Att kunna vara hemma

”Lyxigt att ha möjlgheten att kunna vara hemma” om jag hade fått en krona för varje gång jag har hört dom orden, då hade jag kanske faktiskt levt i lyx. Och nu syftade jag på ekonomisk lyx. Jag lever världens rikaste liv, alhamdulillah, jag får vara med mina barn. Det är värt allt! Men ekonomiskt lyx, alltså nja… vi har tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen, alhamdulillah. Jag får ofta också frågan vad min man eg tjänar, alltså min man är egenföretagare vilket betyder att han jobbar mer än dom flesta och tjänar mindre än dom flesta. I alla fall just nu. Det betyder att vi inkl bostadsbidrag och barnbidrag får in mindre än EN av dom heltidslöner både jag och min man drog in när vi var nygifta. Och vi lever ett så rasande rikt liv. Världens bästa liv alhamdulillah!! Vi kan inte resa vidare mycket, om ni bara visste hur länge jag har velat åka till min mormor och morfar, men i år kom vi äntligen upp. Resorna till Turkiet kostar pyttelite, ibland blir vi tom bjudna av nån av svärföräldrarna masaAllah. Bara för att kunna träffa våran älskade familj. 

På mataffären är det självscanner som gäller och det är inte ovanligt att jag får lämna tillbaka ett mjölkpaket till hyllan för att få ihop allt som behövs i matkassen. Budgeten är som budgeten är, den måste hållas. Jag vrider och vänder på pengarna, vi prioriterar att kunna köpa så mkt ekologiskt som möjligt men det går såklart inte med allt. Långt ifrån. Och det är värt det. Det är värt varenda frustrationssvett-droppe när jag går där och vrider och vänder och räknar och räknar. Och till slut så får vi ihop tillräckligt bra matkassar. Vi får liksom planera, kämpa, fixa och trixa, finansiera inköp med försäljning av nåt en inte längre behöver. Shoppa för skojs skull det finns liksom inte, det är handla det som verkligen behövs som gäller. Sen kan en kliva in på öppna förskolan efter mathandling och höra att jag har så tur som har möjlighet att vara hemma. Då vill jag skrika men istället ler jag och nickar, tror dock inte jag kan dölja min irritation. 

Det här inlägget bara osar av frustration, frustration över att vårat slit blir så nedvärderat med ord som antyder att nån sorts mångmiljoner bara landat rakt i knät på oss. Alltså nej. Finns nog få hemmaföräldrar som lever så pga ”tur för dom att dom har den möjligheten”. Alltså precis som med allt annat i livet så handlar det om val, att skapa sig möjligheter, att bygga det liv en VILL ha. Hur vill du leva?? Jamen LEV SÅ då!! Bara gört!! Jag kan bli lika frustrerad över att många verkar känna sig som fångar i tron att man måste leva som ”alla andra” det måste man inte! Det är ditt liv, bygg det så som du vill leva det. 

Jag vägrar att för en enda dag till acceptera att folk säger till mig att jag ha tur som har den här möjligheten, ingen har slängt den i knät på mig. Jag och min man har byggt, skapat, kämpat och slitit som fan, tack vare det kan vi leva detta liv. Och jag upprepar, det är värt det! 

Världens rikaste ”fattigliv”, alhamdulillah ❤️

15 reaktioner till “Att kunna vara hemma”

  1. Så sant så! Har ju följt din blogg sedan du var gravid med selma(!) och tycker du verkar vara en helt fantastisk/närvarande/kärleksfull/omsorgsfull mamma! Så sant som det är sagt man skapar det liv som passar en själv och ens familj. Man gör det som helt enkelt känns bäst för en själv.

  2. Jag har också följt din blogg ett tag och tycker det är väldigt tydligt att ni inte är värsta rika, utan bara ekonomiska med de pengar ni har. Ni gör det bra!

    Folk som säger att du ”har tur” är väl samma personer som sitter på höga lån för stor bostad och beställer hem pizza och har stor bil osv. De som inte kan tänka sig våtrumstapet istället för kakel och som aldrig skulle ta bussen med barnen och bara antar att alla andra lever med lika höga utgifter. Jag kan för mitt liv inte fatta hur familjer med två arbetande (75-100%) vuxna kan ha dåligt med pengar, men de verkar ändå finnas, kolla på lyxfällan lol.

  3. Jag kan förstå dom som har dålig ekonomi trots att båda föräldrarna jobbar 75-100% trots att man inte har ett ända jävla lån förutom CSN. det är svårt att få lägenhet i dagens Sverige och om ända chansen man har är att hyra en hyresrätt som har kort kö tid tillexempel nyproduktion.Att hyra en 3:a i Umeå kostar kring 8500-10500 i månaden att hyra och 4:a kostar kring 10500-1200. Vilka pengar ska gå till mat då om hela lönen går till hyran. Jobbar man 80%som undersköterska får man ut 12000.. Förlåt nu blev kommentaren stökig och jätte lång men jag tycker Elisabeth kommentar var ganska fördomsfull.

    1. Ja alltså förlåt om du tog det så men jag menade inte ensamstående föräldrar, utan där båda två jobbar. Med TVÅ sådana 12000kr löner har man ju då 12000kr kvar efter den dyra hyran till bara mat och räkningar, det är ju inte direkt orimligt. Sen kan man faktiskt pendla och bo lite billigare än för 12000kr i månaden om båda föräldrarna nu jobbar deltid i låglönejobb. Pendlade i 4 år innan vi fick vår ändå relativt dyra 3:a för 9000kr mån, så jag vet hur svårt det kan vara att få bostad. När mitt äldsta barn föddes levde vi på min föräldrapenning 14000 +barnbidrag enbart alla tre. Skulle täcka allt, hyra räkningar csn osv. Det var inga problem, vi kunde spara nån tusenlapp i månaden så säg inte att jag är fördomsfull,jag har själv levt snålt och vet hur det kan vara. Men visst, det kan inte jämföras med den som är ensamstående men det är inte vad jag skrev heller.

  4. Salaam
    Kanske du skulle svara folk att det inte handlar om tur utan om hur man prioriterar i vardagen. Tror många blir nyfikna på hur man får det gå ihop. Jag själv har upptäckt att när jag jobbar mer så köper man sig mer dyrbara genvägar i vardagen. Tex mer utemat, man unnar sig mer shopping för man jobbar mkt och man förtjänar lite lyx…nu jobbar jag 60 procent och mår bättre har tid o ork för familjen på ett helt annat sett. Utlandsresor får det sparas till under flera år…gör inget då jag ändå inte vill resa långt m småbarn…

  5. Tillägg: vår torktumlare har lagt av. Istället för att köpa en ny vilket var makens första tanke så sa jag nej vi hängtorkar istället. Köpte torkställ och det funkar hur bra som helst. Dessutom sparar vi in på elkostnad och på miljön.

  6. Förstår verkligen att du blir irriterad av ogenomtänkta kommentarer folk slänger fram! Ni gör det så himla bra med era val som familj och föräldrar! Vi lever precis som ni med dessa val och en framtid för barnen skulle känns jätte dumt för mig att jobba arslet av mig och sedan ha min dotter på dagis i 40 tim i veckan (tyvärr finns det andra omständigheter för tex ensamstående m.m.) men eftersom min man jobbar ”kommunalt” så försöker vi vara ekonomiska. Vi vill vara så närvarande som möjligt i vår dotters liv. Så för oss är familjeliv ett ”rikare” liv

  7. Respekterar ditt val, men det är inte helt sant att alla kan göra så. För skulle alla göra så minskar statens skatteintäkter markant och vi kan inte upprätthålla skola, sjukvård, tandvård, dagvård, föräldraförsäkringen, pensionssystemet, a-kassan, bostadsbidrag, barnbidrag etc. Du och din familj väljer som ni vill, men ni får också en stor del gratis av det vi andra arbetar ihop genom att lämna våra barn på dagis, gå till jobbet och betala skatt till de system också ni nyttjar.

    1. Realist: fast det är inte helt sant, jag betalar skatt när jag handlar mat och kläder! Jag har jobbat massor innan jag fick barn. Och skulle alla vara hemma med sina barn så skulle inga förskolor eller daghem behöva några skattepengar. Men visst! Skatten behövs verkligen. Men jag betalar skatt, varje gång jag handlar en vara eller tjänst. Samt min mans firma, massor av hans intäkter går ju just till skatt. Och det är ju under några få år av ens vuxna liv som en har småbarn, när mina barn är större så kommer jag ju jobba insaAllah.

      Jag började jobba och betala skatt när jag var 15 år och jobbade då hela somrarna, varje sommar. Sen jobbade jag dessutom extra utöver studier från 17 års ålder varje vecka vart det. Samt att jag ju jobbade heltid i ganska många år mellan gymnasiet och barnen kom. Eftersom jag väntar med vidarestudier tills efter barnen blivit äldre.

  8. Återigen, jag menar inte att kritisera ert val, förstår att ni väljer som ni gör. Visst är det sant att vi alla betalar moms etc men jag tror ändå du förstår hur jag menar.

    Jag har också småbarn. I vår familj har vi valt att gå ner till 75 respektive 80% och jobbar ”korsvis”. Vi har barnen på dagis bara tre dagar i veckan och kan hämta dem redan vid klockan tre alla dagarna. Vi upplever att vi på detta sätt får tid för barnen, de får vara små och hemma den mesta tiden, vi har en hyfsad ekonomi och ingen av oss behöver backa på jobbet. Dessutom bidrar vi till det samhälle vi lever i och säkerställer goda pensioner för oss båda. Det är också en viktig aspekt på det hela ffa ur kvinnans perspektiv. Är man gifta vid pensionsåldern löser det sig oftast men är man frånskild eller änka kan det vara värre om man har varit hemma länge.

    Igen, menar inte att kritisera och döma. Samhället, alla vi som bidrar, är med och betalar de livsval ni gör helt för er egen familjs skull. Tänker att lite ödmjukhet och eftertanke inte vore helt fel, istället för en utskällning av de som ändå trots allt bara ställer en fråga.

  9. Du får väl säga det till folk som säger att du har tur istället för att det bli en inre ilska och sen är det ju inte illa ment. De kanske tror att din man tjänar så mycket mer än han gör. Kram fina

  10. Det är som ni alla säger, det är val man gör här i livet. Väljer man att gå hemma så blir det inga pengar, väljer man att arbeta så får man sin belöning genom pengar.

  11. Minns inte vad jag skrev i förra inlägget men om jag nämnde att du hafe tur så ber jag om ursäkt menade inte på det sättet du syftade på i inlägget då utan att få vara med dina barn , håller med dig att man väljer precis själv om mam vill jobba eller stanna hemma med sina barn och då räkna med mindre pengar. Jag jobbade inte innan min son men vi klarade oss alhamdulillah och sen sa jag att till nästa barn ska jag ha jobbat lite så det hann jag med och nu är hon 13 månader och ska i alla fall vara hemma året ut sen får jag se, sagt upp mig ifrån jobbet och ska leta amnat trivdes inte alls och alhamdulillah vi klarar oss.

    Ni kämpar verkligen och ni är verkligen duktiga men det är såå värt att få vara hemma med sina barn och se dom växa och utvecklas. Jag älskar din blogg för du är så jordnära.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *