Hemlängtan

Herregud jag lider av en sån enorm hemlängtan… det var snart 2 år sen jag var i Turkiet. Jag känner väldigt starkt för att kompensera med att åka 2 gånger nu i vår och sommar. Längtar orimligt mycket!! Så bara det går att lösa med makens firma så kommer vi bege oss ner till Istanbul inom en mycket snar framtid. Älskade Istanbul. Hemma. Tänk… snart 2 år sen jag hörde adhan (i adhan-appen räknas bara nästan) och 2 år sen jag åkte färjan… nästan 2 år sen jag träffade alla. Ush vad jag saknar dom! Att ha familj i 2 länder alltså… alltid denna otroliga saknad. Nu är dessutom makens mormor väldigt väldigt sjuk, därför han var ner nyligen… hjärtat går sönder vid tanken av att jag kanske har träffat henne för sista gången. Hon, precis som resten av min svärfamilj, dom är så nära mitt hjärta. Dom är min familj. Ush ush ush… längtan och hjärtevärk… men endast Allah vet vad framtiden har för oss, kanske en gång till… kanske orkar hon i 10 år till. 

och detta… denna plats. Även den i mitt hjärta! 

Älskade Turkiet

Det har varit en minst sagt omskakande och omtumlande helg, med allt som hänt i Turkiet. Har aldrig kollat på så mycket nyheter på en helg i mitt liv. Helt fruktansvärt! Exakt vad som låg bakom kommer vi nog aldrig få veta, men att sitta hemma i soffan och se militären öppna eld med automatvapen mot stora folksamlingar med civilbefolkning. Alltså en del av mitt hjärta gick itu… Mitt andra hemland. Älskade Turkiet. 

I sommar kommer det inte bli nån resa dit för våran del, vi vågar helt enkelt inte såhär nära inpå. Förhoppningen är att vi kan åka ner och träffa familjen i höst eller vinter, det känns bättre för oss i alla fall. 

Våra tankar och du’as är självklart hos alla dödsoffren, dom skadade, dom rädda och deras familjer. Det måste vara en riktigt stor prövning alltså… Vi har pratat jättemycket med familjen under helgens gång, kollat både svenska och turkiska nyheter. Finns inte ord för detta… Det är bara helt fruktansvärt hur fort allt kan hända, tack vare civilbefolkningen så misslyckades militärkuppen men tänk hur annorlunda utgången hade kunnat bli. Hur fort ett helt land hade kunnat bli helt förändrat, över en natt… Så skrämmande! 

Älskade, fantastisk Turkiet ❤️

Istanbul ❤️

Inatt är en sån där natt då du’an återigen fastnar i halsen. Som så många andra dagar och nätter dom senaste åren. Allah vet vad som finns i våra hjärtan alhamdulillah för vad ska jag hitta för ord för att formulera min du’a??? Hjärtat bara är trasigt och orden fastnar i halsen. Världen alltså. Vilken plats. Ikväll kom det så fruktansvärt nära, vidrigt, hjärtesnörpande nära, just våran familj. Då kryper det ytterliggare ännu djupare under skinnet och jag blir helt paralyserad. Vågar vi åka hem i sommar?? Jag vet inte. Alla gånger vi stått exakt här med våra barn och inväntat skjuts. Alla gånger vi passerat genom ankomsthallen, köpt vatten och fika i den lilla kiosken… Alla gånger vi svurit över dom där säkerhetskontrollerna som tar en halv dag men alhamdulillah annars hade ju katastrofen blivit ännu ännu värre, om dom hade kunnat ta sig in!! 

Ya Allah!! Hör min du’a där orden inte ens räcker till…. Amin! 


Snälla läsare var medvetna, detta dåd liksom alla andra är INTE från islam!!! 

“Om någon dödar
en människa skall det anses
som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet.” 

Koranen 5:32

Flygplan

Tänk, där stod dom, alla 3 småhjärtan, på rad, i säkert en halvtimme. Fler flygplan än en kan räkna, bussar, tankbilar, bagagevagnar, traktorer och allt möjligt annat. Mörkt ute och en massa blinkande lampor. Det är precis sånt här en önskar att ha som utsikt när en är i en flygplatsgate mitt i natten utan barnvagn, verkligen alldeles perfekt!

Idag blir lite mindre storslaget än en av världens största flygplatser, men väl en promenad i höstsolen och lunchdejt med maken medans Selma leker på föris. Det är ju faktiskt hur fint som helst, även det. Det får bli en avskedspromenad med Vikingen helt enkelt.

IMG_7201

Sleeping cooling

Att sova middag på en buss i Turkiet, i pappas knä, med solglasögon för att slippa sol i ögonen. Världens sötaste cooling! Var det något som vi gjorde i Turkiet så var det att återinföra middagsvilor för Selma. Ska en 4-åring orka vara uppe till midnatt så kan ju en middagsvila vara på sin plats. Dessutom så är det ju galet varmt mitt på dagarna där på sommaren. Så kroppen behöver faktiskt lite extra vila. Nu ska Selma skolas in på förskola på måndag och hon är fortfarande uppe till 22 varenda kväll haha. Men det där reder nog upp sig på måndag kväll, misstänker jag.

DSCN1638b

Sista kvällen

Ja, sista kvällen är här… Första väskan är packad och stängd. Vi har varit på stranden i eftermiddag och badat för sista gången denna sommar. Elias vågade för första gången vara i vattnet på riktigt och han hade roligare än nånsin. Och vi har ammat stående i Svarta Havet!!! Alltså kändes så himla mäktigt. Havet är så mäktigt och amning är ännu mäktigare! Vi åkte hem då alla 3 barn hackade tänder haha, blir kallt i Svarta Havet också tydligen. Nu ska vi umgås hela kvällen och cay är kokat och ett paket baklava har åkt fram. Orkar inte med det här separerandet hela tiden. Men vad ska man göra? Sånt är livet. Vi får 3-4 fantastiska veckor tillsammans varje år. Det är som det är att det sen tar slut. Imorgon kväll reser vi hem och det ska ju bli skönt med egen säng och egna rutiner, också, det är ju inte bara jobbigt att åka hem…  

 

Ortaköy

Ikväll åkte vi ett gäng till Ortaköy, en riktig pärla, dock kanske inte barnvänligt kände jag. Våra barn vart mest livrädda för alla andra barn på lekparken, det var svinmkt folk överallt och staketet ner till Bosporen bestod av mycket ledsna kedjor. Men vi kunde i alla fall låta barnen leka på moskens lilla gård, med ett rejält staket. Men vi åt kumpir (bakad potatis med olika fyllningar) och waffle (våfflor som man får som en strut fyllda med olika söta såser och frukter som man väljer själv) och jag ska väl erkänna att kumpir inte hör till favoriterna, och inte waffle heller numera, det är ju alldeles rysligt sött. Men det är en väldigt vacker plats, Ortaköy, väldigt vacker.

IMG_6823

IMG_6834

IMG_6869

IMG_6882

IMG_6888

IMG_6938

IMG_6974

Nyfriserade

Idag var jag och Selma till frissan tillsammans! Riktig mammadotter-stund! Jag behövde ju lägga i färg på nytt eftersom det tydligen tvättas ur väldigt snabbt efter man blekt svart hår, eller nåt, men frisören sa iaf åt mig att återkomma innan vi reser hem och så mycket förstod jag iaf haha. Inte mig emot det minsta lilla! Kostade inte ens 300kr för ett par timmars hårpill och ompyssling. Selma fick passa på att klippa lite ordning på håret, hon har fortfarande samma längd men det blev rejält urtunnat och uppklippt för hon blir så varm. Var lite orolig att hon skulle bli obekväm när en okänd människa höll på o klippa henne då det var hennes allra första frisörbesök, men hör och häpna, ungen somnade i stolen! Haha aldrig hört talas om nåt dylikt! Har nån av er vart med om det? Jag somnade iofs i en tandläkarstol en gång och råkade bita tandläkaren… det kanske ändå tar priset? Men det var till mitt försvar mitt i en väldigt sömnlös period med Selma haha. Men Selma älskar tydligen det här med att gå till frisören lika mycket som sin mamma hehe, lär bli tätare resor hit till Turkiet om vi ska upprätthålla nya frisör-livsstilen.

Både jag och Selma är i alla fall strålande nöjda, kvinnan som var där idag la dessutom i en ännu eldigare nyans än kvinnan som var där för ett par veckor sen! Sjukt cool!

IMG_6761

IMG_6777

Solnedgångsbad

Idag var vi ju på väg nånstans också när bilen hamnade på sne. Till stranden. Och tack vare att hjälpen var så snabb så tog vi oss dit trots allt. Så himla skönt att bada efter en sån händelse! All ångest släppte när vi låg i vattnet så jag är jätteglad att vi inte vände hem, vilket jag först ville göra. Vattnet var alldeles underbart klart idag och precis lika varmt som på dagarna. Och det är faktiskt väldigt skönt att bada på eftermiddagen och kvällen, så en slipper den stekande hettan som ju bara blir jobbig för barnen framförallt. Men, så fort solen gick ner invaderades stranden av myggor! Alltså i samma sekund som maghrib-atham lät så bet dom oss överallt! Vi sprang i panik därifrån… Selma som ju är känslig fick jätteont på sina bett o grät i panik men både hennes onda och våran klåda gick över innan vi ens kommit hem alhamdulillah. Kortvarig plåga iaf! 

Jag har fått frågan några gånger och vi badar i en by som heter Riva, och det är rätt långt utanför Istanbul… Vet inte om/vart en kan bada närmare stan..? Nån annan som vet? 

   
   

Nära olyckskanten

Här hamnade vi med två bildäck hängade utanför asfaltskanten idag när vi mötte en lastbil på en lite för trång väg. Alhamdulillah så hade bakdäcket en liten grusplätt att stå på men bara nån enstaka cm ut så var det fritt fall även för bakdäcket, framdäcket hängde helt fritt i luften, sen var det fritt fall på säkert 3-4 meter och därefter säkert 10 meter fritt fall med klent buskage som ev hade kunnat bromsa fallet. Alltså jag var så fruktansvärt rädd!! Satt i baksätet och skrek hysterisk; ta ut barnen ur bilen, barnen måste ut ur bilen och vågade samtidgt knappt börja lätta på deras bälten ifall bilen helt plötsligt skulle rasa. Alhamdulillah så kom gick det bra!! Alltså paniken… Men bilen rasade inte och det dök upp oräkneliga, hjälpsamma och handligskraftiga män som tillsammans med min man lyfte bilen med sina bara händer så att bakdäcket stod stadigt. Sen satte sig en av dom i våran bil och en annan knöt ett rep från vår framhjulsaxel till sin bil o så drog dom upp resten av bilen. Alltså alhamdulillah!! Vilka livräddare, bokstavligt talat. När vi väl åkt därifrån så satt jag i baksätet och grät mellan mina barn, trodde jag skulle förlora dom!! Innan vi hade kommit ur bilen så satt jag och funderade på huruvida barnens stolar skulle rädda dom om bilen skulle volta nerför stupet och taket tryckas in… Ush är helt skakis fortfarande, massa timmar senare!

Bilderna ser ju inte alls ut att föreställa ett stup, men huset ni set längst bort i bild på sista bilden, det var alltså vertikalt stup hela vägen till husets tomt… Hade kunnat hamna i deras vardagsrum!