Tung dag

Idag har varit en riktigt tuff dag… vet knappt vart jag ska börja. Bröt ihop helt och hållet så fort barnmorskan frågade mig hur jag mår och hon var helt fantastisk! Fick precis den hjälp jag behövde där och då hos henne och hjälp att komma vidare. Nummer till en psykolog, hjälp att boka vaginalt ultraljud på gyn, massa stöd och mest lyssnande. Hon är bäst, min bm! Jag satt och grät nästan hela timmen jag var där, allt bara släppte. Kändes som att jag har gått runt och hållit andan och hållit samman i väntan på den här bm-tiden. Idag brast allt. Hon försökte lyssna med dopton men det gick inte att hitta bebisens hjärta med den, vilket inte faktiskt gjorde mig mer orolig. Bebisen är så liten än så det är väldigt väldigt ovanligt att man kan höra redan såhär tidigt. Jag gick in i vecka 10 idag bara. Kändes fint att bli så tagen på allvar och inte det minsta dumförklarad eller förminskad. (Känns sjukt att vara kvinna, man går runt och förväntar sig att bli förminskad och dumförklarad…) 

När jag hade hulkat klart så hann vi precis gå igenom sjukdomar, hälsokontroll, blodprover och urinprover innan det var nästas tur hos bm. Järnvärde och socker såg bra ut men får inte alla svar förrän om några dagar. Sockret oroar jag mig lite för då jag reagerat väldigt knasigt på sötsaker… samt har ärftlighet för diabetes. Jag äter därför väldigt återhållsamt med sötsaker men var ändå orolig för testet. Så det känns skönt! Resten av dagen har jag legat på soffan med barnen på vardera arm eller så har dom lekt bredvid soffan. Känns som att jag blivit överkörd, kroppen kan inte röra sig. Jag är helt utmattad… maken har serverat mig med lite ostbågar och nu är dom uppätna så jag tänker sova. 

Jamen hej!

Nu var det några dagar sen hörrni! Och ni klickar in o möts av, inga nya inlägg… trogna ni! Jag har ju haft som rutin att blogga när barnen sover på sistone. Försökt att ha mobilen undanlagd under dagarna osv. Men det har ju gått sådär o blogga när dom sover eftersom jag somnar före dom ca varenda kväll haha. Graviditetströttheten är helt galen denna gång! Känns som om jag går i sömnen hela dagarna, sover 10-12 timmar varje natt och får världens andnöd av att resa mig från en stol. Seriöst! Imorgon ska jag till barnmorskan för ett första besök och jag längtar! Dels för jag älskar min barnmorska, hon är hur bra som helst. Och dels för jag behöver hjälp att hantera min ångest. Jag ska prata med henne om det och maken ska komma hem från jobbet och vara med barnen medans jag är där masaAllah. Det känns väldigt väldigt skönt bara att veta att jag ska dit imorgon, det är så nära nu. Det känns ju som en sorts målsnöre liksom. I övrigt så mår jag illa, men inte ohanterligt. Jag får lätt huvudvärk och halsbränna, men inte ohanterligt det heller. Magen har fått en liten kula och jag kan nu preciiis känna livmoderns överkant ovanför blygdbenet. Brösten är ömma och svullna och jag får smärre panik av kläder…

Alltså ändå, jag trotsar min ångest och vågar tänka, en bebis! Ett till liv. En till människa att få dela vårat liv med. Och nämnde jag, bebis!! Alltså jag längtar så!! Jag tror att denna ångest för missfall kanske kan bottna delvis i en jobbig upplevelse av min senaste förlossning. Jag kände mig som världens superhjälte när jag hade fött Selma, och livrädd och pytteliten efter jag hade fött Elias. Nu ska jag se till att få hjälp att bearbeta det och skapa en förlossningsplan som funkar för mig! 

Sushi kultur

Alltså alla gävlebor, ni måste testa Sushi Kultur! Det kan ibland vara omöjligt att komma fram på telefon, det kan ibland va så att dom stänger en halvtimme tidigare pga slut på mat!! Men sushin är brutalt god! Det var proppfullt med folk därinne när maken köpte sushi åt mig idag, han hade inte kommit fram på telefon så han fick beställa på plats. Men det är ju så värt det när sushin smakar såhär överdrivet gott. En kan ju alltid hoppas att dom snart öppnar ett till ställe i stan! 

Och detta med sushi gravid… jag har inte ätit det när jag väntade Selma eller Elias, men efter att ha insett att det är den enda maten jag kan tänka på utan att få kvälningar så har jag nu ägnat 4 dagar åt att läsa allt som finns att läsa om sushi och graviditet och kommit fram till att det är safe. Alltså jag har läst flera timmar om dagen. Apropå min ångest osv. Men jag måste kunna äta iaf 1-2 måltider i veckan som jag inte tvingar ner och sen halvlägger mig för att inte kräkas… tack vare grundlig grundlig research så kan jag numera äta sushi som gravid utan att det ökar min ångest. Alhamdulillah! 

Ikväll vart det middag all by my self dessutom, maken somnade när han nattade Selma så det vart jag, New Girl på Netflix, sushi och ett doftljus. Himla skön kväll faktiskt. 

Morgonpigg och ångest

Nu när jag är gravid så stiger min man upp först och fixar morgonbestyr och frukost 9 dagar av 10. Om inte mer till och med. Idag behövde han lite extra sömn så idag var det min tur dock. Kl 6 vaknade barnen, vilket är väldigt ovanligt för våra barn. Dom lägger ju sig vid 20-21 så 6 är för tidigt, oftast vaknar dom 7-7.30 så misstänker nästan att dom inte kommer vara på superbra humör hela dagen idag. Jag bestämde mig för att inte lägga mig på soffan framför Bolibompa med barnen, som jag brukar, utan tog tag i massa städning istället när jag för en gångs skull inte mådde så illa. Vid 8 var jag klar med plocket, väckte maken o så åt vi frukost. Nu mår jag svinilla och är helt slut. Så nu ligger jag på soffan istället. Urk urk urk. 

Dessutom ramlade jag över ett inlägg på instagram igår om en mamma som hade fått missfall i vecka 8, som jag är i nu, men hon fick inte veta det förrän i vecka 12 och behövde då skrapas… så nu är jag såklart helt förlamande panikrädd. Har haft väldigt mycket missfalls-ångest denna graviditet. Alltså det är så jag får svårt att andas. Riktig ångest med andra ord. Jag pratade med min barnmorska om det för ett par veckor sen när jag ringde för att boka tid hos henne och hon hjälpte mig att må bättre. Oron försvinner såklart inte men jag slapp ångesten. Nu kom den tillbaka som ett slag i magen. Jag känner mig helt lamslagen. Jag ska till barnmorskan om 1,5 vecka och jag får prata mer med henne då… tills dess försöker jag hantera det bäst jag kan här hemma. Men det är svårt att tänka på annat också när man knappt kan röra sig pga illamående… får tvinga mig upp ur soffan och ut i solen och förhoppningsvis hjälper det en aning. 

Något som sprider glädje däremot, dessa små stenfigurer som står utställda här och var nere vid vattnet i Boulongern. Så jäkla söta! Vem eller vilka ställer ut dom? Ingen aning men dom sprider glädje där dom står det vet jag! 


Första jag gjorde…

För ett tag sen fyllde min mamma år, i present av oss och min syster med familj så fick hon en yogamatta och hjälp i trädgården några lördagar i April. Det jag ska komma till nu är, att då när jag köpte hennes yogamatta så såg jag plötsligt att på vissa stod det PVC-fri. Men inte på alla. En hette tom PVC-matta. Jag vart helt chockad, tog för givet att ingen sån skit användes i mattor som man ska ligga med näsan direkt emot och andas djupt… köpte självklart en PVC-fri till mamma och direkt efteråt kollade jag upp vad våra mattor är gjorda av. PVC såklart! Jäkla skit, det var allt jag kände. Slängde dom direkt i sopkorgen och åkte raka vägen ner på stan och köpte nya på Stadium. Jag tänker inte ligga och inhalera ren PVC, i 30-45 minuter varje dag. Inte när jag är gravid. Självklart var PVC-fria mattor skitdyra, kostade runt 500kr styck. Men vi hade rabattkupong på 20% på ett köp på Stadium så det var ju tur det iaf. 

Kändes inte som en risk värd att ta, Selma och Elias brukar använda mattorna dom med till o göra sin egna variant av yoga, träna kullerbyttor osv. Och så nu är jag gravid. Jag vill inte orsaka mina barn problem med att få egna barn en vacker dag, det är det bästa en kan få uppleva i denna dunya. Jag tänker inte orsaka dom den sorgen medvetet. Hur gör ni med plast hemma? Många leksaker som tex duplo o lego är ju av plast. Men i övrigt har vi minimalt med plast. Barnen äter på porslin, dom har trä och porslin i sitt kök, dom flesta av deras dockor är av textil osv. Men en del plast blir det ju ändå… 

Detta var alltså det första jag gjorde när jag fick veta att jag är gravid. Är så himla glad att jag snubblade över den här informationen alhamdulillah! 

4 blir 5 ❤️

Vi ska få en bebis ❤️❤️❤️ Jag är gravid i vecka 8 och väntar familjens tredje lilla mirakel i december. Det här är ju helt magiskt! Att få vara gravid en tredje gång, att få föda ett tredje barn! Det känns helt fantastiskt och samtidigt läskigt. Men alhamdulillah, vi är väldigt väldigt glada, hela familjen. Det är en väldigt efterlängtad bebis, av oss alla 4 och nu återstår bara den långa väntan och oräkneliga du’a att vi ska få en frisk och välmående bebis om typ 32 veckor. Det här är så spännande! 32 veckor lät helt plötsligt som kort tid ju… jag har som målbild hur bebisen sover gott i en lila trikåsjal på mig samtidigt som jag, Selma och Elias gör nåt kul. Och medans dom leker och jag diskar. Sen hur jag sitter och ammar i soffan medans två nyblivna storasyskon kollar på film och gosar med bebisens små minifötter… åh hjälp vad jag längtar ❤️

Jag mår rejält illa till och från, har ett extremt sug efter citroner och lime, är tröttare än tröttast, har haft foglossning sen en vecka före jag kunde ta graviditetstestet så typ exakt sen befruktningen då. Fast jag förstod ju inte på en gång att det var foglossning såklart. Ändå känner jag mig så himla lycklig… tillfreds och lycklig. Det är såhär jag vill ha mitt liv och jag får ha det så allahuma bariik. Magen har redan växt så jag inte kan ha några av alla mina vanlga byxor och glider därmed runt i gravidmjukisar precis varenda dag haha. Men på riktigt, kulrund mage före vecka 8… snacka om att magen ba ”detta har jag gjort förr, nu kör vi”. Så himla coolt! 

En mycket nygravid, mycket trött, med en lemon fizz med extra citron och ingefära. Kommer bli ruinerad på dessa smoothies, min mun dog av välbehag! 


Lilla stickan för några veckor sen ❤️