Yoyons slutbetyg

Här har det rådit tystnad! Helt enkelt pga jag har haft för mycket tvätt och varit för trött för att ens orka hålla ögonen öppna på kvällarna. Denna graviditet vill tröttheten liksom inte släppa! Men så kan det vara antar jag. Nu när jag är ikapp med tvätten så kanske jag hinner skriva på dagarna istället! Hoppas! Vi har ju varit hemma nu några dagar och hunnit packa upp allt, tvätta allt och komma hem ordentligt. Detta inkluderar att Yoyon har blivit totalsanerad, tvättad, badad, skrubbad, polerad och insmord efter en hård arbetsmånad. Helt klart en bra mycket tuffare terräng i Istanbul än här i Gävle. Dessutom höll dom på att gräva för nytt avlopp i hela våran by så det vart rejält lerigt vid regn och det har ju regnat en del alltså. 

Så hur har Yoyon klarat sig? Denna pyttelilla dockvagn till resevagn… hur har det egentligen gått för dom pyttesmå ej låsbara hjulen på leriga bergsvägar, ojämna gator, trånga marknader, hoppiga racerbussar och på flyget? 

Den har klarat jobbet så himla bra! Jag var faktiskt rejält orolig för hur dom små hjulen skulle klara av ojämnheterna i deras gator där, men det har varit nästan helt problemfritt. Där det har vart som allra sämst har jag fått putta på lite med foten på bakaxeln men den är lätt att nå med foten så det var inget problem alls. Att kunna låsa hjulen saknade jag inte det minsta, dom rullade verkligen fram överraskande bra trots stundvis urusel terräng. I alla trånga utrymmen har den, föga förvånande, klarat sig superbra. I Istanbul finns liksom en grej att dom bygger trottoarer i mån av utrymme, dom tar inte ner träd i onödan verkar det som. Så på vissa platser kan trottoarer smalna av och bli supersmala, där har jag faktiskt bara kört på bakhjulen och för första året har jag sluppit gå ner på gatan utan kunnat komma fram på trottoaren ändå. 

På bussarna är Yoyon inte den stadigaste vagn jag varit med om direkt, det märker jag ju även av i lokaltrafik här i Sverige. Den har nog helt enkelt för smal hjulbas för att stå helt helt stadigt. Vilket gör att i Istanbul, där bussarna kränger, tvärnitar, brassar på, guppar och studsar (särskilt ut mot byarna på asiatiska sidan) och far fram där måste man stå och verkligen hålla fast vagnen. Vi tänkte köpa ett spännband och surra fast vagnen men det blev inte att vi hittade nåt så nästa gång köper vi med ett härifrån. Men en av oss föräldrar har stått och hållit fast vagnen vid varje bussresa och det har ju funkat. Hade vi behövt fälla ihop vagnen så hade det ju tagit några sekunder och varit helt lugnt men Elias ville gärna sitta i vagnen när vi åkte buss så då gjorde vi så. 

På flyget då? Vi flög med Atlas Global och på vägen dit var det absolut inga problem. Vi pratade med en av deras egna representanter på flygplatsen och hon försäkrade oss att Yoyo är den enda sulky som dom godkänner som handbagage. Bara den ligger i en väska så är det lugnt, och vi hade ju med oss den tillhörande väskan annars kunde man få en vagnpåse av dom där. På vägen hem däremot så var det en massa tjafs vid incheckningen om att den var för stor, inte alls godkänd osv. Fast att jag föll ihop den, ställde den bredvid min mans carry-on väska och visade att den är ju mindre än hans väska, samt att vi hade en tillhörande väska som vagnen skulle packas ner i. Till slut kom nån chef och tittade och efter en stunds argumentation så sa han till henne i disken att ge oss en lapp att den var godkänd som handbagage. Vilket hon vägrade. Men vi fick köra in den i alla fall. Väl borta vid gaten så stoppade vi den bara i dens tillhörande väska och klev ombord. Ingen sa att knyst om vagnen, och den får gott och väl plats på hyllan ovanför så jag förstår inte vad dom bråkade om. Men det gjorde dom i alla fall. Men skönt att vi slapp checka in den för vi använde den massor på flygplatsen. Vi hade stigit upp supertidigt, barnen var supertrötta och det är långa sträckor att gå på Atatürk så barnen turades om att åka och vi kom därför helt utan gråt fram till flygplanet. Så rackarns skönt! 

Yoyon är ju den dyr resevagn, kostar runt 4000kr, och vi har ju velat ha den sen den kom ut men inte haft råd förrän nu i våras. Men nu har jag ju några budget resevagnar att jämföra med och den är helt klart värd sin peng! Har man råd och vet att man kommer resa relativt mycket så är den en väldigt bra investering! Den rullar och svänger verkligen helt utan att jag anstränger mig, vilket jag upplevt att många sulkys inte gör, dom blir trögstyrda helt enkelt, särskilt när barnen blir lite större. Denna rullar ju som inget, även med Selma i så rullar den som inget. Svänger på en femöring! Jag är väldigt nöjd med hur Yoyon står sig på resa och denna vagn kommer ju få stanna här helt klart. Den ska kompletteras med ett kompatibelt babyskydd samt babyskyddsadaptrar nu till Bebis och sen rulla vidare i våran familj. 

Eminönu

I onsdags spenderade vi dagen i Eminönu, den enda platsen vi hade sagt innan att vi skulle låta bli att åka till (förutom Taksim men dit kommer vi verkligen inte åka) pga det som hänt men, vi bestämde oss för att återta även den platsen. Typ den bästa platsen jag vet på hela jorden, såklart vi ska fortsätta åka dit! Gud så jag älskar Eminönu! Inte den smidigaste platsen o vara på med två små barn haha, lite kämpigt bara att se till att inte komma ifrån varandra. Men helt underbar plats ändå! Jag åkte dit och behövde väl typ inget, kom såklart inte hem med inget haha. Men men, lite nya kjolar och fladdriga mjukisar har en alltid glädje av. När vi hade shoppat, strosat, ätit supergod mat och strosat lite till så missade vi båten hem med en halv minut pga att nån framför mig i grinden för barnvagnar tjaffsade om att få komma in trots att han inte hade pengar på sitt kort…!? Men det kom en annan båt som gick i alla fall halva vägen så fick vi ta bussen resten, skönt det. Så himla härligt att åka den långa båtresan på Bosporen! 

Beykoz Korusu

Idag efter jag och Elias hade vilat middag tillsammans så var vi i Beykoz korusu, en stor park som ligger på toppen av en kulle inne i Istanbul. Lekparken där är verkligen alldeles fantastisk för en liten klätterapa som har mycket energi. Även för stora klätterapor visade det sig haha. Vi åkte in med kusinerna och hängde i parken tills maghrib gick in och det började bli för mörkt för att leka där. Fanns ju lampor men jag var ändå nojjig att tappa bort ungarna i skuggorna när dom kutade runt. Och vi såg papegojor!!! Alltså vilda papegojor!!! Hur många som helst, säkert 15-20 stycken som flög runt bland trädtopparna alltså subhanAllah. Hade inte ens en aning om att det fanns vilda papegojor här. Saknade teleobjektivet som låg hemma vill jag lova… Det är lite trist att det är så lång restid vart man än ska i den här staden, men det är alltid värt det när man kommer fram. Det är alltid nåt spektakulärt och alldeles extra när man tagit sig hela den där vägen. Med bil tar det ju inte så lång tid så länge man slipper köer vilket man oftast gör med lite planering men bussarna kör såna omvägar såklart. Nu går jag dessutom runt med en konstant klump i magen. Hemfärd om mindre än en vecka och samtidigt som man vill ta vara på varje minut med alla i familjen så är det så himla jobbigt att liksom gå runt och vänta på avsked… samma visa varje sommar. Men det är som det är. InsaAllah så kan vi snart börja komma ner två gånger per år.

Dagen idag var i alla fall helt fantastisk ♥

IMG_6280

IMG_6281

IMG_6449

IMG_6332

IMG_6441

IMG_6488

IMG_6496

IMG_6509

IMG_6530

IMG_6534

Eminönu

I torsdags var vi på Eminönu hela familjen, jag och maken och barnen. Himla mycket smidigare än jag trott att det skulle vara. Eminönu är ju en fruktansvärt icke barnvänlig plats. Ungefär en miljon människor som trängs på pyttesmala gator och en marknad, bilar som tränger sig fram genom folkmassorna och höga ljud överallt. Men minstebarnet i bärsele, storebarnet i gåsele och så alla skötsaker och all shopping i en rygga så man har händerna helt fria. Då gick det bra. Kan inte ens tänka mig att sätta ner ett barn på marken utan gåsele där inne alltså, tittar man bort i en halv sekund och hen flyttar sig en decimeter så kan man ha sett dom för sista gången. Selma har hittills alla gånger vi vart där åkt vagn men alltså vagnen är ett jäkla åbäke i en sån miljö. Bättre med diverse selar. Även om folk tycker att vi behandlar henne som en hund så spelar det ingen roll, i den stund man har tappat bort sitt barn på ett sånt ställe så spelar nog inget annat nån roll än ens önskan om att få ha sitt barn tryggt vid sin sida.

Båtresan dit och hem är ju makalös. Alltså, så vackert på Bosporen. Det vart en liten stund på marknaden, en lite längre stund i våran guldbutik hihi, går alltid till samma ställe, hela släkten, och det är så roligt. Bra priser får vi också! Ni ska få se mammans nya juveler nån dag, är helt kär! Sen promenerade vi förbi Sultan Ahmet och Aya Sofia och gick hela långa vägen ner till båten igen. 12000 steg tog våran lilla tös den dagen, plus att hon sprang 50 varv runt en fontän när makens stegräknare var på paus vid ett matbord haha. När vi klivit av färjan så åt vi middag precis vi Bosporens kant och det var SÅ gott. Alltså fisken… mmmm!

IMG_5829

IMG_5841

IMG_5877

IMG_5889

IMG_5892

IMG_5944

IMG_5971

IMG_5984

Nya färgen

Klippt och färgat var det här! Jag är SÅ nöjd, men herregud så ovant haha. 4 timmar i en frisörstol, först blekning, sen röda färgen och så sist men inte minst klippningen. 200 lira gick kalaset på, dvs inte ens 600kr! Har ju sparat in hela resan o alla omkostnader på att frisera mig här ist för hemma, typ ^^ Och inte var det helt fel o få sitta hos frissan o läsa, ostört, i 4 timmar heller. Himla härligt faktiskt! 

   
 

Utsikten

Alltså, utsikten i den här stan… jag tappar andan… alla berg och dalar och Bosporen. Alla unika små hus och alla tegeltaken, gränder och kringliga vägar och små smultronställen vart man än vänder näsan. Älskade stad! Som jag saknat! Älskar att få uppleva den med mina barn, dom bästa. Och helt ärligt så hade vi kunnat lämna vagnen hemma i år.. kanske att Selma kommer få åka den nån gång men Elias åker selen han, hela tiden. Bästa platsen för en liten kille med stor integritet och bästa utsikten en liten 1,5-åring kan få. Åh kan jag bara få önska att semestern ska få vara en lång en i år.. 3 veckor känns alldeles för lite!

Här är vi i Beykoz Korusu, på väg ner mot Beykoz och till bussen hem till byn ♥

IMG_3599

En sån där hemmadag

  
Elias sover vid bröstet, jag läser, stora barnen leker, maken jobbar en liten stund, kusinen bakar cheescake till ikväll och alla har fortfarande pyjamas på sig när eftermiddagen kommer. Så himla slapp dag. Men när Elias vaknat så blir det nog ut och åka lite båt på Bosporen. 

Några av er har frågat vart vi är, i Beykoz i utkanten av Istanbul är vi och semestrar. På andra sidan Bosporen ligger Istanbul och Europa och vi är i Asien. Idag blir det nog en kort båttur till Yeniköy eller möjligtvis Ortaköy. Vi vill bara ut o göra nåt. Det är dock fett hett här just nu, Selma fick nästan värmeslag igår så vi håller oss hemma tills i eftermiddag. Då blir det lite svalare och att åka båt är så härligt och fläktigt. Vi hade 40 grader i skuggan igår så Selma vart jättedålig så fort hon var i solen. Vart bara att åka hem igen. Stackarn! Men idag är det lite svalare alhamdulillah. 

Första dagen

Första dagen har varit en slödag av rang! Jag slog till med att vara i nästan medvetslös sömn i över 12 timmar inatt, var helt färdig. Sen har vi degat hemma i pyjamasen och jag la mig bredvid Elias när han sov middag i 5(!!!) timmar. Alltså han sov i FEM TIMMAR. Helt galet. Jag låg och läste min bok och mös medans han sov och ammade. Mys! Sen har vi packat upp och installerat oss. Dom har köpt en fett stor garderob in till vårt rum, mao vi har aldrig haft så bekväm förvaring förr. Rysligt bra! Och jag och Elias har en helt enorm madrass på golvet och maken och Selma sover på en stor säng. Perfekt ju! Tyckte alltid det var så drygt med resesäng, så meckigt. Elias vägrar ju sova mer än en dm från min armhåla hehe, så vi behövde ju inte ens fundera på o dra fram den. Vi vill sova nära varann vi. Smidigt är det dessutom! Trivs så fruktansvärt bra här alltså… 

Jag känner mig dessutom mycket mer modig och självsäker med språket. Jag törs prata med familjen på ett sätt jag inte vågat förut och det är SÅ kul. Jag kan ju!! Bra mycket mer än jag trodde att jag kunde. Selma har haft feber hela förmiddagen så ev var det magsjuka hennes åksjuka igår men men, nu är hon pigg. Hehe så roligt så fort hon började få feber så fick vi frågan om vi skulle åka till doktorn. För feber. På inte ens 39 grader haha. Det är ju inte nåt vi känner ett behov av att gå till doktor för, men i jämförelse med att folk blir utskrattade på HC och 1177 i Sverige så är kontrasten rätt stor.