Årets första vårutflykt

Idag kom jag och barnen ut på årets första vårutflykt! Jag var så lycklig att jag ville vårskrika likt Ronja Rövardotter och kunde inte sluta le, trots att det faktiskt blåste så kallt så jag frös. Men vad gör väl det när solen skiner, en har med sig picknickmellis och glada barn och får njuta av flera timmar på en lekplats helt ostört. Så himla härligt! Det känns som att livet återvänder när våren kommer. På så många sätt. Jag hade tom med mig en bok och satt och läste en stund där i solen. Annars är det ju alltid mobilen en sitter med när barnen är helt upptagna med sitt. Men nu, bok! Det måste jag göra om. Så avkopplande. Hann läsa 2 hela sidor men ändå haha. 

Även donkeyn går en tid av mer utflykter till mötes och det är ju nu den kommer få börja jobba ordentligt. I mitt hemföräldraskap så behövs en vagn som kan frakta, inte bara 1-2 barn, utan också gärna 1-2 sparkcyklar, hjälmar, matsäck, ombyten, filt, favoritnallar och favoritleksaker, vattenmuggar, 16 par vantar, min kaffemugg och såklart, en matkasse som vi stannar och handlar på vägen hem. Det är liksom sånt vårt liv ser ut. Vi gör inga glamourösa grejjer utan vi hänger på lekparker och jag har konstant lerfläckar på mina svarta byxor. Vagnen, den ska funka för vår vardag helt enkelt och det gör denna vagn. Ser fram emot en lång tid med donkey i släptåg! För i ärlighetens namn så gjorde det en enorm skillnad i hur trevligt jag hade det och hur mycket lättare det var för mig att rodda allt, det är det som gör en vagn värd sina pengar. Att den gör livet med ett par ungar smidigare och härligare! 


Föräldraskärmen

Ikväll så funderar jag, jag har städkväll nämligen, maken är på bio, och när dammsugaren är det enda jag har som sällskap så rullar mina funderingar igång med full kraft. Den först stunden så snurrar tankarna så fort att jag inte ens vet vad jag tänker, tills jag hugger tag i en tanke och kan reda ut nystanet därifrån. Varför är min hjärna sån egentligen? Hur kommer det sig? Är det så för er också? 

Ikväll snurrar tankarna mycket kring mina barn och mig, som dom ofta gör mina tankar. Jag tänker på vårat samspel, idag har allt funkat väldigt bra. Förutom dom där nedra overallerna på morgonen. Nästa vecka går jag till föris med Selma i bara skor och tjocktröja, på riktigt. Hon får klä sig där när dom ska ut. Elias åker vagn så han har oftast bara jacka ändå. Den fighten är jag klar med! Jag säger upp mig, och vi bor 300m från föris så hon förfryser sig knappast. Tänk att jag inte bara gjort det hela denna vecka också? Inte förrän jag idag, i förishallen, bara höll på o börja gråta och erbjöd henne att gå hem i bara tjocktröjan i ren desperation, då trillade poletten ner. Hon ska såklart gå i bara tjocktröjan! Dåså! 

Men jag funderar ofta över vad det är som gör att vissa dagar bara flyter och att vissa andra dagar verkar ha fastnat med stövlarna i lervälling medans nån roar sig med att kasta hundskit på dom. Dom dagarna. Varför blir det så? En sak som jag, efter lång tids självrannsakan insett är, mobilen!! Dom dagar då jag har mobilen för mycket, dom dagarna fastnar i lervällingen osv… det blir bara kaos! Barnen känner sig osynligjorda och jag blir hjärn-stressad av för mycket skärmtid och det kan ni ju tänka er vart det leder. Dom kaosar alltså till 110% och jag är så trött i hjärnan att jag knappt orkar ens tänka tanken på att ta itu med kaos. Älskade jäkla mobil!!! Även podcasts kan faktiskt få samma effekt fast mildare. Jag blir stressad av att lyssna på den samtidig som mina öron vakar över barnen och mina händer lagar middag och diskar. Barnen märker att mitt fokus är för splittrat och blir oroliga och kaosar. Försöker hitta ett bättre ord men misslyckas. Kaosar passar ändå rätt bra in. 

Vad är då dom värsta fällorna för mig med mobilen? Instagram och facebook! Alltså det finns ju inget slut, man kan sitta och surfa runt på insta i 78 dygn i sträck och ändå hitta nya, inspirerande, roliga och chockerande bilder. Facebook likaså. Och man fastnar i ”bara en till” hela tiden. Samt att det är abstrakt som sjutton för barnen. Mamma läser brukar jag säga men dom ser ju att det inte är en bok liksom… bloggar jag däremot så säger jag ”nu ska mamma jobba en stund, jag säger till när jag är klar” och ska jag chatta med en vän så säger jag ”jag pratar med xx, det är så kul att prata med mina vänner” och det märks skillnad på dom, om jag gör nåt tydligt och meningsfullt eller om jag bara gör blaj… och, för mig är det extremt viktigt att inte låtsas se och höra dom utan vill dom berätta nåt när jag är mitt i att skriva en text så ber jag dom vänta eller så tar jag en paus. Vägrar att sitta där ”mmm fint!” Med näsan i mobilen… hellre raka kort ”jag vill skriva klart det här, jag kommer till dig när jag är klar ok?” 

Älskade älskade barn, ni får aldrig känna er osynliga i samma rum som eran mamma. Bättring har det blivit och mera bättring ska det bli! Det är ju inte bara relationen med mina barn som bättrats sen jag blev hårdare mot mig själv utan även med maken! Trevligt att faktiskt hinna titta på varann ju! 

Hur gör ni med skärmtid för er själva hemma? Märker ni hur det påverkar barnen eller er partner? Hur mår ni av att använda skärm och hur mår ni av att låta bli? 

Städdag och godismuta

Idag är en sån därn dag då jag bara är sugen på att gå i butiker och spana in slutrean, men, vi bestämde oss för att ta en städdag hemma istället. Barnen är lockade till att hjälpa mig städa under soffan med att dom får sitt lördagsgodis efter soffhörnan är färdigstädad haha! Mattan ska tvättas och hela soffan dammsugas ur. Och det är ju rena leksaksgraven under soffan, dammråttor stors som katter och oräkneliga leksaker. Yeeeeyy. Men men, bara o få det överstökat! Maken måste tyvärr jobba så det blir jag o barnen idag. Dom är världens bästa städsällskap, iaf en liten stund, sen kan dom få kolla på lite tv haha. Ända tills för några månader sen så har jag knappt alls involverat barnen i städningen. Det känns inte så viktigt för mig att så små barn ska lära sig att städa, på sistone har dom fått bli mer involverade dock. Båda älskar att dammsuga och dammtorka så dom dammsuger och dammtorkar Selmas rum själva iaf en gång i veckan (sen får jag också dammsuga därinne en gång i veckan eftersom dom missar lite såklart). Plocka undan leksaker går bättre och bättre, dom behöver dock hjälp med att koncentrera sig på en sak i taget annars blir dom överväldigade. Tex, nu börjar vi med alla gossedjuren och lägger dom i korgen. Sen kanske vi tar alla dockor och dockkläder och lägger i docklådan. Elias brukar få mycket mindre uppgifter som tex, kan du gå med traktorn till lekhörnan och parkera den. Idag verkar båda ganska peppade på soffhörnestädningen (ev pga godismutan haha) så idag gör vi det ihop sen får dom vila med godis medans jag röjjer resten. Sen kan dom va med på dammtorkningen igen. Sen hoppas jag kunna gå på lekland imorn! Det var länge sen och vi har ju fått ett helt nytt lekland i Valbo utanför Gävle samt att Gävles lekland byggt ut och blivit superstort. Blir skönt med en hemmadag idag dock. 

Hur gör ni med barn och hushållsarbete? Hur mycket hjälper dom till? Med vad? Hur gamla är dom? Är det viktigt att barn hjälper till i småbarnsåren eller vill ni hellre städa ensamma och sen lära dom sånt när dom blir äldre? Förväntar ni er att dom hjälper till bara eller har ni nån sorts belöningssystem? Berätta gärna hur ni tänker hemma hos er! Så spännande att få ta del av andras tankar och utmana sina egna tankegångar lite! 

Bild från nån helg före jul då det bjöds på kanderade äpplen till alla barn på stortorget i Gävle. Enligt mig världens mest överskattade godsak men barnen älskade det haha. 

Dagens söndag ♥

Japp hörrni, idag vare söndag, ja det är det ju i ett par timmar till men dom tänker jag ägna åt att sova om en liten stund! Har varit en sån söndag då man knappt hinner sitta ner, vi har haft städdag och en kinkig bebis så full rulle med andra ord. Selma var helt slut från gårdagens bravader med så mycket folk och nya intryck så hon sovit två extra vilor idag och ändå varit alldeles kinkig… hon somnade sen för natten i pappas famn med vällingflaskan i munnen ♥ Hoppas på en bra natt så vi båda är utvilade och glada (!!!) imorgon! Har inte varit mycket som gjort min bebis nöjd idag, men full uppmärksamhet, tjo och tjim har iaf funkat haha.

Städningen gick iaf kanon, jag har till och med gjort ner golvbrunnen i badrummet och fyyyyyy äckligt! Sen har det blivit plockat, rensat, diskat, dammsuget och skurade golv. Dammsög gjorde jag med Selma i bärselen, hon somnade efter en liten stund men bara om jag samtidigt som jag dammsög sjöng och studsade, slutade jag så började hon sparka tills jag började igen. Bra träningspass måste jag säga! Efter Selma somnat och mannen dragit iväg på bio med sin bror, Natta o Martin (haha ibland känns livet orättvist men just bio var faktiskt hans tur) så har jag dammtorkat hela vardagsrummet och Selmas rum, dom jobbigaste rummen! Så mycket prylar som står i vägen ju. Imorgon måste jag dock ta och städa badrummet, orkade inte det ikväll. Sorterade tvätten också, har tvätt imorgon bitti kl 07… skoj värre ^^

Nu sitter jag i soffan med laptopen i knät och mumsar på kanelbullar och kakor, ensamtid när den är som bäst men det är tur mannen snart kommer hem. Har lite tråkigt haha ^^ Man blir inte så lite handfallen när man är van att hela tiden nästan ha fullt upp med bebis, vardagsfix och en man att prata med mest hela tiden men det är ju också väldigt nyttigt och skönt med ensamtid!

Lite Selma-bilder från idag ♥

1april