Gråtit över tvätt

Idag har jag (bland mycket mycket annat mvh// helt slutkört preggo) gått igenom bebiskläderna vi har sparat efter Selma och Elias. Jag plockade fram allt jag hittade i 50-56 och resten tar jag när nästa storlek behövs. En hel del av dom kläderna behövde bada i vanish efter många år i förvaring och sen tvättade jag upp allt vitt i 50-56 som jag plockat fram och även det jag har köpt. Och jag kan ju, utan att överdriva, erkänna att tårar rann nerför mina kinder exakt hela tiden… dessa pyttekläder, som Selma och Elias har haft. Och nu kommer det om bara några (8-13) veckor en till liten liten människa som ska bära dom här kläderna. Det blev så himla verkligt… den lilla krabaten som sparkar inuti min mage nu ska snart komma ut till oss, en liten människa masaAllah! Jag kan även, utan att överdriva, konstatera att vi behöver inte ett enda bebisplagg till haha. Så gott om kläder till bebis alhamdulillah. Jag kommer nog vilja köpa några bättre strumpor från PoP så vi har nåt som sitter kvar på foten, men utöver det. Jag tror vi är klara! (Med reservation för att jag ev kan snubbla över oemotståndligt gulliga plagg ändå haha). 

Det vart fart på den här mamman med bebisfixet efter att jag igår, en ganska lång stund, hade väldigt många, väldigt starka sammandragningar. Den sorten som gör ont i ryggen också, vilket kan betyda att det är riktiga värkar. Nu var det inte det för efter en stunds vila så lugnade det sig. Men jag fick ändå en rejäl putt i baken att faktiskt få lite ordning, tvättat och klart. Utifall utifall hon vill komma tidigare. Och även ikväll har jag haft en lång stund med rysligt starka sammandragningar… 

Och på nåt vis så känns allt lugnare och skönare efter jag har fått i alla fall ett lass bebiskläder tvättat. Och det är en fröjd att se alla dessa minikläder hänga i rader i vardagsrummet… 

Vecka 29 ❤️

Idag gick vi in i vecka 29 och hela vecka 28 spenderades med att fixa om i vårat sovrum för bättre förvaring och lite mysigare, inför lilla bebis ankomst här om några månader. Det känns mer verkligt för varje liten grej som kommer på plats här hemma. Bebis kommer verkligen komma om ca 3 månader insaAllah… åh jag längtar ihjäl mig!! Denna vecka inleddes med att jag fick hjärtat i halsgropen, igen, bebis ville inte alls röra på sig som hon brukar men preciiiis när jag tog upp telefonen ocj skulle ringa maken och förlossningen så drog hon igång världens party i magen! Alltså alhamdulillah!! Kändes som att jag hade hållit andan i flera timmar och till slut fick luft igen. Bebis o skrämmas alltså! 

Och jag mår bättre och bättre, på ett sätt, ju mer jag kan känna henne röra sig ju bättre mår jag. Men jag ser fram emot att få komma till en aurora-barnmorska ändå. Det känns som att det kan va precis vad jag behöver som sista ”knuff” eller vad man ska säga. Foglossningen har kommit tillbaka men är fullt hanterbar. Jag behöver se till att få vila tillräckligt så går det bra, vilket jag kan göra tack vare att mina barn är relativt stora vid det här laget. Vilken skillnad det är alltså, att vänta barn med en 2-åring hemma innebar konstant spring. Att vänta barn med en 6-åring och en 3,5-åring innebär väldigt många, långa gosstunder, argumentationer, en del spring… men det är nåt helt annat! Jag kan vila, mina barn kan hämta frukt själva och gå på toaletten själva, nästan varje gång. Och dom delar graviditeten, längtan och förväntan med oss. Att se deras ögon när dom känner sin lillasysters sparkar genom magen är magi allahuma bariik ❤️ 

Magen känns som att den kommer spricka vilken minut som helst haha, och större ska den ju bli… men just nu är det tydligen en väldigt intensiv tillväxtperiod så jag misstänker att det är därför. Men den är ju inte pytteliten, magen alltså… hehe. Jag brukar ju sällan ha pytteliten mage när jag är gravid, det är liksom inte min grej. 

Lilla lilla bebis… herregud så du är efterlängtad!! ❤️


Psykologen

I onsdags var jag på 3e besöket hos min psykolog, ordinerad av min barnmorska för ångest under graviditeten. När jag gick dit första gången så var alla mina tankar fast i ”jag bär ett dött barn” och nu, pga semstrar flera månader senare. Så snurrar tankarna istället väldigt mycket kring, kan jag lita på mig själv och fasen, barnet ska födas också! Min förra förlossning var något av en dramatisk upplevelse och det satte sina spår. Det var mycket stress, ångest, rädsla i omlopp i min kropp just den dagen och det påverkade förlossningsförloppet, min upplevelse av förlossningen och mina känslor inför denna förlossning mer än jag kunnat ana att det skulle.

Bara en sån sak som att 3 dagar före BF så var min man hemma hos sin mamma och sina bröder, hela kvällen och halva natten, och så gick elen OCH mobilnätet ner i tvärdött läge. Jag var ensam hemma med Selma och visste att fan, om nåt händer nu så kommer jag inte i kontakt med någon! Jag var såklart LIVRÄDD! Elen och nätet kom tillbaka, jag ringde min man, kände mig lite lättad och gick och la mig, väldigt sent och kunde såklart inte somna för jag var rädd att det skulle hända igen och låg och stirrade i taket tills han kom hem. Kl 03 på natten kom min man hem och han hann ju slumra iaf, för 15-20 minuter senare väckte jag honom, vattnet hade gått!! Så snacka om att kroppen inväntade att min trygghet skulle återvända hem, och även, snacka om att kroppen var proppfull med stresshormoner redan där.

Nu hos psykologen så pratade vi igenom hela förra förlossningen, och jag kom fram till så många saker som påverkade förlossningen och mig mycket mer än jag någonsin trott. Så jag har fått verktyg att förbereda mig inför nästa förlossning så att inte i alla fall samma saker återupprepar sig. Vilket känns oerhört trösterikt, nu har jag nåt att börja arbeta med istället för att se förlossningen som ett stort, läskigt berg som jag bara måste förbi men knappt vågar titta på. Och, hon bad min att boka in mig hos en aurora-barnmorska på förlossningen, och jag tror faktiskt att jag ska lyda det rådet… jag ska prata med min barnmorska om det nästa gång jag är där! Och under tiden ska jag på hemmaplan se till att förbereda med allt runtomkring så att förlossningen och allt annat ska bli en så trygg och härlig upplevelse som möjligt. Barnvakt och back-up barnvakter behöver bokas, nån sorts spellista på spotify kanske? Makens jobb ska planeras så att han (trots att vi ska föda barn mitt i julhandeln) kan vara hemma så mycket som möjligt, fixa en arbetsstation hemma tex. Samt att jag behöver få fixat allt boande och praktiskt fix inför bebisens ankomst så att jag kan vila och kanske putsa nåt fönster när det närmar sig.

Älskade lilla Böna, mamma gör sig redo om du gör dig redo, okej? ♥


 

Minskade fosterrörelser

Förra helgen fick jag åka in på förlossningen och kolla upp minskade fosterrörelser för första gången denna graviditet, men troligtvis inte sista. Det är så himla viktigt att alltid kolla upp minskade fosterrörelser, snälla ta det på allvar alla ni gravida därute. Det kan sluta riktigt illa om man ignorerar sånt.. 

Eftersom jag är så tidigt i graviditeten så ville läkaren (vet inte varför jag fick träffa läkare istället för barnmorskor) kolla Bebis med ultraljud istället för ctg, tydligen stor risk för att man inte får in hjärtljuden nå bra med ctg när bebisarna är såhär små så det skulle bara oroa oss i onödan sa han. Så jag fick först ett ultraljud, allt såg bra ut utom att när han mätte henne fick han det till att hon var ganska liten. Men han var lite ny på UL så en annan läkare kom in och  gjorde ännu ett UL. Och hon är inte liten utan ganska prick på sin kurva alhamdulillah. Var redigt orolig där när jag satt och väntade på UL nummer 2, tänk om hon var tillväxthämmad och behövde få komma ut liksom… tack o lov vart det bara 10 minuters väntan och jag hade min vän Lisa och maken på chatten och det var fint stöd det. 

Allt verkade himla bra med våran lilla krabat alhamdulillah! Hon låg och snuttade, hickade, sparkade, hade handen uppe vid kinden/örat precis som på alla UL. Så himla gulligt! Dubbelvikt låg hon också haha, hade fötterna framför ansiktet… masaAllah våran älskade! 

Barnmorskan v 25

Idag var det äntligen dags att besöka barnmorskan igen, var en dryg månad sen sist. Och tänk så himla mysig den där halvtimmen i månaden kan få vara när man har en barnmorska som man känner djupt förtroende för. Nu när jag, äntligen, är i vecka 25 så blev det lite mera undersökningar. Som jag faktiskt längtat riktigt efter! Först stick i fingret och järn och socker låg bra med järn på 111 och socker på 5,3. Min vikt kollade hon också och jag har ju haft så fruktansvärt dålig aptit och typ mest avsmak för all mat förutom sushi (som ingen människa har råd att äta varje dag) och cig köfte… så vikten står ju där den står så att säga. Känns bra att jag har lite reserv att ta av sen innan haha! Vet inte varför jag känner såhär med mat för jag mår inte illa, men det känns som att halsen knyter sig vid tanken på att äta… är inte orolig för näring osv då jag är noga att ändå stoppa i mig riktigt bra näring så ofta jag kan. Coca cola är ju ett av mina cravings denna graviditet tyvärr, glass och choklad däremot har jag nyligen börjat kunna äta, haha… inte så näringsrikt men SÅ gott juuu! 

Sen pratade vi lite, kollade blodtrycket som låg bra, pratade om min huvudvärk då jag ville försäkra mig att jag mindes rätt… att det är ingen fara om huvudvärken går över av alvedon. Jag mindes helt rätt, tack o lov, får ju huvudvärk nästan varje vecka men det ska inte vara nån fara. Pratade lite mer och sen fick jag lägga mig för att mäta och lyssna. Vi började med att mäta livmodern, det sk SF-måttet och det låg på 25, såhär i vecka 25 hihi! Sen lyssnade vi på lilla lilla hjärtat, det slog i 152 slag och vi hörde och kände henne sparka medans vi lyssnade. Då när hon sparkade så gick hjärtljuden ner en aning och sen direkt upp igen. Det var första gången det hände så att jag uppmärksammade det, enligt bm så ska det vara precis så såhär tidigt i graviditeten. Så himla häftigt!

Våran älskade, efterlängtade lilla lilla 3a… var så mysigt att få en minikik in hos dig idag och det fick mig ännu mer att längta efter att få möta dig ❤️

Vecka 25 (24+2) ❤️

Alltså det faktum att jag går runt och upplever att magen knappt växt sen jag var i vecka 15 och sen ser jag kort på mig själv. Hahahaha! Den. Har. Växt! MasaAllah lilla Bönan växer nog så det formligen knakar därinne. Hon börjar då definitivt vara stark det är då ett som är säkert. Hon rör sig så att hela magen svajar, så jag blir panik-kissnödig 20 gånger om dagen då hon alltid nästan prickar in kissblåsan haha. Det är så himla mysigt och häftigt allahuma bariik alltså, känslan av att ens barn rör sig inuti en… oslagbart! Hon håller på att bli en helt egen liten individ därinne… jag längtar så fruktansvärt mycket nu, efter att få möta henne. Även om jag samtidigt njuter i fulla drag av att må bra i graviditeten just nu. Det börjar bli tungt, men inte ohanterligt, och jag mår bra psykiskt och det är värt så himla mycket. Jag började dock träna i helgen, för jag känner ju att kroppen kommer inte må bra om den inte alls blir omhändertagen. Så i helgen gjorde jag 2 olika gravidyoga-pass här hemma och idag har jag så himla mycket träningsvärk, tom i fogarna! Men det känns bra, jag är igång, kroppen har redan svarat och svankvärken jag haft i ett par veckor är som bortblåst alhamdulillah. 

Samtidigt så kommer förlossningen närmare med stormsteg och det är inte med odelad längtan jag ser fram emot den den här gången. Jag har gått och träffat en psykolog två gånger nu och vi ska fortsätta träffas en gång i månaden, tätare om jag känner att det behövs närmare förlossningen och det känns toppen. Känns verkligen som att jag kommer kunna bena ut, prata igenom, bearbeta och förbereda mig inför kommande förlossning med henne. Vi klickade toppenbra! Och det känns faktiskt himla viktigt. 

Jag har även börjat planera lite mer noggrannt vad vi kommer behöva köpa inför bebis. Kläder, litegrann och det går ju typ av bara farten så for man går förbi en ställning med bebiskläder haha. Så pyttigt ju! Babynest, vet vart jag ska beställa redan och kommer länka här. Skötväska kommer bli en Fjällräven Kånken den här gången, för att jag behöver nåt som funkar även när jag kommer bära henne i sjalen och inte bara till att ha på vagnen. Miniåkpåse till liggdelen kommer jag också slå till på, inte bestämt exakt vilken men troligtvis nån för inte så många hundralappar känner jag. Skötbädd att lägga på tvättmaskinen får duga då vi inte har plats för skötbord, sen kan man ju flytta runt skötbädden om man vill ha den i sovrummet på natten tex. Vagnen är ju fullutrustad förutom miniåkpåsen som sagt, så jag behöver i princip bara packa fram liggdelen ist för sittdelen. En byrå ska hon få också, en smal, hög från Hemnes på Ikea. Hoppas den kommer räcka för hennes grejjer iaf första tiden för det är den enda vi får plats med här hemma. Och jag måste köpa en bra bärjacka för vinterkyla, den jag har nu har tyvärr gått sönder så den kommer inte funka, tråkigt nog. Typ så. Det känns ändå väldigt överkomligt! Vi har ju mycket, en hel del har vi hunnit köpa som tex babyskydd. Sen är det ju alla småsaker som krämer, blöjor, nappar (om vi vill erbjuda det..?) och sånt men det som finns på maxi går ju fort att köpa så ingen stress med det känner jag. Äsch, eg ingen stress med nåt. Det löser sig! Byrån är väl det enda jag vill köpa snarast pga bebiskläderna växer på högar här hemma ft haha! Vore skönt att ha nånstans att vika in dom känner jag. 

Lilla lilla bebis, 700-800gr och 30 cm just nu… verkligen pytteliten men ändå på väg att bli ganska stor ❤️ Våran så högt älskade trea! 

Dagens mage ❤️

Vecka 22 nu (21+4) och hon börjar bli så himla stark därinne masaAllah, sparkar, sprattlar, bökar och har sig. Min lilla lilla Böna, inte så liten längre ju! 27 cm lång och 450 gram just nu, enligt appen. Och vi närmar oss det magiska datum då hon skulle kunna klara sig om hon föddes. Det datumet är en sån milstolpe! Jag mår typ oförskämt bra just nu, mår inte illa (så länge jag låter bli o äta sånt jag äcklas av, vilket är en del haha!), foglossningarna är bra mycket bättre, jag är piggare och känner mig nästan lite hurtig. Nästan. Nu har jag dock en redig jäkla hosta alltså, så jag kissar ju på mig typ hela tiden. Så himla ovärdigt så det är inte sant! Men men, hoppas verkligen det ger med sig snart. Räcker ju o kissa på sig vid redigt olägliga och starka nysningar. Det här är ju orimligt! 

Börjar längta mer ochmer, vägar handla mer och mer, vågar boa mer och mer. Vågade till och med läsa inledningen på min bok ”föda utan rädsla” häromdagen. Baby steps. Åkte förbi förlossningen med jobbet här igår och blev helt rörd, så jag börjar till och med se fram emot förlossningen. Vågar till och med tänka att det kan gå bra. Mina du’a är ju där hela tiden, ber att det ska gå bra, att vi ska få en frisk bebis. Men jag har inte vågat tänka att det kanske kan bli så förräns nu. All hennes gymnastik därinne är ju bästa bästa medicinen för mig alhamdulillah ❤️

Vecka 20 ❤️

Vecka 20 är här och på väg att passera till och med! Dagarna flyger förbi här, särskilt dom senaste två dagarna när jag suttit fast i soffan under en sjuk Elias. Kanonhög feber första dagen följt avhalsont dag två. Det känns som jag knappt stigit upp på morgonen innan det är kväller igen (kanske för att jag inte ens får chans att byta ur pyjamasen). Men även fast dagarna flyger förbi just nu så känns det så plågsamt långt kvar till december. Jag längtar mer och mer intensivt efter denna lilla person, ju mer jag känner henne röra sig inuti mig desto starkare och nästan outhärdlig blir längtan också. Lilla Böna ❤️ Inte så liten somnån böna längre för all del, hon som redan nu spänner kroppen så att det trycker upp mot mellangärdet och ner mot snippan samtidigt. Hehe blir en till stark och kraftfull tjej i våran familj tror jag bestämt, masaAllah!! 

Hur mår min kropp och knopp då? Alltså jag är så fruktansvärt trött! Hela tiden! det känns som tortyr att behöva vara upprätt och ha öppna ögon på dagarna, förutom några få timmar på em/kväll då jag kan orka med lite mer. Men alltså denna trötthet! Helt galet! Ligger utslagen hela fm, orkar på sin höjd gå på toaletten typ, somnar med barnen på kvällarna… är så trött att jag knappt orkar fokusera blick och öron på folk som pratar med mig så begraver näsan i böcker istället, som jag alhamdulillah packade med mig en hel trave av. Men, min ångest är som bortblåst ALHAMDULILLAH ❤️ Det dära fantastiska ultraljudet i kombination med att hon exakt samma dag som UL började röra sig så mycket mer, starkare, regelbundet har räddat mig! Jag är så himla tacksam för fy bubblan vad det har varit vidrigt… nu kan jag njuta och längta och det är helt makalöst! I början av graviditeten har jag nästan mest känt ”varför utsätter jag mig för det här?” Medans nu känner jag att jag vet exakt varför!! Mitt barn växer ju därinne!! Därför utsatte jag mig för så många veckors ångest, illamående, trötthet, foglossning. En till världsmedborgare, en till bebis, en lillasyster till mina barn… det är såklart att det var därför!! Och hon är redan värd det 1000 gånger om. Alltså jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har längtat efter den här känslan i själen, den här lyckan, att vara så förväntansfull… älskade lilla lilla bebis, jag ser fram emot att få träffa dig! 

Fogloggningarna som har varit helt vidriga har lugnat sig alhamdulillah, jag har fortfarande ont, dagligen, men jag kan gå utan problem! Jag tänker på tempot och låter bli att springa, vila när jag behöver och på så vis håller det sig i schack. Dom dagar jag ska gå mycket har jag fogbälte vilket verkligen underlättar men själva bältet är också obekvämt haha, så använder det bara när jag måste. Samtidigt så känner jag att jag måste börja träna igen!  Kroppen ska orka bli tyngre nu på kort tid och jag ska orka ta hand om barnen även i höst så direkt vi kommer hem drar jag igång med dagliga yoga-pass, vare sig jag har lust eller ej! Promenader räcker inte känner jag, bålen, ryggen, axlarna… det behöver få lite kärlek och omvårdnad. Och jag behöver träna på att andas genom smärta haha. Märker nu när fogarna hugger så spänner jag hela kroppen som en fiolsträng och håller andan. Inte helt optimalt, särskilt inte inför kommande förlossning… 

Och mitt boa-sug har kickat in på nån sorts turbo-fart! Ligger som en galen och surfar på skötbord, byråar, nya tapeter, göra egna sänggavlar, skötväskor, åkpåsar, babynest, bärsjalar och bärselar och kan bara inte sluta. Vill faktiskt hem och sätta igång nu! Längtar efter att få mäta upp för nya möbler (som vi förhoppningsvis har råd att köpa haha), rensa rensa rensa bland kläder, leksaker och prylar hemma, beställa grejjer och dona… det ska bli så himla kul! 

Magbilden är inte dagsfärsk pga senaste dagarnas pyjamas-look haha! Men är i vecka 18+5 här, så nästan i vecka 20 ändå. Idag är jag i vecka 20 och närmare bestämt 19+5 så bilden har ju hunnit bli en hel vecka gammal. Men var ändå tvungen att ta denna pga, kolla bilden med Selma, inte ens arrangerad ju! Storasyster som längtar och redan älskar ❤️

Lillasyster ❤️

Vi väntar en liten lillasyster allahuma bariik ❤️ Vi bokade in oss på ett ultraljud på ett privat sjukhus här i Umraniye (förort till Istanbul) idag och hamnade av en slump hos kanske världens bästa läkare! Hon var helt underbar! Jag har mått allt sämre och sämre med min ångest och mina katastroftankar dom senaste veckorna, så det var det enda rätta att boka in oss på ett UL. Och vi ångrar oss inte det minsta. Det var helt magiskt, såklart. Det är lika magiskt med 3e bebisen ju! Hon kontrollerade henne väldigt väldigt utförligt, gjorde en bra mycket noggrannare kontroll än jag nånsin varit med om i Sverige och hon förklarade hela tiden var hon tittade på och berättade vad vi såg. Största delen av tiden så kollade hon med vanlig ultraljudsbild för att kunna se alla organ och flöden och sen på slutet kollade vi 3D. Så himla häftigt! Att det ens går att se såhär, innanför alla mina volanger, inuti livmodern liksom. MasaAllah! Älskade lilla lillasyster… känns verkligen som att det här hjälpte mig massor i att kunna slappna av, njuta, knyta an till henne och våga se framåt och drömma om det som komma skall… att få se henne… vilken gåva alltså! Känner mig så enormt lättad, glad och kär i denna lilla lilla person som växer i mig! 

237 gram och 19 cm liten och redan så högt älskad masaAllah ❤️ Hon roar sig nu o skrivande stund med att sträcka på sig eller slå volter kanske, då o då trycker det så mkt uppåt att det blir lite trångt åt magsäck och lungor hehe. Hon har rört sig väldigt mycket mer än vanligt efter ultraljudet idag än vad hon brukar, kan det bero på ultraljudsundersökningen eller är det en slump? Någon som vet? Väldigt väldigt mysigt är det i alla fall! 


Och igår gjorde vi nåt helt annat, åkte färja mot shopping, bad svågern ta magbild o han ställde glatt upp. Gladast var nog maken som slapp för en gångs skull haha. Vecka 19 (18+1) på bilden ❤️

Snart dags

Här hemma pågår tvätt, städ, packning, ärendeuträttning, handling, listskrivande och avbockande i ett rasande tempo. Det är nämligen rasande kort tid kvar tills vi reser till Turkiet insaAllah!!! På fredag! Imorgon! Nu är det förvissor precis förbi midnatt men det ÄR imorgon vi reser. Jag har idag (igår då eg) tvättat enorma mängder tvätt, bäddat rent, storstädat, rensat avloppen, städat under badkaret osv osv osv… jäkla fogarna bromsar in mig så mycket bara. Har inte tid med det. Så dom får värka, jag kämpar på. Måste liksom få ihop allt så att vi får med oss det vi behöver och huset inte luktar apbajs när vi kommer hem. Husvakter kan knappast hållas ansvariga för att städa under badkar när det inte gjorts på pinsamt länge haha. Ush! 

Sen höll kaos på att bryta ut när förrådsnyckeln var spårlöst borta helt plötsligt… som vi fick leta. Jag hann ju tänka mer än en gång att det nog bara var att bege sig iväg och köpa nya resväskor men dom dök upp alhamdulillah! Nu är alla mediciner (vilket tar över en timme att sammanställa) packat och bärsjal är nerpackad. Får jag bara ner passen i väskan så skulle vi ju i princip kunna åka sen haha. Nästan. Vi har haft kompisar här igår också, vi ville så gärna hinna ses och leka innan vi åker bort och det hann vi ju. Så himla himla roligt! Väldigt skönt när nån dyker upp och man ”tvingas” sätta sig och umgås i några timmar. Tanka energi, ha roligt och vila kroppen. Tack älskade vänner för den stunden! 

Nu ska jag sluta mina bruna och hoppas slippa stressdrömmar om missade flygplan och kvarglömda pass både inatt och kommande natt haha. Somnar till känslan av en liten busig bebis i magen inatt dessutom ❤️ Hen har börjat röra sig så himla mycket! Inte varje dag jag känner det ännu men lite mer än varannan dag är det ordentlig fart inne i magen. Våran lilla Trea, älskade du!