Jamen hej!

Nu var det några dagar sen hörrni! Och ni klickar in o möts av, inga nya inlägg… trogna ni! Jag har ju haft som rutin att blogga när barnen sover på sistone. Försökt att ha mobilen undanlagd under dagarna osv. Men det har ju gått sådär o blogga när dom sover eftersom jag somnar före dom ca varenda kväll haha. Graviditetströttheten är helt galen denna gång! Känns som om jag går i sömnen hela dagarna, sover 10-12 timmar varje natt och får världens andnöd av att resa mig från en stol. Seriöst! Imorgon ska jag till barnmorskan för ett första besök och jag längtar! Dels för jag älskar min barnmorska, hon är hur bra som helst. Och dels för jag behöver hjälp att hantera min ångest. Jag ska prata med henne om det och maken ska komma hem från jobbet och vara med barnen medans jag är där masaAllah. Det känns väldigt väldigt skönt bara att veta att jag ska dit imorgon, det är så nära nu. Det känns ju som en sorts målsnöre liksom. I övrigt så mår jag illa, men inte ohanterligt. Jag får lätt huvudvärk och halsbränna, men inte ohanterligt det heller. Magen har fått en liten kula och jag kan nu preciiis känna livmoderns överkant ovanför blygdbenet. Brösten är ömma och svullna och jag får smärre panik av kläder…

Alltså ändå, jag trotsar min ångest och vågar tänka, en bebis! Ett till liv. En till människa att få dela vårat liv med. Och nämnde jag, bebis!! Alltså jag längtar så!! Jag tror att denna ångest för missfall kanske kan bottna delvis i en jobbig upplevelse av min senaste förlossning. Jag kände mig som världens superhjälte när jag hade fött Selma, och livrädd och pytteliten efter jag hade fött Elias. Nu ska jag se till att få hjälp att bearbeta det och skapa en förlossningsplan som funkar för mig!