Mamakläder

Jag har shoppat loss masaAllah haha! Mina tidigare graviditeter har ekonomin varit väldigt väldigt tajt, denna gång är den ”bara” tajt. Så denna gång har jag kunnat unna mig att shoppa mamakläder. Jag har köpt snygga jeans, t-shirts, klänningar, leggings, trosor och linnen. Och dom är så galet bekväma! Jag får panik om nåt trycker på magen och är så glad att jag kunnat unna mig en bra mamagarderob den här gången. Jag har ju haft några plagg mina tidigare graviditeter också såklart, det hade jag inte klarat mig utan med jättekulan men fick klara mig på så lite som bara var möjligt. Nu har jag kunnat unna mig ”bara för att det är så mycket bekvämare” och det är helt amazing. 

Denna outfit tex, helt ny, och så skön skön skön! Fotograf, Selma ❤️

Vecka 15 ❤️

Vi är i vecka 15 allahuma bariik! Bebis är nu tydligen ca 8 cm lång från huvud till rumpa och jag kan känna hen röra sig nästan varje dag! Det är helt magiskt ❤️ MasaAllah lilla lilla Bönan, jag längtar så efter dig! Jag känner som små svepande rörelser inne i livmodern, nästan som att hen klappar mig inifrån. Jag har också skickat maken på stan att köpa en dopton (en hjärtljudsmonitor) för att hjälpa mig att hantera ångesten som börjat smyga sig tillbaka. Den där känslan av att jag bär ett dött barn, helt vidrigt. Igår och iförrgår kväll har jag legat på soffan och lyssnat på bebis därinne, så himla fint! Det är inte helt lätt att hitta hjärtat såhär tidigt men det går med lite tålamod. 

Magen växer så den knakar i alla fall, och resten av mig växer inte ett dugg pga får knappt i mig nåt annat än grönsallader med bönor och vinägrett samt grape frukt. Och sura godisar i mycket små mängder. Jag vet inte varför för jag mår inte illa längre men jag kan typ inte ens stå bredvid när maken tillagar annan mat, jag kan ju definitivt inte laga hans iftar. Förutom soppan, det går bra men jag kan inte äta den heller. Foglossningarna har blivit bättre alhamdulillah, jag får fortfarande akut ont om jag råkar anstränga mig lite för mycket men tar jag det lugnt så kan jag klara mig ganska bra undan värken. Det är ju så, när illamåendet lugnar sig och fogarna dessutom mår bättre, det är ju som att få livet tillbaka! 

Älskar att vara gravid alltså, det är ju själva livet som händer inuti mig, rent mirakulöst och fantastiskt. Allt illamående, fogvärk, ångest, trötthet och halsbränna till trots så är detta det bästa jag vet alhamdulillah. Ett nytt litet liv, så mycket att se fram emot, så mycket kärlek som jag redan känner… älskade Bönan ❤️

Magen vecka 11 (10+4)

Snart är vecka 11 till sin enda och så som denna mage redan växt och så som jag haltar fram med mina onda fogar missar knappast någon endaste människa att en bebis är på väg. Känns ju rätt ofattbart ändå, att en mage kan ha växt så när Bebis är 3-4 cm lång… men det kan den tydligen! Min ångest är alhamdulillah fortfarande som bortblåst, men har bytts ut mot vidriga ångestfyllda drömmar. Ush! Men hellre det alltså… lilla lilla Böna, vad vi alla i familjen ser fram emot att få träffa dig! Så som veckorna flyger förbi så dröjer det väl inte länge, tyvärr betyder det att det inte heller dröjer länge innan det är mitt i vintern. Nåväl… vinter betyder bebis så just denna vinter ser jag faktiskt fram emot! 

Magen är så kulrund alltså, får inte på mig några av mina vanliga kläder, så har panikköpt en del nytt. Men gravidplagg alltså, skönaste på jorden! Man borde alltid ha trosor som går upp till revbenen och myxor med bred mjuk mudd… 

Sushi del 7898

Kärlek är när ens make åker och köper 16 bitar sushi 2-3 ggr i veckan, trots att han helst vill ligga i soffan, trots att det är ganska svindyr mat… bara för att jag så gärna bara vill ha sushi! Vill ha sushi nu när jag ser bilden också. Gud jag blir så sugen! Haha måste sluta lägga upp bilder på sushi pga plågar ju ihjäl mig själv haha. Men det är ju bra att Bönan får riktigt gott om omega 3 iaf… det är det ingen brist på! Mums mums mums… den enda maten jag inte mår bajs efter att ha ätit är mozzarella-sallad (mozzarella, tomat och ibland rödlök) och sushi. Känns som bra kost att leva på bara det väl. Haha! Tvingar i mig frukt också bara för vitaminernas skull men brukar äta det direkt innan sovdags för frukt är verkligen highway to sjukt illamående. 

Tröttaste mamman

Det här med att odla en ny person alltså, herregud så det tar på krafterna. Jag är så trött. Alltså man glömmer mellan graviditeterna hur trött man kan vara i början. Iaf har jag gjort det! Alltså klockan är mitt på dagen och jag har inte kommit ur pyjamasen och knappt plockat undan frukosten. Därav blir det så glest bliggat just nu… Men nu får det bli lite fart iaf, vi måste ju göra nåt på en hel måndag i alla fall. Jag skulle verkligen behöva ner på stan och inhandla några gravidplagg… mjukare bh till exempel. Så mkt aj just nu! Och Selma vill ha Subway. 

Idag går jag in i vecka 11, känns som att dagarna släpar sig fram i ett töcken av illamående och trötthet men samtidigt så swishar tiden fram. Känns som att jag fick plus för max några dagar sen men det var ju 6 veckor sen! Ångesten har lättat efter UL och det håller o sig än så nu är det, alhamdulillah, bara kroppsliga saker som gör mig trött. Lilla Bönan därinne, vad vi längtar efter dig ❤️

Jag kallade ju Bebis för Grodan men drömde natten efter det inlägget en vidrig mardröm om döda grodbebisar som jag hade skött och försökt få ut till det fria. Så nu heter hen Bönan! Får en klump i halsen bara av att tänka på grodor… går inte! Ska tom gå tillbaka och ändra i inlägget från förra veckan. Ush! 

När jag hade min allra tuffaste dag, då när jag hade varit hos min BM och sen var i ett totalt töcken hela dagen. Då kom maken hem från jobbet med dessa… blev så glad så jag började gråta… så rörd! Dom står fortfarande kvar på bordet men är kanske på sina sista tappra dagar nu… 

Bönan ❤️

Idag var vi på tidigt ul, och allt såg så himla fint ut. BM som vi träffade där var helt underbar, jag kände mig jättetrygg med henne direkt. Hon var så varm och förstående och jag hade varit så rädd att träffa nån snorkfröken som ”ja du behöver ju egentligen inte vara här” och har sig, så jag är så lättad. Både över att få ha ett fint första ultraljud med lilla lilla bönan, och över att få ha sett en frisk och pigg liten liten Böna därinne.

Hen låg till och med och rörde sig allahuma bariik ❤️ Hjärtat pickade på jättefint, bebis såg ut precis som en bebis i vecka 10 ska se ut, hen rörde sig, navelsträng och båda fosterhinnorna var fina… det var helt magiskt! Från den sekunden jag såg detta lilla mirakel på skärmen så rann tårarna och ångesten och skräcken ut med dom. I alla fall för nu så mår jag jättebra och njuter av att bära vårat tredje barn alhamdulillah. Jag ska uppskatta och njuta av varje minut och dag som jag får må bra nu… helt magiskt detta! 24 mm lång liten person ❤️



Tänk att det verkligen är en bebis på bakning därinne… det är det! På riktigt! Alhamdulillah ❤️

Tung dag

Idag har varit en riktigt tuff dag… vet knappt vart jag ska börja. Bröt ihop helt och hållet så fort barnmorskan frågade mig hur jag mår och hon var helt fantastisk! Fick precis den hjälp jag behövde där och då hos henne och hjälp att komma vidare. Nummer till en psykolog, hjälp att boka vaginalt ultraljud på gyn, massa stöd och mest lyssnande. Hon är bäst, min bm! Jag satt och grät nästan hela timmen jag var där, allt bara släppte. Kändes som att jag har gått runt och hållit andan och hållit samman i väntan på den här bm-tiden. Idag brast allt. Hon försökte lyssna med dopton men det gick inte att hitta bebisens hjärta med den, vilket inte faktiskt gjorde mig mer orolig. Bebisen är så liten än så det är väldigt väldigt ovanligt att man kan höra redan såhär tidigt. Jag gick in i vecka 10 idag bara. Kändes fint att bli så tagen på allvar och inte det minsta dumförklarad eller förminskad. (Känns sjukt att vara kvinna, man går runt och förväntar sig att bli förminskad och dumförklarad…) 

När jag hade hulkat klart så hann vi precis gå igenom sjukdomar, hälsokontroll, blodprover och urinprover innan det var nästas tur hos bm. Järnvärde och socker såg bra ut men får inte alla svar förrän om några dagar. Sockret oroar jag mig lite för då jag reagerat väldigt knasigt på sötsaker… samt har ärftlighet för diabetes. Jag äter därför väldigt återhållsamt med sötsaker men var ändå orolig för testet. Så det känns skönt! Resten av dagen har jag legat på soffan med barnen på vardera arm eller så har dom lekt bredvid soffan. Känns som att jag blivit överkörd, kroppen kan inte röra sig. Jag är helt utmattad… maken har serverat mig med lite ostbågar och nu är dom uppätna så jag tänker sova. 

Jamen hej!

Nu var det några dagar sen hörrni! Och ni klickar in o möts av, inga nya inlägg… trogna ni! Jag har ju haft som rutin att blogga när barnen sover på sistone. Försökt att ha mobilen undanlagd under dagarna osv. Men det har ju gått sådär o blogga när dom sover eftersom jag somnar före dom ca varenda kväll haha. Graviditetströttheten är helt galen denna gång! Känns som om jag går i sömnen hela dagarna, sover 10-12 timmar varje natt och får världens andnöd av att resa mig från en stol. Seriöst! Imorgon ska jag till barnmorskan för ett första besök och jag längtar! Dels för jag älskar min barnmorska, hon är hur bra som helst. Och dels för jag behöver hjälp att hantera min ångest. Jag ska prata med henne om det och maken ska komma hem från jobbet och vara med barnen medans jag är där masaAllah. Det känns väldigt väldigt skönt bara att veta att jag ska dit imorgon, det är så nära nu. Det känns ju som en sorts målsnöre liksom. I övrigt så mår jag illa, men inte ohanterligt. Jag får lätt huvudvärk och halsbränna, men inte ohanterligt det heller. Magen har fått en liten kula och jag kan nu preciiis känna livmoderns överkant ovanför blygdbenet. Brösten är ömma och svullna och jag får smärre panik av kläder…

Alltså ändå, jag trotsar min ångest och vågar tänka, en bebis! Ett till liv. En till människa att få dela vårat liv med. Och nämnde jag, bebis!! Alltså jag längtar så!! Jag tror att denna ångest för missfall kanske kan bottna delvis i en jobbig upplevelse av min senaste förlossning. Jag kände mig som världens superhjälte när jag hade fött Selma, och livrädd och pytteliten efter jag hade fött Elias. Nu ska jag se till att få hjälp att bearbeta det och skapa en förlossningsplan som funkar för mig! 

Sushi kultur

Alltså alla gävlebor, ni måste testa Sushi Kultur! Det kan ibland vara omöjligt att komma fram på telefon, det kan ibland va så att dom stänger en halvtimme tidigare pga slut på mat!! Men sushin är brutalt god! Det var proppfullt med folk därinne när maken köpte sushi åt mig idag, han hade inte kommit fram på telefon så han fick beställa på plats. Men det är ju så värt det när sushin smakar såhär överdrivet gott. En kan ju alltid hoppas att dom snart öppnar ett till ställe i stan! 

Och detta med sushi gravid… jag har inte ätit det när jag väntade Selma eller Elias, men efter att ha insett att det är den enda maten jag kan tänka på utan att få kvälningar så har jag nu ägnat 4 dagar åt att läsa allt som finns att läsa om sushi och graviditet och kommit fram till att det är safe. Alltså jag har läst flera timmar om dagen. Apropå min ångest osv. Men jag måste kunna äta iaf 1-2 måltider i veckan som jag inte tvingar ner och sen halvlägger mig för att inte kräkas… tack vare grundlig grundlig research så kan jag numera äta sushi som gravid utan att det ökar min ångest. Alhamdulillah! 

Ikväll vart det middag all by my self dessutom, maken somnade när han nattade Selma så det vart jag, New Girl på Netflix, sushi och ett doftljus. Himla skön kväll faktiskt. 

Morgonpigg och ångest

Nu när jag är gravid så stiger min man upp först och fixar morgonbestyr och frukost 9 dagar av 10. Om inte mer till och med. Idag behövde han lite extra sömn så idag var det min tur dock. Kl 6 vaknade barnen, vilket är väldigt ovanligt för våra barn. Dom lägger ju sig vid 20-21 så 6 är för tidigt, oftast vaknar dom 7-7.30 så misstänker nästan att dom inte kommer vara på superbra humör hela dagen idag. Jag bestämde mig för att inte lägga mig på soffan framför Bolibompa med barnen, som jag brukar, utan tog tag i massa städning istället när jag för en gångs skull inte mådde så illa. Vid 8 var jag klar med plocket, väckte maken o så åt vi frukost. Nu mår jag svinilla och är helt slut. Så nu ligger jag på soffan istället. Urk urk urk. 

Dessutom ramlade jag över ett inlägg på instagram igår om en mamma som hade fått missfall i vecka 8, som jag är i nu, men hon fick inte veta det förrän i vecka 12 och behövde då skrapas… så nu är jag såklart helt förlamande panikrädd. Har haft väldigt mycket missfalls-ångest denna graviditet. Alltså det är så jag får svårt att andas. Riktig ångest med andra ord. Jag pratade med min barnmorska om det för ett par veckor sen när jag ringde för att boka tid hos henne och hon hjälpte mig att må bättre. Oron försvinner såklart inte men jag slapp ångesten. Nu kom den tillbaka som ett slag i magen. Jag känner mig helt lamslagen. Jag ska till barnmorskan om 1,5 vecka och jag får prata mer med henne då… tills dess försöker jag hantera det bäst jag kan här hemma. Men det är svårt att tänka på annat också när man knappt kan röra sig pga illamående… får tvinga mig upp ur soffan och ut i solen och förhoppningsvis hjälper det en aning. 

Något som sprider glädje däremot, dessa små stenfigurer som står utställda här och var nere vid vattnet i Boulongern. Så jäkla söta! Vem eller vilka ställer ut dom? Ingen aning men dom sprider glädje där dom står det vet jag!