Ägnade halva natten åt ett blödigt melt-down, ja, jag satt ju och tittade på bilder på Selma… åh vad jag grinade!! Herregud, så fort jag slutade grina för en grej så började något annat… det var mest bristen på askvalitativa bilder från förlossningen som satte igång tårarna, min man kämpade med kameran där inne, men den kameran var verkligen inte vidare bra i mörker och hon föddes mitt i natten och lamporna var dämpade… vilket såklart inte hindrar att jag tar ut det på han när jag är ledsen, borde ha en boxningssäck känner jag!
Sen så började jag tänka på vissa människor i min närhets totala ointresse för att träffa min dotter. Så här i dagsljus så är det det senare som är värst, och jag har pratat om det med andra mammor, tydligen är det väldigt vanligt, men fan så ledsen man blir! Jag är faktiskt inte en sån som blir värsta ledsen för att en kompis eller familjemedlem inte hört av sig på ett halvår, för relationen kan ju vara lika stark ändå. Hur ofta man hörs eller ses säger ju faktiskt inte så överdrivet mycket, det säger egentligen ingenting alls, det är därför jag fortfarande känner att jag står mina kusiner jättenära fast vi inte ens ses varje eller vartannat år, men dom är så fantastiska när man väl ses!
Men, när Selma föddes så hände något, och det är inte heller så himla viktigt att man har träffats många gånger på dessa 5 månader för det är ju inte som att jag har haft så övermkt tid eller energi att lägga på att träffa vänner. Det som gör mig ledsen är när folk inte tar något initiativ, inte visar något intresse, inte tänker efter så långt som att ”ja, den här vännen jag har i min telefonbok har fått barn, om jag vill träffa henne så måste nog jag ta initiativ för hon har så mycket annat att tänka på” för det har man! Jag hoppas innerligt att ingen av mina nära känner sig osidosatt och är ledsen för att jag inte hört av mig och bjudit in, för jag har verkligen bara inte haft utrymme i min hjärna för sociala grejjer och älskar er alla lika mycket fortfarande! Att få barn tar verkligen upp nästan hela ens hjärnkapacitet och individ, och det blir hela ens liv för en period. Om folk visar ointresse för henne, det ljuvaste och viktigaste i hela mitt liv, så känner jag bara att jaha, då kan det fan få vara! För om dom inte har något intresse av min dotter, då har jag ingen vinning i en relation till dom! Hon är precis allt för mig…
Men ja, kanske svårt för dom som inte har barn att förstå, men vissa av dessa har barn! Vissa av dom iofs övervann mina förväntningar på dom bara genom att skicka ett sms och säga grattis, men om man är familj, eller bor inom gångavstånd och har känt varande i 10 år…. jag menar, hur clueless kan man vara?? Det är tur att jag har några vänner och dom flesta i både min och mannens familj är så himla upp över öronen helt och totalt förlorade i min dotter, det gör att man kan känna mer att det är deras förlust! För Selma kommer ändå vara omgiven av folk som älskar henne så högt och nära på dyrkar henne, så alla ni andra som inte tycker att det är så viktigt, fan om ni bara anade vad ni går miste om!!
Jag skulle kunna fortsätta hur långt som helst, sömnbristen gör det inte bättre heller! Men nu ska jag ta och hoppa in i duschen och sen klä mig, vi ska ut på promenad med en mamma och bebis från mammagruppen jag och Selma om ett par timmar och senare idag väntar vaccination så nu måste jag faktiskt sätta lite fart medans hon sover. Man kan inte räkna med att hinna/vilja göra något annat under dagen efter ens lilla bebis blivit vaccinerad, dom kan ju må riktigt dåligt då, lika bra att förbereda sig på det värsta så blir det bara bättre! Föresten, vilken jävla dag för kaffet att vara slut!! Värmde upp lite som fanns kvar i bryggaren sen igår, inte så gott, men det var ju iaf kaffe, ska köpa en kopp på Time sen när vi träffar kompisarna för prommis tror jag, om jag ska överleva denna dag… sen ska jag nog be mannen inhandla både mörk choklad och kaffe efter vi varit på bvc!
Efter jag grinat ett par timmar så ägnade jag mig åt terapi i form av bildredigering, det hjälpte!
Den här bilden är verkligen magisk, och precis en sån bild jag grät över att jag inte hade… vackra nyfödda ♥
februari 21st, 2012 at 10:10 f m
De där känns verkligen igen. Helt oengagerade, de man trodde var ens vänner. Att få en kommentar på fb av de som står nära kan också vara väldigt irriterande. Jag tycker man hör av sig personligen och grattar, hur vill de själva att man gör den dagen de får barn? Att få barn är en av de största händelserna i livet!! Fy för sånna där!!
februari 21st, 2012 at 10:58 f m
salam tessan..
jag kande igen mig i det du skrev om folk som slutar hora av sig..det samma hande mig och da menar jag BARNDOMSVANNER..de till och med aker anda till omradet dar jag bor FOR ATT HALSA PA ANDRA, men kommer aldrig forbi eller skickar sms och sager kom ut och promenera det ar fint vader idag…hade det inte varit att min man ser dom i detta omradet sa hade jag inte ens vetat att de kommer hit..men sa ar det med folk..man lar sig varje dag vilka som ar ens vanner och inte…vissa folk har man stallt upp for med hela sitt hjarta och de latsas att man inte finns, men man far saga hamdolillah..de ar val inte sa bra for en sa allah har rensat bort dom fran ens liv..men jag vill saga en sak till dig som jag velat saga lange..innan ni fick selma sa tyckte jag att du verkade vara en jattebra fru och nu efter selma sa tycker jag att du verkar vara en jattebra mamma mash allah..sa bry dig inte om folk som inte bryr sig om dig…ta hand om din man och eran dotter…ma allah bevara er friska och lyckliga och starka eran iman insha allah..amin
februari 21st, 2012 at 9:29 e m
Saknat också lite bilder från förlossningen, innan hon kom tror jag vi tog 4bilder bara men kanske inte så konsigt eftersom det gick fort men hade ju velat ha meeeeeera!! Har dock massor efteråt
fin bild på er två.
underhållas hela tiden hehe.
Så mysigt med en nyfödd, shit man bodde ju typ i soffan o bara möös i mängder. Nu är det skillnad
Sitter vi stilla i typ 4min blir det gnäll
Håller med dig ang. Det där med vännerna. Den dagen de själv får barn kommer de att förstå..
Kram!
februari 28th, 2012 at 2:02 f m
HejHej. jag vill bara säga det här. Jag tycker verkligen det är så vackert att kärleken du har för din dotter bara lyser igenom och fyller hela bloggen.MashaAllah man blir alldeles bubblig och glad av att titta in i din blogg. det är kärlek överallt här.MashaAllah.
Må gud bevara henne till dig och min make.
Kram