Favoritmuggen

Mitt humör nu för tiden, det är liksom ganska kompatibelt med namnet på Mia Skäringers föreställning.. ganska så stadigt, no more fucks to give. Jag orkar inte längre med att stå ut med sånt som kvinnor så länge fått så lov att stå ut med. Av ren överlevnadsinstinkt har vi gått med på än det ena och än det andra. Vi står ut med att samhället lär oss att vara rädd för alla män (gå inte ut själv, jogga inte i skogen, följ inte med nån du inte känner, ta inte taxi ensam…) men samtidigt måste vi skydda mäns egon genom att högt stämma in i deras ”inte alla män”-kör. Jag orkar inte längre vara en jävla curlingborste, som polerar världen för alla mäns skull. Dom får härmed ta ansvar för sitt eget, precis så som kvinnor gjort i alla tider. Samtidigt som vi dessutom tvingats ta ansvar för mäns alla problematiska beteenden. Och en kvinna som är arg, less och har no more fucks to give. Det vet vi alla att då är man inte riktigt tillräckligt behaglig. Jag har sagt upp mig som behagare av andra och jag tar härmed min fulla plats på jorden. Det är en ny jag som är på väg att födas, så här i mina första år som 30-nånting så har så mycket utveckling fått ta plats. Och det jag gör plats för när jag skalar bort livsuppgifter som behagare och curlingborste, det är systerskap. Systerskapet det bästa är ♥ Och, det lustiga är, att denna period av omvärdering av ungefär allt. Den har gjort mig till en mycket tryggare, lugnare, stabilare och ganska mycket behagligare mamma.

Nu ska denna obehagligt bittra och trötta mamma gå och käka lunch. Och sen jobba lite till innan Selma ska hämtas hem. Elias är hemma med hosta men roar sig själv ganska bra faktiskt, fast jag är dötråkig när jag jobbar.

DSC00906

Bloggens pånyttfödelse!

Nu är det på gång grejjer i mina skrivarfingrar känner jag. Det känns som att hela världen är i förändring, och jag har så många tankar, åsikter och känslor att få ur mig. Men så har vi haft en nyfödd, tampats med ohyra, flyttat både med firman och privat.. så jag har inte räckt till för att ta upp allt jag ser hända runtomkring mig och som jag egentligen vill lägga tid på att skriva om. När jag har satt mig ner, haft tid och velat skriva om något av det som jag brinner för så har hjärnan inte kunnat bearbeta tankarna till text. Det har inte kommit något ur mig. Men min skalle är på väg tillbaka. Jag är på väg tillbaka. Jag har ägnat månaderna sen vi flyttade in i huset till återhämtning av mig själv, och min skrivarlust, min tankeförmåga… det kommer tillbaka! Och ni anar inte hur mycket som bubblar upp.

Jag kommer även försöka börja jobba med att marknadsföra bloggen igen och även lägga in annonser igen. Jag kommer fortsätta skriva mina vardagsinlägg också, men kanske att dom också får en lite ny twist, och så kommer det blandas med viktigare inlägg. Och såklart en del om huset! Det vart inte alls en så väldokumenterad flytt som jag hade hoppats på här, men orken har verkligen inte räckt till. Designen kommer få sig ett lyft osv. Allt kommer inte ske över en natt men, ni som varit med ett tag kommer nog se att jag litegrann hittar tillbaka till vad bloggen en gång var. Men min förhoppning är ju ändå att både den och jag utvecklats sen jag skrev mitt första inlägg i en blogg år 2006. Det var dock på en annan plattform och dumt nog raderade jag den bloggen. Tänk o ha den kvar…

En riktigt gammal bild, på en inte fullt lika gammal Therese. Bilden är från Turkiet 2010. Så ung och så utsövd en var på den tiden?!

DSCN1264

Elias 5-årskalas ♥

Såklart har vi även firat våran 5-åring. På hans födelsedag gjorde vi våran vanliga tradition men god frukost, Elias önskade sig äggmackor, nutellan vägrade han äta haha. Men äggmackor med en 5a av ketchup och massa frukt. Mums! Sen fick han sina presenter, som alla blev totala hits. Sen tog vi oss ut till pulkabacken och åkte madrass. Så himla kul! På kvällen åt vi tacos, marrängswiss och vi hade dessutom besök av min mamma och moster. Så himla mysigt! Och Elias var så nöjd ♥

DSC01866

DSC01871

DSC01900

DSC02019

DSC02038

Ett par veckor senare var det dags för stora kalaset. Med kompisar och familj, Elias hade önskat sig en racerbilstårta och min systerdotter antog sig uppdraget och gjorde så fina och goda tårtor! Elias var bortom nöjd. Fruktspett och racerbilstårta. Och dessutom hade jag bakpremiär i mitt nya kök och bakade bullar. Det blev ett så lyckat och mysigt kalas med många nära och kära, ännu några fullträffar till presenter och massa lek och bus ♥

Tack alla som kom och gjorde Elias kalas till något alldeles speciellt och superfint!

DSC02235

DSC02240

DSC02241

DSC02278

Elias 5 år ♥

Nu har ju hela februari månad passerat utan att jag har hunnit, eller ja, tagit mig tid att sitta vid datorn. Det har varit fullt upp med jobb, ett oerhört spännande, nytt kliv i livet som ni snart kommer få läsa mer om, fix hemma osv. Men, inte minst så fyllde ju Elias 5 år! Elias, min Elias… hur kan han redan ha blivit 5 år?! Elias som aldrig velat mammas sida har nu helt plötsligt bestämt sig för att han ska åka med pappa och Selma till Turkiet helt utan sin mamma! Det gör en tydligen när en är 5 år?!

Min kloka, vackra, smarta, modiga kille. Han som gillar ordning och reda, att saker ska va som dom ska. Han som inte gillar förändringar (precis som sin pappa) och som mest av allt gillar att mysa hemma, alla tillsammans. Han som nu vill börja på klättring och som tydligen vill ut på äventyr med sin pappa och storasyster. Han som är världens bästa storebror och passar Eva som en liten hök, när jag ber honom. Han som älskar att vara inne men sen vi flyttade till huset, helt plötsligt, mest bara vill vara ute i trädgården. Gräva, hacka, bygga…

Han som har ett brinnande och aldrig utdöende dinosaurie-intresse, och så mycket han kan om sina dinosaurie-kompisar sen. Han som fortfarande vill ha mammas hjälp med det mesta, men så fort han bestämmer sig för att klara nåt, kan klara precis vad som helst.

Mitt hjärtas skatt, min son, min 5-åring ♥♥♥
Tack för att du är du, och tack Allah för att han kom till just oss ♥♥♥

IMG_5110

IMG_5118

IMG_5137 IMG_5140

Hejdå lägenhetsliv!

Nu är nycklarna till lägenheten återlämnade, blandade känslor hos familjemedlemmarna under sista kvällen i lägenheten. Då vi putsade av alla lister, dörrar, dörrkarmar… Jag själv är enbart lättad! Jag var SÅ redo att flytta ut, jag var SÅ trött på detta eviga dutt-flyttande, så som det blir när den ena vuxna har 3 barn med sig vad hon än gör och den andra vuxna samtidigt jobbar 150%… det tar en evighet av att köra en möbel om dagen, 4 lådor en annan dag. Vi tog ju stora flyttlasset en helg i slutet av december men sen har det vart kvar i förrådet, balkongen och massa smådutt. Så drygt! Men, nu är det klart! Nu är allt överflyttat och vi kan vara hemma, vila i att slippa fara och flänga mellan hus och lägenhet. Och bara få allt i ordning i huset i lugn och ro.

8 år bodde i vi lägenheten. Jag var halvvägs genom graviditeten med Selma, och vi var så glada över att få flytta till en så stor och rymlig 3a med öppen planlösning. Och länge trivdes vi där, jättebra! Men det blev för trångt, min längtan efter att vara på markplan för stark och så fick vi dessutom vägglöss från en grannlägenhet samtidigt som Eva föddes ungefär. Vidrigt! I ett halvår fick vi sanerat om och om igen, vi har haft värmetält stående i sovrummet 4-5 gånger nånting? En hund som känner lukten av alla levande löss och ägg, en sk vägglushund, har sökt av våran lägenhet säkert 10 gånger. Oftast har vi då hunnit få tillbaka redan från förra saneringen, lägenheten stod ju tom så dom kom till oss pga brist på mat kan man säga. Och alltså vägglöss… det är helt klart bland det värsta jag varit med om. Jag har en lätt fobi för kryp, så mådde psykiskt väldigt dåligt. Plus allt jäkla jobb med tvätt, flytta möbler. Samtidigt som vi hade en nyfödd bebis hemma. Jag drömde mardrömar om att taket kryllade av löss varenda natt och vaknade i panik. Selma är dessutom allergisk mot alla insektsbett hon hittills råkat ut för. Vägglössen var värst hittills. Och ironiskt nog så fick hon flest bett av alla. Hon har fått stora, vätskande, kliande och onda bölder, stora som pingisbollar, av vartenda bett. Och en lus kan bita ganska många bett på en natt. Pga det så fick vi alla dom dyraste saneringarna direkt. Direkt värmetält, direkt vägglushund. Det fanns ju hela tiden en oro att hon en natt skulle få fler bett än kroppen skulle orka med och hon skulle hamna i nån allergisk chock… hon gick ju på antihistaminer nästan dagligen under hela den här perioden. Vilket inte heller känns kul, starka mediciner det ändå. Alla som känner oss vet nog redan detta, men om nån bekant skulle läsa och bli orolig, hunden har alltid fått söka av alla väskor och allt och vi har alltid BARA haft i våran stora dubbelsäng. Och alltid BARA i makens halva av sängen, tack vare att vi fått värmetält så har dom aldrig hunnit bli så många att dom sökt boplatser i väskor osv. Så ingen behöver oroa sig. En gång när vi haft tält så sa anticimex-killarna att dom samlade ihop 5-6 döda löss i tältet. Vanligtvis brukar dom sopa upp så det kan fylla en helt syltburk… nu kommer ett tips om nån av er just nu har vägglöss, eller kanske kommer få i framtiden! Kräv värmetält direkt!! Acceptera inte att dom bara lägger ut kiselgur för det tar lössen upp till 6 veckor att dö av det… och under tiden kan dom föröka sig… kiselgur är ett jättebra komplement för att förhindra att nya löss flyttar in efter man värmetältat. Men kräv värmetält och avsökning med vägglushund efteråt. Det är det enda som faktiskt funkar!

Det där vart en lång utläggning om nåt riktigt äckligt… men jag har fått frågan varför vi byter ut så mycket möbler, där är svaret! Fanns ingen chans på miljonen att den sängen skulle med till nya huset! Tänk om vägglöss hade flyttat in kvällen innan vi flyttade ut… min ångest gjorde det värt att lägga ganska många tusenlappar på ny säng. Och så skönt och lugnt jag sover däri! Vägglusfri, ångestfri och så skön och snygg. Soffan hade inte fått plats i nya huset, barnens säng tog vi med men köpte nya madrasser till och när vi monterade ner våninggssängen så sanerade jag och kollade jag av den extremt noga… en positiv grej är ju att jag numera är självlärd vägglusexpert. Har ni en fråga, ställ den till mig. Kan garanterat svara på vad ni än undrar. Kanske ska söka jobb som telefonist hos Anticimex? Anticimex kan ju få headhunta mig om ni vill haha!

Våran 3a på 78 kvadrat på 4e våningen… tack Allah för att vi fått ha tak över huvudet, ett varmt hem där inga bomber fallit… alhamdulillah! Tack för alla år vi fått skydd och värme och trygghet i våran 3a. ❤️

Bildkavalkad från huset ❤️

Idag har det gått 3 veckor sen vi fick nycklarna till vårat hem ❤️ Det har varit så glada, lyckliga och roliga, samtidigt extreeeemt slitsamma och tunga veckor! Men sakta sakta kommer vi i ordning. Jag bestämde mig (ganska rejält spontant) för att måla om alla sovrum, klädkammaren och en vägg i vardagsrummet så fort jag hade sett huset tomt. Åkte till Färgton dagen efter jag varit hit och fick superbra hjälp. Sen vart det nån sorts spackel och målarkoma för mamman.

Vardagsrumsväggen var först ut, den behövde hinna målas innan sofforna skulle levereras. Mamma kom och hjälpte mig måla så den gick på ett kick den väggen! Mamma var även här och spacklade alla rummen med mig innan. Det värmer hjärtat SÅ himla mycket, all hjälp vi fått från alla möjliga håll. Blir tårögd nu när jag tänker på det…

Första lagret klart och en Eva väldigt sugen på att kladda i och smaka på färgen från tråget

Näst på tur var barnens sovrum, det var vita väggar med en knallrosa fond där innan, med en väldigt massa skruvhål i. Stora barnen fick välja en färg var och det vart ”rosa” för Selma och ”dinosauriegrönt” för Elias. Bad om dinosauriegrönt hos färgton och hon plockade fram en helt underbar grön, och jag gillar inte ens grönt (med undantag för mintgrönt). Och den matchar SÅ fint med den rosa färgen Selma hade valt.

Medans jag målade monterade barnen soffor med pappa på nedervåningen. Dom hjälpte till, till att börja med haha, men det vart sent så då satte dom sig med iPads på slutet.

Mitt i natten och målningen var klar. Då var det bara städning och gå hem till stora barnen och maken i lägenheten. Eva sov i vagnen i hallen.

Vårat sovrum var ganska nytapetserat men inte alls i min smak. Fick migrän av fondväggen dessutom… mönstret var så jobbigt för ögonen. Där valde vi en mörkt blå.

Denna gång var alla barnen hemma i lägenheten och sov med pappa och jag körde en ”all-nighter” och målade från sent på kvällen till 6 på morgonen. Jag hade laddat upp med flera chokladkakor och en bra podd. Faktiskt en riktigt härlig natt, egentid osv!

Ett färdigmålat sovrum, bara städningen kvar innan jag begav mig hem till lägenheten för att sova några goda men få timmar.

Ett av många, många, många, många ikea-besök…

Två färdiga soffor blev lekhage när pappan och farbror Dylan bar våra nya sängar till övervåningen.

Nya sängarna!! Och ja, vi gick ännu större! 180+90… 2,70-säng sover vi numera i…. helt amazing!!

Eva upptäckte choklad och skriker numera rakt ut så fort hon ser nån äta choklad. Lik mamma mao… och vi får bli bättre på att smygäta haha.

Stora flyttlass-dagen!!!

Alla fick hjälpas åt, min svärfamilj var här och bar och hjälpte till med barnen. Och barnen bar hur många lådor som helst masaAllah!

Eva tränade på att klättra under tiden och vart helt livrädd när hon märkte vart hon hade hamnat haha. Goda unge!

Första natten i huset!! Alltså den känslan… totalt kaos i hela hela huset men sängar på plats och renbäddade och helt ljuvligt sköna.

Barnen och jag byggde deras säng sent på kvällen medans pappan körde flyttlådor med sin bror och mamma. Midnatt var sängen ihop igen och dom bäddades ner i nya huset för första gången! Pirret i magarna… och så gott vi sov efter den dagens hårda slit!

Nästkommande dagar var det soffläge, iPads och annat lugnt för barnen medans jag försökt få iordning så mycket jag bara kunnat. Maken har jobbat helt galet mycket under denna period så det har varit sjukt slitsamt på alla plan samtidigt.

Första sushin i huset!!

Ikea, igen och igen och igen och igen. Vissa gånger fattas ju liksom en list till nåt. Vissa gånger ska man beställa en hel 2,70-säng plus nya madrasser till barnens sängar. Eller jordens största garderober haha.

Känslomässig första hjälpen hemma hos mamma på en av mina tuffaste dagar. Gosa med hunden, äta apelsinris, prata prata prata med mamma. Åkte dit som ett vrak och hem med all min energi åter ❤️

Fick en snilleblixt, måtte och det passade! Med 1,5 cm till godo kunde vi bygga myshörna i hallen uppe av spjälsängen! Det ska upp mysig belysning och nåt draperi där… eftersom barnen delar rum är det bra med lite krypin där man kan va själv. Myshörnan har redan blivit en riktig favoritplats. Hittills kostat 0kr att fixa och blev bra av ett annars dött utrymme.

Frost på vårat egna staket!!

Första datekvällen med maken i huset, pizza, levande ljus och sen en lång stunds pratande. Så mysigt! Och så välbehövligt i allt kaos!

Eva hjälper mamma bygga gångjärn till hallgarderoben. Bra att en kan få lite hjälp alltså allahuma bariik! Min lilla sidekick ❤️

Kvalitetskontroll av garderobsstomme innan jag fick sätta fast dörrarna hihi.

Eva sov middag, maken kastade ut gamla trasiga garderober, jag förberedde för att måla i lekrummet. Mamma kom tom och bredspacklade hela ena väggen därinne medans jag höll på med annat. Och resultatet vart så fint!

Dåså! Sista rummet att måla, Eva såg less ut, jag kände mig less och trött. Men det var bara att få det klart så vi skulle kunna ställa in leksakerna sen!

Selma och Elias kom hem från farmor sent på kvällen efter att ha fått va där under dagen. Selma ville så gärna prova måla och efter att ha målat i exakt 45 sekunder var hon supernöjd med hur vackert hon målat och gick och la sig. Min fina förstfödda ❤️

Återigen, färdigmålat, bara städningen kvar. Så fin mintgrön alltså…

Min fina vän och hennes 3 barn kom och hjälpte mig packa upp jag vet inte hur många lådor, inklusive typ alla leksaker. Snacka om lyckliga barn! Framförallt Eva! Och hon älskar verkligen lekrummet, dom stora med men Eva lite extra. Det är dock långt ifrån färdigt med möbler här, det ska även vara gästrum så en dagbädd från ikea och en garderob ska in.

Selfie med mina döttrar medans ännu en fin vän var på besök med sin lilla bebis, jag satte mig på golvet och fick akut ryggskott (?!?) av det så det vart mest sitta i soffan sent resten av besöket. Eva är helt besatt i bebisen, hon ville pussa, krama, klappa och (verkade det som) bära honom hela tiden. Fina kompisband!

Yoghurtfejs i fint kök!

Snö i våran trädgård, sett från vårat köksfönster.

Det finns fortfarande många lådor kvar att packa upp, fortfarande några få möbler kvar att hämta innan vi säljer det sista och städar ur lägenheten. Fortfarande några taklampor och gardiner som ska på plats… men vi har funnit en vardag i vårat nya hem! Köket är helt iordning. Alla kläder är på plats. Alla sovrum är på plats, men saknar fortfarande typ allt fix med tex gardiner. Inte en enda tavla är uppe! Men vi bor här nu och tar allt en sak i sänder. Idag var det en helt vanlig jäkla dammsugning och storhandling, sen en helt vanlig grönkålspasta till middag. Så skönt att få återgå till vardag. Så härligt att få bo in oss nu i lite lugn och ro och känna oss för hur vi vill ha det med allt som är kvar nu.

Älskar min köksö med induktionshäll i, så man får stå mitt i rummet och laga mat. Så himla mysigt!

Spackel och första familjemiddagen

Idag har varit en fullspäckad dag. Jag började dagen med att köpa spackel när jag lämnat barnen. Tog med mig en massa färgprover hem och har under dagen hunnit spackla båda sovrummen och klädkammaren uppe, med stor hjälp av min mamma ❤️ Och sen efter jag häntat barnen spacklade jag blivande lekrummet/gästrummet på nedervåningen samt ena vardagsrumsväggen. Imorgon ska jag köpa färger, tejpa och förhoppningsvis hinna måla sovrummen uppe åtminstone! Alltså det är ju verkligen i tajtaste laget men, en 3-barnsmorsa är liksom snabb och effektiv. Annars är man förlorad haha! Det får jag ändå ge mig själv känner jag…

ikväll kom även maken till huset för första gången sen visningen. Julhandeln är ju en blessing and a curse alltså, självklart är vi superglada att det går bra för firman. Samtidigt är det härligt när maken hinner vara hemma och sova och äta med oss. Men nu är det snart deadline för att beställningar ska hinna fram före julafton. Så, imorgon kommer han hem när posten stänger kl 18 och sen är det ledig fredag som gäller. Ledig som i – hämta sängar på ikea haha.

Första familjemiddagen i huset såg ut såhär. Maken köpte med färdigslizad pizza eftersom vi inga bestick har i huset. Än. Eva satt på spisen och åt (spisen var ju iaf avstängd så…) och det var total cirkus! Men samtidigt SÅ mysigt! Vårt nya hem, här ska vi nu leva och bo… magiskt!

Vårat hus ❤️

Nu är huset vårat!! I förmiddags var vi hos mäklaren på överlåtelsemöte och sen har jag hängt i huset med barnen typ hela dagen! Helt underbart härligt alltså! Och, gud så mycket vi har att göra haha…. puh! Men kommer bli så bra alltså insaAllah. Jag kommer sätta igång med att spackla och måla direkt imorgon bitti, ska till färghandlaren direkt när jag lämnat barnen och sen är det full fart. Alla sovrummen ska få ny färg och tänkte passa på nu innan sängarna levereras. Lika bra det… men funderar på att måla en vägg i vardagsrummet med och sofforna kommer redan på torsdag. Men det är lika bra att ta allt på en gång va, full fart framåt haha! Sen undrar jag om någon kan rekommendera en bra elektriker i Gävle? Om hen dessutom har tid att göra ett snabbt jobb hos oss före jul så vore det fantastiskt… tipsa gärna om ni vet nån bra!

Alltså känslorna idag… är så utmattad av all anspänning och stress som varit kring köpet, bara att det ska gå igenom hela vägen. Nu känner jag mig lycklig och sjukt omtumlad. Somnade med barnen ikväll, makade mig upp och städade undan efter middagen, skrev inlägg, och nu ska jag återgå till att sova. Min hjärna behöver återhämtning och min kropp behöver ladda batterierna innan morgondagen.

Avsluta dagen i huset med att sitta i köket och se ut på barnen som lekte i trädgården utanför… alltså den stunden. Det var min målbild, som spelades upp inför mig. Och det var så mäktigt! Våra barn får leka i en trädgård, vi har gett dom en trädgård! Det är ren lycka det alltså…

Nedräkning

Nu är det nedräkning på riktigt! Det är mindre än 12 timmar kvar tills vi möter husets gamla ägare och får nycklarna! Alltså.. det här känns såå overkligt! Exakt 75 lådor och 2 enooorma resväskor med kläder står packade. Än är det en hel del kvar att packa alltså men, jag har tvärslut på lådor. Så nu måste jag till huset och börja packa upp! Sen får jag packa resten! Gud så spännande detta ska bli alltså… längtar så det pirrar i hela kroppen!!! Herregud… åååh jag längtar så jag nästan går sönder efter att barnen ska få se huset för första gången! Eva var ju med på visningen iofs men hon sov i selen… åh jag längtar även halvt ihjäl mig efter att vara ute ur den här lägenheten alltså! Nu ska middagen (som, vilket ni ser, fortfarande står kvar på bordet) plockas undan, sen måste jag ta en dusch alltså… jag är täckt i flyttsvett och 8 år gammalt damm (känns det som) haha… och packa ner måttbandet inför morgondagen i HUSET 😁

Helgpackning

Jaa hörrni, på den här bloggen lär det inte bli vidare glamouröst dom närmsta dagarna. Jag packar och packar och packar, hinner verkligen med nöd och näppe gå på toaletten. Men idag har vi haft förstärkning av min mamma och hennes hund, hjälp både med att vira in glas och porslin och lite lyckopiller med andra ord. Eva tycker det är ett väldigt märkligt beteende hennes mamma uppvisar och ska sitta på min kropp, med kroppskontakt, 24 timmar per dygn just nu. Hon förstår ju inte alls vad som är på gång men såhär brukar ju inte hennes mamma fara omkring alltså… lilla vän ❤️

Dom stora barnen deltar väldigt aktivt. Packar sina leksaker och gosedjur, hjälper att sätta glasettiketter på lådor med glas i, dammsuger, dammar och bär. Och dom hjälper varandra så mycket hela tiden allahuma bariik! Dom tycker det ska bli så spännande att flytta. Dom längtar nog nästan lika mycket som jag gör, men bara nästan. Nu är denna lägenhet verkligen inte ett hem längre. Det är bara förvaring, här förvarar vi just nu saker och oss. Typ så haha.

Detta var ju helfestligt nöje att ägna sig åt när skafferiet är tömt, tyckte Eva. Eller ja, nästan tömt iaf. Men lite grejjer behöver vi lämna framme. Frukost och pepparkakor till exempel. Men nu sover strax barnen och jag ska sätta mig i soffan och vila några minuter innan jag sätter igång med disk, plockar undan efter dagen och kanske packar nån låda till. Men jag tror inte jag orkar mer idag…