Min trio och jag

Pappan i familjen är bortrest denna vecka, 8 hela dagar ska vi vara utan honom. Och som jag var nervös för hur det skulle gå innan han åkte. Och som jag är lättad att det faktiskt går alldeles strålande. Det var såå mycket tuffare att vara själv med Selma en vecka när hon var bebis, än nu med 3 hela barn. Mest nervös var jag för nattningarna eftersom Eva numera är både kvällstrött och vill bli nattat ordentligt. För få armar för att räcka till alla 3 ju… och kan inte läsa saga heller när jag ammar en så liten, får inte till det. Men barnen har gått med på att lyssna på ljudbok och bara ligga och gosa i stora sängen allihopa och så har dom somnat en efter en allahumma barik. Barnen saknar pappa jätte jättemycket, men barn är ju barn, kan gråta ena sekunden och andra sekunden vara världens gladaste. Och nu har faktiskt halva tiden gått (tror jag) och vi kan börja säga att pappa kommer hem snart. Selma vart helt överlycklig när vi kom på det, Elias hade redan somnat då. Det närmar sig!

Känns ju faktiskt rasande gött att veta att jag räcker till för alla barn jag har fött, jag räcker till och med till för att sköta om huset också som är mer välstädat än när Diyar är hemma haha. Visst har jag låtit dom kolla lite mer på tv än vanligt men inte mycket ändå… nu väntar helg och vi har mycket roligt planerat. Sen är det ju bara måndagen kvar och jag tänker att lekland efter Selmas skoldag vore helt på sin plats. Hur jag ska hinna få upp och ut alla barn till 8 till skolan nästa vecka är ju en gåta haha! Sportlovet denna vecka har ju varit amazing med andra ord.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *