”När du skäller på mig mamma är det svårt för mig att älska mig själv”
Alla, ni måste läsa det här blogginlägget, det fick mig att gråta bara av tanken på att jag kanske någon dag kommer skälla på Selma… måste komma ihåg det här blogginlägget, komma ihåg vad denna 7-åring sa till sin mamma, tänka på det och med det i bakhuvudet hitta ett bättre sätt att kommunicera med Selma när orden inte räcker till. När man känner ilskan bubbla upp bakom ögonen och i hela bröstet och man helst vill slita sitt hår och spruta rök ur näsan, då kanske det är bättre att lämna situationen för en kort stund. Låt ungen sitta i en hög av lera, sönderklippta soffkuddar och rester av mammas finkläder mitt på vita mattan, gå ut på balkongen och ta 10 (eller 30) djupa andetag och kom sen in och ta itu med situationen.
Om ni inte tycker att det är så farligt att skrika på ett barn, sätt dig ner på ett golv, gärna skräddare, och så låter du en fullvuxen människa skrika och skälla på dig. Det är skrämmande, och det är inte något sätt att handskas med barn som är dom mest fantastiska varelser som finns! Alla kan koka över, och det är klart att alla barn blir förmodligen skrikta på både en och tio gånger under sin uppväxt, men jag vill verkligen hålla såna stunder till bare minimum.
Att göra så att hon har svårt att älska sig själv, bara tanken gör att hjärtat värker, för hon är magisk!
februari 21st, 2012 at 11:25 e m
Du är en sådan fin och klok mamma du!