Nej hörrni, det blidde bloggpaus här, helt oplanerat men så kan det gå ibland och nu är jag tillbaka ♥ Har saknat att skriva av mig, har ju hänt en del som säkert ingen av er missat… Tragedin i Norge har väl inte gått någon förbi?? Jag hatar att läsa nyheter och kolla på nyheter, speciellt sen jag blev gravid, jag klarar det inte, blir helt förstörd och bara gråter! Men ingen kan undgå en sån tragedi som sker så nära hemma, och maken är väldigt bra på att läsa och kolla nyheter så han informerar mig så fort han läser något av extra stort nyhetsvärde. Jag kan inte fatta att det är på riktigt, och lider allra extra mycket med dom ungdomar som dödades och skadades på lägerön, tänker på deras mammor och pappor, och på alla deras vänner som livrädda såg sina vänner skjutas till döds… och får bara en sån jäkla klump i magen! Allt som har med barn att göra har blivit så mycket mera känsligt nu för tiden, ni vet unicef-reklamen på TV… den ger mig tårar varje gång!
Jag är dock extremt kluven, inte inför om det är tragiskt eller inte, utan inför folks reaktioner… VAFAN!? Det är ju sjukt och hemskt det som hänt i Norge, såklart och det kan ingen neka!! MEN öppna ögonen, det händer överallt i världen, varje dag, hela tiden!! Jag nämnde unicef-reklamen, barn svälter och törstar ihjäl varje dag!! Barn faller offer för krig och den mest omänskliga krigsföring ni någonsin kan tänka er och 1000 gånger värre varje dag!! Barn blir tvingade att bli barnsoldater, ser sina familjer slaktas framför deras ögon, drogas ner med tunga droger och blir hjärntvättade och tvingade att döda med vapen större än dom själv är!! Män och kvinnor med vapen och bomber dödar människor varje dag!! Barn, gamla, unga och alla däremellan lever dagligen i extrem terror och är rädda för sitt liv varje minut av varje dag, hela sina liv… Varför är det så mycket värre helt plötsligt för att det är norrmän, våra grannar, som det drabbat??
Det äcklar mig, ”vi och dom” är visst så jäkla olika mycket värda att helt plötsligt så glömmer man allt annat för en tragedi drabbar västvärlden! Det vänder sig faktiskt inte i närheten lika mycket i min mage när jag hör och läser om hemskheterna i Norge som när jag tänker på dom stackars barnen, som bor så långt borta att jag aldrig ens sett deras land… dom och vi, när jag tänker vi då är det min familj och mina närmsta vänner, dom är mina ”vi” och inga andra! Hela västvärlden är inte mer mina ”vi” än alla andra på planeten! Norrmän är inte mer värda än Somalier eller Kambodianer i mina ögon, alla är mina medmänniskor och det kanske till och med skulle kunna vara nyttigt för alla västvärldare att tragedi drabbar oss då och då. Kanske kan nu folk i dessa trygga, rika länder fatta hur ont det gör när något så hemskt händer, och öppna ögonen och göra något åt att det hela tiden händer i världens otrygga och fattiga länder!? Fast förmodligen inte, ”dom” är ju inte lika mycket värda, och ”det finns väl inget vi kan göra som gör skillnad” eller?? Det är hemskt, men nu tittar vi på Let’s Dance och glömmer vad dom sa i nyhetspausen…
Ni kanske undrar vad vi gör då, jag och min man har ett fadderbarn i Vietnam, en otroligt fin pojke som blivit ett huvud längre sen vi skaffade honom ♥ Vi har varit hans faddrar nästan exakt sen vi flyttade ihop på riktigt den 1 mars 2008, och det må vara lite, men en hel by har fått det bättre tack vare våra 200 kronor i månaden. ActionAid bygger brunnar, skolor och bygger hela samhället för att stötta barnet som man har som fadderbarn, så bara Allah vet hur många som fått hjälp av dom pengarna vi skickat. Kanske har dom nu en barnmorska i byn, en brunn med rent vatten, kanske har dom fått en ny eller bättre skola, en fotbollsplan och säkerligen utbildning för att kunna odla sin mark bättre. Vi har inte ekonomiska möjligheter att göra mer än så, men alla kan göra något, och den dagen vi kan så skaffar vi ett till fadderbarn på stört!
Vi sörjer alla det som hänt i Norge, men låt oss komma ihåg resten av våra medmänniskor också…


Bilden fotade jag utanför en moske i Istanbul i somras ♥ 










