Vecka 37 (36+4) ❤️

Vi är i vecka 37 och redan på lördag är lilla bebis helt fullgången och välkommen att komma så fort hon känner sig redo ❤️ Jag känner på mig att det kan hända ganska snart, har en sån där konstig energi i kroppen, herregud så jag städar, donar, boar och har mig inte stilla en sekund. Vilket fogarna och ryggen lider för men jag kan inte hålla mig. Jag kan knappt sova på nätterna heller för den delen längre. Ligger vaken in på småtimmarna, vaknar av skärande smärta varje gång jag rör mig, drömmer sjukt konstigt, vaknar dödstörstig eller kissnödig… så på 4-5 timmar vaknar jag ändå 4-5 gånger… inte så mkt sömn mao. Men men, bara att vänja sig hehe. Apropå den där skärande smärtan så har jag fått helt vidriga foglossningar nu på slutet, höger ljumske har typ helt lagt av (?!) och gör superont. Och nu är det tungt för ryggen alltså, så ont i ryggen också. Och mår galet illa, igen? Fortfarande? Vet inte hur jag ska definera det eftersom jag slapp illamående i totalt 2 veckor innan det kom tillbaka… måttligt road av det! Men får i alla fall behålla det jag får i mig men att känna sig konstant magsjuk i en hel graviditet är inte kul alltså. Saknar att få njuta av mat! Jag som älskar mat!

Nu vart det en hel del gnäll såhär i början, men i ärlighetens namn så är jag redo att föda nu. Jag är trött, tung och redo. Hon får gärna komma på lördag alltså, eller nja iofs, jag har frisörtid den 1 december så kanske lördag den 2 december eg blir allra bäst. Vill väldigt gärna gå till frisören haha! Men trots alla krämpor och all trötthet och allt det, så känner jag mig så himla tillfreds inombords. Jag känner mig lugn, lycklig, varm och tillfreds. Att kroppen smärtar är såklart jobbigt men när insidan mår bra så är det liksom inte så farligt. Jag längtar så himla mycket efter att få möta min andra dotter!

Älskade älskade lilla dotter, lilla lillasyster, som vi alla längtar och älskar dig alltså… du är så välkommen till våran familj och hemmet och vi alla är helt redo att ta emot dig när du känner dig redo att komma ut ❤️

En månad kvar ❤️

Idag är det exakt en månad kvar till beräknad förlossning. Jag har gått och blivit extremt introvert och vill vara hemma hemma. Vila, mysa med barnen, ha tända ljus, pyssla med bebisens saker… får tvinga mig själv att svara på tilltal och orkar knappt hålla en konversation. Jag är helt inne i min egen bubbla, och trivs superbra där. Barnen verkar också gilla det och har blivit superpyssliga och vill bara vara bredvid mig och leka. Vi är alla i en lite introvert bubbla i väntan på bebis just nu. Så himla fint! Vi njuter av allt lugn och av all tid tillsammans så mycket just nu. Dom vill ha myclet närhet också, barnen, så ofta kollar vi på film och båda ligger tätt intill helt avslappnade och bara myser. Helt helt underbart! Tyvärr har jag också börjat få rejält ont, onda och mycket sammandragningar, väldigt onda fogar, ond rygg… jag har haft en skör dag rent känslomässigt idag också, men passande nog så var det psykolog-tid bokat idag och med hennes hjälp så känner jag mig mer på banan och mer trygg i att jag är där jag behöver vara nu. Det introverta och längtan till att få möta mitt barn… och även skörheten.

Jag är i full färd med att boa och dona inför hennes födelse, blir en nånsin färdig? Nu är snart spjälsäng och vagga redo men sen kvarstår badrummet där vi ska lösa skötplats på tvättmaskinen och nån sorts förvaring måste upp på väggen då… och sy en babywrap tänker jag göra i helgen och kanske maken samtidigt får borra upp skåp i badrummet… vi får se vad vi orkar!

Men en månad kvar… det kan ju lika gärna bli 2 veckor eller 6 veckor, men det känns så himla nära nu! Så nära tills vi får träffa denna älskade lilla människa ❤️

CTG och förmaningar

Nää det är värst vad denna bebis är lat av sig… idag blev det återigen ett besök på förlossningen med CTG-kurva då hon varit väldigt lugn nu i flera dagar och nu i eftermiddag och kväll har hon inte rört sig alls vad jag har känt! Fy sjutton så hon skräms! Med paniken i bröstet åkte jag alltså in till förlossningen igen, lika välkommen och omhändertagen som alltid. Och kurvan lät ju superfin, som ett skolboksexempel sa barnmorskan. Väldigt reaktiv var den också sa hon, och det är ju superbra. Dock så fick jag förmaningar om att vila mera pga sammandragningarna dom registrerade. Jag känner väl lite att jaa, jag vilar ju mest hela tiden, tar det lugnt, vilar, gör lite småfix hemma… men jag vilar ju nästan dygnet runt och jag har två barn. Två barn som älskar att vila och gosa tillsammans men vissa saker behöver liksom göras ändå. Tex se till att dom får mat haha. Så vi får se hur mycket mer jag kan vila men jag ska göra mitt bästa såklart. Hon är inte helt klar för att komma ut än, så iaf 2,5 vecka till får det dröja. Kommer säkert gå över ända in i Januari bara för det haha! Men men, hon kommer när hon ska insaAllah ❤️

Nu har jag bakat mig en kladdkaka medans maken fixat all städ och disk för ikväll, och även ska vispa grädde. Så nu blir det soffan, kladdkaka och How to get away with murder iaf i ett par timmar, sen soooovaaaa. Imorgon ska Elias gå första dagen hos sin dagmamma utan att hans egen mamma också jobbar där… känner mig riktigt pepp då vi har på riktigt världens bästa dagmamma och Elias har sin alldeles egna bästis där. Tänk att kunna hitta en perfekt barnomsorg för en så känslig kille som Elias är, är så glad! Nu får vi se hur det går för honom, troligtvis jättebra insaAllah ❤️


Babyshower ❤️

Idag lurade maken iväg mig, och nästan knuffade in mig i en lokal här i närheten, där mina underbara vänner stod på rad och ropade ”surprise!!” Dom hade ordnat en så himla mysig och fin babyshower åt mig!! Herregud så överraskad och glad jag blev… jag hade ingen aning alls! Dom hade pyntat superfint, fixat såå gott fika, jättefina presenter och roliga lekar! Alltså märks på både dekor, presenter, fika och allt att dom känner mig så himla väl… jag är så himla rörd, glad, tacksam och fortfarande lite i chock! Vilka vänner alltså masaAllah ❤️ 

Tack tack tack älskade vänner för idag, ni är verkligen bäst i världen! Och jag ligger här, flera timmar senare, fortfarande proppmätt av allt gott fika och alldeles varm av all kärlek… en helt oförglömlig dag! 


Lillasysters runda boning 

Därinne ligger hon, lilla lillasyster… tänk att det ligger en hel liten, liten världsmedborgare därinne! Våran familjs lilla trea. Lilla lillasyster. Undrar vad du kommer tillföra världen älskade liten. Är så nyfiken på vilken person du är. Du känns som en lugn och chill bebis, du rör dig men verkar inte ha nån stress i livet. Du tar det med ro och även om du är stark och kan ta i ordentligt därinne då och då så verkar du mest vilja ta det lugnt, njuta av livmoderlivet. Lite lik din storebror verkar det som… vi får se när vi möts ❤️

Varje vecka vi går in i känns som en enorm milstolpe numer, det är ju så nära, idag är sista dagen på vecka 34 och imorgon går jag in i vecka 35. Trettiofem! Jag är så mycket piggare den här graviditeten än mina tidigare två så kan inte fatta att jag redan gått såhär långt. Första kvartalet var ju vidrigt pga ångest och katastroftankar och foglossningar from hell, men nu… jag känner mig tillfreds, njuter, har knappt några foglossningar… svårt att äta men får ändå behålla allt jag faktiskt får i mig så det är ju skönt. Kroppen känns stark och pigg, trots att jag rör mig i snigelfart haha, men jag mår bra, alhamdulillah! Kanske är det tack vare att jag har jobbat, haft lite rutin. Kanske är det bara en annorlunda graviditet för att bebisen är en annan person. Svårt att veta. Men så himla skönt att få känna mig lite gravidglowig för en gångs skull. Istället för att mest vara gravidsvullen som dom två förra gångerna haha. 

Nu ska jag njuta och föreviga dom här sista veckorna till max. Jag vill ha fler barn men jag tar inget för givet, endast Allah vet om jag får fler, och detta ska jag spara i hjärtat för evigt… min lilla trea… aldrig mer kommer jag ju vara gravid med just detta barn i alla fall, det vet jag ju helt säkert. Och minnena av graviditeterna med Selma och Elias är ju unika och speciella, tänk att dom hört mitt hjärta inifrån liksom… magiskt! Och nu ligger lillasyster därinne och lyssnar, växer, sträcker på sig (så gott hon kan), suger på tummen säkert… 

Fick lite feeling idag och klädde mig lite extra fint när jag skulle köpa Ben&Jerrys på Time (är eg på soffvila idag pga har ingen röst alls, barnen är tom hos farmor så..) och hittade en liten dunge med fint ljus… är inte helt nöjd men ganska faktiskt. Ändå första gången jag gorilla-podade fast kameran på en trädgren och fotade mig själv i motljus haha! 

Vecka 34 (33+6) 42 dagar kvar till BF ❤️❤️❤️


Sista månaden utan bebis

Så går vi in i den sista månaden utan en bebis i huset… eller, det är ju inte ens säkert att hela den här månaden blir utan bebis, den 25 november är våran lilla skrutt fullgången. Beräknad förlossning är ju 15 december, men från 25 november kan hon egentligen komma när som helst. Sen är det  allt mellan en dag till en månads väntan bara. 25 dagar kvar till fullgången… det är ju helt ofattbart! Herregud så jag längtar alltså… men känner  mig inte färdig med alla förberedelser ändå. Måste tvätta trikåsjalen och så väntar jag fortfarande på leverans av babynest men det borde komma när som helst nu. 

Min kropp börjar vara redo dock, det känns. Förvärkarna tar i som bara den och att döma av min mans ansiktsuttryck igår kväll när dom var som värst så var han halvvägs till bilen mot förlossningen. Men riktigt så kändes dom ju inte men det tar i rejält. Så jag passar på att träna mig inför att det är dags, slappnar av, andas, tänker välkomnande tankar om värken och försöker lära mig vart min kropp spänner sig och vart jag behöver lägga mer fokus och kanske få hjälp med att slappna av. Spänner alltid pannan i nån bekymmersrynka, vilket maken kommer få jobba med att massera under förlossningen hehe. Spänner jag ansiktet så hänger nämligen många andra kroppsdelar med har jag märkt. 

BB-väskan ska också packas, och en kan ju tro att en är proffs när en väntar sitt tredje barn men nää, jag har knappt nån aning haha. Kläder till mig o bebis, godis, sen lär jag få läsa mig till om jag behöver nåt annat. Och dessutom, VILKA kläder ska jag välja till bebis?? Första kläderna… inget lätt beslut! Det börjar kännas så himla spännande det det här med att vänta bebis 3… att ha fått gå från ångest och katastroftankar och fruktansvärda foglossningar till förväntan, längtan och en faktiskt ganska pigg kropp dessutom är helt makalöst. Som jag njuter! Min bästa BM som såg till att jag kom både till psykolog på familjehälsan och aurora-mottagningen på förlossningen har verkligen gjort helt rätt. Jag har fått så bra hjälp och stöd både där men även hos min BM, så nu njuter jag! Och ser fram emot att föda fram en liten trea, en liten lillasyster… som vi alla längtar så ofantligt mycket efter att få träffa. 

Lilla lilla hjärtat… som vi alla älskar och längtar efter dig… om du bara visste ❤️❤️

God natt kulan

Då var det dags att säga god natt kulan ❤️ Legat på soffan hela kvällen eftersom jag (dumt nog) drog iväg på stor storhandling direkt efter jobb och hämtning av Selma. Så med fullastad Donkey, i ösregnet, med båda barnen… alltså… sammandragningarna denna kväll är inte nådiga, inte det minsta. Känns som att snippan ska klyvas i mitten och hon komma flygande ut. Och illamåendet har kommit tillbaka så mår illa som sjutton. Haha! Så nu hoppas jag få sova gott i alla fall, det vore himla skönt! 

Sov så gott hörrni där ute, och lilla Bönan därinne, det är inte dags att komma ut än… vecka 33 nu så det närmar sig ju men inte helt färdigt än ändå ❤️

Gråtit över tvätt

Idag har jag (bland mycket mycket annat mvh// helt slutkört preggo) gått igenom bebiskläderna vi har sparat efter Selma och Elias. Jag plockade fram allt jag hittade i 50-56 och resten tar jag när nästa storlek behövs. En hel del av dom kläderna behövde bada i vanish efter många år i förvaring och sen tvättade jag upp allt vitt i 50-56 som jag plockat fram och även det jag har köpt. Och jag kan ju, utan att överdriva, erkänna att tårar rann nerför mina kinder exakt hela tiden… dessa pyttekläder, som Selma och Elias har haft. Och nu kommer det om bara några (8-13) veckor en till liten liten människa som ska bära dom här kläderna. Det blev så himla verkligt… den lilla krabaten som sparkar inuti min mage nu ska snart komma ut till oss, en liten människa masaAllah! Jag kan även, utan att överdriva, konstatera att vi behöver inte ett enda bebisplagg till haha. Så gott om kläder till bebis alhamdulillah. Jag kommer nog vilja köpa några bättre strumpor från PoP så vi har nåt som sitter kvar på foten, men utöver det. Jag tror vi är klara! (Med reservation för att jag ev kan snubbla över oemotståndligt gulliga plagg ändå haha). 

Det vart fart på den här mamman med bebisfixet efter att jag igår, en ganska lång stund, hade väldigt många, väldigt starka sammandragningar. Den sorten som gör ont i ryggen också, vilket kan betyda att det är riktiga värkar. Nu var det inte det för efter en stunds vila så lugnade det sig. Men jag fick ändå en rejäl putt i baken att faktiskt få lite ordning, tvättat och klart. Utifall utifall hon vill komma tidigare. Och även ikväll har jag haft en lång stund med rysligt starka sammandragningar… 

Och på nåt vis så känns allt lugnare och skönare efter jag har fått i alla fall ett lass bebiskläder tvättat. Och det är en fröjd att se alla dessa minikläder hänga i rader i vardagsrummet… 

Vecka 29 ❤️

Idag gick vi in i vecka 29 och hela vecka 28 spenderades med att fixa om i vårat sovrum för bättre förvaring och lite mysigare, inför lilla bebis ankomst här om några månader. Det känns mer verkligt för varje liten grej som kommer på plats här hemma. Bebis kommer verkligen komma om ca 3 månader insaAllah… åh jag längtar ihjäl mig!! Denna vecka inleddes med att jag fick hjärtat i halsgropen, igen, bebis ville inte alls röra på sig som hon brukar men preciiiis när jag tog upp telefonen ocj skulle ringa maken och förlossningen så drog hon igång världens party i magen! Alltså alhamdulillah!! Kändes som att jag hade hållit andan i flera timmar och till slut fick luft igen. Bebis o skrämmas alltså! 

Och jag mår bättre och bättre, på ett sätt, ju mer jag kan känna henne röra sig ju bättre mår jag. Men jag ser fram emot att få komma till en aurora-barnmorska ändå. Det känns som att det kan va precis vad jag behöver som sista ”knuff” eller vad man ska säga. Foglossningen har kommit tillbaka men är fullt hanterbar. Jag behöver se till att få vila tillräckligt så går det bra, vilket jag kan göra tack vare att mina barn är relativt stora vid det här laget. Vilken skillnad det är alltså, att vänta barn med en 2-åring hemma innebar konstant spring. Att vänta barn med en 6-åring och en 3,5-åring innebär väldigt många, långa gosstunder, argumentationer, en del spring… men det är nåt helt annat! Jag kan vila, mina barn kan hämta frukt själva och gå på toaletten själva, nästan varje gång. Och dom delar graviditeten, längtan och förväntan med oss. Att se deras ögon när dom känner sin lillasysters sparkar genom magen är magi allahuma bariik ❤️ 

Magen känns som att den kommer spricka vilken minut som helst haha, och större ska den ju bli… men just nu är det tydligen en väldigt intensiv tillväxtperiod så jag misstänker att det är därför. Men den är ju inte pytteliten, magen alltså… hehe. Jag brukar ju sällan ha pytteliten mage när jag är gravid, det är liksom inte min grej. 

Lilla lilla bebis… herregud så du är efterlängtad!! ❤️


Psykologen

I onsdags var jag på 3e besöket hos min psykolog, ordinerad av min barnmorska för ångest under graviditeten. När jag gick dit första gången så var alla mina tankar fast i ”jag bär ett dött barn” och nu, pga semstrar flera månader senare. Så snurrar tankarna istället väldigt mycket kring, kan jag lita på mig själv och fasen, barnet ska födas också! Min förra förlossning var något av en dramatisk upplevelse och det satte sina spår. Det var mycket stress, ångest, rädsla i omlopp i min kropp just den dagen och det påverkade förlossningsförloppet, min upplevelse av förlossningen och mina känslor inför denna förlossning mer än jag kunnat ana att det skulle.

Bara en sån sak som att 3 dagar före BF så var min man hemma hos sin mamma och sina bröder, hela kvällen och halva natten, och så gick elen OCH mobilnätet ner i tvärdött läge. Jag var ensam hemma med Selma och visste att fan, om nåt händer nu så kommer jag inte i kontakt med någon! Jag var såklart LIVRÄDD! Elen och nätet kom tillbaka, jag ringde min man, kände mig lite lättad och gick och la mig, väldigt sent och kunde såklart inte somna för jag var rädd att det skulle hända igen och låg och stirrade i taket tills han kom hem. Kl 03 på natten kom min man hem och han hann ju slumra iaf, för 15-20 minuter senare väckte jag honom, vattnet hade gått!! Så snacka om att kroppen inväntade att min trygghet skulle återvända hem, och även, snacka om att kroppen var proppfull med stresshormoner redan där.

Nu hos psykologen så pratade vi igenom hela förra förlossningen, och jag kom fram till så många saker som påverkade förlossningen och mig mycket mer än jag någonsin trott. Så jag har fått verktyg att förbereda mig inför nästa förlossning så att inte i alla fall samma saker återupprepar sig. Vilket känns oerhört trösterikt, nu har jag nåt att börja arbeta med istället för att se förlossningen som ett stort, läskigt berg som jag bara måste förbi men knappt vågar titta på. Och, hon bad min att boka in mig hos en aurora-barnmorska på förlossningen, och jag tror faktiskt att jag ska lyda det rådet… jag ska prata med min barnmorska om det nästa gång jag är där! Och under tiden ska jag på hemmaplan se till att förbereda med allt runtomkring så att förlossningen och allt annat ska bli en så trygg och härlig upplevelse som möjligt. Barnvakt och back-up barnvakter behöver bokas, nån sorts spellista på spotify kanske? Makens jobb ska planeras så att han (trots att vi ska föda barn mitt i julhandeln) kan vara hemma så mycket som möjligt, fixa en arbetsstation hemma tex. Samt att jag behöver få fixat allt boande och praktiskt fix inför bebisens ankomst så att jag kan vila och kanske putsa nåt fönster när det närmar sig.

Älskade lilla Böna, mamma gör sig redo om du gör dig redo, okej? ♥