Att sprida terror

Jag vet inte vart jag ska börja. Men jag måste formulera nån sorts text om all den ilska, förtvivlan och skräck jag känner inför hur det land som en gång var mitt, har brakat sönder under mina fötter och jag känner mig helt vilsen. I detta land är jag född, uppvuxen och fostrad. I detta land har jag och min utbildning kostat 2 503 200 kronor (Källa) Jag har dessutom gått igenom närmare 10 operationer då jag är född med både läpp och käkspalt, jag har gått på oräkneliga läkarbesök och tandläkarbesök och haft tandställning, helt gratis, inkl resor till och från sjukhuset i Uppsala. Jag har blivit våldtagen och även om det aldrig gick till rättegång så fick jag hjälp hos polisen och massvis med samtalsstöd, helt gratis. Jag har fött två barn, gått hos barnmorska och på bvc, gått på öppna förskolan, har ett barn i barnomsorg, har gått på livräddningskurs och föräldraskapskurser, helt gratis. Jag har dessutom pluggat ett helt gäng oavslutade kurser på högskolan, som jag fått studiemedel för, och inte jobbat alls många år med tanke på min ålder, 28 år. Och jag får föräldrapenning, barnbidrag och bostadsbidrag. Blir jag pensionär utan att ha jobbat en enda dag till kommer jag få pengar ändå, må hända att ja får äta mina pannkakor utan sylt och mina billiga rostmackor utan pålägg, men jag kommer överleva. Att prata om vad invandrare och flyktingar kostar är redan där en rasistisk handling, att få nya medborgare i ett land kostar. Det känns ju ändå inte så fräscht att försöka begränsa folks barnaskaffande för det..?

Nu flyr människor för sina liv. För dom kan inte överleva där dom en gång bodde. Där dom en gång arbetade, lekte med sina barn, vandrade fram och tillbaka i huset med en vaken bebis och lyssnade förmodligen på syrsornas nattvisa. Det hem som en gång var fyllt av kärlek och gnabb, lycka och sorg, vänskap, värme, god mat och skratt och ljudet av små barnfötter mot golvet. Det hemmet finns inte mer. Föreställ dig. Hemmet är sönderbombat. Oavsett om du kanske är högutbildad eller fattig utan utbildning, krig gör ingen skillnad på människor och det gör inte jag heller. Vi är alla bara människor, helt vanliga människor. Vi älskar våra barn och vi är alla födda ur en livmoder. Vi kommer alla en dag dö och vi vill ha det så bra vi bara kan den tid vi är här på jorden. Så människor packar en ryggsäck och flyr för sina liv. Dom sätter sig och sina barn i båtar på medelhavet och bär sina barn på vandring genom Europa. Några dör. Några ser flyktingsmugglare kasta deras småbarn rakt i havet för att dom gråter för högt. Några klarar sig hela långa vägen till Sverige. Trygghet. Äntligen.

Trodde dom. För här pågår just nu en sinnesjuk epidemi av terrorism utförd av Sverigedemokraternas anhängare!!!! Terrorism är en handling som har som syfte att skrämma civilbefolkningen och på så vis påverka samhället i den riktning som en själv vill att det ska gå. Jag vet inte hur ni känner men jag är fenomenalt livrädd. Föräldrar vågar inte låta sina barn gå till skolan efter terrorattentatet i Trollhättan. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att som flykting flytta in i ett asylboende när en vet att bara ett klick in på Twitter eller Flashback bort, så hetsas det till att dom ska minsann bränna ner fulla boenden och annat skit. Terrorismen har lyckats. Vi är livrädda, skräcken sitter som ett konstant, stenhårt grepp runt min strupe och mina tårar känns oavbrutet. Dom tränger bakom ögonen dygnets alla timmar och jag gråter många gånger per dygn. Jag är rädd för vad mina barn ska växa upp i för land. Vi är muslimer och jag är livrädd.

Jag skulle nu vänligt men bestämt vilja be media att kalla det för vad det är. Det är terrorattentat. Ingenting annat!!! Terrorism är något som exakt varenda människa på jorden är kvalificerad att utföra, det är ingen unik kunskap som enbart muslimer eller bruna människor bär på. Terrorism är att utföra en handling med avsikt att sprida terror och skräck i människors hjärtan. Inget annat. Sluta kalla det för bränder, eller ens för mordbränder!! Sluta kalla det för skolmord!! Det är terrorism!!! Att kalla det för något annat är ett hån mot alla oss som känner oss livrädda och framförallt mot flyktingarna. Ett Sverige som kallar det för terrordåd när en brun person spränger sig själv i luften i Stockholm under julhandeln, men som kallar det som sker nu för mord och mordbrand… Jag skäms för dig Sverige!!!

Och varenda människa som gör den skillnaden begår en rasistisk handling! Är du rasist? Tycker du att du är värd mer än någon annan pga att du råkar vara vit? Tycker du att du har nån sorts rätt till det liv du lever och det land du bor i bara för att du råkade ha turen att födas i ett land där inga bomber faller och där alla har rent vatten??? Annars så tycker jag att du gott kan sluta sticka huvudet i sanden!! Att göra skillnaden att en brun person eller muslim är terrorist och en vit person är en sjuk mördare, det är rasism! Och det är att tala om för att oss som är rädda att vi inte har rätt till våra känslor. Det är ju att påstå att det är enstaka händelser, när det egentligen är ett symptom på ett helt sjukt samhälle. Det är satt i system, att terrorisera delar av befolkningen som inte är ariska eller som har en annan religion än den protestansiska kristendomen eller ateismen.

Flyktingarna, och dom som inte ens kunnat fly utan fortfarande bor kvar i söndersprängda hus, dom behöver våran hjälp!!! Att ett visst partis väljare vill ägna sig åt terrorism skrämmer mig, men det kommer inte stoppa mig. Jag vägrar att lägga mig platt, jag kommer kriga på alla sätt jag kan, med dom medel jag har, och jag kommer skriva så tangentbordet glöder och jag kommer aldrig låta er glömma!!

Vi är alla bara människor, vi är inte våran hudfärg vi är bara medborgare på jorden ♥

terrorism-has-no-religion

Barn

Friska, levande, trygga, älskade, varma, lyckliga och mätta barn… Vad mer kan man önska??? Alhamdulillah!!!! ❤️❤️ Hjärtat är i tusen bitar idag, att vara här, i Istanbul, omgiven av oräkneligt många barfota, lortiga, hungriga och lekfulla syriska flyktingbarn och samtidigt nås av en bild på en liten pojke i röd t-shirt, inte större än min egen pojke… Orden räcker verkligen inte till. Och alla oräkneligt många slantar vi stoppat i utsträckta händer känns så ofattbart pyttelite att göra!!! Vill ruska om hela världen!!! Vilka fan tror ni att ni är???? Hur mycket blod ska ni ha på era pengar era hjärtlösa svin!?!?!?!?! 
Då och då slås vi till och med av tanken på att det är dom barfota, lortiga, rufsiga, hungriga och lekfulla syriska barnen vi ser här som är kanske dom lyckligt lottade. Vem vet vad som händer i staden när alla turisterna är fulla och alla affärerna har stängt subhanAllah, må dom ha tar över huvudet!! Men här skjuter inga automatvapen, här faller inga bomber, här har dom åtminstone en chans att överleva. Men deras ögon, deras har sett så mycket. Dom är så sådär outgrundligt svikna av världen. Sådär som ingen av oss ens kan föreställa sig. 

Hur kan vuxna människor tro att det är ok att orsaka så mycket lidande för sin egen pengavinnings skull??? Va!!?? Jävla as!! Må Allah bestraffa er riktigt alltså…!! En dag kommer vi alla få vad vi förtjänar, det är då ett som är säkert och jag vet då vad jag tror att dessa monster som sitter i sina stora smyckade kontor i mjuka fåtöljer och trycker på avtryckarknappar kommer att få. 

Orden räcker inte till. Gråten stockar sig i halsen. Lilla pojke. Vad ska du ha känt dina sista minuter i livet. Vad ska du ha sett i ditt liv. Mer än man ska behöva se på 200 år säkerligen. Måtte du bara ha haft en varm famn att krypa in i, i den sjuka värld där du levde. En varm famn, oräkneliga pussar… Måtte du bara ha haft det!! Det är min enda tröst, att en kan hoppas att barnen även där i alla fall får kärlek och omsorg, nån att krypa tätt intill med och någon att hålla i handen.  

Ett av mina friska, trygga, levande barn… Alhamdulillah!!!! Vi är verkligen en lyckligt lottad pytteliten skara som fått födas i trygghet och säkerhet. Det är så få förunnat och hur en ens kan tänka tanken att stoppa en en flyende människa vid gränsen!!!?? Åk dit själva då om det är ju jävla bra där!!! För att blott ha fötts i Sverige är inte en bedrift med vilken man gjort sig förtjänt av ett endaste jäkla dugg!!! 

 

Kroppsidealen

Åh dom är SÅ många. Och som människor, framförallt kvinnor såklart, har vi matats med hur vi ska se ut hela livet. Hur vi ska klä oss för att se så idealiska ut som möjligt, hur vi ska svälta oss för att bli så smala som möjligt. Hur vi ska göra si och göra så för att leva upp till vadå?? Påhitt!! Personer som verkar ha inget vett alls har bestämt sig för att kvinnor finns till för att behaga. Och behagar (män) gör man genom att se ut på ett väldigt specifikt sätt. Är man för lång, för smal, för tjock, för tunnhårig, för storfotad, då passar man inte in. Då ska man skämmas. Enligt vad vi fått lära oss sen vi var småbarn. Flickor får hela livet så mycket komplimanger för ett idealiskt utseende. Pojkat däremot beröms för prestationer. Så flickor lär sig att det viktigaste i hela världen är att, se nu för tusan till att se bra ut, alltså det är viktigare än allt annat. Ser en flicka eller kvinna inte bra ut förtjänar hon inte varken kärlekc lycka eller framgång. Och vad är det som definierar hur man ser bra ut??! Det är ju bara påhitt!! Vad fasen kroppen är till för att vara våran borg, den ska fungera och vi ska må bra och kunna leva. Kroppen är skapad för att kunna skapa barn och amma barn. Inte för att se bra ut på en bikinireklam!! 

Det är ju egentligen helt stört att jag först nu, nästan 28 år gammal, har insett att idealen om hur man ska se ut ju bara är just påhitt. Det är som att säga att det står en gröb elefant på balkongen, inte fasen står det en grön elefant där för det, för det är påhitt! En ska inte se ut så som puckon säger att en ska se ut, för deras ord är inte sanning, och det är påhitt! En ska se ut precis så som en själv gör. Vi är skapade till unika personer och ska se unika ut! Hur en människa än ser ut är det faktiskt helt oviktigt. Vill en äta glass varenda dag så kan en kanske tänkas väga mer också, men vad spelar det för roll?? Gör det nån skillnad?? Vad är det för fel med att vara tjock?!?! Jag har insett att jag är jäkla nöjd med min vikt i dagsläget. 

Jag tyckte det var jobbigt innan jag började träna men det var verkligen mest för att jag hade svårt att röra mig obehindrat. Min kropp funkade inte som den skulle för o passa min livsstil. Så då förändrade jag det. Nu har jag inte gått ner så många kilon alls men blivit grymt mycket starkare. Älskar att vara stark. Kunna lyfta barnen, leka, klättra, bära dom i selen, springa till bussen, dansa i vardagsrummet, springa ikapp små rymlingar och böja mig ner och plocka saker ur varukorgen stup i kvarten. Kroppen funkar som den ska! Och bara jag är snäll mot mig själv så ser jag bara gott i min egen spegelbild. Min dragspelsmage som putar, den har burit fram mina två älskade barn. Mina randiga bröst som nog snart är på väg att flytta in i naveln, dom har gett och ger näring, närhet, antikroppar och tröst åt mina älskade barn. Dom höll dom vid liv! Mina gropiga ben, som är så starka att jag kan ta min man (!) på ryggen och göra squats. Mitt ansikte som är så uttrycksfullt och visar alla mina känslor, tack vare att jag kan se helt galen ut har tex ingen vågat komma fram till mig och kommentera amning. Min rygg som i hela mitt liv gjort ont, varenda dag, som äntligen tack vare rätt sorts träning (Olga Rönnberg!) funkar som den ska, den gör inte ont och den orkar med min livsstil. Alltså jag kan fortsätta. 

Jag ÄLSKAR min kropp som är min borg och grogrunden till mina barns existens. Alhamdulillah! Det som känns så himla hemskt är alla dessa ÅR av självförakt och ångest över aty inte passa in i den där jävla pyttesmala ramen. Och jag vägde 20 kg mindre än jag gör nu, innan jag fick barn. Men avskydde min kropp nåt så fruktansvärt. Tyckte jag var för tjock, äcklig, kort, fult ärr i ansiktet osv. Så fruktansvärt sjukt ett samhälle är som gör utseendet till nåt så viktigt att hjärtat blir sjukt!! Jag tänker inte ödsla en enda dag till på kroppsfixering! Dåliga dagar har vi ju alla men det är bara att försöka styra om tankarna så fort dom kommer, så dom inte får fäste! Tänk om alla skulle gå runt o va rädda för gröna elefanter liksom…

  

 

Saker som kan få mig att kräkas

Typ att hamna framför Fired Up på tv för att inget annat går just då, den filmen, den fick iofs mig väldigt fired up. Det ska den väl kanske ha cred för, att den lever upp till sitt namn. Men alltså… Vad är det för en sinnessjuk kvinnosyn och manssyn dom bjuder på i den typen av filmer?? Fired up, American pie, Eurotrip mfl mfl… Vilka fenomenalt usla förebilder för tonåringar, som ju dessa filmer riktar sig till!! Tjejer ”ska” vara kåta, dumma, godtrogna, så smala det går att vara och samtidigt ha kurvor och gärna så nära på nakna som möjligt. Killar ”ska” vara sexbesatta, samvetslösa, macho, hänsynslösa och muskulösa. Verkligen himla fräscht, eller??
Jag vet knappt vart jag ska börja egentligen, blir så arg så jag skakar i hela kroppen. Det finns en meem som cirkulerar på facebook med citatet ”every rape starts with a grown up telling a child, boys are boys” och det är så sant! Såna här filmer är verkligen som en storbildsvariant av det, filmer som talar om för ungdomar och barn att pojkar är pojkar. Dom är macho och samvetslösa och om du är ”förförisk” på nåt vi så har du ju förtjänat att bli behandlad så som dom har lust att behandla dig.
Vissa hävdar ju att pojkar är mer våldsbenägna och tänker mer på sex pga hormoner osv, jag vet inte vad jag tror om den saken men jag tycker det är helt orelevant. Det som spelar roll är att vuxna säger till både pojkar och flickor ”nej man får inte slåss” ”nu har inte hen roligt längre nu måste du sluta” Och filmer som dessa är inget jag kommer köpa hem till mina ungar, dom kommer väl komma över det kulturutbud dom vill men jag tänker då inte stötta det. Jag vill inte ge mina barn förebilder som talar om för dom att grabbar är grabbar och tjejer får ju helt enkelt ställa upp på grabbarnas macho-stil om dom inte vill vara ensamma och mobbade. Jag kräks. Så fruktansvärt sjukt! År 2015 och det produceras fortfarande sånt äckel och sänds på bio och tv!
Jag ska väl erkänna att jag inte såg klart filmen häromdagen. Men låt mig gissa att en redan äcklig film slutade med att ”bara han träffar rätt tjej som kan laga honom så blev han sååååå hängiven och en perfekt pojkvän” Så inte nog med att pojkar är pojkar, det är dessutom tjejernas fel! Det ligger helt på en tjejs ansvar att ”laga” såna här grabbar, göra dom trogna och bla bla bla. Så, så länge han bara träffar ”fel” tjejer så får dom helt enkelt skylla sig själva då att dom blir behandlade som sopor??

Typ att hamna framför Fired Up på tv för att inget annat går just då, den filmen, den fick iofs mig väldigt fired up. Det ska den väl kanske ha cred för, att den lever upp till sitt namn. Men alltså… Vad är det för en sinnessjuk kvinnosyn och manssyn dom bjuder på i den typen av filmer?? Fired up, American pie, Eurotrip mfl mfl… Vilka fenomenalt usla förebilder för tonåringar, som ju dessa filmer riktar sig till!! Tjejer ”ska” vara kåta, dumma, godtrogna, så smala det går att vara och samtidigt ha kurvor och gärna så nära på nakna som möjligt. Killar ”ska” vara sexbesatta, samvetslösa, macho, hänsynslösa och muskulösa. Verkligen himla fräscht, eller??

Jag vet knappt vart jag ska börja egentligen, blir så arg så jag skakar i hela kroppen. Det finns en meem som cirkulerar på facebook med citatet ”every rape starts with a grown up telling a child, boys are boys” och det är så sant! Såna här filmer är verkligen som en storbildsvariant av det, filmer som talar om för ungdomar och barn att pojkar är pojkar. Dom är macho och samvetslösa och om du är ”förförisk” på nåt vi så har du ju förtjänat att bli behandlad så som dom har lust att behandla dig.

Vissa hävdar ju att pojkar är mer våldsbenägna och tänker mer på sex pga hormoner osv, jag vet inte vad jag tror om den saken men jag tycker det är helt orelevant. Det som spelar roll är att vuxna säger till både pojkar och flickor ”nej man får inte slåss” ”nu har inte hen roligt längre nu måste du sluta” Och filmer som dessa är inget jag kommer köpa hem till mina ungar, dom kommer väl komma över det kulturutbud dom vill men jag tänker då inte stötta det. Jag vill inte ge mina barn förebilder som talar om för dom att grabbar är grabbar och tjejer får ju helt enkelt ställa upp på grabbarnas macho-stil om dom inte vill vara ensamma och mobbade. Jag kräks. Så fruktansvärt sjukt! År 2015 och det produceras fortfarande sånt äckel och sänds på bio och tv!

Jag ska väl erkänna att jag inte såg klart filmen häromdagen. Men låt mig gissa att en redan äcklig film slutade med att ”bara han träffar rätt tjej som kan laga honom så blev han sååååå hängiven och en perfekt pojkvän” Så inte nog med att pojkar är pojkar, det är dessutom tjejernas fel! Det ligger helt på en tjejs ansvar att ”laga” såna här grabbar, göra dom trogna och bla bla bla. Så, så länge han bara träffar ”fel” tjejer så får dom helt enkelt skylla sig själva då att dom blir behandlade som sopor??

Kan vi inte bara komma överens om att slopa skitkommentarer som tex ”pojkar är pojkar” och kanske ”har man gett sig in i leken får man leken tåla” alltså wtf???? Bra grund där till att har man kramats eller hånglat, så har man gett sig in i leken och då får man leken (dvs sexet) tåla… Finn fem rätt med den fostran jag fick på min förskola känner jag just nu. Vi kan väl istället försöka att fostra våra söner likadant som vi fostrar våra döttrar?? Till omtänksamma, omvårdande, vänliga och trygga medmänniskor ♥ Att vara en pojke kan vara en ganska tung börda att bära om man inte passar in i den snäva mansnorm som vi bestämt, att vara tjej är ju en ännu större börda då tjejerna blir utsatta för dessa macho-grabbar överallt…

11112450_846216165414698_7503812286815885761_n

Bild från facebooksidan: A mighty girl

Vänta du bara…

När man väntar barn, allra helst barn nummer 2, så är folk så himlans glada i att hålla på med en massa skräckscenarion och ”vänta du bara tills du har barn då kommer du märka vad trött betyder!” ”vänta du bara tills du har 2 barn då hinner man ALDRIG gå och träna eller duscha” ”vänta du bara tills hen blir 3 den trotsen är 100 ggr värre” ”vänta du bara tills hen får magsjuka, en förkylning är ingenting i jämförelse!”

Alltså tillåt mig att bli en gnutta förbannad! ”Vänta du bara tills jag kastar en bajsblöja i ansiktet på dig, det är typ lika trevligt som att du sitter här o talar om för mig hur hemskt mitt liv kommer bli!” Typ så har jag lust o svara. Har jag tyvärr aldrig vågat göra, och nu kommer folk sällan med såna mer. Jag har liksom fått tvåan, en pojke som ju folk ville jag skulle vänta på, pojkar är ju mkt vildare än flickor. Idioter. Kan ju medela att det inte stämmer. Jag räknar med att detta kommer börja hagla runtom mig när jag blir gravid igen insaAllah.

Men alltså, nej!! Stopp!! VAD är meningen med att säga till en människa som nog har det lite tufft för stunden med ett barn eller tio, att när nästa kommer då, DÅDU ska du få se på TUFFT!! Det är så jävla elakt!! Jag blir riktigt riktigt arg. Samtidigt som man säger till den här personen att ”dina känslor är så himla fjantiga och onödiga” så säger man också till nån som förmodligen har det lite tufft att ”du kommer få det så jäkla mycket värre” Och man är liksom som en levande måltavla för såna här kommentarer när man är gravid. Kan ju medela att det vart SÅ mycket härligare att hålla tempo med en 2,5-3,5-åring med en bebis i famnen/vagnen än som höggravid. 2-barnschocken har jag inte kännt av alls, däremot hade jag en första-barnschock som var bortom denna värld. När jag pratade med folk om det så hade jag behövt en axel att gråta mot och STÖD inte elakheter!! Att få barn nummer två var exakt lika magiskt och kärleksomtumlande som första barnet var, plus att man får följa deras syskonrelation vilket är det vackraste jag sett. Jag återhämtade mig snabbare efter förlossning 2 och detta barn sover bättre än första barnet. Dessutom är det en STOR fördel att man måste laga mat åt storasyskonet för då får man i sig själv riktig mat också. Istället för mackor och godis.

Så, alla haters, det blev då INTE så som ni förespådde!! Men även om det hade blivit den tuffaste perioden i mitt liv att ha två små barn, så är dessa kommentarer så sjukt onödiga och elaka!! Har man det tufft en period så kan man behöva en kram, och så kan du hoppa över att ösa ur dig hur jobbigt DU tyckte att det hen har framför sig är jobbigt. Försök att visa lite empati och medmänsklighet istället för att vara en bitch eller prettomamma!

(null)

Vändpunkten

Idag var en känslomässig bergochdalbana för mamman. Men alhamdulillah dagen började och slutade på bästa vis, mys med hela familjen i sängen. Så himla härligt! Ungarna typ kastar sig emellan våra famnar och är världens lyckligaste, hugger nån kram med varandra mellan varven o så busar vi o kittlas o bara njuter av livet. Bästa som finns. Dagens avslutning vart Nicke Nyfiken i sängen och så hade pappan fixad jordnötter o russin åt oss. Mums! Selma vräkte i sig mest av alla hon haha. Och jo men nästan hela dagen var jättemysig, men med en stunds ihopbrytande från mamman som sen krävde att jag o Selma pratade om att mamma är inte arg på pappa, en annan person har varit taskig mot mig, inte varit snäll, så mamma är ledsen för det. Då pekade hon på fönstret o sa ”jaha! Nån annan därute inte snäll mot dig mamma?” När jag svarade ja så sa hon bara jaha ok. Världens klokaste lilla fis. Men idag var vändpunkten! Jag tänker INTE låta hen som är där ute påverka mig på detta vis längre!! Stjäla dyrbar tid från mig som jag vill spendera med mina barn och må bra. Nej. Pass på energitjuvar, oavsett relation! Faktiskt. En person som bara dränerar en på all energi man har för en hel vecka framöver genom ett liter sms eller telefonsamtal?! NEJ TACK! Min man pratade lite vett i mig, jädrar va arg jag vart för det just då haha, men det var precis vad jag behövde höra. Sen har barnen varit bästa medicinen. Vi har badat, lekt med duplo, läst sagor o att ha det bra med dom visar ju mig hur livet ska vara. Hur relationer ska vara. Och nu vill jag inte längre bli dränerad på energi. Den ska barnen få. Min man ska få den. Och mina vänner och familj. Dom som ger tiodubbelt tillbaka så fort man får syn på dom. Nu satsar jag på att ge även dom tiofallt ❤️

image

Panikgråten

Den där panikgråten som uppstår när mamma inte kommer när man vaknar, rädd, ensam och yrvaken i sin säng… När mamma hör barngråten skära igenom duschljuden och måste skölja av sig och trots att man skyndar skyndar så tar det någon minut. Fruktansvärt! Elias grät o grät i en halvtimme efter det hur jag än betedde mig, så rädd blev han. Ensam. Trots att han ropade och ropade på mamma. Bara några få minuter. Men så fruktansvärt rädd och omtumlad. Några få minuter är ju en evighet för en liten liten människa. Att ensam ligga och gråta och inte veta om man ens kommer överleva för man är så rädd och ledsen.

Nu sover han gott och tryggt med örat prick på mitt hjärta… Mitt hjärtas skatt! Får ont i magen av alla barn som lämnas gråtande av föräldrar som väljer att utsätta dom för det. Vilket fruktansvärt trauma att påbörja livet med…

IMG_3004.JPG

Tryggehtscirkeln

Igår kväll var sista gången på min kurs, Trygghetscirkelns föräldraskap, och jag sörjer lite. Att varje tisdagskväll, sitta ner runt ett bord, tillsammans med andra föräldrar, studera, fundera, bolla, diskutera och vända ut och in på allt, i två timmar… Det har varit så oerhört värdefullt! Jag har lärt mig så sjukt mycket om mina barns behov och inte minst om mig själv. Jag har lärt mig varför jag reagerar som jag gör och ibland helt tappar tålamod och humör, och lärt mig verktyg för att hantera det. Ovärderlig kunskap! Mina barns behov känns så självklara, när nan börjar prata om dom och får lära sig, så är det som att alla dom här pusselbitarna jag haft i huvudet vara fallit på plats. Det har varit många aha-upplevelser. Och jag känner att följer man sina instinkter och lyssnar på vad som känns bra i hjärtat, så ger man sina barn vad dom behöver. Förutom då man själv tappar humöret och blir stressad och kanske tom bryter ihop. Åh det är så svårt att förklara! Men jag ser verkligen fram emot att TRÄNA nu på att följa mina barn, studera dom och uppfylla deras behov. Och inte minst träna på att komma över mina egna svårigheter, dom stunder då mina egna känslor hindrar mig från att se och uppfylla barnens behov. Det kommer bli riktigt tufft, att rota i varenda millimeter av mig själv för att kunna kasta bort bråte som hindrar mig i mitt föräldraskap. Men det ska gå! Jag ska lyckas!

Kursen ges av utbildade kursledare på socialtjänsten eller barnhälsan, så ni som är intresserade får efterfråga det på eran ort. Ni kommer inte ångra er!

IMG_2222.JPG

Moderna barn

Selma 3 år kan, slå på TVn och zappa fram till barnkanalen. Slå på musiken på en iPhone. Knäppa kort med en iPhone. Medans pappan sover på soffan låsa upp pappas kodlås på iPhonen och ringa upp sin farbror. Knäppa kort med systemkameran. Pausa och playa filmer och musik. Spela spel på iPad. Osv osv… liksom vad kunde man själv när man var 3 år?? Typ trycka on/off på tjock-tvn haha! Vet inte vilket som är bäst men det här är ju tiden våra barn växer upp i och det är som det är. Jag tror på att begränsa och övervaka skärmtid, även för betydligt äldre barn, men jag tror också, uppenbarligen, på att låta barnen lära sig att använda det som vi använder nu för tiden. Något som jag tränar på för egen del är att lägga bort telefonen, lämna den på micron med ljudet påslaget  för att inte behöva kolla hela tiden om nån sökt mig. För att begränsa min egen skärmtid, för att det är det bästa sättet att lära mina barn att göra även annat och begränsa sin skärmtid. Och även för att jag inte vill se tillbaka på deras barndom och minnas hur mkt jag instagramade och scrollade i facebook-flödet… det vore ju för jäkla sorgligt!

IMG_4588

Gröten

Så har helt plötsligt Elias börjat älska den där gröten som han bara häromveckan tyckte smakade pyton. Han slänger sig efter skeden, tuggar o sväljer. Så sjukt söt! Och han har dom senaste dagarna varit så missnöjd o liksom verkat hungrig hela tiden. Så igår började vi en ny rutin, kvällsgröt innan nattningsamningen. Och han sov SÅ bra inatt, vi hoppas det kommer fortsätta. Ikväll åt han nästan hela sin lilla portion och han har nu slocknat in i djup djup sömn, jag hoppas han ska sova gott inatt också. Jag var lite nervös för o berätta på BVC hur lite smakisar han fått eg när vi var dit häromdagen, men han har ju liksom visat nästan inget intresse så… Men hon tyckte det var jättebra, alldeles strålande, att han fått helamma så länge o att vi följer hans signaler. Då kändes det bättre, jag tror ju verkligen på att följa barnen. Barnen vet vad dom behöver o man kan bara lyssna till dom o låta dom styra så mår både dom o vi kanon. Men ändå har man ju den där gnagande ”alla andra gör ju” och ”egentligen borde man ju” men nu känner jag mig ännu säkrare på min sak när jag fick uppbackning på BVC. Så skönt! Nu signalerade ju Elias för några dagar sen att han behövde mer mat o vi har ammat typ konstant i flera dygn, men den ökande produktionen räckte inte, vilket han visade så då följde vi honom o det verkar ju hittills väldigt lovande.

Så mammor, lita på era mammahjärtan! Vi kan våra egna barn, bättre än någon annan. Får ni nåt råd som verkar knäppt, ja men säg då bara ”jaha men så vill inte vi göra” och man behöver inte förklara varför ens. Ingen vet så bra som mamma och pappa, så lita på er själva!

IMG_9621.JPG