Självkärlek

Jag har lovat mig själv att börja göra yoga, 1-2 gånger varje dag. Det blir pass på 20-40 minuter helst morgon och kväll. Nu har jag gjort 5 pass och jag har nog träningsvärk i varje liten minimuskel i hela min överkropp och core. En skön, god träningsvärk. Jag provar Yoga with Adrienne (finns på youtube) och hennes 30-dagars utmaning ”True” och det första passet där hette ”Motive” och gick ut på att man under passets gång skulle fundera på om en hade något motiv till att göra True. Jag funderade och funderade, många kroppsnojjor som dök upp i huvudet då jag fått ett gäng såna efter Eva föddes. Vi behöver inte gå in så mycket på dom men det är många ideal och samhälleliga förväntningar som jag känner mig tyngd av. Och då slog det mig. Jag gör det här för att kunna börja älska min kropp igen. Ända sen Selma föddes har jag bara känt en jäkla power i min kropp och älskat den, trots att jag ibland haft riktigt dåliga dagar, ibland till och med veckor. På sistone finns inte den där kärleken till kroppen kvar. Den har blivit borttappad pga några skitnormer om hur kvinnor ska och inte ska se ut. Hur vi får och inte får vara. Jäkla skitpatriarkat!!

Så ikväll när jag hade somnat vid nattning av Selma och vaknade igen kl 23 låg det väldigt nära till hands att strunta i kvällsyogan. Men jag gjorde den ändå, tack vare att mitt motiv handlade om mitt hjärta och inte min kropp. Och nu mår kroppen och själen himla fint, jag ska sova gott efter lite rörelse, stretch och tid bara för mig själv… och hjärtat mår lite bättre än före yogan. Ett litet steg mot självkärlek i taget ♥

img_3563.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *