Megamysignattning! 

Idag har varit en sån där dag då Elias är vrålförkyld och hostar så han kräks stup i kvarten. Slemmig o halsen, snorig i näsan, hängig ocu öm i kroppen. Stackars pytteliten. Och nu på kvällen började febern stiga sådär läskigt snabbt o eftersom jag är ensam hemm med barnen just nu så vart jag jätterädd att han skulle få feberkramp igen. Fick panik i hjärtat totalt men en får ju hålla lugnet ändå inför barnen. Men en alvedonsupp fick han stå ut med lillen. Förra gången han fick feberkramp var maken inte hemma men min svåger var här och ringde hem maken samtidigt som jag ringde 112. Alhamdulillah ändå att det var feberkramp då det är ofarligt men känslan är ju som att ens barn ligger döende i ens famn. Ush det är så vidrigt! 

Selma har varit världens största lilla storasyster idag. Hon har sagt saker som ”kom inte hit och titta på tv med mig mamma! Jag vill titta ensam!” när jag skulle leverera en äppelklyfta… När jag var tvungen att gå från bordet med Elias innan hon ätit färdigt och hade lite dåligt samvete så sa hon ”ah det är så skönt att äta ensam så ingen stör mig!” Alltså VA?!?! 4 nästan 14 typ… Haha hjärtat! Sen har hon sjukt entusiastiskt sprungit efter papper när det behövts, hållt handen o tröstat när han fick suppen, bytt om på sig själv o allt sånt. Vad händer?? Tror hon håller på o bli storbarn..!? Mitt hjärta. 

Dagens avrundades på bästa vis. Megamysig nattning! Ett barn på varje arm som liksom bara ligger där, blickstilla, och till slut somnar. En kan ju ha det sämre! 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *