Du kommer skämma bort ditt barn!

Hur många har fått höra den frasen när ni plockar upp ett gråtande barn, tröstar, visar medkänsla och ammar på första signal? Kanske inte alla men det verkar vara extremt vanligt. Det är verkligen så himla himla märkligt! Tror ni på riktigt att ert barn kommer bli bortskämt av att bli tröstat när hen är ledsen? Och det här handlar ofta om pyttesmå nyfödingar som knappt en lärt sig andas för egen maskin, men ska lära sig att bli självständiga…?!?! För det första, ett spädbarn är inte självständigt. Om du lämnar ditt barn så dör barnet. Så enkelt är det och det vet barnet. Ett barn som inte blir tröstat och kramat när hen gråter tystnar inte av att hen lärt sig att lugna sig själv utan hen tystnar för att spara på krafterna och på så vis möjligtvis lyckas överleva tills föräldern kommer tillbaka. Det har gjorts forskning som bevisar att stresshormonerna är lika höga som om barnet vore i akut fara, när barnet verkar sova gott efter att i panik ropat efter sina föräldrar som uteblev. Om målet med att ta hand om sina barn är att en ska få va ifred så mycket som möjligt, fine då funkar ju skrikmetoder. Eftersom barnet lär sig att föräldrarna är opålitliga och att barnet är helt ensamt i hela världen, så kommer hen sluta gråta och ropa på hjälp. Men det betyder inte att ångest inte finns där. Dom stänger det inom sig och det växer och växer och sen undrar föräldrarna varför inte tonårsbarnet kommer till dom med bekymmer utan vänder sig kanske i värsta fall till alkohol och droger istället. Finns forskning som stöder att barn som blivit utsatta för barnmisshandel i form av skrikmetoder (tex 5-minutersmetoden) i högre utsträckning än andra börjar med droger. All forskning jag hänvisar till är enbart en googling bort.

Ett barn som däremot blir upplockat i famnen, tröstat, klappat på kinden, mött med förståelse och vänlighet, ser sin förälder som en vidöppen famn där hen alltid är välkommen. Det barnet kommer växa upp och bli tryggt, självständigt och kommer alltid veta, att det finns någon som tar emot mig när jag faller. En famn att gråta ut i när livet suger och när mörkret är för skrämmande. Det barnet kommer våga utforska världen, trygg i att mina föräldrar finns där för mig när jag behöver dom. Och det barnet, må hända att hen blir bortskämd med föräldrarnas närhet, men skulle det vara så farligt om dom är så vana vid att ha oss nära?? Skulle det verkligen vara så hemskt om dom hälsar på ofta när dom får egna barn?? Skulle det vara så hemskt att veta att mitt barn vänder sig till mig när hen behöver tröst och stöd?? Skulle det vara så hemskt att ha ett barn som, när vi själva är gamla och beroende av andra för våran omsorg igen, sitter där bredvid oss på ålderdomshemmet?? Tänka sig, att en dag få vara en av dom lyckliga som har sitt barn på besök, ofta och länge, på ålderdomshemmet. Kanske tom vill barnet ha sin förälder boende hos sig när åldern kommer… Skulle det vara så farligt?? Att ha barn, så bortskämda med sina föräldrars närhet, att dom dyker upp, kramar oss, håller våra händer och kammar vårat hår.

Den kärlek en ger får en alltid tillbaka, mångfallt! Du kan aldrig, på ett negativt sätt, skämma bort någon människa öht med din närhet, kärlek, omtanke och medmänsklighet!! Det låter ju helt galet eller hur. Tänk om jag, när min man är ledsen, bara går och suckar att en kan ju inte skämma bort den där mannen med att en ska lyssna på hans bekymmer. Tänk, då kanske han alltid ska komma och berätta när han är ledsen för nåt sen. Hemska tanke. Tänk om dom människor som vi älskar över allt annat, vågar anförtro sig till oss och litar på vårt stöd!! Såååå kan en ju inte ha det, det förstår ju vem som helst. <–ironi!!

Så nästa gång nån säger ”du kommer skämma bort ditt barn!” svara helt enkelt ”ja! men jag ser inget fel i att barnet växer upp och vet att hen kan lita på mig, gör du??” Och tro mig, ingen förälder har någonsin på dödsbädden legat och önskat att en kramades mindre med sina barn när dom var små. Tvärtom tror jag tyvärr kan vara rätt vanligt, fy vilken fruktansvärd sorg att bära resten av livet… Dom är ju bara små en pyttekort stund i livet, om en lever i 80 år insaAllah, småbarnsåren är ju för guds skull inte ens en tiondel av den tiden!!

IMG_0569

Om någon som läser känner att ni behöver stöd i att göra annorlunda i erat föräldraskap, mejla mig gärna på hayalblogg@gmail.com så kan jag rekomendera några strålande grupper på facebook. Jag kan även varmt rekommendera att läsa Petra Krantz Lindgren. Hon har en blogg och har även skrivit i bokform. Det är aldrig för sent, kom ihåg det, en förändring kan aldrig komma för sent. Gör om, gör rätt ♥ Be om ursäkt för det du gjort som sårat och gör annorlunda.

En liten mini-me

Jag har verkligen en liten mini-me här hemma. Som är sin helt egna lilla person på samma gång. Hon är min första unge, min första största kärlek och min största utmaning. Jag lär mig så oerhört mycket om mig själv genom  henne. Att se hennes utmaningar och hennes person utvecklas. Det är en riktig skola. Men det är en hård skola. Det har kostat mig mycket ångest som bubblat upp till ytan, mycket tårar. Att se sig själv som liten, genom sina egna vuxna ögon, och försöka lära sig av misstagen man sett i sitt liv istället för att upprepa dom… Det är tufft! När det kommer till föräldraskap så är det den enkla utvägen att göra så som det gjordes mot en själv som liten. Det som man har inprogrammerat i sina egna celler sen längre än man kan minnas. Men vill man själv välja en annan väg så kostar det. Mycket. Det är med stor kraftansträgning som jag försöker välja min alldeles egna väg att vara mamma till en liten mini-me. Mitt tålamod har verkligen aldrig varit ok. Typ obefintligt har det varit. Jag har kommit en lång bit på vägen, och ännu har jag en bra bit kvar. Men dagar som idag, då jag verkligen lyckas vara den mamma jag vill vara, från morgon till kväll. Idag har jag sett ljuset i tunneln. Vi har varit ett litet team jag och min dotter. Tålamod och ömsesidig respekt. Bestämda rösten som bara kommit fram när det verkligen behövts. Så skönt! Sen slutade dagen med att hon somnade på min arm medans jag sjöng visor och killade hennes hår. Min älskade! Mycket ångest har det kostat och mer kommer det kosta. Men det är värt varenda svett och tårdroppe. Det är värt allt hundra gånger om, för att ge henne den barndom jag önskar henne. Där hon känner sig förstådd. En barndom där hon lär sig kärlek, respekt, omtanke och så mycket annat, genom att själv få uppleva det. En barndom där hon får vara exakt den hon är och samtidigt lära sig medmänsklighet och alla människors värde.  

Jag har alltid tänkt att det var så synd om barn nummer två, som aldrig får ha sina föräldrar för sig själv. Men ack så fel man kan ha. Han har det förspänt han, lillebror, som kommer till en storasyster som avgudar honom och till föräldrar som faktiskt vet vad vi sysslar med haha. 

 

5 månader ♥

Har det verkligen gått 1 månad sen hon blev 4 månader?? Jag måste ha legat i koma i 26 dagar! Det kan inte vara möjligt att tiden går så här fort… jag vet, alla föräldrar tjatar om samma sak, men ja det är typ så hela livet är! Man vaknar, kramas en stund, och så är det dags att natta igen och en hel dag har liksom förflutit utan att man knappt hunnit fatta att den börjat. Det blir ju mer och mer fart på dagarna också i samma takt som det blir mer och mer fart på Selma, nu kräver hon stilumlans och uppmärksamhet annars blir hon arg och ledsen, så då får man vara där. Idag fick hon åka bärselen (hon väger 6,5 kilo ungefär!!) hela tiden jag dammsög, och oj så nöjd hon var men OJ så ont jag fick i ryggen! Men hon vill ju vara med, och när min bebis är så lätt att glädja som att hon bara vill vara med för att vara nöjd och glad, då bjussar jag på det för att se mitt barn glad, det är det bästa som finns på hela jorden ♥

Det här har verkligen varit dom bästa, roligaste och mest omvälvande månaderna någonsin ♥ Att bli förälder vänder verkligen uppochner på hela världsbilden och på hela vardagen, alla prioriteringar man tidigare hade kastar man i skithögen och allt handlar helt plötsligt om den här underbara lilla varelsen som man har framför sig! Att få se min lilla unge växa, utvecklas, lära sig nya saker och att se kärleken i hennes ögon när hon ser på mig eller sin pappa, åh det värmer så gott ända in i själen att det finns inte ord. Tänk, på 5 månader har mitt liv blivit något helt annat, och på 5 månader har Selma blivit så stor, och lärt sig så himla mycket… mamman är så stolt för hon är verkligen jätteduktig och en så glad och harmonisk liten tjej ♥

  • Hon pussas ♥♥♥ Inte när man ber om en puss, men om jag pussar i luften framför hennes ansikte så lutar hon sig framåt med öppen mun och när jag har pussat henne på munnen så blir hon så glad så hon ler från örsnibb till örsnibb och det spritter i hela kroppen! Vi jobbar på att hon ska pussas när jag ber om en puss, det längtar jag efter! Ibland pussas hon även på eget initiativ, då ser det ut som att hon försöker äta upp hela mammans ansikte ♥
  • Hon sträcker ut armarna och slänger sig mot mamma! Ja, när hon vill sitta hos mamma, ibland gör hon det mot pappa såklart. Första gången detta hände ever så satt hon hos mormor för ett par veckor sen och nu gör hon det hela tiden i princip! Snacka om att man smälter ♥
  • Nappen är numera Selmas trumpet och den kan fara all världens väg, gäller att mamman är beredd när hon drar igång för annars får man jaga nappen genom halva ica! Hon munfiser alltså fortfarande och jollrar och har sig, mest hela tiden ♥ Det är när hon munfiser med nappen i munnen som den är hennes trumpet och då tar hon i så hon blir högröd i ansiktet och så till slut så säger det tjoff så flyger nappen!
  • Fortfarande ska precis allt in i munnen, men hon har lärt sig att det är obehagligt att stoppa händerna för långt in och därför slipper vi numera kräkreflexen! Mammas hår, haka och mun är nya favvotuggisar ^^
  • Hon orkar skratta i längre perioder och har lättare till skratt ♥ Förut blev hon liksom trött efter en stund och slutade skratta men nu kan vi hålla på en längre stund. Ibland när vi är rätt trötta både hon och jag så tittar vi på varann, och så räcker det med att jag säger hej, så börjar hon tokskratta och då skrattar jag med henne och sen kan vi ligga där och titta på varandra och bara garva hur länge som helst… ♥ UNDERBART!
  • Hon har börjat använda sin rullkunskaper för att förflytta sig, till slut ♥ Sen Selma var 3 veckor har hon kunnat rulla från mage till rygg, rygg till mage är en relativt ny kunskap men hon har inte tidigare använt sig av kunskapen åt något av hållen för att förflytta sig.
  • Hon spänner magmusklerna och försöker att sätta sig upp, ger man henne ett finger som stöd tar hon sig upp! Hon ska sitta upp, hela hela tiden, att ligga ner, nej bara om man kan tänka sig att sova! Att ligga i vagnen, nej, 3 barnkuddar har hon bakom ryggen nu, tar bort den tjockaste när hon somnat så hon ska få vila ryggen lite ibland iaf. Ligga ner och lika på golvet går också bra, om man har roliga leksaker. Snart så sätter hon sig nog helt för egen maskin ♥
  • Ammar gör hon nu för tiden väldigt oregelbundet, det kan lika gärna gå 1 som 5 timmar emellan! Sådär tycker mamman att det är, men hon får såklart äta om hon är hungrig så det gäller bara att ha tuttarna inom inte allt för långt avstånd. Vi har även börjat ge en flaska ersättning på kvällen innan läggning vilket inatt gjorde så hon sov 20-05 utan mat! 80 ml brukar hon äta innan hon skuffar bort flaskan och är nöjd men då har vi ammat som vanligt precis 5-10 minuter innan.
  • Hon greppar och flyttar saker från den ena handen till den andra, leksaker, hårborsten, mammas och pappas händer och hår, näsor, ja det är mycket som är roligt och faktiskt så var det idag jag för första gången la märke till att hon flyttade en skallra från ena handen till den andra! Duktiga tjejen alltså, något nytt varje dag ♥
  • Hon har upptäckt sina fötter, och smakat på dom och gillar att kittla sig själv ♥ Det var också bara häromdagen, dom var inte mums tyckte Selma men åh herregud så spännande! VART har dessa fantastiska leksaker gömt sig i dessa 5 månader undrar nu Selma..! Både med och utan strumpor är dom spännande 🙂
  • Hon håller flaskan själv när hon äter från den, går inte med på att jag ska hålla åt henne utan hon tar ett stadigt grepp med en hand på vardera sida och drar in flaskan i munnen. Sen får man bara hjälpa till med att den ska ha rätt lutning och se upp så hon inte tappar den och får ersättning överallt ♥
  • Hon har börjat säga ifrån när hon är mätt, då försöker hon sätta sig upp, oftast gör hon det ett par gånger och kommer sen på att hon var nog inte helt mätt och vänder tillbaka innan hon faktiskt är helt nöjd. Hon kan även helt enkelt ligga kvar där och hugga tag i första bästa utav mammas fingrar och börja suga på det i stället, flaskan skjuter hon ifrån sig när hon är mätt. Att somna är också en klassiker, ibland hjälper det inte hur mycket jag kittlar henne hon somnar ändå vid tutten minst en gång om dagen ♥
  • Hon har dragit sig framåt för första gången, faktiskt det också idag, jag missade men pappan såg hur hon drog armarna bakåt och då åkte ett par cm framåt på mattan i sitt rum! Nu fattas det bara att hon ska koppla ihop vad hon gjorde med vad som hände och så lite mera träning på det!
  • Hon plaskar i badbaljan! Hon blöter ner hela hallen, hela mamma och katten flyr fältet… plaskar med armar och ben samtidigt som hon tjuter av lycka, det är ju så himla roligt att bada! Hon är dessutom lite för lång för badbaljan nu så idag blev kanske sista badet i baljan, blir att montera av benen på antilop-stolen och ställa den i badkaret så får Selma bada sittande hädanefter. Iaf så ska vi testa det, men för det mesta badar ju jag och Selma tillsammans och då kan hon simma runt i mina armar bäst hon vill ♥
  • På 5-månaderskollen på BVC vägde Selma 6510 gram och var 65,8 cm lång ♥

Ett helt bildregn från idag, den första syns det tydligt på att Lilltuffsan har växt ♥

growincradle

IMG_7807

IMG_8077

IMG_8087

IMG_8093

IMG_8124

rattlefun

family-5months

IMG_8422

IMG_8426

2day so far ♥

Idag har varit en otrooooligt effektiv dag från en bebis-förälders perspektiv! Allt är relativt, och det tar inte många veckor efter man fått barn innan man inser hur lite man hinner på en dag, men idag har jag faktiskt redan hunnit massor och klockan är inte ens 15… Jag är lite stolt faktiskt! Tyvärr var det dom sista 3 timmarna av sömn efter sista nattamningen som jag fick offra men det var faktiskt så värt det just idag. Eftersom Selma numera äter så sällan på nätterna och då bara från ett bröst åt gången så måste vi också stiga upp vid amningen, annars så drunknar hon nästan i mjölken! Det bara forsar ut, när det gått 6-7 ibland till och med 8 timmar sen hon åt från det bröstet så det funkar inte för nån av oss att ligga ner. Då går vi och sätter oss i soffan, där sitter jag mest bekvämt, och så ser jag på vakna med the voice om det börjat, annars blir de oftast nyhetsmorgon.. Jaja, nog om det, ska skriva ett inlägg helt om amning har jag tänkt, det var ju inte bara en dans på rosor att få igång amningen och att Selma skulle få i sig tillräckligt med mat… Ush det var några jobbiga veckor precis i början! Iaf, tillbaka till ämnet, så efter sista nattamningen så la jag ner henne för hennes sista sömntimmar i vagnen.

Så passade jag på att äta frukost och dricka en kopp kaffe framför ett avsnitt av The Vampire Diaries, underbart! Lite ensamtid så här på morgonkvisten och faktiskt otroligt goda mackor och kaffe, sista kaffet ur paketet tyvärr, inte bra!

20111026-150637.jpg

När avsnittet var slut och jag var mätt så sov Selma fortfarande gott i vagnen, så jag tog tag i diskberget! Det var verkligen helt enormt, det tenderar att bli så när man inte hinner diska på 3-4 dagar… Minns inte exakt när jag diskade sist faktiskt! Det tog två timmar att diska, TVÅ timmar (!!), Selma vaknade när jag var nästan klar så då fick jag ta paus. Vi bytte till ren blöja, tog på kläder, och så satte vi oss och ammade, hungrig bebis då vill jag lova! Sen satt hon i babysittern medans jag diskade klart och gjorde rent på arbetsytorna i köket.

20111026-151205.jpg

När jag sen märkte att hon var trött och skulle söva henne så märkte jag också att hon bajsat ner halva sig… Det var ju bara att ta den toktrötta bebin till skötbordet, klä av henne och tappa upp ett bad i hennes balja. Vi tog på rena kläder och så vaggade jag henne till sömns ♥ nu sover hon i min famn och jag ser ett till avsnitt av The Vampire Diaries. När avsnittet är slut tänkte jag lägga henne att sova vidare i vagnen och passa på att vika tvätten från igår.

20111026-151859.jpg

Lite senare hoppas jag hinna tvätta håret och ta ut Selma på vagnpromenad. Vi får se hur det går 🙂

Update! Haha hann bara skriva klart inlägget innan Selma vaknade ♥ Hungrig och med bajs i blöjan, får se om hon somnar om när hon ätit klart annars får jag nog inte vika mkt tvätt.. ^^