Andys

Idag vart det äntligen ett första besök på Andys lekland som öppnat här utanför Gävle i december. Och alltså, så himla perfekt lekland! Även himla perfekt atty komma 2,5 timme före stägning en solig söndag. Vi har haft leklandet i princip helt för oss själva, galet lyxig! Precis lagomt stort och jätteroliga lekområden för både barn och vuxna, riktigt bra utrustat småbarnsområde och Elias klarar av även det mesta för storbarnen också med mamma vid sidan. Så himla kul! Vi funderar till och med på att köpa årskort där, en gång kostade nämligen 169kr per barn, galet dyrt! Men årskort kostade 1295 per barn, så kan vi gå 1-2 ggr per månad så är det ju väldigt värt. Ligger tvärs över gatan från mitt lekland, Ikea, så vi är ju där rätt ofta haha! Jag åkte dit i träningsbyxor idag vilket var mitt livs bästa leklandsoutfit. Snacka om att vi alla haft kul! Är ju faktiskt en stor fördel med o ha en i Elias ålder som behöver en förälder med sig men som inte är nöjd o bara hänga på småbarnshörnan. Man får leka så mycket själv, man slipper inte undan, och det är ju himla kul bara man kommer upp och igång! 

Förutom det har dagen bjudit på djupa dalar och höga toppar, makens mormor är riktigt dålig så vi är alla rätt rejält påverkade. Älskade anneanne, hon är en av dom tuffaste människor jag fått känna… världsbäst! Samt en del annat som händer i livet just nu, mycket att stå i och mycket i tankarna. Desto större skäl att ta tag i träning och kost och tanka upp med massa glad energi när man får chansen. 

När vintern är vacker

Alltså vad har det varit med vintern i år? Så mycket slask. Varje gång det faktiskt inträffar en vacker vinterdag så springer en runt som en dåre med kameran haha. Det var jag och 5 andra som stod på rad vid gavleån haha. Men åh, dagen idag. Strålande sol, knarrande snö under fötterna men ändå inte för kallt. Selma var glad över att gå till förskolan, ännu gladare blev hon när hon märkte att reflexvästarna var framplockade och dom skulle ut på utflykt. Elias var glad över att vara ute och gå på promenad i vagnen, alltså hur ofta åker en snart 3-åring vagn i 2 timmar och är glad över det? 

Vi tog en helt ny väg oh hamnade i en vacker liten skogsbit med ett vindskdd och en liten grillplats, så dit kanske får får återkomma. Sen hamnade vi på toppen av en kulle och sen sprang jag mee vagnen nerför och Elias tjöt av skratt. Jag lyckades trampa så mycket som 12000 steg i helt fel skor, men ändå var det den bästa promenaden på ett tag. 


Ägglatte to go och sushilunch

Idag var det minst sagt lite stress att komma iväg i tid (misslyckades men var bara 35 min sena till föris iaf haha) med tanke på att vi är långt ifrån inne i rutinen med föris ännu. Så, jag fick så glatt ta min ägglatte to go imorse, så vi lämnade Selma på föris och sen tog vi en riktigt rejäl långpromenad. Jag smuttade på min ägglatte, Elias hittade en pinne, vi bara gick värsta omvägen in till stan där vi skulle möta min storasyster för sushilunch. Det var en helt underbar promenad, solen gick upp över trädtopparna och det var helt magiskt. 

Väl framme smakade sushin utsökt, extra utsökt efter den långpromenaden. Sällskapet var det bästa, såklart, Elias och min älskade syster. Helt underbart ❤️ I  nästan två timmar satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord, njöt av god mat, Elias åt mest sushi, lekte lite med sina sushipinnar och sen efter ett par kakor till efterrätt somnade han i min famn mitt i restaurangen. Alltså what? Så mysigt masaAllah! Han vaknade när vi skulle gå så det störde inte kvällsläggningen one bit, himla skönt. Och ps, nej sushin är inte det minsta åt lchf-hållet men jag tänker inte låta bli att äta sushi haha, alltså aldrig i livet! 


Bowling

Häromdagen när vi passerade bowlinghallen nere på stan så bad Selma att vi skulle gå och bowla nästa gång pappa är ledig. Så det gjorde vi! Igår var stora dagen då vi för första gången bowlade med barnen och dom hade så himla himla roligt masaAllah! Dom verkligen älskade att bowla! Så kul! Jag och maken älskar också att bowla men vi har inte gjort det sen innan jag vart gravid med Selma, så första rullen gick väl sådär. Pinsamt haha! Men sen så. Väldigt väldigt roligt att se barnens glädje, och dom var så glada med varandra när den andra lyckades få ner käglor masaAllah. Sån kärlek! Detta kommer vi garanterat göra om. 

Furuvik

I onsdags så var jag och barnen i Furuviksparken, alltså den parken, så suverän! Vi har säsongskort som väl lär hinna nyttjas till fullo när det inte blir nån resa till Turkiet i sommar… Barnen älskar att vara där, i onsdags blev det även karusellpremiär för i år och Selma åkte karusell ensam för första gången!! Så stor!! Och hon var SÅ himla nöjd och stolt!! Lyckliga barn, båda två, karusell är ju något alldeles extra. Efter det så promenerade vi hela låååånga vägen, längst ut i parken och hängde på klipporna vid havet, klättrade runt, spanade på fartyg, satt och såg ut över havet och bara vilade. Havet är nog bland det bästa jag vet, så mäktigt subhanAllah! Sen slöt pappan upp när han slutade jobbet och så badade vi i deras pool, så skönt o få svalka av oss efter en varm dag hihi. Elias somnade sen sittande på en parkbänk, sov vidare för natten sen han, trots attt jag flyttade honom upp i bärsjalen, sen till bilstolen, sen till vagnen och efter jag lagt Selma så tog jag honom i famnen o matade honom med ris och han sov typ genom det med och sen sov han vidare i sängen efter lite amning. Helt slut, lillen ❤️

Furuvikspremiär

Igår tog vi säsongens Furuvikspremiär med vänner. Himla, himla mysig och intensiv dag hihi. Är helt klart en upplevelse att gå på Furuvik med barn, skönt att det inte var så mkt folk så en slapp riskera o tappa bort barnen. Älskade Furuvik! För många herrans år sen jobbade jag där om somrarna, då var jag inte jätteroad av o va där på ledig tid. Men när en har barn är det supermysigt! Badplatsen är dessutom jätterolig men det vart inget bad igår, då vill jag ha maken med mig så vi kan ha koll på barnen bättre. Nu äe säsongskort till mig och Selma köpta, Elias går gratis än så länge, så vi kommer nog hänga där en del. Blir dock att ta med matsäck, maten är inge rolig alls där… 

Furuvik

I söndags så var vi med svärmor och svågrarna på Furuvik, vi packade med oss en hel skrinda med fika och grillade hamburgare och varmkorv ute vid havet. Barnen tröck i sig sina korvar och lekte sen nere vid vattnet och tjatade om att få gå vidare i parken medans vi vuxna åt hihi. Vi hälsade på alla djuren, åh dom är så fascinerande! Vi var helt till oss hela bunten, dessa skapelser alltså… masAllah! Lemurerna vågade sig riktigt nära oss och det var ju extra spännande. En get fick veta en liten hemlis av en liten Selma hihi, så sött! Och Elias hittade så himla många myror! Alltså, det är det mest fascinerande av allt. Är man på djurpark med småbarn så får man liksom räkna med att det är en myra som kryper runt runt på deras tumme som är allra mest spännande. Men även apor och getter är ju superfascinerande såklart. På andra plats efter myror haha ♥

Jag fick bli karusell-följare i söndags jag, inte mig emot! Ska väl erkänna att den unga karusellförar-killen vid miniflyget kollade lite skeptiskt på mig med Elias i selen och Selma i handen haha. Men såg hur fascinerat han tittade sen när vi åkte och det faktiskt gick bra. Efteråt frågade han ”gick det bra?” och jag kunde bara glatt svara att det gick jättebra. För det gick verkligen jättebra! Elias älskade det haha. Selma behöver ju liksom sällskap i karusellerna där, dom får inte åka själva under 4 år och det är, antar jag, av försäkringsskäl så det vill jag inte bryta. Elias hade blivit superledsen om vi åkte utan honom o ingen annan vuxen ville åka. Älskar våran Tula!

Underbar dag, verkligen alldeles underbar ♥

IMG_2910

IMG_2951

IMG_3040

IMG_3062

IMG_3143

IMG_3190

IMG_3291

IMG_3321

Betnér ♥

om jag fick välja, bara två-tre timmar på hela resten av det här året då jag skulle vara ifrån Selma, då skulle det vara för att gå och se Magnus Betnér på konserthuset om ett par månader! Han är nog min absoluta favorit-komiker i vårat avlånga land, älskar att han är så rå och verkligen skämtar om nästan vad som helst. Älskar även hans ton och det faktum att han inte försöker vara rolig, han är bara rolig ändå! Men jag tror ändå att jag inte kommer kunna klara mig utan Selma så pass länge, men det är helt klart värt att fundera på så vi får se hur det blir.

20111002-103926.jpg

Min födelsedag ♥

Tänkte att jag ska ta och visa upp lite bilder och skriva lite kort om min födelsedagskväll ♥ Min underbara man lyckades med att göra min kväll speciell trots att jag är så gravid så jag vill gå av och var så förkyld att jag knappt kunde känna smak eller lukt. Tur att det är lite riv i Turkisk mat så jag ändå kunde njuta av den! Ni kanske minns att vi fick lite besök som tog fika med sig, mamma, Anders, Axel och min moster kom hit med en orkidé och sjöng i trappen och allt. Iaf, efter dom hade gått hem så började vi göra oss iordning, iaf jag, min man är en rätt duktig tidsoptimist hihi ^^ men vi hade ju inte bråttom så ingen fara där liksom. Jag bytte nog kläder 20 gånger för att försöka hitta något som var rätt snyggt och iaf inte så mycket som 10 storlekar för litet, ville ju klä upp mig lite. Det blir svårare och svårare det dära alltså, finns INGET uppklätt snyggt som passar mig längre men med en kofta och ett skärp så behöver det ju inte alltid synas vad som är för litet…

När vi var snygga och klara så gick vi till bussen och tog bussen till en Turkisk restaurang, Mezopotamya ♥ Åh jag ÄLSKAR den restaurangen!! HUR god mat som helst, snygg inredning och dessutom kan man roa sig med att titta på kocken arbeta, även om man sällan får se hans huvud. Vi delade på en förrätt som var tzatziki med persilja och mynta i (utöver det vanliga) och pita-bröd, och det var verkligen insane hur gott det var! Vi satt och grävde upp tzatzikin med brödet och till slut åt vi upp tzatzikin som var kvar med en sked! Till varmrätt åt jag Kuzu Sis (lammspett) med klyftpotatis och så tzatziki, någon röd god sås, pita-bröd och grönsaker och maken åt sweetchili-pasta med kyckling. Både min och makens kött var verkligen perfekt tillagat, kycklingen var så mör så den smälte i munnen och lammet perfekt marinerat och mört även det! Vi satt där och mös och pratade och njöt av att få en liten glimt av Turkiet mitt i Gävle, så himla mysigt ♥ När vi kände oss redo för det så åkte vi hem med bussen och där dukades efterrätten fram.

Till efterrätt hade maken varit iväg och köpt en Haägen Dasz som vi inte smakat förut, så vi mös ner oss i soffan med varsin sked och då fick jag dessutom mina presenter! En otroligt vacker krukväxt (vad den heter har jag ingen aning om men den är rosa!), en hjärtformad chokladask med en favoritchoklad inuti och ett presentkort på Nelly!! UNDERBART JU!! Det blidde att jag klickade hem ett par nya skor och ett toksnyggt armband till mig som redan ligger på posten och väntar, dock lär jag knappast få på mig någon av dom innan Bebis bestämmer sig för att titta ut så jag blir av med lite vätska.. Iaf, så är det kanske dom snyggaste skorna ever!! Med hög klack såklart, så som jag har längtat efter att bära hög klack nu i 9 månader… Bild på dom ska ni få se en annan dag, nu kommer dock lite bilder från våran kväll ♥ Skor kanske är det bästa man kan få i present eller vad säger ni tjejer? ^^

IMG_0125

IMG_0129

IMG_0134

IMG_0135

IMG_0136

IMG_0143

IMG_0258

IMG_0264

IMG_0266

Dag 1 – min presentation ♥

Jag föddes i Gävle den 28e augusti 1987 kl 18,14 och det stående skämtet har alltid varit, att jag hade bråttom till Bolibompa som började 18.15 på den tiden! Jag är nummer 4 i ordningen i en syskonskara på 5 syskon, jag har två systrar och två bröder, lucky me! Dryga två år senare föddes min lillebror och redan innan han kommit hem från BB så var vi i luven på varandra, eller kanske var det mest jag som var i luven på den tiden… Våra föräldrar var bönder på den tiden och under många år hade vi växthuset fullt med solmogna och alldeles färska tomater och gurkor och hela hagar fulla med får och hönor. Vi hade egna ägg, eget kött, egenproducerade grönsaker och frukter och vi hade till och med egen honung ♥ Ni kan inte ana hur gott det smakade och hur mkt fina köttmiddagar vi ätit under min barndom! Hatten av till mor och far som inte bara lagade maten utan gjorde allt helt från scratch!

I snökaoset som drog in över Gävle 1998 så rasade vårat växthus, taket la sig och väggarna petade rakt ut, och eftersom alla försäkringsbolag har undantaget force major (typ: act of God) så var det bara för mamma att börja plugga. Djuren hade vi inte kvar då längre så mamma utbildade sig till lärare och efter ett par omvägar så blev min mamma en sån lärare som eleverna tjuter av glädje när dom får se efter att dom varit ifrån varandra ett tag. Vi hade under den här tiden en hund, en otroligt vacker, hängiven, glad och energisk hund som hette Tess ♥ Hon var bland det bästa som någonsin hänt våran familj, hon var bandet som knöt oss alla samman när livet inte var en dans på rosor och hon var alltid lika lycklig att vara en del av våran familj som vi var! Hon var en samojed och vägde 20 kilo men ändå satt hon ofta i min famn, jag till och med bar henne ibland, och hon sov under mammas säng och busade med min bror.

När jag var tonåring skiljde sig mina föräldrar och min pappa flyttade till en lägenhet på Brynäs och plötsligt var det bara jag mamma och lillebror kvar på den stora gården, i det stora huset på landet. Vi bodde hos pappa varannan helg och när vi var där så följde även Tess med och livet var faktiskt fett bra precis då, pappa och mamma var goda vänner och vi hade två hem där iaf jag (ska inte prata för någon annan här) trivdes jättebra, ett på landet och ett i stan (ja brynäs är i stan!!) och det var det bästa av två världar.

Sen följde tunga tonår, jag gick igenom ett stort trauma som 13-åring och sen snurrade det neråt, jag blev självdestruktiv och hade ingen kärlek till mig själv alls. Jag hatade mig själv och ville krypa ur mitt eget skinn, jag började hänga med människor som var mycket negativt inflytande över mig. Jag började vara ute på nätterna och strula med fel killar och var på discon och sov hos kompisar mest hela tiden, jag hängde på en ungdomsgård inne i stan och på helgerna var jag ute tills mina föräldrar i princip släpade hem mig. Jag började så småningom supa väldigt ohälsosamma mängder och började röka. Men jag skolkade sällan eller aldrig, och det vart nog min räddning, att skolan alltid var min rutin och jag fick bra betyg, utan att anstränga mig det minsta, men jag kom in på den linje jag ville på gymnasiet och det betydde hela världen för mig just då. Jag gick även med i kyrkans unga och där fick jag så fint stöd och så fantastiska vänner både på tjejgruppen och på ungdomsgruppen så jag vet inte hur jag överlevt utan dom ♥

När jag började på gymnasiet hade jag gått i terapi så pass länge och fått så mkt rätsida på mig själv, så jag började faktiskt älska mig själv igen, i alla fall vissa dagar. Och många dagar låtsades jag, men med dom närmsta vännerna och med mina föräldrar och mina systrar kunde jag alltid gråta ut och skrika ut. Festandet fortsatte hela gymnasiet, men när fyllan väl lämnat så mådde jag bättre och bättre. Även fast själva fyllan gav mig mer och mer ångest för varje gång jag var där. För att förklara mitt förhållande till alkohol: fylla=FET ÅNGEST!

Sista terminen på gymnasiet träffade jag en otroligt snygg kille på mitt jobb, jag var förälskad redan när jag såg honom! Han var mörk och ganska lång och han hade lösa mellanblåa jeans och en klargul collegetröja på sig, vi började prata och på en gång kunde jag vara bara jag i hans närhet. Jag kände mig trygg så fort jag var i hans närhet och jag ville eller behövde aldrig spela spel och låtsas med honom, han bad om mitt telefonnummer och gav mig en kram när han följt mig till bussen en dag. Men tur var det att jag tog hans nummer också för det var ändå jag som fick höra av mig först, vi bokade en filmkväll hos honom…. ända sedan dess har vi varit oskiljaktiga! Första halvåret grät jag mig igenom, han rev alla mina murar och då kom all smärta jag förtryckt med sprit och cigaretter och destruktivitet och han stod kvar, min klippa! Två år senare flyttade vi ihop och ytterliggare ett år och tre månader senare gifte vi oss ♥

Nu har jag och min man varit det oskiljaktiga superparet i nära fem år och femtio till satsar vi på ♥ Han visade mig till islam och hjälpte mig att bli muslim, han tog mig på resor till Istanbul, han fick mig att hela mig själv och han presenterade mig en gång i tiden för en tjej jag tyckte var så söt och bara utstrålade värme och kärlek redan första gången jag såg henne, min bästis Nathaley ♥ Nu när jag tänker på det, min man har visat mig allt det goda i livet och gett mig ännu mera gott, för innan jag hade honom såg jag inte ens det goda jag redan hade och nu har jag verkligen allt! Alhamdulillah ♥

ustwo♥

Nu för tiden styr lycka mitt liv, det är vad jag har som mest av just nu och det är vad jag alltid strävar efter! Det viktigaste på jorden har jag inom hemmets fyra väggar och min bästis är den bästa på jorden. Jag har 9 syskonbarn och alla mina 4 syskon är alldeles för fina! Mina föräldrar älskar jag till djupaste botten i mitt hjärta och jag har så många vänner och så mkt familj, både min och makens, som jag skulle kunna ta en kula för ♥ alhamdulillah jag är så lyckligt lottad och jag kommer aldrig, aldrig mer gå tillbaka till att vara självdestruktiv eller negativ! Jag har allt jag någonsin drömt om och nu tänker jag aldrig låta det glida mig mellan fingarna… men bara Allah vet hur länge vi får ha vad vi har, och bara Allah vet hur länge vi får vara kvar i detta liv så jag njuter varje minut!