Onsdagslycka

Jag har inte insett det förrän nu när jag mår bra, men dom senaste åren har varit tuffa alltså. Jag har mått rätt kasst pga många olika anledningar. Haft mkt ångest, nedstämdhet och varit helt orkeslös. Jag har kört på ändå men liksom bara mått kasst mitt i allt som småbarnslivet ju är. Inte orkat ha tålamod så som jag hade behövt. Skällt för mycket, behövt för mycket tid alldeles ensam, samtidigt, att jag har tagit mig den tiden är ju det som nu gör att jag kommer ut på andra sidan! Jag har gått igenom mycket när jag var barn och tonåring och har bearbetat det många gånger om. Nu känns det som att denna senaste, jäkla kassa period, som var alldeles för lång och tuff, kanske kan ha varit det sista lasset. Jag hoppas det iaf! Det tyngsta lasset hittills var det iallafall. 

Så att idag, med förståndet i behåll, en helt vanlig onsdag få iväg barnen helt själv, lämna på föris, vara ute hela dagen, orka röra på kroppen och ha inre energi som i slutet av dagen räcker och blir över så att jag kan göra sandkakor med barnen och några andra barn från deras förskola… att jag orkar delta i deras värld och inte bara vara åskådare… alltså det är ren och skär lycka!!! Jag känner mig alldeles varm i hela kroppen ikväll. Idag är en sån dag då jag reflekterar så mycket över att jag har kommit så långt. Helt plötsligt så klarar jag av mycket som jag inte klarade för en tid sen. Det är makalöst hur hjärnan bara tvingat ner mig i soffan och sen har den läkt sig själv och min själ och jag har bara åkt med. Alhamdulillah! Jag är mig själv igen, jag skrattar igen, jag leker igen, jag har återupptagit flera av mina intressen som fotografering, kläder, läsa böcker… idag är bara ren och skär onsdagslycka rakt ut i fingerspetsarna. Att jag inte fattat medans det pågått hur dåligt jag mått och hur passiv jag varit har kanske varit min räddning, att ha så starka skuldkänslor mitt uppe i allt det där hade bara varit för mycket. Nu såhär i backspegeln så grämer jag mig inte heller, det var nåt jag behövde gå igenom och mina barn mår inte dåligt av att se att jag är mänsklig. Vi behöver prata om det, såklart, dom behöver få ord på det som skett i våran familj. Men att en mamma är mänsklig är kanske den största gåvan en kan ge sina barn, ni får också vara mänskliga mina små… i våran familj är vi alla mänskliga och vi orkar bara det vi orkar! 

Till er som kanske mår dåligt i just denna stund, ni är ok! Det kommer bli bättre! Ta itu med det som tynger er, det kommer göra att ni mår sämre ett tag. Men det behöver bli sämre innan det blir bättre… det finns glädje på andra sidan, så hang in there! kram till er! 

7 reaktioner till “Onsdagslycka”

  1. känner igen det där. att ibland bara vara åskådare, att inte orka vara närvarande, att skälla för mycket… men in sha allah så orkar vi

  2. Salam aleikum
    Jag råder dig att ta in Allah i ditt liv .när man har Allah nära mår man bra . Tyvärr verkar ni ju inte leva särkilt mycket enligt islam , må Allah vägleda er

    1. Wa aleykum salam Aisha! Såklart mår människan bäst av att ha Allah nära sitt hjärta, no argument there. Men det är för det första ett vidrigt sätt att förminska människors dåliga psykiska mående, för det spelar ingen roll hur nära Allah man än är så kan man må rikigt dåligt i perioder ändå! Det är mänskligt! För det andra, du lever inte med mig, du läser det jag publicerar och det finns knappast med allt i mitt liv i dom få inlägg jag skriver. Det är inte big brother där du kan se en live-kamera in i mitt hem 24/7 detta så lägg av med dömandet!
      Må Allah vägleda dig med!

      1. Fortsätter chockeras över hur man kan döma andra på det viset och förminska andras känslor och mående så. Fattar inte ens!?

  3. Jättehärligt att du mår bra igen♡ Kul att du bloggar igen, jag har läst din fina blogg i flera år 🙂 jag önskar dig all lycka i det här och det nästkommande livet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *