Föräldraskärmen

Ikväll så funderar jag, jag har städkväll nämligen, maken är på bio, och när dammsugaren är det enda jag har som sällskap så rullar mina funderingar igång med full kraft. Den först stunden så snurrar tankarna så fort att jag inte ens vet vad jag tänker, tills jag hugger tag i en tanke och kan reda ut nystanet därifrån. Varför är min hjärna sån egentligen? Hur kommer det sig? Är det så för er också? 

Ikväll snurrar tankarna mycket kring mina barn och mig, som dom ofta gör mina tankar. Jag tänker på vårat samspel, idag har allt funkat väldigt bra. Förutom dom där nedra overallerna på morgonen. Nästa vecka går jag till föris med Selma i bara skor och tjocktröja, på riktigt. Hon får klä sig där när dom ska ut. Elias åker vagn så han har oftast bara jacka ändå. Den fighten är jag klar med! Jag säger upp mig, och vi bor 300m från föris så hon förfryser sig knappast. Tänk att jag inte bara gjort det hela denna vecka också? Inte förrän jag idag, i förishallen, bara höll på o börja gråta och erbjöd henne att gå hem i bara tjocktröjan i ren desperation, då trillade poletten ner. Hon ska såklart gå i bara tjocktröjan! Dåså! 

Men jag funderar ofta över vad det är som gör att vissa dagar bara flyter och att vissa andra dagar verkar ha fastnat med stövlarna i lervälling medans nån roar sig med att kasta hundskit på dom. Dom dagarna. Varför blir det så? En sak som jag, efter lång tids självrannsakan insett är, mobilen!! Dom dagar då jag har mobilen för mycket, dom dagarna fastnar i lervällingen osv… det blir bara kaos! Barnen känner sig osynligjorda och jag blir hjärn-stressad av för mycket skärmtid och det kan ni ju tänka er vart det leder. Dom kaosar alltså till 110% och jag är så trött i hjärnan att jag knappt orkar ens tänka tanken på att ta itu med kaos. Älskade jäkla mobil!!! Även podcasts kan faktiskt få samma effekt fast mildare. Jag blir stressad av att lyssna på den samtidig som mina öron vakar över barnen och mina händer lagar middag och diskar. Barnen märker att mitt fokus är för splittrat och blir oroliga och kaosar. Försöker hitta ett bättre ord men misslyckas. Kaosar passar ändå rätt bra in. 

Vad är då dom värsta fällorna för mig med mobilen? Instagram och facebook! Alltså det finns ju inget slut, man kan sitta och surfa runt på insta i 78 dygn i sträck och ändå hitta nya, inspirerande, roliga och chockerande bilder. Facebook likaså. Och man fastnar i ”bara en till” hela tiden. Samt att det är abstrakt som sjutton för barnen. Mamma läser brukar jag säga men dom ser ju att det inte är en bok liksom… bloggar jag däremot så säger jag ”nu ska mamma jobba en stund, jag säger till när jag är klar” och ska jag chatta med en vän så säger jag ”jag pratar med xx, det är så kul att prata med mina vänner” och det märks skillnad på dom, om jag gör nåt tydligt och meningsfullt eller om jag bara gör blaj… och, för mig är det extremt viktigt att inte låtsas se och höra dom utan vill dom berätta nåt när jag är mitt i att skriva en text så ber jag dom vänta eller så tar jag en paus. Vägrar att sitta där ”mmm fint!” Med näsan i mobilen… hellre raka kort ”jag vill skriva klart det här, jag kommer till dig när jag är klar ok?” 

Älskade älskade barn, ni får aldrig känna er osynliga i samma rum som eran mamma. Bättring har det blivit och mera bättring ska det bli! Det är ju inte bara relationen med mina barn som bättrats sen jag blev hårdare mot mig själv utan även med maken! Trevligt att faktiskt hinna titta på varann ju! 

Hur gör ni med skärmtid för er själva hemma? Märker ni hur det påverkar barnen eller er partner? Hur mår ni av att använda skärm och hur mår ni av att låta bli?