Hayal – En blogg om mig

För alldeles för länge sen fick jag en kommentar som lyder så här:

hejsan… Tycker din blogg är jätte bra, och du själv verkar vara en underbar tjej. Jag har en fråga som jag verkligen är nyfiken på. Jag hoppas du vill svara på den. Du är ju gift med en man ifrån Turkiet. Har du någonsin upplevt några kulturkrockar, både mindre samt lite större?? Hur gick det med hans familj till en början? Hur är det idag? Känner du någonsin av att ni faktiskt kommer ifrån två olika kulturer? Hur tampas du med dessa skillnader? Vad tycker han har varit mest svårt? Ah du förstår nog vad jag menar. Vore jätte intressant om du ville berätta i bloggen då dessa två kulturer har en ganska central roll i bloggen.

Ha det bäst…

Alltså, mellan mig och min man är det väldigt sällan kulturkrockar, det har inte ens hänt tror jag… kommer inte ihåg något i alla fall. Min man är uppväxt i Sverige och jag har aldrig varit så ”svennebananig” som det sjungs om av Promoe, jag har alltid fått höra av vänner att jag är född i fel land. Italienare tyckte en vän att jag skulle ha varit. Så vi möts liksom på mitten, vi båda är uppväxta i svensk kultur men ingen av oss kan riktigt identifiera oss med svensk kultur och vi vill båda två väldigt gärna flytta till Turkiet.

Däremot blev det ofta kulturkrockar mellan mig och min svärmor i början, det var en period då jag i princip bodde hemma hos dom. Och hon tyckte jag skulle städa vårat rum själv och hålla kliniskt rent, men det berodde nog också mycket på att vi var två ”alfakvinnor” på för liten yta… vi båda ville ha vårat territorium och göra saker på vårat eget vis, jag inser ju nu i efterhand att jag skulle fasen ha gjort det på hennes vis, her house her rules! Men det är lätt att vara efterklok… Nu kommer jag och min svärmor jättebra överens och jag känner det som att jag nästan fått en extra mamma, vilket är en otrolig blessing!

Med hans familj i allmänhet gick det otroligt bra! Dom har alltid tagit emot mig med öppna armar och välkomnat mig i deras hem och låtit mig och min man ha våran relation så som vi vill ha den! Dom har verkligen varit alldeles underbara, hela vägen. Klart att dom blev otroligt glada när jag konverterade till muslim, och när jag tog på slöjan, men jag tror inte att någon av dom någonsin hade tyckt mindre om mig om jag inte gjort det.

Så alltså, jag tampas inte så mycket alls faktiskt med min man och hans familjs kultur

Däremot tampas jag mot svensk kultur, den passar mig inte riktigt alls tyvärr! Jag tycker att det är alldeles för mycket jantelag och ”alla ska passa i samma form” här, ingen vågar sticka ut och ingen vågar vara bara en i mängden… och jag har väldigt svårt för när människor är kalla och tyvärr finns det många kalla människor i Sverige, även utomlands såklart, men inte lika många upplever jag. Kanske har det med klimatet att göra…

Så för att sammanfatta ett långt inlägg, jag och turkisk kultur passar som hand i handske medans jag har mycket svårt för svensk kultur…