Hayal – En blogg om mig

Det är en sjuk värld vi lever i go vänner… en SJUK VÄRLD!!! Har människor inget värde längre??

Nej hörrni, det blidde bloggpaus här, helt oplanerat men så kan det gå ibland och nu är jag tillbaka ♥ Har saknat att skriva av mig, har ju hänt en del som säkert ingen av er missat… Tragedin i Norge har väl inte gått någon förbi?? Jag hatar att läsa nyheter och kolla på nyheter, speciellt sen jag blev gravid, jag klarar det inte, blir helt förstörd och bara gråter! Men ingen kan undgå en sån tragedi som sker så nära hemma, och maken är väldigt bra på att läsa och kolla nyheter så han informerar mig så fort han läser något av extra stort nyhetsvärde. Jag kan inte fatta att det är på riktigt, och lider allra extra mycket med dom ungdomar som dödades och skadades på lägerön, tänker på deras mammor och pappor, och på alla deras vänner som livrädda såg sina vänner skjutas till döds… och får bara en sån jäkla klump i magen! Allt som har med barn att göra har blivit så mycket mera känsligt nu för tiden, ni vet unicef-reklamen på TV… den ger mig tårar varje gång!

Jag är dock extremt kluven, inte inför om det är tragiskt eller inte, utan inför folks reaktioner… VAFAN!? Det är ju sjukt och hemskt det som hänt i Norge, såklart och det kan ingen neka!! MEN öppna ögonen, det händer överallt i världen, varje dag, hela tiden!! Jag nämnde unicef-reklamen, barn svälter och törstar ihjäl varje dag!! Barn faller offer för krig och den mest omänskliga krigsföring ni någonsin kan tänka er och 1000 gånger värre varje dag!! Barn blir tvingade att bli barnsoldater, ser sina familjer slaktas framför deras ögon, drogas ner med tunga droger och blir hjärntvättade och tvingade att döda med vapen större än dom själv är!! Män och kvinnor med vapen och bomber dödar människor varje dag!! Barn, gamla, unga och alla däremellan lever dagligen i extrem terror och är rädda för sitt liv varje minut av varje dag, hela sina liv… Varför är det så mycket värre helt plötsligt för att det är norrmän, våra grannar, som det drabbat??

Det äcklar mig, ”vi och dom” är visst så jäkla olika mycket värda att helt plötsligt så glömmer man allt annat för en tragedi drabbar västvärlden! Det vänder sig faktiskt inte i närheten lika mycket i min mage när jag hör och läser om hemskheterna i Norge som när jag tänker på dom stackars barnen, som bor så långt borta att jag aldrig ens sett deras land… dom och vi, när jag tänker vi då är det min familj och mina närmsta vänner, dom är mina ”vi” och inga andra! Hela västvärlden är inte mer mina ”vi” än alla andra på planeten! Norrmän är inte mer värda än Somalier eller Kambodianer i mina ögon, alla är mina medmänniskor och det kanske till och med skulle kunna vara nyttigt för alla västvärldare att tragedi drabbar oss då och då. Kanske kan nu folk i dessa trygga, rika länder fatta hur ont det gör när något så hemskt händer, och öppna ögonen och göra något åt att det hela tiden händer i världens otrygga och fattiga länder!? Fast förmodligen inte, ”dom” är ju inte lika mycket värda, och ”det finns väl inget vi kan göra som gör skillnad” eller?? Det är hemskt, men nu tittar vi på Let’s Dance och glömmer vad dom sa i nyhetspausen…

Ni kanske undrar vad vi gör då, jag och min man har ett fadderbarn i Vietnam, en otroligt fin pojke som blivit ett huvud längre sen vi skaffade honom ♥ Vi har varit hans faddrar nästan exakt sen vi flyttade ihop på riktigt den 1 mars 2008, och det må vara lite, men en hel by har fått det bättre tack vare våra 200 kronor i månaden. ActionAid bygger brunnar, skolor och bygger hela samhället för att stötta barnet som man har som fadderbarn, så bara Allah vet hur många som fått hjälp av dom pengarna vi skickat. Kanske har dom nu en barnmorska i byn, en brunn med rent vatten, kanske har dom fått en ny eller bättre skola, en fotbollsplan och säkerligen utbildning för att kunna odla sin mark bättre. Vi har inte ekonomiska möjligheter att göra mer än så, men alla kan göra något, och den dagen vi kan så skaffar vi ett till fadderbarn på stört!

Vi sörjer alla det som hänt i Norge, men låt oss komma ihåg resten av våra medmänniskor också…

Idag tex var jag rätt elak mot mig själv när jag mot bättre vetande klickade in på Kissies blogg… Alltså jag kanske klickar mig in där max en gång i månaden, och jag läser i princip aldrig något av vad hon skrivit (man vet ju aldrig, det kanske gör mig dummare!) men kikar igenom några inlägg, tittar på bilderna och läser bildtexterna. Vet inte varför jag över huvudtaget klickar in där, helt värdelös blogg för det första och fruktansvärda värderingar för det andra! Nu för tiden läser jag (förutom mina vänners bloggar ♥) bara mamma-bloggar och muslimska bloggar för alla andra är rätt så ointressanta tycker jag.. Har även börjat fet-dissa Katrin Zytomierskas blogg sen hon började köra med Anna Wahlgren-metoden på stackars lilla Ringo… INTE OKEJ! För er som inte är bekanta med den så ingår det bland annat att man inte ska trösta barn som gråter på natten, på natten ska man sova… barnmisshandel enligt mig!

Iaf, tillbaka till ämnet, vad ser jag inte när jag klickar in på Kissies blogg då?? Jo, en totalt utmagrad 20-åring! Herregud någon borde tala om för den unga kvinnan att barnmat är för SMÅ barn och inte för vuxna människor, trycka i henne en BigMac och säga: Njut lite av livet!! HOPPAS från botten av mitt hjärta att inte en enda tonårstjej inspireras av henne, för det skulle inte förvåna mig om det faktiskt på riktigt är livsfarligt att leva på så lite mat om dagen som hon gör… HÄR ser ni inlägget jag syftar på, det låg allra längst upp när jag kikade in där och bild nr 1 är ju bara skrämmande och äcklig!

Jämställdhet:

När kvinnor och män får lov att vara olika och får lov att befatta sig med olika sysslor

utan att den ena ska värderas bättre än den andra.

Nu drar vi ut på landet och andas in den ljuvliga lantluften och njuter av solen ♥

Här ska ni få höra, efter den här intervjun så vill jag ge Paolo Roberto en stor fet kram!! Han uttrycker exakt mina åsikter om feminism och föräldraledighet, vilka är: Alla kan väl för fan välja själva!! Kan man inte säga till sin man/fru hur man vill ha det då kanske man inte ska skaffa barn med den människan… och vill den ena eller andra föräldern vara hemma hela tiden ska man väl få vara det! VEM vet bättre än jag och min man hur våra barn ska skötas??

”Om min fru hade velat att jag skulle vara hemma så hade hon fått säga till mig; Paolo nu får du vara hemma, nu är det min tur att jobba.”

”Ja jag kan tycka att samhället verkligen kan behöva puffa på lite för att…”

”Varför då?! Kan inte du prata med din kille?? Då kanske du ska byta kille i så fall…!”

Hanna Fahl däremot… suck! PALLA

Alltså, mina föräldrar uppfostrade mig att man inte går omkring och kallar folk TJOCK till höger o vänster!! Men det kanske bara var jag eller?? Vad är det med denna så fint anonyma läsare egentligen?? Haha alltså, vilka människor det finns yani!

SKRIVER MAN SÅÅ?? Till nån man inte känner ens!! Alltså, tänk dig en stor fet slap i fejset, för det är förmodligen vad jag skulle ge dig om du kom fram och sa så till mig på stan!! MAN SÄGER INTE SÅ TILL FOLK!! Och iofs så har jag självdistans nu att inte ta åt mig, jag har bra nog självförtroende att inte tycka att en människa som inte ens kan skriva ut sitt namn till sin kommentar ska få säga något om huruvida jag är tjock eller ej!! Men så kanske det inte har framkommit tydligt nog i bloggen att jag har gått upp i vikt… men ändå!! Nej fy sjutton!! Kan man inte ens stå för det man säger, då kanske man ska hålla käft eller?? Jag skriver ut fett personliga saker här och står för dom med namn och bild så vill man kommentera något så kan man fan ha respekten att göra det under sitt namn i alla fall! SPECIELLT om man tänker kommentera något mer eller mindre elakt…

Och dessutom, du har ju tydligen följt min blogg ett tag, vad har jag skrivit om gravid-frågan?? Noll respekt alltså, NOLL RESPEKT!!! Ni kan ju tänka er vad Katrin Zytomierska hade svarat på en sån kommentar (om hon inte fick för många för att bry sig om en enda) och så kan du som skrivit kommentaren bara vara sjukt glad för att jag är snällare än vad du själv är!! Ni som faktiskt känner mig, skulle ni säga till mig att jag blivit tjock och behöver gå ner så skulle jag inte ta illa upp, för det är ju för att ni bryr er om att jag ska må bra ♥ MEN jag tvivlar på att jag känner denna människa… kan inte tänka mig en enda av dom människor jag känner som skulle skriva en anonym kommentar till mig i min blogg att jag är mkt tjockare…. jag har finare människor än så i mitt liv alhamdulillah ♥

Apropå kvinnodagen… vadå en dag per år?? I mitt hus är det kvinnodagen varje dag, för jag lever exakt som jag vill göra! Jag tycker att så länge man förutsätter att kvinnor som inte är karriär-kvinnor är offer så är vi fortfarande på medeltiden! Så länge folk förutsätter att en kvinna med slöja, eller niqab är ett offer för förtryck bara för att dom själva aldrig skulle välja det livet, så är samhället fett ojämställt! Visst, lika löner, samma förutsättningar, allt det är enormt viktigt… MEN så länge man framställer kvinnor som offer, och så länge kvinnor automatiskt är offer för att dom är kvinnor och lever annorlunda än dig så är samhället helt jävla snett!

Så länge kvinnor förväntas göra exakt det som män gjort i århundraden, så är det inte jämställt! Kvinnor ska ha samma möjligheter som män såklart, men kvinnor måste också få vara kvinnor! Vi är olika, vi är olika i fysiken, i hormonerna, bara kvinnor kan föda barn och amma, män är beroende av kvinnor och kvinnor är beroende av män… så länge alla måste vara likadana, så länge alla måste leva på ett speciellt sätt, då är det inte jämställt! Och så länge som man inte får vara den man är, då är det något som är fel!

Jag är kvinna, muslim, hemmafru och fett nöjd med livet! Skulle jag bli uttvingad i karriärjakt, med dollartecken i ögonen, och tvingad att gå i kortkort och att gå på krogen, då skulle jag känna mig förtryckt! Jag känner mig inte ens en smula förtryckt nu, för jag har gjort mina val och nu lever jag exakt så som jag vill göra… visst sticker det i ögonen? När en kvinna väljer en helt egen väg och inte lyssnar på vad samhället sätter upp för regler för henne! Jag skulle kunna följa alla andra, festa och leva 100% haram men det har jag inget intresse av alls! Fy fasen vilket liv… definitivt inte något jag skulle trivas med!

Så, nästa gång du kallar en kvinna offer eller förtryckt, fråga henne först om hon trivs med sitt liv! Kanske har hon gått igenom helvetet på jorden för att få leva exakt så som hon gör nu! Kanske är hon så nöjd och lycklig och tillfreds med sitt liv att den som förtrycker henne är DU som kallar henne förtryckt och därför förutsätter att den kvinnan har inget bakom pannbenet, ingen egen vilja och kan inte stå upp för sig själv…

Att kalla en kvinna offer är också att förutsätta att hon är okapabel att ta hand om sig själv!

Bilden fotade jag utanför en moske i Istanbul i somras ♥

Alltså, jag vet inte riktigt hur jag vill formulera det här inlägget… men jag får försöka så gott jag kan! Sen jag reverterade till islam (konverterade) så har jag mer och mer glidit ifrån det ”gäng” jag en gång i tiden kallade för mitt. Vi träffas inte längre på ett naturligt vis eftersom att jag inte är med i kyrkan längre och det var där vi hängde och umgicks mesta delen av tiden. När jag reverterade försvann det och min inställning var då att, jaja vi får helt enkelt anstränga oss lite mer. Men, det har visat sig, och jag hade märkt det tidigare om jag inte blundat för det, att jag var den enda med den inställningen (nästan!!)… hade jag haft öppna ögon och inte tyckt att det var en så jävla bra vänskap jag hade till energitjuvar som inte egentligen hade något intresse av att verkligen lära känna mig så hade det sparat mig massor med tid!

Nu vet jag, för ett par dagar sen först förstod jag vilka som fortfarande är äkta vänner och vilka som svikit. För vissa var det verkligen inte något hanterbart att jag valde ett annat spår i livet än dom har gjort, tydligen så var det också väldigt elakt av mig att ta på mig slöjan utan att personligen meddela dom om det mer än på mejl. Tydligen gjorde jag något fel när jag var flyförbannad och sårad som fan när dom åkte till Paris på en weekend utan att ens bjuda med mig. Tydligen, så har jag gjort mer fel när jag talat om när dom felat mig, och när jag gått en annan väg (alhamdulillah!) än dom än vad dom har gjort fel som slutat se mig som en del av dom och dessutom inte kom på mitt bröllop!! Jävlar alltså redan där borde jag ha bara, fine, kapat banden! Men nu så, enough is enough!! Jag har vänner kvar, och dessutom så har jag fortfarande kvar förmågan att gå fram till nya tjejer och säga ”Hej jag heter Therese” och lära känna nytt folk… den ni!

När någon anser sig för upptagen för att komma på en av sina nära vänners bröllop.. då är man inte nära vänner! När någon tycker att det passar sig att tala om för en vän ”vi bjöd bara med dig för att vara snäll” då är man inte vänner! När någon tycker att det passar sig att helt enkelt utelämna vännen som inte längre är kristen, då är man inte vänner längre…

ALHAMDULILLAH för er jag fortfarande har kvar, ni är så mkt mer uppskattade i mitt hjärta när jag sett andras svek Jag har systrar i islam som stöttar mig och verkligen alltid finns där ♥ Jag har goda vänner kvar från förr och ni är verkligen guld värda i mitt hjärta och jag hoppas ni vet vilka ni är ♥ (vid oklarhet vänligen smsa ♥) Jag har nya vänner som jag lär känna hela tiden och jag tänker inte sluta med det heller ♥

Jag har rensat ut alla energitjuvar, alla ni som inte längre var beredda att ge någon vänskap! Nu har jag desto mer tid, utrymme och hjärta kvar till alla er, ni underbara, älskade tjejer som alltid står vid min sida och som jublar i lycka för min skull när jag är glad och som låter mig gråta på eran axel när livet suger! Tid och energi till vänner som tycker jag är värd att umgås med fast jag inte super, inte går i kyrkan, inte går på krogen eller äter fläskfilé! Tid och energi att umgås med tjejer som kanske faktiskt gillar mig mer när jag verkligen vågar gå min helt egna väg och inte låta mig styras av några svenne-värderingar ♥

NI är dom värda min tid och energi och NI kommer alltid alltid vara underbara och älskade av mig ♥

Så nu har Mubarak alltså ÄNTLIGEN fattat att han inte är önskad kvar där längre! GRATTIS EGYPTEN! Jag kunde knappt fatta att det var sant när jag hörde det på nyheterna på radion igår utan var tvungen att vänta in nästa nyhetssändning för att höra det igen… helt otroligt! Jag är så glad för Egyptiernas skull, inte bara för att dom tagit sig ur en diktatur utan även för att dom nu inte längre behöver demonstrera och kan återgå till sina vardags-liv med arbete och familj. Det måste kännas helt underbart för alla dom som kämpat för att denna dagen ska komma att den nu äntligen är här, vilken känsla alltså!

Det som oroar mig är att militären tagit över i stället… det känns som att det är en stor fet varningsflagg på den! Men vi får be för dom, göra du’a att militären håller vad dom lovat och tar hänsyn till folkets önskemål om demokrati… Militär diktatur har vi sett förut och det ogillas, fett mycket! Ush, det är väl kanske det enda som skulle kunna vara ännu värre än diktatur… en maktgalen, våldsbenägen general som leder landet är ju bara så fel! Men, insaAllah, så håller militären vad dom lovat och leder helt enkelt folket in i demokrati.

Har inget att säga förutom att om den mamman i videon nu älskar sitt barn så lite så kan jag adoptera den! Fruktansvärt och fullkomligt idiotiskt och man ser att bebisen gråter för full hals… det skär i mitt hjärta att en vuxen människa kan göra på det viset mot ett spädbarn! Menar vilken idiot vet inte att man får ju i princip inte någonsin sluta stötta upp nacke och huvud på en så liten??

Två barn springer.
Den ena för att skolan är slut.
Den andra för att inte bli skjuten.

Två barn ler.
Den ena för att matteprovet gick bra.
Den andra för att den klarade sig ifrån en bomb.

Två barn i världen.
Den ena är 10.
Den andra blev bara 9.

Jag föddes i Gävle den 28e augusti 1987 kl 18,14 och det stående skämtet har alltid varit, att jag hade bråttom till Bolibompa som började 18.15 på den tiden! Jag är nummer 4 i ordningen i en syskonskara på 5 syskon, jag har två systrar och två bröder, lucky me! Dryga två år senare föddes min lillebror och redan innan han kommit hem från BB så var vi i luven på varandra, eller kanske var det mest jag som var i luven på den tiden… Våra föräldrar var bönder på den tiden och under många år hade vi växthuset fullt med solmogna och alldeles färska tomater och gurkor och hela hagar fulla med får och hönor. Vi hade egna ägg, eget kött, egenproducerade grönsaker och frukter och vi hade till och med egen honung ♥ Ni kan inte ana hur gott det smakade och hur mkt fina köttmiddagar vi ätit under min barndom! Hatten av till mor och far som inte bara lagade maten utan gjorde allt helt från scratch!

I snökaoset som drog in över Gävle 1998 så rasade vårat växthus, taket la sig och väggarna petade rakt ut, och eftersom alla försäkringsbolag har undantaget force major (typ: act of God) så var det bara för mamma att börja plugga. Djuren hade vi inte kvar då längre så mamma utbildade sig till lärare och efter ett par omvägar så blev min mamma en sån lärare som eleverna tjuter av glädje när dom får se efter att dom varit ifrån varandra ett tag. Vi hade under den här tiden en hund, en otroligt vacker, hängiven, glad och energisk hund som hette Tess ♥ Hon var bland det bästa som någonsin hänt våran familj, hon var bandet som knöt oss alla samman när livet inte var en dans på rosor och hon var alltid lika lycklig att vara en del av våran familj som vi var! Hon var en samojed och vägde 20 kilo men ändå satt hon ofta i min famn, jag till och med bar henne ibland, och hon sov under mammas säng och busade med min bror.

När jag var tonåring skiljde sig mina föräldrar och min pappa flyttade till en lägenhet på Brynäs och plötsligt var det bara jag mamma och lillebror kvar på den stora gården, i det stora huset på landet. Vi bodde hos pappa varannan helg och när vi var där så följde även Tess med och livet var faktiskt fett bra precis då, pappa och mamma var goda vänner och vi hade två hem där iaf jag (ska inte prata för någon annan här) trivdes jättebra, ett på landet och ett i stan (ja brynäs är i stan!!) och det var det bästa av två världar.

Sen följde tunga tonår, jag gick igenom ett stort trauma som 13-åring och sen snurrade det neråt, jag blev självdestruktiv och hade ingen kärlek till mig själv alls. Jag hatade mig själv och ville krypa ur mitt eget skinn, jag började hänga med människor som var mycket negativt inflytande över mig. Jag började vara ute på nätterna och strula med fel killar och var på discon och sov hos kompisar mest hela tiden, jag hängde på en ungdomsgård inne i stan och på helgerna var jag ute tills mina föräldrar i princip släpade hem mig. Jag började så småningom supa väldigt ohälsosamma mängder och började röka. Men jag skolkade sällan eller aldrig, och det vart nog min räddning, att skolan alltid var min rutin och jag fick bra betyg, utan att anstränga mig det minsta, men jag kom in på den linje jag ville på gymnasiet och det betydde hela världen för mig just då. Jag gick även med i kyrkans unga och där fick jag så fint stöd och så fantastiska vänner både på tjejgruppen och på ungdomsgruppen så jag vet inte hur jag överlevt utan dom ♥

När jag började på gymnasiet hade jag gått i terapi så pass länge och fått så mkt rätsida på mig själv, så jag började faktiskt älska mig själv igen, i alla fall vissa dagar. Och många dagar låtsades jag, men med dom närmsta vännerna och med mina föräldrar och mina systrar kunde jag alltid gråta ut och skrika ut. Festandet fortsatte hela gymnasiet, men när fyllan väl lämnat så mådde jag bättre och bättre. Även fast själva fyllan gav mig mer och mer ångest för varje gång jag var där. För att förklara mitt förhållande till alkohol: fylla=FET ÅNGEST!

Sista terminen på gymnasiet träffade jag en otroligt snygg kille på mitt jobb, jag var förälskad redan när jag såg honom! Han var mörk och ganska lång och han hade lösa mellanblåa jeans och en klargul collegetröja på sig, vi började prata och på en gång kunde jag vara bara jag i hans närhet. Jag kände mig trygg så fort jag var i hans närhet och jag ville eller behövde aldrig spela spel och låtsas med honom, han bad om mitt telefonnummer och gav mig en kram när han följt mig till bussen en dag. Men tur var det att jag tog hans nummer också för det var ändå jag som fick höra av mig först, vi bokade en filmkväll hos honom…. ända sedan dess har vi varit oskiljaktiga! Första halvåret grät jag mig igenom, han rev alla mina murar och då kom all smärta jag förtryckt med sprit och cigaretter och destruktivitet och han stod kvar, min klippa! Två år senare flyttade vi ihop och ytterliggare ett år och tre månader senare gifte vi oss ♥

Nu har jag och min man varit det oskiljaktiga superparet i nära fem år och femtio till satsar vi på ♥ Han visade mig till islam och hjälpte mig att bli muslim, han tog mig på resor till Istanbul, han fick mig att hela mig själv och han presenterade mig en gång i tiden för en tjej jag tyckte var så söt och bara utstrålade värme och kärlek redan första gången jag såg henne, min bästis Nathaley ♥ Nu när jag tänker på det, min man har visat mig allt det goda i livet och gett mig ännu mera gott, för innan jag hade honom såg jag inte ens det goda jag redan hade och nu har jag verkligen allt! Alhamdulillah ♥

Nu för tiden styr lycka mitt liv, det är vad jag har som mest av just nu och det är vad jag alltid strävar efter! Det viktigaste på jorden har jag inom hemmets fyra väggar och min bästis är den bästa på jorden. Jag har 9 syskonbarn och alla mina 4 syskon är alldeles för fina! Mina föräldrar älskar jag till djupaste botten i mitt hjärta och jag har så många vänner och så mkt familj, både min och makens, som jag skulle kunna ta en kula för ♥ alhamdulillah jag är så lyckligt lottad och jag kommer aldrig, aldrig mer gå tillbaka till att vara självdestruktiv eller negativ! Jag har allt jag någonsin drömt om och nu tänker jag aldrig låta det glida mig mellan fingarna… men bara Allah vet hur länge vi får ha vad vi har, och bara Allah vet hur länge vi får vara kvar i detta liv så jag njuter varje minut!

Jag har just spenderat 2 timmar på google, sökt på både det ena och det andra, bland annat ett par gamla bekanta och på en ip-adress på en sån där dryg anonym kommentatör som jag nu vet vart denne bor… allt finns på google! Fast ibland så sviker såklart google också just idag för att det kom upp fööör många resultat så jag pallade inte, då äre tur man kan skriva en statusrad på facebook och få hjälp att hitta vad man söker inom två minuter av en vänlig vän. Sen kan man blogga om hela kalaset och så kommer 2000 personer ha läst det inom en vecka! Härligt härligt, men farligt farlig som Björn Skifs sjunger (iofs om sex i den låten) och det passar ju alldeles utomordentligt bra in på informations-tillgängligheten år 2010! Man behöver inte lämna dörren för något nu för tiden, kan till och med googla fram någon tjänst som handlar och kör hem mat åt mig… eller så gör jag det enkelt för mig och får en pizza hemkörd! Man behöver aldrig lämna soffan mer än för att göra sina toa-behov men antar att det snart också kommer kunna lösas från soffan, eller datastolen om man nu är mer bekväm där. Jag har funnit all info jag sökte, och mer därtill, och jag har inte lämnat soffan i vårat sovrum på två timmar! Hahaha, undrar vad dom kommer kalla den härtidsepoken om 1000 år, ni vet som medeltiden, romantiken och allt det dära… kanske Slöartiden, eller Google-epoken, eller varför inte Informationssamhället eller Tekniktiden… hade varit intressant att veta men det får vi nog aldrig veta…

Nu ska jag slå på en film, som ligger i en fin liten fil på datorn och (hör och häpna) äta en icke-elektronisk persika som jag gick ut, gick till affären och köpte men pengar gjorda av papper!

Hej söta du, har en fråga. Är det inte jobbigt att bära slöja osv ?

Hej Nej för det mesta inte, men det är klart att alla har vi våra prövningar. Vissa dagar vill jag bara locka håret och gå ut på en sen nattpromenad eller sitta på ett fik med mina vänner… men det jag verkligen vill, inne i hjärtat, är att bära slöjan både för att skyla mig och för att bära islams flagga. Så det är väldigt sällan jobbigt, 9 av 10 dagar älskar jag slöjan till 100%  och skulle aldrig drömma om att gå ut utan den. Men om du undrar om det är obekvämt, frågan kan ju betyda även det, så beror det helt på hur man tar på sig den! Man lär sig med tiden att sätta den så den sitter bekvämt och skönt och så att man känner sig bekväm och fin i den

Åh- kan du inte berätta vad du har i denna salladen? Ser himmelskt god ut! (LÄNK)

Det är spenat, kvisttomat, gurka, broccoli, blomkål, avocado, gräslök och stekt kyckling kryddad med Herbes de Provence och salt. Alla grönsaker är färska och inte kokta eller något sånt, bara som en vanlig sallad

Jag vill så gärna se era bröllopsbilder från förra sommaren, men när jag klickar på kategori bröllop visas inte bilderna, varför? vaaaaaaarföööööööör? whyyyyyy? jag vill så gärna seeee dom!!

Då hade jag inte slöja på mig så jag har valt att ta bort dom bilderna från bloggen, har försökt redigera bort mitt hår och så men det ser bara jättedumt ut tyvärr. Men håll ut snart kommer det nya

åh jag älskar hennse vdos! vet du vart man kan hitta ‘hoojab’ ? hon använder såna och det ser så fint ut!

Hoojabs säljer Amena (Amenakin på youtube) på sin egen sida pearl-daisy.com dessutom har hon jättemycket andra fina slöjor och sånt som har slöjor till masaAllah

Hej Therese! Jag vill bara säga att du är så himmla fin, älskar verkligen din blogg. Kan inte du göra en video blogg om hur du fixar dina olika sjalstilar? Du har en sjukt fin stil. Jag bär själv slöja och har gjort det sedan jag var 12 år. Skulle verkligen vilja pröva andra stilar en den ”vanliga” stilen.
Må Allah swt belöna dig syster!

Åh tack så jättemycket för dina fina ord! Dom värmer värkligen ♥ Jag har funderat länge på om jag ska göra en sån video, får förfrågningar då och då, men är för feg ännu insaAllah så kommer det snart, försöker samla mod!

Så himla SÖT som vanligt. Jag undrar varför du oftast har vit slöja? Är det för att det är mest rätt enligt islam, eller för att du tycker att du passar bäst i det?

Jag tycker jag nästan alltid bär svart slöja men färgen på slöjan väljer jag utefter humör och vilken jag tycker passar i, bara färgen inte är för  ”skrikig” och bara slöjan täcker bra, dvs inte är för liten eller genomskinlig så går jag bara på vad jag känner för

Men vad använder du bikini till??

Använder numera bara bikini på balkongen där bara maken kan se mig, men jag använde ju bikini förut innan jag blev hijabi. Numera inte offentligt alhamdulillah

Selam aleykum, så roligt att en muslimskt tjej bloggar <3 Kan du prata turkiska, vardagligt t ex? Jag är turk, 15 år^^ Senin bloğunu çok seviyorum, hehe !!

Wa aleykum salam ja jag kan litegrann, men jag förstår mycket mer än jag kan prata och än så länge tkr jag turkar pratar för fort så oftast hinner jag inte med riktigt men I’m getting there Cok tessekur ederim

Nu ska jag gå och sova eftersom jag redan sett dubbelt i typ en timme på grund av trötthet:P PUSS

För alldeles för länge sen fick jag en kommentar som lyder så här:

hejsan… Tycker din blogg är jätte bra, och du själv verkar vara en underbar tjej. Jag har en fråga som jag verkligen är nyfiken på. Jag hoppas du vill svara på den. Du är ju gift med en man ifrån Turkiet. Har du någonsin upplevt några kulturkrockar, både mindre samt lite större?? Hur gick det med hans familj till en början? Hur är det idag? Känner du någonsin av att ni faktiskt kommer ifrån två olika kulturer? Hur tampas du med dessa skillnader? Vad tycker han har varit mest svårt? Ah du förstår nog vad jag menar. Vore jätte intressant om du ville berätta i bloggen då dessa två kulturer har en ganska central roll i bloggen.

Ha det bäst…

Alltså, mellan mig och min man är det väldigt sällan kulturkrockar, det har inte ens hänt tror jag… kommer inte ihåg något i alla fall. Min man är uppväxt i Sverige och jag har aldrig varit så ”svennebananig” som det sjungs om av Promoe, jag har alltid fått höra av vänner att jag är född i fel land. Italienare tyckte en vän att jag skulle ha varit. Så vi möts liksom på mitten, vi båda är uppväxta i svensk kultur men ingen av oss kan riktigt identifiera oss med svensk kultur och vi vill båda två väldigt gärna flytta till Turkiet.

Däremot blev det ofta kulturkrockar mellan mig och min svärmor i början, det var en period då jag i princip bodde hemma hos dom. Och hon tyckte jag skulle städa vårat rum själv och hålla kliniskt rent, men det berodde nog också mycket på att vi var två ”alfakvinnor” på för liten yta… vi båda ville ha vårat territorium och göra saker på vårat eget vis, jag inser ju nu i efterhand att jag skulle fasen ha gjort det på hennes vis, her house her rules! Men det är lätt att vara efterklok… Nu kommer jag och min svärmor jättebra överens och jag känner det som att jag nästan fått en extra mamma, vilket är en otrolig blessing!

Med hans familj i allmänhet gick det otroligt bra! Dom har alltid tagit emot mig med öppna armar och välkomnat mig i deras hem och låtit mig och min man ha våran relation så som vi vill ha den! Dom har verkligen varit alldeles underbara, hela vägen. Klart att dom blev otroligt glada när jag konverterade till muslim, och när jag tog på slöjan, men jag tror inte att någon av dom någonsin hade tyckt mindre om mig om jag inte gjort det.

Så alltså, jag tampas inte så mycket alls faktiskt med min man och hans familjs kultur

Däremot tampas jag mot svensk kultur, den passar mig inte riktigt alls tyvärr! Jag tycker att det är alldeles för mycket jantelag och ”alla ska passa i samma form” här, ingen vågar sticka ut och ingen vågar vara bara en i mängden… och jag har väldigt svårt för när människor är kalla och tyvärr finns det många kalla människor i Sverige, även utomlands såklart, men inte lika många upplever jag. Kanske har det med klimatet att göra…

Så för att sammanfatta ett långt inlägg, jag och turkisk kultur passar som hand i handske medans jag har mycket svårt för svensk kultur…