Första apelsinriset

Ni andra kanske kallar det för ris a la malta men i våran familj heter det minsann apelsinris. Elias fick smaka sitt första apelsinris igår, till frukost haha. Men han har ju iofs helammat i nästan en vecka nu pga förkylningen så det kändes ändå rätt gött att han åt lite fast ”föda” idag. Han åt även av min bönfärssås igårkväll, en liten portion men ändå. Men apelsinris, det var ju en riktig höjdare! Bilderna får tala för sig själv och emellan tuggorna så skrek han dessutom ”tåååtaaa! tååååtaaaaaa!” Alltså tårta. Min gobit!

Alltså alhamdulillah för amningen när han är sjuk!! Önskar så att jag hade vetat vad jag vet om amning nu, när Selma var bebis. Elias har aldrig ätit en enda piggelin eller druckit ett enda glas saft pga sjukdom. Han får sånt extremt sällan o det är isf pga det är gott, inte pga han måste få i sig nåt. När han är sjuk får han det mest näringsrika som finns på jorden som dessutom innehåller antikroppar mot just den infektion han har i kroppen tack vare att jag pussar honom… vätska är endast ett problem för mamman som får dricka oavbrutet under dessa perioder men det är väl en världslig sak. Dessutom är bröstmjölk tydligen det bästa som finns för svårläkta, serieinfekterade, nytagna öronhål haha! Mina nya hål är helt läkta!

IMG_0342

IMG_0338

Orka amma

Fick följdfråga på förra inlägget, så vi tar väl ett amningsilägg till. Såna kan det väl aldrig blir för många av?

Alla barn har nog perioder där dom vill amma MYCKET MYCKET och OFTA. Allra mest när dom är nyfödda, att dom ammar en gång i kvarten betyder inte att din mjölk inte räcker till, det betyder att ditt barn vill amma en gång i kvarten. Alla barn är olika. Även när barnen blir lite större så kommer perioder då dom amma sådär mycket så man knappt står ut. Men det har för min del bara varit att bita ihop. Det går över, som allt i barnens liv, det är en så kort tid i våra liv. Egentligen. Även om dom ammar i flera år så är det ju jättelite om man ser till medelåldern i Sverige.

Jag försöker tänka hur makalöst det är att all näring mitt barn behöver rinner ur mina bröst, bara sådär! Han klunkar och blir så nöjd. Bara sådär. Begrundar man det under tuffa perioder med amningen så tycker jag det känns roligt igen, eller åtminstone inte jobbigt, att amma. Ägna tankarna åt hur fantastiskt det är istället för att fastna i tankar om hur jobbigt det är. Det ÄR ju jobbigt i perioder men genom att tänka annorlunda så blir det mindre jobbigt. Ibland kan även barnets behov av att amma massor minska just när man själv bara gillar läget och njuter. Perioder då jag känner mig lite avig till amningen så känner ju såklart Elias av det och vill amma ännu mera. Bara för att jag är stressad.

Sen är det helt ok (med barn som även äter annan mat, inte bebisar som helammar) att säga ”nej men just nu vill inte mamma, om en stund kan vi sätta oss” För genom att sätta egna gränser så lär vi våra barn att det är ok att sätta gränser kring sin egen kropp. Blir dom ledsna, så trösta såklart, men det är inte farligt att vara ledsen så länge man är i tryggt sällskap och inte blir övergiven med känslorna.

Och gör det ont när ett lite större barn ammar, säg åt hen att ta mjukt/försiktigt eller vilket ord ni vill använda. Man kan ju få säga det många gånger men förklara att mamma får ont när du tar hårt du måste ta mjukt. Dom lär sig insaAllah. Och yani bits Elias så stänger jag butiken, det gör ju fruktansvärt ont o så kan jag inte ha det. Han har lärt sig det nu och hehe masaAllah låter bli, han vill ju få amma liksom.

Det här med nattamningen var jag preciiis på vippen att sluta med från mitt håll, han har verkligen ammat typ hela nätterna tills för nån vecka sen! Då bara pang så vände det! Alhamulillah nu ammar han oftast när jag lägger mig vid midnatt och sen max en gång före det är morgon, då brukar han amma och så kan jag snooza lite innan vi stiger upp. Så mysigt! Men nattamning kan man ju avsluta om man vill det, om barnet är över året iallafall.

Min lilla tuttis, ska bli spännande att se hur våran amningsresa ter sig i framtiden. I skrivande stund ligger han o mysammar i sömnen, har precis nattat barnen och jag ska strax smyga upp och städa och diska osv. Blir inte mkt tid för vila just nu, på lördag bär det av mot Turkiet ju!

Amning och förskolestart

Så här på world brestfeedingweek, sista skälvande timmarna. Firar vi med ett lite småargt inlägg om amning och förskolestart ❤️

Åh, handuppräckning, hur många föräldrar har nån gång hört hur viktigt det är att man slutar amma före förskolestarten? Jag stod och hängde tvätt och började fundera och jag blir så upprörd när jag tänker på det så jag bara måste skriva ner det innan jag kokar över! Hur många har nån gång hört att dom saknar mamma och dom fortfarande ammar när dom ska börja förskolan? Hur många har nån gång fått höra hur eftersträvansvärt det är med barn som inte gråter vid lämning? Att det på nåt vis skulle vara ett tecken på tryggt barn…

Barn saknar sina föräldrar när dom försvinner. Ja, alla barn saknar sin eller sina föräldrar och ev syskon när dom är borta, så är det. Att man tar bort amningen betyder inte att barnet inte saknar sin mamma när mamma försvinner. Det betyder bara att barnet inte får amma, att mamma inte får amma, den tid då man faktiskt är tillsammans. Det betyder att när barnet behöver närhet, trygghet och stilla vila i mammas trygga famn som allra allra mest, så puttas barnet undan. För nu har förskolepersonalen sagt si och så och då är det så vi måste göra. Det går alldeles utmärkt att vid etablerad amning vara ifrån varandra i många timmar, till och med många dygn, och sen fortsätta amma som vanligt när man återförenas.

Varför vill vi så gärna ha självständiga barn?? Som samtidigt ska förstå att inte springa rakt ut i havet på egen hand?? För dom ÄR inte självständiga. Barn DÖR om dom inte får närhet oh kärlek, lika säkert som dom dör av svält. Dom KAN inte klara sig utan oss varken känslomässigt eller praktiskt och när vi försöker putta ut dom innan dom är redo så slutet dom sina känslor inne och anpassar sig. Men får sen antaligen lägga många pengar på terapi som vuxna.

Amning är ju bara EN del av många i hur man är en nära förälder, hur man kan skapa trygg anknytning. Tex så får jag varje morgon stå i pyjamas och brottas med båda barnen för att hindra dom att följa med pappa till jobbet och trösta ledsen Elias och ibland även Selma. Gissa hur mkt han ammat dom… Men det är inte ok att förskolepedagoger talar om för mammor när dom ska sluta amma sina barn. Det är ett beslut som bara berör och bara ska tas av mamma och barn. Övriga puckon som lägger näsan i blöt där dom inte hör hemma kan man ju bara avfärda på ett lika puckat sätt. Jag ansöker om förskola åt Elias till han blir 3 år, om vi fortfarande ammar då så ser jag det som en fantastisk bonus!! Vilken gåva isåfall… Ni kan ju försöka gissa er till om en förskolepedagog säger till mig att jah måste sluta amma, eller nån annan heller för den delen. Det kommer inte landa i god jord kan jag lova. Selma ammade ju inte längre när hon började hos dagmamma men ville istället sitta i bärselen hem varje dag. Tanka närhet och gos hos mamma.