, men det har varit nästan helt problemfritt. Där det har vart som allra sämst har jag fått putta på lite med foten på bakaxeln men den är lätt att nå med foten så det var inget problem alls. Att kunna låsa hjulen saknade jag inte det minsta, dom rullade verkligen fram överraskande bra trots stundvis urusel terräng. I alla trånga utrymmen har den, föga förvånande, klarat sig superbra. I Istanbul finns liksom en grej att dom bygger trottoarer i mån av utrymme, dom tar inte ner träd i onödan verkar det som. Så på vissa platser kan trottoarer smalna av och bli supersmala, där har jag faktiskt bara kört på bakhjulen och för första året har jag sluppit gå ner på gatan utan kunnat komma fram på trottoaren ändå. 

På bussarna är Yoyon inte den stadigaste vagn jag varit med om direkt, det märker jag ju även av i lokaltrafik här i Sverige. Den har nog helt enkelt för smal hjulbas för att stå helt helt stadigt. Vilket gör att i Istanbul, där bussarna kränger, tvärnitar, brassar på, guppar och studsar (särskilt ut mot byarna på asiatiska sidan) och far fram där måste man stå och verkligen hålla fast vagnen. Vi tänkte köpa ett spännband och surra fast vagnen men det blev inte att vi hittade nåt så nästa gång köper vi med ett härifrån. Men en av oss föräldrar har stått och hållit fast vagnen vid varje bussresa och det har ju funkat. Hade vi behövt fälla ihop vagnen så hade det ju tagit några sekunder och varit helt lugnt men Elias ville gärna sitta i vagnen när vi åkte buss så då gjorde vi så. 

På flyget då? Vi flög med Atlas Global och på vägen dit var det absolut inga problem. Vi pratade med en av deras egna representanter på flygplatsen och hon försäkrade oss att Yoyo är den enda sulky som dom godkänner som handbagage. Bara den ligger i en väska så är det lugnt, och vi hade ju med oss den tillhörande väskan annars kunde man få en vagnpåse av dom där. På vägen hem däremot så var det en massa tjafs vid incheckningen om att den var för stor, inte alls godkänd osv. Fast att jag föll ihop den, ställde den bredvid min mans carry-on väska och visade att den är ju mindre än hans väska, samt att vi hade en tillhörande väska som vagnen skulle packas ner i. Till slut kom nån chef och tittade och efter en stunds argumentation så sa han till henne i disken att ge oss en lapp att den var godkänd som handbagage. Vilket hon vägrade. Men vi fick köra in den i alla fall. Väl borta vid gaten så stoppade vi den bara i dens tillhörande väska och klev ombord. Ingen sa att knyst om vagnen, och den får gott och väl plats på hyllan ovanför så jag förstår inte vad dom bråkade om. Men det gjorde dom i alla fall. Men skönt att vi slapp checka in den för vi använde den massor på flygplatsen. Vi hade stigit upp supertidigt, barnen var supertrötta och det är långa sträckor att gå på Atatürk så barnen turades om att åka och vi kom därför helt utan gråt fram till flygplanet. Så rackarns skönt! 

Yoyon är ju den dyr resevagn, kostar runt 4000kr, och vi har ju velat ha den sen den kom ut men inte haft råd förrän nu i våras. Men nu har jag ju några budget resevagnar att jämföra med och den är helt klart värd sin peng! Har man råd och vet att man kommer resa relativt mycket så är den en väldigt bra investering! Den rullar och svänger verkligen helt utan att jag anstränger mig, vilket jag upplevt att många sulkys inte gör, dom blir trögstyrda helt enkelt, särskilt när barnen blir lite större. Denna rullar ju som inget, även med Selma i så rullar den som inget. Svänger på en femöring! Jag är väldigt nöjd med hur Yoyon står sig på resa och denna vagn kommer ju få stanna här helt klart. Den ska kompletteras med ett kompatibelt babyskydd samt babyskyddsadaptrar nu till Bebis och sen rulla vidare i våran familj. 

Vecka 20 ❤️

Vecka 20 är här och på väg att passera till och med! Dagarna flyger förbi här, särskilt dom senaste två dagarna när jag suttit fast i soffan under en sjuk Elias. Kanonhög feber första dagen följt avhalsont dag två. Det känns som jag knappt stigit upp på morgonen innan det är kväller igen (kanske för att jag inte ens får chans att byta ur pyjamasen). Men även fast dagarna flyger förbi just nu så känns det så plågsamt långt kvar till december. Jag längtar mer och mer intensivt efter denna lilla person, ju mer jag känner henne röra sig inuti mig desto starkare och nästan outhärdlig blir längtan också. Lilla Böna ❤️ Inte så liten somnån böna längre för all del, hon som redan nu spänner kroppen så att det trycker upp mot mellangärdet och ner mot snippan samtidigt. Hehe blir en till stark och kraftfull tjej i våran familj tror jag bestämt, masaAllah!! 

Hur mår min kropp och knopp då? Alltså jag är så fruktansvärt trött! Hela tiden! det känns som tortyr att behöva vara upprätt och ha öppna ögon på dagarna, förutom några få timmar på em/kväll då jag kan orka med lite mer. Men alltså denna trötthet! Helt galet! Ligger utslagen hela fm, orkar på sin höjd gå på toaletten typ, somnar med barnen på kvällarna… är så trött att jag knappt orkar fokusera blick och öron på folk som pratar med mig så begraver näsan i böcker istället, som jag alhamdulillah packade med mig en hel trave av. Men, min ångest är som bortblåst ALHAMDULILLAH ❤️ Det dära fantastiska ultraljudet i kombination med att hon exakt samma dag som UL började röra sig så mycket mer, starkare, regelbundet har räddat mig! Jag är så himla tacksam för fy bubblan vad det har varit vidrigt… nu kan jag njuta och längta och det är helt makalöst! I början av graviditeten har jag nästan mest känt ”varför utsätter jag mig för det här?” Medans nu känner jag att jag vet exakt varför!! Mitt barn växer ju därinne!! Därför utsatte jag mig för så många veckors ångest, illamående, trötthet, foglossning. En till världsmedborgare, en till bebis, en lillasyster till mina barn… det är såklart att det var därför!! Och hon är redan värd det 1000 gånger om. Alltså jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har längtat efter den här känslan i själen, den här lyckan, att vara så förväntansfull… älskade lilla lilla bebis, jag ser fram emot att få träffa dig! 

Fogloggningarna som har varit helt vidriga har lugnat sig alhamdulillah, jag har fortfarande ont, dagligen, men jag kan gå utan problem! Jag tänker på tempot och låter bli att springa, vila när jag behöver och på så vis håller det sig i schack. Dom dagar jag ska gå mycket har jag fogbälte vilket verkligen underlättar men själva bältet är också obekvämt haha, så använder det bara när jag måste. Samtidigt så känner jag att jag måste börja träna igen!  Kroppen ska orka bli tyngre nu på kort tid och jag ska orka ta hand om barnen även i höst så direkt vi kommer hem drar jag igång med dagliga yoga-pass, vare sig jag har lust eller ej! Promenader räcker inte känner jag, bålen, ryggen, axlarna… det behöver få lite kärlek och omvårdnad. Och jag behöver träna på att andas genom smärta haha. Märker nu när fogarna hugger så spänner jag hela kroppen som en fiolsträng och håller andan. Inte helt optimalt, särskilt inte inför kommande förlossning… 

Och mitt boa-sug har kickat in på nån sorts turbo-fart! Ligger som en galen och surfar på skötbord, byråar, nya tapeter, göra egna sänggavlar, skötväskor, åkpåsar, babynest, bärsjalar och bärselar och kan bara inte sluta. Vill faktiskt hem och sätta igång nu! Längtar efter att få mäta upp för nya möbler (som vi förhoppningsvis har råd att köpa haha), rensa rensa rensa bland kläder, leksaker och prylar hemma, beställa grejjer och dona… det ska bli så himla kul! 

Magbilden är inte dagsfärsk pga senaste dagarnas pyjamas-look haha! Men är i vecka 18+5 här, så nästan i vecka 20 ändå. Idag är jag i vecka 20 och närmare bestämt 19+5 så bilden har ju hunnit bli en hel vecka gammal. Men var ändå tvungen att ta denna pga, kolla bilden med Selma, inte ens arrangerad ju! Storasyster som längtar och redan älskar ❤️

Översvämningar

Idag drabbas Istanbul av dom värsta översvämningarna på 9 år. Min man skulle iväg in till stan idag men ingen av oss tyckte att det kändes säkert att åka buss imorse när vi hörde regnet vräka ner, efter att ha regnat hela natten. Just nu är det upphåll här i våran by i alla fall men det väntas mer och värre regn i hela stan senare i eftermiddag och kväll. Jag är så himla tacksam att han inte är ute och far idag min man. Inne på kapali carsi i Eminönu så forsar vattnet längs hela marknaden ner mot Bosporen. Nyheterna visade hur försäljare desperat försökte rädda sina varor och jag antar att många kämpar precis lika hårt för sina hem idag… vi har en hemmadag klistrade vid nyheterna helt enkelt, ska snart gå till Meral som bor här intill men längre vågar vi oss inte idag, faktiskt. 


Datelördag

Idag fick jag och maken komma ut på en riktigt härlig lördagsdejt! Vi tog båten över till Yeniköy och Istiniye Park där vi såg nyaste Spiderman. Den var riktigt riktigt bra! Mysigt att se på bio också, det var länge sen nu. Sen tog vi taxi tillbaka till Yeniköy, hittade en restaurag vi vattnet som såg lovande ut. Och den var fantastisk! Supergod mat, dessert och lemonad…. jag drack 3 stora glas haha! MUMS! Innan vi åkte hela vägen tillbaka hem till barnen så köpte vi en varsinn kall soda och strosade längs strandpromenaden i Beykoz. Sen lyxade vi med taxi hem också. Så skönt haha! En helt perfekt dejt… 

Denna man alltså, min kärlek masaAllah ❤️


 

Ett år sen… 

Det var inte bara en vanlig dejtlördag idag, idag firar hela Turkiet. Ett år har gått sen kuppförsöket misslyckades! Ett helt år… så rädd jag var den här natten, hemma i tv-soffan, för prick ett år sen. Idag och imorgon firar och minns hela Turkiet, många förlorade livet och tänk vad som kunde ha hänt… militärkupp. Så läskigt! Alhamdulillah så är Turkiet fortfarande sig likt! 


Anadolouhisari

Far och dotter, hand i hand, på strandpromenaden i Beykoz. Vackra Beykoz! 

Sutlac! 

Spaning över kanten på relingen

Framme i Anadolouhisari, en lekpark byggd inuti en gammal ruin från en sultans palats! Barnen var helt överlyckliga, vi vuxna med, så fint och ett riktigt smultronställe. Lugnt, vackert och så läckert. 



Lycka för ett preggo som inte kan överleva utan surt, hemmagjord lemonad på ett gigantiskt cafe med världens största (väldigt bra inhägnade!) lekpark precis bredvid vårt bord.  Med utsikt över underbara Bosporen! Lycka lycka lycka haha! 

Och glass i stora lass, såklart. 



På båten hem igen, med Istanbul skyline i solnedgång som utsikt.