The Last Time At Cevahir…

Det börjar närma sig hemfärd för oss, idag var sista gången på Cevahir för i år.. fan vad det suger!! Jag älskar det här landet, den här platsen och dom här människorna men det är bara mitt för en stund, sen är det borta igen och jag måste leva i kyla, mörker och tristess i elva månader innan jag får åka hem igen..

Jag shoppade lite idag också, det har jag inte fotat än dock, men det var riktiga fynd måste jag säga!! Ni kommer gilla dom.. ni ska få se bilder snart, ska fota dom innan jag sover iaf, gillar o se vad jag har köpt också, så jag har koll på vart pengarna springer… imorn blire Istanbul, ev köper jag nåt där också, men jag börjar känna mig nöjd! Är ju trots allt inte direkt rik just nu, pengar rullar inte som dom ska men det går ändå bra nu ^^ Fan, pengar är ju inte allt heller!! Jag har så jag klarar mig och lite till och alhamdulillah säger jag!!

Jaja, dagen var iaf underbar!! Det var en fett nice sista dag må jag säga..

DSCN1246Jag var så trött idag så jag körde på nästan samma outfit som för ett par dagar sen..

DSCN1216Vi började med fika på Starbucks, fyyyyy va GOTT! ♥

DSCN1224Sen parkerade jag mig i en massagestol – 5k = 5 minuter!!

DSCN1239Cevahir är så stort så man hinner inte igenom hela på en dag

DSCN1250För o inte prata om högt, jag blir rädd!!

DSCN1251Söt liten entre eller vad säger ni ^^

DSCN1256Jag och min man

DSCN1238Som jag sa, så stort, jag hade aldrig sett Steve Madden-butiken förr!! Skamligt..

DSCN1262Dagens middag, pasta med kalv-skinka, svamp och kryddor i sås

DSCN1269Istanbulnatten från bussfönstret

VARNING ^^ Jag ber lite om ursäkt för bilderna är inte fräscha, men kolla!

DSCN1233I Turkiet säljs bläckfisk i stället för fjuttig sill…

DSCN1235…och marulk i stället för lax!! Jäkla monsterfiskar.. ^^

Hahaha, jag började med inlägget för två timmar sen, men så kan det gå när man bloggar och läser bloggar samtidigt ♥ PUSS


Mitt Turkiet – In Alanya ♥

Jag utlovade visst ett inlägg om Alanya också ^^ Underbara, ganska tråkiga Alanya… jag var i Alanya med Diyar och halva hans släkt 2007, vi var där i ungefär 10 dagar och det var underbara 10 dagar! Men jag hade inte velat stanna längre! Alanya är en turiststad ända ner i botten, utan turisterna är Alanya en liten pyttestad med 200 000 invånare, men 9 månader per år vistas där konstan ca 1 miljon turister, som byts ut var 7:e till var 14:e dag, det blir en del turister det om man slår ut det! Och turkarna är inte äkta, eller ja dom är äkta turkar, men om ni funderar på det, hur ofta ser man en gammal rynkig, urgullig beslöjad gumma i Alanya?? Dom enda som syns är ju dom unga snygga turkarna som lika gärna skulle kunna vara svenskar fast med mörkt hår och brytning.

Det fina med Alanya är att nog själva omgivningen och värmen! Det är ju vädligt mycket varmare i Alanya än i Istanbul, och havet är därför också mycket varmare. Och en del av turistaktiviteterna är ju faktiskt helt underbara! Som till exempel et båtresa som vi åkte på över en dag, med dykningar mitt ute på havet, asrolig personal utklädda till pirater, supergod mat och massa solbad! Eller mopeduthyrningen (ja vi fick en lätt motorcykel för mopederna var slut) för 24 timmar, vi hann ju se hela Alanya och upptäcka så himla mycket tack vare den motorcykeln! Fast inget av det hade varit värt priset om jag inte hade varit i sällskap av tvättäkta turkar som får ner priset till en bråkdel av ”turistpriset” bara för att han är turk ^^

Men vill man uppleva det äkta Turkiet, då ska man inte åka till Alanya! Då rekommenderar jag utan tvekan Istanbul, eller kanske Ankara (där har jag dock aldrig varit) Alanya passar bättre för den som vill åka till en paradisstrand, softa på en solstol eller glida på en luftmadrass hela dagarna, käka massa goda desserter och dricka paraplydrinkar på fina nattklubbar eller fik hela nätterna. Åker ni till Alanya måste ni se till att ta er ut till DimCayi, det är ett stråk av badkällor i en flod, helt underbart! Svalt vatten, matserveringar (som tyvärr är svindyra, men ändock ooo så goda) och med flottar med bord och soffor i där man kan sitta och chilla och äta, huuuur mysigt som helst!! Ut dit tar man sig lättast med bil eller mc, och be om hjälp när ni hyr fordon att han ritar ut på kartan vart ni ska ta vägen, det är inte så lätt att hitta annars, men det ä värt resan!

Dessutom är ett fett tips att äta på resturangerna på bergsväggen, jag har ingen aning om var berget hetet, men det är det berget som borgruinen ligger på och det går inte att missa från någon del av centrala Alanya! Och bästa sättet att komma upp dit är återigen med mc eller bil, men det finns olika uthyrningsfirmor både av mc och bil runt om i hela Alanya, så är ni två, hyr en mc och rulla runt, upptäck stället på riktigt, är ni fler, hyr en bil och upplev stället på riktigt! Ni missar mycket om ni bara hänger runt stranden och nattklubbarna…

Skillnaderna mellan Istanbul och Alanya är enorma! Jag föredrar Istanbul, varje gång, utan att tveka en sekund! I Istanbul finns Turkiet på ritkgit, man äter turkisk mat, shoppar i turkiska marknader och man får glatt lära sig den mest grundläggande turkiskan för att klara sig, om man inte tar sig runt med turistguider, vilket säkerligen är bra för en dag, men kanske inte så himla kul för en hel resa. I Alanya, där känner dom igen en turist på 100 meter och börjar ropa på svenska, om svenska köttbullar och pannkakor, och nej tack säger jag till det! Jag vill åka utomlands, för att jag vill ha något som inte finns hemma! Jag vill äta dolmar, baklava, börek och dricka turkiskt cay sittandes på ett golv och känna lukten av varm, fuktig luft. Jag tillhör inte den kategorin folk som betalar flera tusen för att äta pannkakor i ett varmare klimat, jag gillar inte ens pannkakor så mkt, och jag gillar inte Sverige så mkt heller ^^ Dessutom är det som sagt stor skillnad på vädret, i Alanya har dom ingen vinter, dom har sommarvärme nio månader per år och jag tvivlar på att dom har sett snö i sin stad en endaste gång! När vi var där var det i slutet på juli, och graderna gick upp mot 50-55 grader på dagarna, det var för varmt även för mig. I Istanbul snöar det på vintern, den stora skillnaden där mot Sveriges klimat är luftfuktigheten och att sommaren är mycket längre! Och sommaren är sommar, den regnar inte bort utan graderna surfar mellan 30 och 40 genom hela sommaren, idag hade Istanbul 28 grader och halvmulet, imorn ska dom få 31 grader och bara sol sol sol!!

Ska man resa mellan Alanya och Istanbul ska man göra det med buss, man åker över natten och tur och retur kostar ca 500 spänn, bussarna är superbekväma och det serveras mackor och te och stannas för kiss och bensträckt flera gånger under natten. Nu kommer jag inte ihåg vad bussbolaget som vi åkte med hette, men det finns jättemånga, enklast är att ta sig till busstationen och välja ett bolag, alla har små kontor på stationen. Att åka flyg emellan känns fett onödigt, att behöva checka in väskor och dryga, nej buss är enklare och billigare, så det är mitt råd!

Sista bilden på mig hittills i Alanya, för även om jag föredrar Istanbul, så kommer jag en dag insaAllah åka tillbaka till Alanya, jag sörjer lite linnet och kjolen på bilden som båda vart förstörda i branden 🙁

070818 Sista Dagen = (57)

JAG LÄNGTAR TILL TURKIET SOM TUSANN!!!!


Mitt Turkiet ♥

Första gången jag var i Turkiet, det var något helt underbart! Det bästa jag någonsin gjort var att åka dit och upptäcka en helt ny kultur och religion som skulle förändra mig och mitt liv! När vi bokade resan dit, då bokade vi min första resa som gick längre söderut än danmark, )förutom Taize, men Taize är en helt annan typ av resa) och jag hade iiiiingen aning om vad som väntade! Har jag nämnt att jag året innan när Diyar åkte utan mig för vi nyss blivit ihop, då var jag helt övertygad om att han skulle komma hem bortgift… jag har väl aldrig någonsin haft så sjukt fel!!! Jag hade ingen aning om hur människorna skulle vara, hur vädret skulle vara eller hur det skulle kännas att vara hemifrån så länge. Modig var jag i alla fall, vi bokade biljetter för en 41 dagar lång resa. Vilket såklart ledde till ENORM ångest dagarna innan vi skulle åka!! TÄNK OM DOM HATAR MIG???? TÄNK OM JAG HATAR DOM??? Hahahahhaa

Så, vi packade våra väskor, satte oss på planet och drog söderut till värmen , islam och underbara människor! Det första som slog mig när vi kom in på flygplatsen var hur stort det var, hur många människor det var, och att jag verkligen inte skulle ha en chans att klara mig på engelska (scaryyyy), nästa uppenbarelse var värmen!! Så fort vi klev ut utanför dörrarna på flygplatsen kom värmen som en chock, kändes som att den försökte döda mig lite, som att kliva in i en ångbastu ungefär… och inte dröjde det mer än att jag återfunnit min andningsförmåga innan jag såg hur folk körde!!! ”HERREGUD JAG KOMMER DÖ HÄR” var ungefär min första tanke, verkligen, det går inte att beskriva, men folk i Turkiet kör verkligen som galna idioter på väg till sjukhuset med en förblödande människa allihopa! Fatta att se det när man knappt har varit i Stockholm  utan växt upp i en liten småstad… dessutom fanns det inget bälte i bilen när han hämtade oss, och vi satt alldeles för många i bilen, jag har aldrig bett så intensivt i hela mitt kristna liv…

Det som hände sen var ju helt fantastiskt, Ismail körde asbra så jag slutade vara rädd, och dom underbara människorna…Jag hade aldrig träffat människor lik dom i hela mitt då 19 år långa liv!! Ett helt folkslag som var mer hjälpsamma, varmhjärtade, hårt arbetande, kärleksfulla och omtänksamma än någon människa jag någonsin träffat! Det var den största chocken av dom alla… alla dessa muslimer som var så underbara, och så sjukt jävla varma i själen, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det… inget annat spelar någon roll i ett land där man känner sig så hemma redan första kvällen!! Vi kom fram efter solnedgången till våran by, Mahmut Sevket Pasa Köyu, och då stod mer mat framdukat än vad ett helt fotbollslag äter… seriöst, jag fick ju typ inte i mig nånting, bara för jag var så nervös, full av intryck och trött efter resan så alla vart ju rädda att jag skulle svälta ihjäl och dö.

Nog om första dagen, nu får jag ta och ta det lite kortare, alla 41 dagar kan jag ju inte beskriva lika långt ^^ Att vara i Turkiet, i värmen, solen och med dessa underbara människor var verkligen något som förändrade mitt liv djupt inne i kärnan! Under tiden vi var där var det presidentval och då löd verkligen råden till oss utlänningar, ÅK INTE IN TILL STAN!! Folk demonstrerade och vart som tokiga, iaf var det vad som förutspåddes, men det visade sig vara lugnt, förvånansvärt lugnt, men det var ändå något som gjorde mig glad. Att folk bryr sig så mkt om vem som styr deras land, i Sverige kan man ju inte ens få folk att protestera mot att folk faktiskt dör i svält, flera miljoner barn liksom, men svenskar bryr sig inte. Dom flesta orkar inte engagera sig, men turkar, hej och hå, dom engagerar sig från tårna ända ut i fingerspetsarna. Så borde svenskar vara, men jag är rädd att vi blivit för bekväma i vårt enkla, trygga samhälle.

Andra lite mer ytliga förvånande händelser var, sanden på stranden var så varm, jag trodde jag skulle tappa fotsulorna, jag hade verkligen ingen aning om att sand kunde vara så varm… shoppingen var helt annorlunda, att gå på marknad i Turkiet, speciellt i Istanbul, är så JÄKLA UNDERBART!!! Alltså, folk trängs, skriker, handlar, säljer, drar omkring på 4 uttråkad barn, inget av detta kanske låter underbart, men oooo så¨underbart det är!! Återigen, det går inte att beskriva, men det är verkligen helt fantastiskt, en upplevelse som kan väcka till liv den mest halvdöda nordbosjäl! Stämningen på marknaden är helt ofattbar, och du kan få tag på vad som helst i Istanbul!! Finns det på planeten finns det i Istanbul brukar Diyar säga, och inget har väl varit mer sant!! Vill du ha äkta märkessaker, dra till Cevahir eller Akmerkes, vill du ha fejk, marknaden, vill du ha färskpressad apelsinjos, det finns överallt, vill du ha skidutrustning, åk till ett köpcentrum, vill du ha en hora, åk till Polonesköy, alltså allt, verkligen ALLT finns att få tag på i Istanbul, till min stooooora förtjusning!! Just horor är inget jag vill ha, men kanske någon annan…

Fia bad mig berätta om vad som var oväntat, jag skulle kunna fortsätta i evigheter o svara på den frågan, men det enda jag egentligen kan säga nu är, att efter 41 dagar i Turkiet 2007 så var det hemma, 21 år i Sverige spelar inte längre någon roll, jag vill leva i Istanbul och åka till Sverige på semester, jag känner mig inte längre hemma i mitt ”hemland” för jag har sett något så mkt bättre, och känt så mkt mer för ett annat land… fortfarande förvånar Istanbul mig, jag drömmer om Istanbul på nätterna och jag vill vara där varje vaken minut! I värmen, med människorna, i en stad där man kan hitta allt, på en plats där jag är mig själv mer än i det land jag har växt upp, i ett land där jag har så mkt kvar att lära och upptäcka att det kommer räcka en livstid!

Det enda jag nu vill säga är, åk till Istanbul, umgås med turkar, drick cay och lär er turkiska… ni kommer älska språket, turkarna, cayet, staden och alla dess gator och vattnet och ja… allt är vackert i Turkiet, en del är smutsigt, men det är vackert!! Jag tappar andan av att vara där och jag vill alltid vara där… jag gråter varje gång jag ska hem till Sverige igen och jag längtar alltid dit!!

Första fotot på mig och Diyar nånsin i Turkiet

070720 Resan dit (36)

Vi var i Alanya också den sommaren, det skriver jag om en annan gång, nu har jag bråttom som fan 😉