Barn

Friska, levande, trygga, älskade, varma, lyckliga och mätta barn… Vad mer kan man önska??? Alhamdulillah!!!! ❤️❤️ Hjärtat är i tusen bitar idag, att vara här, i Istanbul, omgiven av oräkneligt många barfota, lortiga, hungriga och lekfulla syriska flyktingbarn och samtidigt nås av en bild på en liten pojke i röd t-shirt, inte större än min egen pojke… Orden räcker verkligen inte till. Och alla oräkneligt många slantar vi stoppat i utsträckta händer känns så ofattbart pyttelite att göra!!! Vill ruska om hela världen!!! Vilka fan tror ni att ni är???? Hur mycket blod ska ni ha på era pengar era hjärtlösa svin!?!?!?!?! 
Då och då slås vi till och med av tanken på att det är dom barfota, lortiga, rufsiga, hungriga och lekfulla syriska barnen vi ser här som är kanske dom lyckligt lottade. Vem vet vad som händer i staden när alla turisterna är fulla och alla affärerna har stängt subhanAllah, må dom ha tar över huvudet!! Men här skjuter inga automatvapen, här faller inga bomber, här har dom åtminstone en chans att överleva. Men deras ögon, deras har sett så mycket. Dom är så sådär outgrundligt svikna av världen. Sådär som ingen av oss ens kan föreställa sig. 

Hur kan vuxna människor tro att det är ok att orsaka så mycket lidande för sin egen pengavinnings skull??? Va!!?? Jävla as!! Må Allah bestraffa er riktigt alltså…!! En dag kommer vi alla få vad vi förtjänar, det är då ett som är säkert och jag vet då vad jag tror att dessa monster som sitter i sina stora smyckade kontor i mjuka fåtöljer och trycker på avtryckarknappar kommer att få. 

Orden räcker inte till. Gråten stockar sig i halsen. Lilla pojke. Vad ska du ha känt dina sista minuter i livet. Vad ska du ha sett i ditt liv. Mer än man ska behöva se på 200 år säkerligen. Måtte du bara ha haft en varm famn att krypa in i, i den sjuka värld där du levde. En varm famn, oräkneliga pussar… Måtte du bara ha haft det!! Det är min enda tröst, att en kan hoppas att barnen även där i alla fall får kärlek och omsorg, nån att krypa tätt intill med och någon att hålla i handen.  

Ett av mina friska, trygga, levande barn… Alhamdulillah!!!! Vi är verkligen en lyckligt lottad pytteliten skara som fått födas i trygghet och säkerhet. Det är så få förunnat och hur en ens kan tänka tanken att stoppa en en flyende människa vid gränsen!!!?? Åk dit själva då om det är ju jävla bra där!!! För att blott ha fötts i Sverige är inte en bedrift med vilken man gjort sig förtjänt av ett endaste jäkla dugg!!! 

 

Tänk, det blev krig i Sverige…

Jag har just läst vad jag känner nu är världens i särklass bästa blogginlägg! Det är i alla fall det allra bästa jag läst vad jag kan minnas, och jag blev så fångad av texten och historien den berättar så jag får ont i magen… ett nyttigt ont i magen, för det berättar en väldigt viktig historia om flyktingarnas verklighet som vi alla verkligen måste bli medvetna om för att ha större förståelse och vara mer hjälpsamma gentemot alla flyktingar som kommit till vårat land, undan en hemsk verklighet! Och tänk om ”om” inte fanns…

De två försa styckena i inlägget låter som följande, läs väldigt gärna hela inlägget här!

”Sverige är ett fredligt land. Det kommer aldrig att bli krig här. Vi Svenskar kommer aldrig behöva lämna vårt land på grund av rädsla. Det är jag säker på.
Men låt oss för ett ögonblick leka med tanken att inte ”om” fanns.
Istället för att säga tänk om det blev krig i Sverige leker vi med tanken att meningen istället för en fråga blev ett påstående; tänk, det blev krig i Sverige.

Tänk, det blev krig i Sverige. Tänk, vårt lilla fredliga land blev ockuperat av en grupp ovänliga människor.
Tänk, de skjuter efter just ditt barn. Tänk, en fosforbomb slog ner i just ditt bostadsområde, dödade din granne med familj, och frätte bort benen på just din dotter som råkade befinna sig utomhus då fosforbomben slog ner.”

Inlägget är skrivet av min syster i islam, MaddeMå Allah belöna dig syster!