Dagens mage ❤️

Vecka 22 nu (21+4) och hon börjar bli så himla stark därinne masaAllah, sparkar, sprattlar, bökar och har sig. Min lilla lilla Böna, inte så liten längre ju! 27 cm lång och 450 gram just nu, enligt appen. Och vi närmar oss det magiska datum då hon skulle kunna klara sig om hon föddes. Det datumet är en sån milstolpe! Jag mår typ oförskämt bra just nu, mår inte illa (så länge jag låter bli o äta sånt jag äcklas av, vilket är en del haha!), foglossningarna är bra mycket bättre, jag är piggare och känner mig nästan lite hurtig. Nästan. Nu har jag dock en redig jäkla hosta alltså, så jag kissar ju på mig typ hela tiden. Så himla ovärdigt så det är inte sant! Men men, hoppas verkligen det ger med sig snart. Räcker ju o kissa på sig vid redigt olägliga och starka nysningar. Det här är ju orimligt! 

Börjar längta mer ochmer, vägar handla mer och mer, vågar boa mer och mer. Vågade till och med läsa inledningen på min bok ”föda utan rädsla” häromdagen. Baby steps. Åkte förbi förlossningen med jobbet här igår och blev helt rörd, så jag börjar till och med se fram emot förlossningen. Vågar till och med tänka att det kan gå bra. Mina du’a är ju där hela tiden, ber att det ska gå bra, att vi ska få en frisk bebis. Men jag har inte vågat tänka att det kanske kan bli så förräns nu. All hennes gymnastik därinne är ju bästa bästa medicinen för mig alhamdulillah ❤️

Vecka 20 ❤️

Vecka 20 är här och på väg att passera till och med! Dagarna flyger förbi här, särskilt dom senaste två dagarna när jag suttit fast i soffan under en sjuk Elias. Kanonhög feber första dagen följt avhalsont dag två. Det känns som jag knappt stigit upp på morgonen innan det är kväller igen (kanske för att jag inte ens får chans att byta ur pyjamasen). Men även fast dagarna flyger förbi just nu så känns det så plågsamt långt kvar till december. Jag längtar mer och mer intensivt efter denna lilla person, ju mer jag känner henne röra sig inuti mig desto starkare och nästan outhärdlig blir längtan också. Lilla Böna ❤️ Inte så liten somnån böna längre för all del, hon som redan nu spänner kroppen så att det trycker upp mot mellangärdet och ner mot snippan samtidigt. Hehe blir en till stark och kraftfull tjej i våran familj tror jag bestämt, masaAllah!! 

Hur mår min kropp och knopp då? Alltså jag är så fruktansvärt trött! Hela tiden! det känns som tortyr att behöva vara upprätt och ha öppna ögon på dagarna, förutom några få timmar på em/kväll då jag kan orka med lite mer. Men alltså denna trötthet! Helt galet! Ligger utslagen hela fm, orkar på sin höjd gå på toaletten typ, somnar med barnen på kvällarna… är så trött att jag knappt orkar fokusera blick och öron på folk som pratar med mig så begraver näsan i böcker istället, som jag alhamdulillah packade med mig en hel trave av. Men, min ångest är som bortblåst ALHAMDULILLAH ❤️ Det dära fantastiska ultraljudet i kombination med att hon exakt samma dag som UL började röra sig så mycket mer, starkare, regelbundet har räddat mig! Jag är så himla tacksam för fy bubblan vad det har varit vidrigt… nu kan jag njuta och längta och det är helt makalöst! I början av graviditeten har jag nästan mest känt ”varför utsätter jag mig för det här?” Medans nu känner jag att jag vet exakt varför!! Mitt barn växer ju därinne!! Därför utsatte jag mig för så många veckors ångest, illamående, trötthet, foglossning. En till världsmedborgare, en till bebis, en lillasyster till mina barn… det är såklart att det var därför!! Och hon är redan värd det 1000 gånger om. Alltså jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har längtat efter den här känslan i själen, den här lyckan, att vara så förväntansfull… älskade lilla lilla bebis, jag ser fram emot att få träffa dig! 

Fogloggningarna som har varit helt vidriga har lugnat sig alhamdulillah, jag har fortfarande ont, dagligen, men jag kan gå utan problem! Jag tänker på tempot och låter bli att springa, vila när jag behöver och på så vis håller det sig i schack. Dom dagar jag ska gå mycket har jag fogbälte vilket verkligen underlättar men själva bältet är också obekvämt haha, så använder det bara när jag måste. Samtidigt så känner jag att jag måste börja träna igen!  Kroppen ska orka bli tyngre nu på kort tid och jag ska orka ta hand om barnen även i höst så direkt vi kommer hem drar jag igång med dagliga yoga-pass, vare sig jag har lust eller ej! Promenader räcker inte känner jag, bålen, ryggen, axlarna… det behöver få lite kärlek och omvårdnad. Och jag behöver träna på att andas genom smärta haha. Märker nu när fogarna hugger så spänner jag hela kroppen som en fiolsträng och håller andan. Inte helt optimalt, särskilt inte inför kommande förlossning… 

Och mitt boa-sug har kickat in på nån sorts turbo-fart! Ligger som en galen och surfar på skötbord, byråar, nya tapeter, göra egna sänggavlar, skötväskor, åkpåsar, babynest, bärsjalar och bärselar och kan bara inte sluta. Vill faktiskt hem och sätta igång nu! Längtar efter att få mäta upp för nya möbler (som vi förhoppningsvis har råd att köpa haha), rensa rensa rensa bland kläder, leksaker och prylar hemma, beställa grejjer och dona… det ska bli så himla kul! 

Magbilden är inte dagsfärsk pga senaste dagarnas pyjamas-look haha! Men är i vecka 18+5 här, så nästan i vecka 20 ändå. Idag är jag i vecka 20 och närmare bestämt 19+5 så bilden har ju hunnit bli en hel vecka gammal. Men var ändå tvungen att ta denna pga, kolla bilden med Selma, inte ens arrangerad ju! Storasyster som längtar och redan älskar ❤️

Lillasyster ❤️

Vi väntar en liten lillasyster allahuma bariik ❤️ Vi bokade in oss på ett ultraljud på ett privat sjukhus här i Umraniye (förort till Istanbul) idag och hamnade av en slump hos kanske världens bästa läkare! Hon var helt underbar! Jag har mått allt sämre och sämre med min ångest och mina katastroftankar dom senaste veckorna, så det var det enda rätta att boka in oss på ett UL. Och vi ångrar oss inte det minsta. Det var helt magiskt, såklart. Det är lika magiskt med 3e bebisen ju! Hon kontrollerade henne väldigt väldigt utförligt, gjorde en bra mycket noggrannare kontroll än jag nånsin varit med om i Sverige och hon förklarade hela tiden var hon tittade på och berättade vad vi såg. Största delen av tiden så kollade hon med vanlig ultraljudsbild för att kunna se alla organ och flöden och sen på slutet kollade vi 3D. Så himla häftigt! Att det ens går att se såhär, innanför alla mina volanger, inuti livmodern liksom. MasaAllah! Älskade lilla lillasyster… känns verkligen som att det här hjälpte mig massor i att kunna slappna av, njuta, knyta an till henne och våga se framåt och drömma om det som komma skall… att få se henne… vilken gåva alltså! Känner mig så enormt lättad, glad och kär i denna lilla lilla person som växer i mig! 

237 gram och 19 cm liten och redan så högt älskad masaAllah ❤️ Hon roar sig nu o skrivande stund med att sträcka på sig eller slå volter kanske, då o då trycker det så mkt uppåt att det blir lite trångt åt magsäck och lungor hehe. Hon har rört sig väldigt mycket mer än vanligt efter ultraljudet idag än vad hon brukar, kan det bero på ultraljudsundersökningen eller är det en slump? Någon som vet? Väldigt väldigt mysigt är det i alla fall! 


Och igår gjorde vi nåt helt annat, åkte färja mot shopping, bad svågern ta magbild o han ställde glatt upp. Gladast var nog maken som slapp för en gångs skull haha. Vecka 19 (18+1) på bilden ❤️

Snart dags

Här hemma pågår tvätt, städ, packning, ärendeuträttning, handling, listskrivande och avbockande i ett rasande tempo. Det är nämligen rasande kort tid kvar tills vi reser till Turkiet insaAllah!!! På fredag! Imorgon! Nu är det förvissor precis förbi midnatt men det ÄR imorgon vi reser. Jag har idag (igår då eg) tvättat enorma mängder tvätt, bäddat rent, storstädat, rensat avloppen, städat under badkaret osv osv osv… jäkla fogarna bromsar in mig så mycket bara. Har inte tid med det. Så dom får värka, jag kämpar på. Måste liksom få ihop allt så att vi får med oss det vi behöver och huset inte luktar apbajs när vi kommer hem. Husvakter kan knappast hållas ansvariga för att städa under badkar när det inte gjorts på pinsamt länge haha. Ush! 

Sen höll kaos på att bryta ut när förrådsnyckeln var spårlöst borta helt plötsligt… som vi fick leta. Jag hann ju tänka mer än en gång att det nog bara var att bege sig iväg och köpa nya resväskor men dom dök upp alhamdulillah! Nu är alla mediciner (vilket tar över en timme att sammanställa) packat och bärsjal är nerpackad. Får jag bara ner passen i väskan så skulle vi ju i princip kunna åka sen haha. Nästan. Vi har haft kompisar här igår också, vi ville så gärna hinna ses och leka innan vi åker bort och det hann vi ju. Så himla himla roligt! Väldigt skönt när nån dyker upp och man ”tvingas” sätta sig och umgås i några timmar. Tanka energi, ha roligt och vila kroppen. Tack älskade vänner för den stunden! 

Nu ska jag sluta mina bruna och hoppas slippa stressdrömmar om missade flygplan och kvarglömda pass både inatt och kommande natt haha. Somnar till känslan av en liten busig bebis i magen inatt dessutom ❤️ Hen har börjat röra sig så himla mycket! Inte varje dag jag känner det ännu men lite mer än varannan dag är det ordentlig fart inne i magen. Våran lilla Trea, älskade du! 


Mamakläder

Jag har shoppat loss masaAllah haha! Mina tidigare graviditeter har ekonomin varit väldigt väldigt tajt, denna gång är den ”bara” tajt. Så denna gång har jag kunnat unna mig att shoppa mamakläder. Jag har köpt snygga jeans, t-shirts, klänningar, leggings, trosor och linnen. Och dom är så galet bekväma! Jag får panik om nåt trycker på magen och är så glad att jag kunnat unna mig en bra mamagarderob den här gången. Jag har ju haft några plagg mina tidigare graviditeter också såklart, det hade jag inte klarat mig utan med jättekulan men fick klara mig på så lite som bara var möjligt. Nu har jag kunnat unna mig ”bara för att det är så mycket bekvämare” och det är helt amazing. 

Denna outfit tex, helt ny, och så skön skön skön! Fotograf, Selma ❤️

Vecka 15 ❤️

Vi är i vecka 15 allahuma bariik! Bebis är nu tydligen ca 8 cm lång från huvud till rumpa och jag kan känna hen röra sig nästan varje dag! Det är helt magiskt ❤️ MasaAllah lilla lilla Bönan, jag längtar så efter dig! Jag känner som små svepande rörelser inne i livmodern, nästan som att hen klappar mig inifrån. Jag har också skickat maken på stan att köpa en dopton (en hjärtljudsmonitor) för att hjälpa mig att hantera ångesten som börjat smyga sig tillbaka. Den där känslan av att jag bär ett dött barn, helt vidrigt. Igår och iförrgår kväll har jag legat på soffan och lyssnat på bebis därinne, så himla fint! Det är inte helt lätt att hitta hjärtat såhär tidigt men det går med lite tålamod. 

Magen växer så den knakar i alla fall, och resten av mig växer inte ett dugg pga får knappt i mig nåt annat än grönsallader med bönor och vinägrett samt grape frukt. Och sura godisar i mycket små mängder. Jag vet inte varför för jag mår inte illa längre men jag kan typ inte ens stå bredvid när maken tillagar annan mat, jag kan ju definitivt inte laga hans iftar. Förutom soppan, det går bra men jag kan inte äta den heller. Foglossningarna har blivit bättre alhamdulillah, jag får fortfarande akut ont om jag råkar anstränga mig lite för mycket men tar jag det lugnt så kan jag klara mig ganska bra undan värken. Det är ju så, när illamåendet lugnar sig och fogarna dessutom mår bättre, det är ju som att få livet tillbaka! 

Älskar att vara gravid alltså, det är ju själva livet som händer inuti mig, rent mirakulöst och fantastiskt. Allt illamående, fogvärk, ångest, trötthet och halsbränna till trots så är detta det bästa jag vet alhamdulillah. Ett nytt litet liv, så mycket att se fram emot, så mycket kärlek som jag redan känner… älskade Bönan ❤️

Magen vecka 11 (10+4)

Snart är vecka 11 till sin enda och så som denna mage redan växt och så som jag haltar fram med mina onda fogar missar knappast någon endaste människa att en bebis är på väg. Känns ju rätt ofattbart ändå, att en mage kan ha växt så när Bebis är 3-4 cm lång… men det kan den tydligen! Min ångest är alhamdulillah fortfarande som bortblåst, men har bytts ut mot vidriga ångestfyllda drömmar. Ush! Men hellre det alltså… lilla lilla Böna, vad vi alla i familjen ser fram emot att få träffa dig! Så som veckorna flyger förbi så dröjer det väl inte länge, tyvärr betyder det att det inte heller dröjer länge innan det är mitt i vintern. Nåväl… vinter betyder bebis så just denna vinter ser jag faktiskt fram emot! 

Magen är så kulrund alltså, får inte på mig några av mina vanliga kläder, så har panikköpt en del nytt. Men gravidplagg alltså, skönaste på jorden! Man borde alltid ha trosor som går upp till revbenen och myxor med bred mjuk mudd… 

Sushi del 7898

Kärlek är när ens make åker och köper 16 bitar sushi 2-3 ggr i veckan, trots att han helst vill ligga i soffan, trots att det är ganska svindyr mat… bara för att jag så gärna bara vill ha sushi! Vill ha sushi nu när jag ser bilden också. Gud jag blir så sugen! Haha måste sluta lägga upp bilder på sushi pga plågar ju ihjäl mig själv haha. Men det är ju bra att Bönan får riktigt gott om omega 3 iaf… det är det ingen brist på! Mums mums mums… den enda maten jag inte mår bajs efter att ha ätit är mozzarella-sallad (mozzarella, tomat och ibland rödlök) och sushi. Känns som bra kost att leva på bara det väl. Haha! Tvingar i mig frukt också bara för vitaminernas skull men brukar äta det direkt innan sovdags för frukt är verkligen highway to sjukt illamående. 

Tröttaste mamman

Det här med att odla en ny person alltså, herregud så det tar på krafterna. Jag är så trött. Alltså man glömmer mellan graviditeterna hur trött man kan vara i början. Iaf har jag gjort det! Alltså klockan är mitt på dagen och jag har inte kommit ur pyjamasen och knappt plockat undan frukosten. Därav blir det så glest bliggat just nu… Men nu får det bli lite fart iaf, vi måste ju göra nåt på en hel måndag i alla fall. Jag skulle verkligen behöva ner på stan och inhandla några gravidplagg… mjukare bh till exempel. Så mkt aj just nu! Och Selma vill ha Subway. 

Idag går jag in i vecka 11, känns som att dagarna släpar sig fram i ett töcken av illamående och trötthet men samtidigt så swishar tiden fram. Känns som att jag fick plus för max några dagar sen men det var ju 6 veckor sen! Ångesten har lättat efter UL och det håller o sig än så nu är det, alhamdulillah, bara kroppsliga saker som gör mig trött. Lilla Bönan därinne, vad vi längtar efter dig ❤️

Jag kallade ju Bebis för Grodan men drömde natten efter det inlägget en vidrig mardröm om döda grodbebisar som jag hade skött och försökt få ut till det fria. Så nu heter hen Bönan! Får en klump i halsen bara av att tänka på grodor… går inte! Ska tom gå tillbaka och ändra i inlägget från förra veckan. Ush! 

När jag hade min allra tuffaste dag, då när jag hade varit hos min BM och sen var i ett totalt töcken hela dagen. Då kom maken hem från jobbet med dessa… blev så glad så jag började gråta… så rörd! Dom står fortfarande kvar på bordet men är kanske på sina sista tappra dagar nu… 

Bönan ❤️

Idag var vi på tidigt ul, och allt såg så himla fint ut. BM som vi träffade där var helt underbar, jag kände mig jättetrygg med henne direkt. Hon var så varm och förstående och jag hade varit så rädd att träffa nån snorkfröken som ”ja du behöver ju egentligen inte vara här” och har sig, så jag är så lättad. Både över att få ha ett fint första ultraljud med lilla lilla bönan, och över att få ha sett en frisk och pigg liten liten Böna därinne.

Hen låg till och med och rörde sig allahuma bariik ❤️ Hjärtat pickade på jättefint, bebis såg ut precis som en bebis i vecka 10 ska se ut, hen rörde sig, navelsträng och båda fosterhinnorna var fina… det var helt magiskt! Från den sekunden jag såg detta lilla mirakel på skärmen så rann tårarna och ångesten och skräcken ut med dom. I alla fall för nu så mår jag jättebra och njuter av att bära vårat tredje barn alhamdulillah. Jag ska uppskatta och njuta av varje minut och dag som jag får må bra nu… helt magiskt detta! 24 mm lång liten person ❤️



Tänk att det verkligen är en bebis på bakning därinne… det är det! På riktigt! Alhamdulillah ❤️