Frågestund!

På begäran, en frågestund! Fråga vad ni vill, vad är ni nyfikna på? Inga frågor är för djupa eller för ytliga, så kör hårt! Jag sätter ingen stopptid för frågor utan ni kan fråga på ända tills jag har publicerat inlägget med svar. Frågorna är det enklast om ni ställer som kommentar i detta inlägg, så är det ingen risk att jag missar den när det är dags o svara. 

Passa gärna på att lämna en liten kommentar om ni önskar nåt särskilt inlägg. Vad är ny nyfikna på att läsa om? Vad för inlägg är mest intressanta? 

Låt mig få lära känna just dig lite bättre så jag kan göra bloggen ännu bättre. 

Tula Toddler Wild Hearts

Det blev en tula toddler för oss igen, en likadan modell på bärsele som vi hade innan jag sålde den och köpte min första bärsjal. Sen dess har jag vart all about sjalar i min själ. Så himla uppslukad! Men, på sistone så har jag känt ett sug efter en tula igen och varit alldeles galet förälskad i just denna, Wild Hearts. Så himla cool. Inte vacker, så som mina sjalar, men cool. Kommer matcha mina alltid helsvarta och gråa kläder ypperligt haha. Båda barnen har provsuttit den redan innan första tvätten, minuter efter att den slets upp ur paketet den kom i. Underbar att bära i! Även Selmas tyngd känns ju knappt! Hon är på gränsen på maxvikten på 20 kg då hon väger 19, men blir bra dom korta stunder hon brukar vilja vara i bärdon för extra gos. Elias kommer ju vara selens största brukare. Nu när han vill gå mycket själv och behöver ha rejäla ytterkläder så funkar bärsele bättre för mig. Sjala utanpå ytterkläderna är för krångligt, pallar inte med det haha. Tula däremot funkar utanpå ytterkläder lika bra som det funkar nästan utan kläder. 

Underbara Tula Toddler, jag har faktiskt saknat o ha en av dig i min stash! Inköpt på TvåBarn, en riktigt bra butik som varmt rekommenderas. Jag fyndade på deras Black Friday, väldigt trevligt med lite rea när en villhöver nåt så stark. 


Bärjackan

Alltså jag älskar denna jacka!! Idag tog jag och Elias en riktig långpromenad med selen och bärjackan, vi var ute i 3 timmar. Handlade fälgtejp till nya vagnen (nu vart ni nyfikna va hihi) och fotade. Ett stort problem med bärande som jag har haft har varit just att hitta ytterkläder som sitter skönt och snyggt med selen. Problem löst! Den vi mer väl inga modepriser direkt men det är liksom en helt vanlig jacka, och den är tillräckligt snygg. Fickorna är enorma så jag kan nog tom klara mig utan väska alltså. Enda minuset är att luvan på bärpanelen ät lite i minsta laget. Hade svårt o få den att sitta kvar på Elias när han sov. 

   
    
   

  

   
 

En liten mini-me

Jag har verkligen en liten mini-me här hemma. Som är sin helt egna lilla person på samma gång. Hon är min första unge, min första största kärlek och min största utmaning. Jag lär mig så oerhört mycket om mig själv genom  henne. Att se hennes utmaningar och hennes person utvecklas. Det är en riktig skola. Men det är en hård skola. Det har kostat mig mycket ångest som bubblat upp till ytan, mycket tårar. Att se sig själv som liten, genom sina egna vuxna ögon, och försöka lära sig av misstagen man sett i sitt liv istället för att upprepa dom… Det är tufft! När det kommer till föräldraskap så är det den enkla utvägen att göra så som det gjordes mot en själv som liten. Det som man har inprogrammerat i sina egna celler sen längre än man kan minnas. Men vill man själv välja en annan väg så kostar det. Mycket. Det är med stor kraftansträgning som jag försöker välja min alldeles egna väg att vara mamma till en liten mini-me. Mitt tålamod har verkligen aldrig varit ok. Typ obefintligt har det varit. Jag har kommit en lång bit på vägen, och ännu har jag en bra bit kvar. Men dagar som idag, då jag verkligen lyckas vara den mamma jag vill vara, från morgon till kväll. Idag har jag sett ljuset i tunneln. Vi har varit ett litet team jag och min dotter. Tålamod och ömsesidig respekt. Bestämda rösten som bara kommit fram när det verkligen behövts. Så skönt! Sen slutade dagen med att hon somnade på min arm medans jag sjöng visor och killade hennes hår. Min älskade! Mycket ångest har det kostat och mer kommer det kosta. Men det är värt varenda svett och tårdroppe. Det är värt allt hundra gånger om, för att ge henne den barndom jag önskar henne. Där hon känner sig förstådd. En barndom där hon lär sig kärlek, respekt, omtanke och så mycket annat, genom att själv få uppleva det. En barndom där hon får vara exakt den hon är och samtidigt lära sig medmänsklighet och alla människors värde.  

Jag har alltid tänkt att det var så synd om barn nummer två, som aldrig får ha sina föräldrar för sig själv. Men ack så fel man kan ha. Han har det förspänt han, lillebror, som kommer till en storasyster som avgudar honom och till föräldrar som faktiskt vet vad vi sysslar med haha.