Tryggehtscirkeln

Igår kväll var sista gången på min kurs, Trygghetscirkelns föräldraskap, och jag sörjer lite. Att varje tisdagskväll, sitta ner runt ett bord, tillsammans med andra föräldrar, studera, fundera, bolla, diskutera och vända ut och in på allt, i två timmar… Det har varit så oerhört värdefullt! Jag har lärt mig så sjukt mycket om mina barns behov och inte minst om mig själv. Jag har lärt mig varför jag reagerar som jag gör och ibland helt tappar tålamod och humör, och lärt mig verktyg för att hantera det. Ovärderlig kunskap! Mina barns behov känns så självklara, när nan börjar prata om dom och får lära sig, så är det som att alla dom här pusselbitarna jag haft i huvudet vara fallit på plats. Det har varit många aha-upplevelser. Och jag känner att följer man sina instinkter och lyssnar på vad som känns bra i hjärtat, så ger man sina barn vad dom behöver. Förutom då man själv tappar humöret och blir stressad och kanske tom bryter ihop. Åh det är så svårt att förklara! Men jag ser verkligen fram emot att TRÄNA nu på att följa mina barn, studera dom och uppfylla deras behov. Och inte minst träna på att komma över mina egna svårigheter, dom stunder då mina egna känslor hindrar mig från att se och uppfylla barnens behov. Det kommer bli riktigt tufft, att rota i varenda millimeter av mig själv för att kunna kasta bort bråte som hindrar mig i mitt föräldraskap. Men det ska gå! Jag ska lyckas!

Kursen ges av utbildade kursledare på socialtjänsten eller barnhälsan, så ni som är intresserade får efterfråga det på eran ort. Ni kommer inte ångra er!

IMG_2222.JPG

Moderna barn

Selma 3 år kan, slå på TVn och zappa fram till barnkanalen. Slå på musiken på en iPhone. Knäppa kort med en iPhone. Medans pappan sover på soffan låsa upp pappas kodlås på iPhonen och ringa upp sin farbror. Knäppa kort med systemkameran. Pausa och playa filmer och musik. Spela spel på iPad. Osv osv… liksom vad kunde man själv när man var 3 år?? Typ trycka on/off på tjock-tvn haha! Vet inte vilket som är bäst men det här är ju tiden våra barn växer upp i och det är som det är. Jag tror på att begränsa och övervaka skärmtid, även för betydligt äldre barn, men jag tror också, uppenbarligen, på att låta barnen lära sig att använda det som vi använder nu för tiden. Något som jag tränar på för egen del är att lägga bort telefonen, lämna den på micron med ljudet påslaget  för att inte behöva kolla hela tiden om nån sökt mig. För att begränsa min egen skärmtid, för att det är det bästa sättet att lära mina barn att göra även annat och begränsa sin skärmtid. Och även för att jag inte vill se tillbaka på deras barndom och minnas hur mkt jag instagramade och scrollade i facebook-flödet… det vore ju för jäkla sorgligt!

IMG_4588

Gröten

Så har helt plötsligt Elias börjat älska den där gröten som han bara häromveckan tyckte smakade pyton. Han slänger sig efter skeden, tuggar o sväljer. Så sjukt söt! Och han har dom senaste dagarna varit så missnöjd o liksom verkat hungrig hela tiden. Så igår började vi en ny rutin, kvällsgröt innan nattningsamningen. Och han sov SÅ bra inatt, vi hoppas det kommer fortsätta. Ikväll åt han nästan hela sin lilla portion och han har nu slocknat in i djup djup sömn, jag hoppas han ska sova gott inatt också. Jag var lite nervös för o berätta på BVC hur lite smakisar han fått eg när vi var dit häromdagen, men han har ju liksom visat nästan inget intresse så… Men hon tyckte det var jättebra, alldeles strålande, att han fått helamma så länge o att vi följer hans signaler. Då kändes det bättre, jag tror ju verkligen på att följa barnen. Barnen vet vad dom behöver o man kan bara lyssna till dom o låta dom styra så mår både dom o vi kanon. Men ändå har man ju den där gnagande ”alla andra gör ju” och ”egentligen borde man ju” men nu känner jag mig ännu säkrare på min sak när jag fick uppbackning på BVC. Så skönt! Nu signalerade ju Elias för några dagar sen att han behövde mer mat o vi har ammat typ konstant i flera dygn, men den ökande produktionen räckte inte, vilket han visade så då följde vi honom o det verkar ju hittills väldigt lovande.

Så mammor, lita på era mammahjärtan! Vi kan våra egna barn, bättre än någon annan. Får ni nåt råd som verkar knäppt, ja men säg då bara ”jaha men så vill inte vi göra” och man behöver inte förklara varför ens. Ingen vet så bra som mamma och pappa, så lita på er själva!

IMG_9621.JPG

Gaza uppföljning

Ok, jag har fått några kommentarer angående att om man ska prata om och engagera sig i folkmordet i Gaza så måste man engagera sig i alla katatrofer i hela världen. Och ja, jag håller på ett sätt med, vi pratar OFTA om alla världens katastrofer här hemma, om Syrien, om många olika länder i Afrika, svält, sjukdomar, barnsoldater, våldsamheter osv, om allt kaos som fotbollsvm och os orsakar osv osv… Lika ofta tänker jag att jag ska blogga om det vi pratar om, men tiden finns inte! Men vi är inte omedvetna om världens lidande här hemma, är ni det så råder jag er att läsa läsa läsa, och det här är ingen nyhetssajt så här dyker det jag prioriterar och hinner med upp. Det får ni ha överseende med.

På ett annat sätt så håller jag inte med, när ett land bryter mot mänskliga rättigheter och världen ser på, då är det extra mycket dags att höja våra röster! Att inte säga ifrån nu är som att stå och se förintelsen hända igen… När våra barn och barnbarn läser om det här i sina historieböcker så kommer dom komma hem till oss och ställa oss samma frågor som jag ställde till mina föräldrar när vi läste om förintelsen. ”Men hur kunde det hända?! Varför var det ingen som gjorde något?!” ”Vadå… HUR kunde dom mörda flera miljoner judar utan att ni märkte det??” Den dagen mina barn kommer hem med dom frågorna till mig, då kommer jag skämmas… Nåt så fruktansvärt! Men jag ska kunna se dom i ögonen och ärligt svara, att mamma försökte. Men dom med makt lyssnade kanske inte, men mamma försökte! När mina barn kommer hem och frågar ”men mamma, HUR kunde världen bara se på, när dom byggde en mur runt människor och sköt bomber på dom?!?!” då ska jag kunna säga att jag var inte en tyst åskådare. Jag satt inte runt köksbordet och beklagade mig över nån jävla påhittad konflikt… Jag höjer den lilla lilla röst jag har i hopp om att min lilla lilla röst tillsammans med många andra pyttesmå röster ska bilda en enad stämma som kan böja även den mest pengakåta politiker…

Ya Allah ge seger åt Palestina!

20140724-233815-85095426.jpg

20140724-233815-85095360.jpg

Gaza

Jag vill skriva ett inlägg om Gaza, om folkmordet som pågår, och jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja. På så många vis känner jag mig så pinsamt opåläst att jag inte ens vet vad jag ska ta upp, samtidigt så måste jag säga nåt. Jag måste skriva nåt. Få ut en text som kanske, insaAllah, ska öppna några människors ögon! För även om jag ser delning efter delning av hemska nyheter från Palestina, så kommer varenda en av dom från muslimer. Vart är resten av medmänskligheten?? Det känns ju faktiskt jävligt ofräscht att när människor, muslimer, slaktas av en arme pga sin etnicitet och religion så blundar nästan alla som inte är muslimer själva…!?!?! Gör man så?!?! Ska vi inte vara enade, stå upp mot förtryckare, säga nej till mobbare, säga ifrån till militärer med automatvapen som avsiktligt skjuter gravida ”1 shot 2 kills” heter det visst… militärer som sitter på sina stridsfartyg och avfyrar bomber mot barn som leker på stranden för att dom kommer växa upp till terrorister. Militärer som skjuter ihjäl dom som försöker hjälpa skadade människor. Militärer och civila som sitter på en kulle och applåderar när bomber faller över Palestina. Ska vi inte vara rättvisa och visa medkänsla och medmänsklighet???

Just nu är det inte mycket av den varan!! Vad har DU gjort för att förbättra världen idag?? Eller igår? Eller den senaste månaden? Man kan känna sig fruktansvärt maktlös, till världens ände och tillbaka, men man måste göra nåt. Alla måste göra nåt! Det som pågår nu i Palestina är folkmord!! Och folkmord får aldrig, aldrig, aldrig någonsin vändas ryggen. Till att börja med, LÄS nyheterna om vad som händer i långtbortistan med andra ögon, våga titta på bilderna av döda barn och gråtande föräldrar. För vi, medmänniskor, är deras enda hopp! Och ingen av oss kommer ha motivation att påverka om vi inte sätter oss in i vad som händer. Barn dör, bebisar dör, föräldrar dör framför ögonen på sina barn, människor skadas fruktansvärt illa, människor som sen kanske måste klara livet utan hela sina familjer för dom är ensamma överlevande. Dessa människor kan inte ens fly!! Dom är inlåsta i ett fängelse, bakom en mur många gånger större än Berlinmuren. Dom är inlåsta i ett fängelse, som levande måltavlor utan utväg. Det finns ingenstans att fly, ingenstans att gömma sig. Människor pratar vi om här. Det är mammor, barn, pappor, systrar, bröder, vänner… riktiga människor!!

Tänk om det var dina barn. Ena kvällen så läser du saga för dina barn, morgonen därpå så bär du förtvivlat på deras döda, sargade kroppar. Tänk om det var du, som hur mycket du än älskar dina barn, inte kan skydda dom. Du kan inte ge dom mat för att mätta deras hungriga magar, du kan inte skydda dom från döden eller från att se det allra mörkaste. Era liv går ut på rädsla, skräck, sorg, smärta… tänk om det var du!

I skrivande stund så har det sen den 8/7 dött 545 människor varav 129 barn i Palestina! Alla Palestiner, alla civila. Under samma tidsperiod har 3300 skadats, varav 822 barn, många av dom mycket allvarligt. 545 människor… som aldrig mer kommer få se dagens ljus. Som har familj och vänner som sörjer dom. Ya Allah!!

När du nu har tagit det här till dig, bojkotta Israel!!!! Köp INGET som stöttar folkmord! Tänk om just det paketet med Pampersblöjor, eller den Coca-Colan du köper bekostar en kula som om en vecka sitter i huvudet på ett litet barn!! Tänk hela vägen, innan du handlar, tänk på vart dina pengar går. Nu kanske några av er tänker, att man kan ju inte rädda hela världen. Vad man än köper så far nån illa. Och ja, ungefär så är det nog. Men, det är inte många blöjor som finansierar folkmord, så mycket kan vi ju konstatera och nånstans lär man ju börja. Köp inte varor så täckta i blod som Israels varor är! Och skänk pengar om ni har möjlighet!! Skänk vad ni kan, många bäckar små… har du en tia till övers?? Skänk den!! Om alla i Sverige skänkte en tia… det är 90 miljoner kronor!!

Och hörrni! Köp för fan inte media-vinklingen!! Det här ”kriget” eller ”konflikten” som dom så fint vill kalla det, det är INGET krig!! Det är ett folkmord och en ockupation. Att kalla det ett krig är att kalla våldtäkt för sex. Att sen ge Hamas skulden för att dom är dom enda som gör något alls för att försvara Palestinerna… ja det är typ som att ge våldtäktsoffret skulden för att hon försökte slå sig fri trots en kniv mot halsen. Att världen ser på utan att ingripa?? Ja men det är väl typ som att 7 miljarder människor passerar på en grusväg och ser våldtäkten ske utan att ingripa. För båda har ju faktiskt skuld i det som sker. Hon har ju en kort kjol på sig.

LÄNK –> Här finns en lista på varumärken att bojkotta, kika på den vid mathandling. Sen funderar du på hur mycket blod du vill ha på dina frysta vegobiffar eller barnmatsburkar.

boikot1

Alla varor vars streckkod börjar med 729 är från Israel!

16s04streck

Våga göra skillnad i världen!!

Dagens motdemonstration

Någon som fått kärleksbrev från SD i dagarna? Någon mer än jag som blir så förbannad att ni ser rött? Här kommer dagens tips på världens kanske bästa sätt att visa sitt missnöje! Effektivt, enkelt och ofarligt

20140514-162636.jpg

Lägg alltså ner skiten i ett nytt kuvert, skriv adressen som står på bilden och sätt INTE på nåt frimärke. Då betalar mottagaren portot och mottagaren får på så vis mindre pengar att lägga på rasism, propaganda, hat, järnrör och annat som inte lämpar sig på någon plats på jorden!

Dessa motdemonstrationer som pågår nu där det kastas ägg och där det ska ställas till en massa… Snacka om kontraproduktivt! Ett parti som vinner alla sina röster på ”buhuuuu det är sååå syyyyund om oss vita män i Sverige idag” kommer aldrig ta skada av att folk skräddarsyr nya offerkoftor åt dom! Faktiskt! Vi måste visa att kärleken är starkare och inte slösa bort ägg, som är bland det nyttigaste man kan äta, på att ge dom ännu fler väljare… >

Amma offentligt

En bloggare och instagramare jag följer blev för ett par veckor sen utsatt för något mycket kränkande när hon skulle amma sin son på en restaurang. Ni kan läsa artikeln om det här. Det är så sjukt! Servitören gick alltså fram och slängde en servett, som är till för att torka sig om munnen med, i ansiktet på hennes bebis!! Jag är så arg att jag kokar! Och anledningen bakom att jag är så fruktansvärt arg är som följer.

Vi ser nakna kvinnor överallt, kvinnor som visar precis allt utom själva snippan och brösten. På affisher 3 gånger så stora som originalet. I tidningar, på tv, på nätet… överallt. Kvinnor går på stan i kortkorta kjolar, shorts och nu är det väl modernt med genomskinligt också. Och allt detta är ok eller hur? Det är ok när kvinnor visar upp sig på ett sätt som behagar män, vare sig kvinnan i fråga visar sin kropp i syftet att behaga män eller inte, så gör det ju faktiskt det. Män gillar att se kvinnor lättklädda, det kan väl ingen påstå annorlunda om. Ingen får ta detta stycke som att jag har nåt emot detta, alla gör precis som dom vill med sin egen kropp och sina egna kläder. Punkt.

Världen är ju allt bra sjuk när det är ok att kvinnans kropp visas upp på ett sätt som behagar män, men när brösten som har skapats för att vi ska kunna amma våra barn med, faktiskt råkar göra just detta så blir folk så sjukt provocerande. Anledningen till det måste ju vara att brösten enligt dagens samhälle ska vara sexleksaker och behaga män jämt. Att amma sin bebis behagar tydligen inte män, inte någon annan man än pappan till barnet då kanske som förhoppningsvis uppskattar att mamman ammar det gemensamma barnet. Så när man då ammar sin bebis offentligt så blir folk arga. För det får man tydligen inte göra!?!?

Vad är det för fel på folk då som tycker att kvinnor antingen ska kedjas fast i hemmet så länge dom ammar (för bebisar kan bli hungriga prick när som helst), tvingas flaskmata vare sig dom vill eller ej eller så tycker dom att man ska låta spädbarn gå hungriga!?!? Är ni tappade på huvudet som små?? Vad är det för en sjuk kvinnosyn och barnsyn man har när man tror att ens egen rätt att slippa vrida huvudet åt ett annat håll går före kvinnans rätt att bestämma över sin kropp och barnets rätt till att få äta?? Alltså ni får ursäkta om jag uttrycker mig hårt, men på riktigt… Hur egoistisk får man va?? Världen kretsar inte kring er! Vrid på nacken, titta åt ett annat håll eller byt inställning!! Istället för att tänka att det är såååå himla äckligt (kan på riktigt inte fatta att nån tänker så år 2014!!) kan man kanske tänka att nejmen titta, vad nöjd och lugn bebisen blev nu och vilken näringsrik mat. Va härligt för dom att dom har det så bra där borta och vad härligt för oss andra också som slipper lida med en stackars hungrig bebis.

Nej, skärpning nu folk!! Ingen av oss har rätt att ha en åsikt om när, var eller hur några andra föräldrar matar, sköter och fostrar sina barn. Så länge inte barnen far illa, så har vi ingen rätt alls att säga si eller så! Föräldrarna vet bäst och därmed basta! Och kvinnor har rätt att vistas i offentliga rum även när dom har ammande barn, vill vi verkligen tillbaka till en tid där kvinnor var fast hemma?? Nej tack!!

Jag har fått frågan hur jag gör med amning ute, och jag ammar så att bröstet aldrig syns. Jag har alltid ett linne som är lätt att dra neråt och sen en blus eller liknande som är lätt att dra uppåt. Då blir det bara en pytteliten glipa i kläderna, sen täcker barnet huvud det. Beroende på vart jag är (dvs om det finns män runtomkring mig) så lägger jag isf en sjal också över, en tunn sjal så det inte blir för varmt åt Elias men som ändå täcker. Så är jag bekväm med att amma ute, och vi har hittills ammat på köpcentrum, på matställen, på bussar, på lekparker, på öppna förskolan osv. Jag är bekväm så länge han får den mat och närhet han behöver, så länge inget syns och jag skulle bli sinnessjuk av att bara sitta hemma!

Alla måste få göra så som dom själva känner att dom vill och känner sig bekväma med att göra ♥

IMG_6438

Känslor

Jag måste bara få berätta om något lillan nu på sistone håller på att lära sig, nämligen sätta ord på sina känslor! Det är så fantastiskt häftigt och verkligen något som jag aktivt jobbat för att hon ska lära sig. Jag själv har problem med det där, explosivt temprament, och hon har ärvt det av mig så vill ge henne så bra verktyg det bara går att handskas med alla dessa explosioner inom henne. Samtidigt så lär jag mig, när jag vägleder henne, så får vi andas djupt tillsammans och vi brukar lyckas bra faktiskt. Vi växer tillsammans hon och jag och jag har fått massivt mycket bättre tålamod ni jämfört med innan lillan kom. Tänk, vad mycket vi kan lära av varandra, föräldrar och barn!

Den första känslan hon satte ord på var ”rädd” för ett par månader sen, ungefär runt 2-årsdagen. Och nu säger hon så fort nåt skrämmer henne ”äj jädd” med en ganska ynklig liten röst. Det kan vara nåt på tv, grannar som borrar, rösten på bussen som säger namnet på nästa hållplats osv. Och då kan vi antingen ta bort det läskiga och/eller trösta. Sen säger hon även ”läkit” om saker som vi har berättat för henne är läskiga, tex vissa barnprogram, men som hon själv inte hunnit bli rädd för. Hon brukar vråla ”aaaajg” när hon blir arg men för det otränade Selma-örat så låter det mest som att hon vrålar. Skillnaden ligger i att hon berättar att hon är arg även med ord, det ligger bara på oss att höra och bekräfta henne. Samt försöka hjälpa henne att lugna ner sig. Hon berättar om hon har ont, vill även visa hur hon gjort sig illa. Glad, eller ”gjad” är ett av hennes nyare känsloord liksom ledsen, eller ”jessen” som det heter på Selmiska.

Idag sa hon till mig ”mamma, Sema jessen…” när vi hade sagt hejdå till pappan och skulle ta bussen hem, han skulle cykla. Hon grät och grät och jag svarade att jag hörde att hon var ledsen och att vi träffar pappa hemma, han skulle bara hämta sin cykel. Men efter hon själv hade sagt att hon var ledsen så var det som att det lite gick över, hon slutade gråta, ville kramas en stund men sen var det ok igen.

Jag är så himla tacksam att jag fått detta tipset från min storasyster B, att jag varit så pass konsekvent i att bekräfta hennes känslor att hon faktiskt redan nu kan sätta ord på dom. Och jag antar att det i det här finns ett tips för den som söker, att bara säga ”mamma hör att du är ledsen/arg/frustrerad/rädd” är jättebra för barnen, tror jag. Sen kan man inte alltid göra nåt åt det, då brukar jag kunna säga ”ja mamma hör att du är jättearg nu men du får faktiskt ändå inte göra så” men sen får hon vara arg färdigt, oftast så vill hon också vara ensam eller gå till pappa om hon är arg på mig så jag brukar gå en bit bort och ge henne space. Men efter en stund kramas vi och pratar om vad som hände, då kan man komma lite framåt. Det är då, när alla lugnat ner sig (inkl mamman som var pedagogisk medans det ångade ilska ur öronen) som man kan lära sig något nytt, komma varandra närmare och jobba vidare.

Sen hörde jag någonstans och det lät så vettigt, att man kanske inte måste påpeka för barn att ja nu är du minnsann hungrig, för det är ju egentligen helt oviktigt. Barnet är just nu mest ledsen (hen skulle kanske inte ha blivit det om hen inte vore hungrig) och behöver få bli bekräftad för det. Sen när situationen är hyffsat lugn kan man ju gott och väl sticka till det stackars barnet en banan eller nåt. Men att få vara ledsen eller arg eller frustrerad trots att man är det pga hunger är väl ändå inte så mycket begärt? Det spelar ju liksom ingen roll alls det egentligen, hungern eller tröttheten, inte för barnet, och inte för mig heller när jag blir förbannad på allt jag ser pga hunger.

Nej, nu ska jag sluta praoa som barnproffs såhär mitt i natten, men det här ämnet tror jag mig faktiskt kunna och ha koll på. Det jag måste lära mig nu är att hantera situationer då lillan blir stressad för hon tror att vi ska ta saker ifrån henne. Eller ta bort henne från nåt hon vill göra som vi kanske ser fara i. Hon vill ju såååååå gärna så då kan hon bli superstressad och då blir det lite svårt att prata med henne för hon stänger liksom av. Då, då är det svårt att vara pedagogisk, när barnet inte alls hör att man pratar.

Men älskade unge, allt, ALLT för dig och för att ge dig ett gott liv!

20131114-020119.jpg

Påminnelse of idag!

Läs det här kloka inlägget

Mitt personliga tips är, använd inte telefonen till annat än telefon, dvs samtal, sms + kamera, när barnen är vakna. Och inte alls vid matbordet.Så gör oftast vi, i perioder blir det slarv, men dom perioder då vi mår bäst är ju då vi inte slarvar alls. Och det gäller oss alla tre, mest av allt Selma. Det märks direkt på hennes beteende om vi sitter för mycket med telefonerna, då kommer trotsen, allt för att få uppmärksamhet. Då är det bara att korrigera sitt eget beteende och vara med henne och då blir det bättre nästan på en gång. Och vad mycket mer man hinner på en dag om man hoppar över slösurfandet och instagram-kollandet dagarna i ända. Och vad mycket mer man hinner njuta av livet, och sina barn, när man faktiskt upplever det man har omkring sig! Jag brukar begränsa mig till att som mest ladda upp något, men försöker alltid att låta bli att kolla flöden och läsa bloggar osv när jag är med henne. Är hon med sin pappa så kan jag ta en paus för mig själv och lite slösurfning och dom är ju rätt sköna dom också hihi.

Jag och det roligaste, dyrbaraste i mitt liv ❤️

20131007-145214.jpg