Favoritmuggen

Mitt humör nu för tiden, det är liksom ganska kompatibelt med namnet på Mia Skäringers föreställning.. ganska så stadigt, no more fucks to give. Jag orkar inte längre med att stå ut med sånt som kvinnor så länge fått så lov att stå ut med. Av ren överlevnadsinstinkt har vi gått med på än det ena och än det andra. Vi står ut med att samhället lär oss att vara rädd för alla män (gå inte ut själv, jogga inte i skogen, följ inte med nån du inte känner, ta inte taxi ensam…) men samtidigt måste vi skydda mäns egon genom att högt stämma in i deras ”inte alla män”-kör. Jag orkar inte längre vara en jävla curlingborste, som polerar världen för alla mäns skull. Dom får härmed ta ansvar för sitt eget, precis så som kvinnor gjort i alla tider. Samtidigt som vi dessutom tvingats ta ansvar för mäns alla problematiska beteenden. Och en kvinna som är arg, less och har no more fucks to give. Det vet vi alla att då är man inte riktigt tillräckligt behaglig. Jag har sagt upp mig som behagare av andra och jag tar härmed min fulla plats på jorden. Det är en ny jag som är på väg att födas, så här i mina första år som 30-nånting så har så mycket utveckling fått ta plats. Och det jag gör plats för när jag skalar bort livsuppgifter som behagare och curlingborste, det är systerskap. Systerskapet det bästa är ♥ Och, det lustiga är, att denna period av omvärdering av ungefär allt. Den har gjort mig till en mycket tryggare, lugnare, stabilare och ganska mycket behagligare mamma.

Nu ska denna obehagligt bittra och trötta mamma gå och käka lunch. Och sen jobba lite till innan Selma ska hämtas hem. Elias är hemma med hosta men roar sig själv ganska bra faktiskt, fast jag är dötråkig när jag jobbar.

DSC00906

Bloggens pånyttfödelse!

Nu är det på gång grejjer i mina skrivarfingrar känner jag. Det känns som att hela världen är i förändring, och jag har så många tankar, åsikter och känslor att få ur mig. Men så har vi haft en nyfödd, tampats med ohyra, flyttat både med firman och privat.. så jag har inte räckt till för att ta upp allt jag ser hända runtomkring mig och som jag egentligen vill lägga tid på att skriva om. När jag har satt mig ner, haft tid och velat skriva om något av det som jag brinner för så har hjärnan inte kunnat bearbeta tankarna till text. Det har inte kommit något ur mig. Men min skalle är på väg tillbaka. Jag är på väg tillbaka. Jag har ägnat månaderna sen vi flyttade in i huset till återhämtning av mig själv, och min skrivarlust, min tankeförmåga… det kommer tillbaka! Och ni anar inte hur mycket som bubblar upp.

Jag kommer även försöka börja jobba med att marknadsföra bloggen igen och även lägga in annonser igen. Jag kommer fortsätta skriva mina vardagsinlägg också, men kanske att dom också får en lite ny twist, och så kommer det blandas med viktigare inlägg. Och såklart en del om huset! Det vart inte alls en så väldokumenterad flytt som jag hade hoppats på här, men orken har verkligen inte räckt till. Designen kommer få sig ett lyft osv. Allt kommer inte ske över en natt men, ni som varit med ett tag kommer nog se att jag litegrann hittar tillbaka till vad bloggen en gång var. Men min förhoppning är ju ändå att både den och jag utvecklats sen jag skrev mitt första inlägg i en blogg år 2006. Det var dock på en annan plattform och dumt nog raderade jag den bloggen. Tänk o ha den kvar…

En riktigt gammal bild, på en inte fullt lika gammal Therese. Bilden är från Turkiet 2010. Så ung och så utsövd en var på den tiden?!

DSCN1264

Utforskandet

Idag har jag sååå stora nyheter, som jag inte kan berätta än haha! Så jag får suga på den karamellen en stund, men åh vad det är svårt att hålla mig! Jag har iaf under dagen upplevt exakt alla känslor på hela registret, för första gången i mitt luv varit så nervös så jag satt och hulkade i badrummet. Vart frustrerad, uppgiven, hoppfull, haft ångest, stress, hoppat upp och ner av glädje och skrikit på mina barn. Och nu är jag helt uppfylld av en surrealistisk och lycklig känsla. Äntligen! Och snart kommer ni få veta exakt vad det är som skett idag.

Tills vidare bjuda på en karamell som lärt sig vilken sjal hon ska rycka i för att få tag i sjalringarna som hon älskar att leka med ♥

Hon är verkligen överallt nu, river och utforskar och kryper snabbt som blixten… målmedvetna lilla Eva.

IMG_3986IMG_3991IMG_4001

Therese 31 år

Det var inte bara Eva som blev 9 månader idag. Jag fyllde också 31 år. Och har spenderat dagen med att kitta barnens garderober inför hösten, blivit bjuden på lunch av min ena syster, jobbat några timmar medans Eva sov, kokat färssås till mina barn och käkat tårta med min mamma. En helt vanlig dag, med lite extra guldkant. Och dagen till ära kunde jag med gott samvete skicka upp maken att byta bajsblöjan som Eva levererade före kl 6 imorse. Pga en ska inte byta bajsblöjor före 6 på sin födelsedag. Det står typ i grundlagen! Nu är jag trött som bara den, alltså jag skulle verkligen behöva sova ok iaf några nätter i månaden… så jag tror jag ska önska mig sömn! Sömn och vackra bärselar och suffletter haha! Elias var första dagen tillbaka hos dagmamman idag också, känns så himla konstigt att vara ifrån Selma och Elias på dagarna igen!

Vad har ni gjort idag?

Blåbärspaj med min prins

Hur jobbigt det än må vara att vara ifrån Selma såhär länge så är det väldigt fint att få så mycket egentid med min Elias. Och att han får så mycket egentid med Eva och får vara den stora och pyssla om och passa lite extra. Nu har han ju haft feber sen innan dom åkte men inatt och idag har han varit feberfri. Vi firade med att bege oss ut i blåbärsskogen när Eva skulle sova. Eva sov som en tonåring i vagnen och jag och Elias plockade blådär, spillde en hel burk såpbbubbel-såpa i varukorgen på vagnen, kollade på sniglar, spindlar, humlor och myror.

Sen gick vi hem och rensade bären och hittade ett helt gäng med skalbaggar i dom, till Elias stora glädje haha. Men dom rensade vi noggrant bort innan det fick bli paj och frysta blåbär. Det anstår inte en vegetarian att äta bärfisar haha. Sen åt jag och Elias halva pajen till kvällsmat, eftersom ja, varför inte? Han ville ha pizza från pizzerian, jag tror detta faktiskt va nyttigare haha. Eva fick banan, färska blåbär och rån. Jag gjorde en vegansk vaniljsås till som vart sååååå god. Googlade fram nåt recept med hälften, hälften havregrädde, havremjölk. Det skulle va vaniljstång i men jag hade inte det så höftade i typ en matsked vaniljsocker.

Men, på kvällen har Elias varit helt lågmäld, trött och lite sådär… ledsen, nedstämd? Svårt att veta exakt. Efter lite prat så kom det fram att han saknar Selma väldigt mycket. ”Det känns alldeles tomt” vilket gör ganska så bra med ont i mammahjärtat. Han var glad så länge vi var ute, så nu när han är frisk ska vi nog försöka ta oss iväg en del, så han får tänka på annat lite. Han hinner sakna henne tillräckligt på mornar och kvällar när vi är hemma. Min lilla stora pojke… jobbigt o va ifrån storasyster såhär länge, och ännu har inte halva tiden gått… fy! Saknar henne så hjärtat värker jag med… detta är för länge!! ♥

DSC08390

DSC08401

Nya favoriten

Nya favoritmaten i denna värme? Hemmagjord grekisk sallad! Med mängder av isbergssallad i botten och en rejäl bit fetaost på toppen. Alltså så rasande gott! Och så gött att äta kall mat i detta väder. Jag har hittat en ny god ost från Arla som säljs i tetrapak, vitost heter den, 17% fetthalt. Så himla krämig och alldeles perfekt i smaken enligt mig.

Sen en stor skål glass till efterrätt där barnen ändå sover… och lite Orange is the new Black. Så är kvällen liksom fixad sen. Med fläkten snurrande rakt emot en haha! Nu är kvällen dock över för denna mamma så jag säger godnatt, hoppas vi alla får sova en god natt.

DSC08385

Semester schemester

Så, min man har gått på sin första hemmasemester sen, ja vem vet… vi har varit tillsammans sen 2006 och alla semestrar sen dess har spenderats i Turkiet. I år blir vi hemma. 4 ljuvliga veckor! Hemma, vila, utflykter, bad, hinna skruva upp saker på väggarna… osv. Första veckan har jag och barnen legat sjuka. Så ljuvlig var den veckan haha! Jag har inte haft feber men känt mig döende av minsta ansträngning. Barnen har eg varit sjuka i mer än en vecka dessutom. Så inte ens ett enda litet bad i badkaret har blivit av förrän idag. Men, 3 veckor kvar! Nu ska min man iväg på lite egna roligheter nästa vecka så efter den veckan fortsätter våran gemensamma semester. Mao 4 veckor kvar till han börjar jobba. Så, då ska vi väl hinna krya ordentligt så vi kan bada när han kommer hem. En husvisning innan bara. Och sen klämmer vi in så många visningar vi bara kan i sommar. Vi behöver flytta. Läget är akut. Eller nåt… anyway. Bild från promenad häromdagen… ”men en lugn promenad bara jag o Eva ska jag väl orka…” promenerade på riktigt max en kilometer, kom hem ”jag dör, ge mig glass…” haha! Men det verkar ha vänt! Känner mig bara normalt förkyld idag, aldrig varit så glad för att känna mig normalt förkyld. Dock, jäkligt najs att inte maken behövt åka till jobbet, sov till 11.30 idag!

Rasismens fulaste tryne

Idag såg jag det, det fulaste av rasisttrynen jag någonsin sett. Det är ju extremt sällan jag, kritvit och priviligerad som jag är, stöter på rasism över huvud taget. Idag bevittnade jag något fruktansvärt. En gammal, gråhårig bitter gubbe stod på sin balkong, under sin svenska flagga, rökte sin cigarett och tyckte sig ha rätten att ge sig på ett somaliskt barn!?!?! Han började fråga ut barnet, som var i tonåren, om vart han hade fått cykeln ifrån, vart han hade stulit den. När en annan somalisk man ifrågasatte varför han undrar det, så sa gubbjäveln ”ja men han är ju en glad n**** så då måste man ju fråga”

Alltså det slog såååå slint i skallen på mig, jag är inte sen som skräder mina ord när jag blir rasande men det här tog fan priset!! Blev heeelt rasande och skällde på gubben jag vet inte hur länge. Han tyckte han skulle ha rätt till det här samhället osv osv. Alltså rätt till samhället betyder inte att man har rätt att kränka andra människor!! Vet inte om min utskällning gjorde nån annan nytta än att han kanske inte gärna kallar barn för n-ordet när jag är i närheten igen. Men det gick inte att behålla lugnet. Det brann i hela huvudet och bröstet, alltså man GÖR bara inte så!! Vi är alla bara människor, varför ska det vara så svårt?!? Kan inte fatta problemet, helt seriöst!? Dessa vita, kränkta, uppblåsta män… dom kommer bli allas våran undergång en dag! Hoppas verkligen han skäms nu den där rasist-gubben alltså… inget annat passar sig när man betett sig sådär fruktansvärt illa!! Ush och fy!!

Våra barn då? Ja dom stod brevid och Eva var i sjalen. Något förvånade men inte direkt förvirrade. Dom hörde ju vad som pågick. Elias kommer prata om detta i veckor misstänker jag, Selma tyckte vi lät lite illa men i övrigt tyckte hon nog att det var helt på sin plats. Två föräldrar och ett par grannar som alla kokar över på en halv sekund. En stor sak att bevittna när man är liten, men fan va jag älskar vårat område! Alla som såg hur han betedde sig sa ifrån! Mitt hood är Sveriges bästa hood, att vistas här ger mig hopp om mänskligheten ❤️

Avarter som skriker o härjar o ger sig på barn får inte stå oemotsagda och härja fritt längre, dom goda krafterna är fler, skriker högre och vi håller varann om ryggen!

Våren är här

Jaa! Äntligen äntligen är den här! Den ljuvliga härliga våren. Åh som jag längtat! Har ni det? Den här vintern kändes ju som vintern som aldrig tänkte ta slut! Men nu så, har den brutit upp och ut slår blommor och fram kryper nyckelpigor. Så himla härligt! Idag har dom börjat sopa gator och gångvägar här i våran ände av stan… jaa hörrni… vår. Och jag har tagit såna långpromenader den här veckan, kan bara inte låta bli. Det är helt magiskt ute! Nu hoppas jag vädret är lika magiskt i helgen så vi kan komma ut och iväg på nåt roligt allihopa tillsammans. Har ni några roliga planer i helgen?

12 år

Igår var det 12 år sen jag och den här mannen blev ett par. 12 år allahuma barik ❤️ Halva den tiden var det bara jag och han, halva tiden har vi fostrat barn, varit föräldrar och ändå varit så mycket han och jag. Det finaste Allah gett mig i detta liv är min man och mina barn, en partner att dela allt med och som är så mycket kärlek och våran trio av barn… livets finaste allahuma barik ❤️