Hayal – En blogg om mig

Det här med att amma, det var då ingen som hade kunnat förbereda mig på hur svårt det kan vara att få till det! Jag är helt övertygad om att det är den bästa näringen för min bebis att få i sig, därför har jag verkligen kämpat jättehårt för att få den att funka, därmed inte sagt att ni som ger ersättning på något sätt gör fel eller misslyckas! Alla måste göra det som funkar/känns rätt för dom själva, och för oss alla 3 i min lilla familj är amning det som både känns och funkar bäst, för andra familjer är det ersättning och för vissa får man ta lite av varje Kan även passa på att varna att det blir rätt mkt info om någon tycker att det är lite magstarkt, ja då bör ni kanske hoppa över detta inlägg..

När Selma föddes så var ju första amningsstunden något jag hade längtat efter, och det hade pratats om att det är så viktigt att dom får den första amningsstunden med mamma så fort som möjligt, för oss var det på förlossningen eftersom förlossningen gick utan komplikationer. Det visade sig dock vara otroligt svårt att ens kunna lyfta denna späda, underbara lilla människa ens ett par cm då jag var så himla slutkörde efter många dygn (ingen vet hur många!) av förlossningsarbete så det var svårt, men vi fick till det.. förlossningspersonalen berömde och sa ”oj va hon gosar in sig och njuter” när hon fullkomligt körde in hela ansiktet i tutten så långt det bara gick. Allt väl så långt och vi kom upp på BB, även där sa dom samma sak. Ja hon sög bra, fick en amningsnapp utifall det skulle behövas då jag har lite plana vårtor och efter att vi stannat de obligatoriska 24 timmarna (pga att jag fick antibiotikadropp på förlossningen då jag hade urinvägsinfektion under graviditeten, i vanliga fall är det 6 ob timmar) så packade vi oss hemåt.

Väl hemma ammades i princip dygnet runt, kändes det som, Selma hade långa sovstunder redan då och jag fick ofta väcka henne för mat efter 4 timmar, helt normalt sa dom till mig… sen ammade hon allt mellan 1-4 timmarspass… då sa bvc-sköterskan att det var lite väl långt för att det skulle vara jobbigt för mig… herregud ingen sa till mig att det var ett tecken på att hon inte äter utan bara snuttar! När Selma var 2-3 dagar gammal rann mjölken till som det heter, och fy faaaan vilken smärta!! Jag skulle nu kunna påstå att det gjorde fan lika ont som att föda fram henne… dessutom kändes det som att jag hade världens högsta feber (hade inte ens en tiondels grad) och fanns inte något jag kunde ha på mig, så skickade maken på stan att köpa cariwell comfort bh, kanske det bästa köpet ever, dom använder jag fortfarande fast nu bara på nätterna och dom kostade inte ens 150 spänn styck! SÅ SKÖNA! Då åkte dessutom amningsnapparna på då tuttarna vart så sprängfyllda att Selma inte hade något att suga tag i! Sen stannade dom på, för redan här hade jag så stora sår att mina bröstvårtor var bara 2 stora öppna sår, dom var helt utjämnade med resten av bröstet och Selma spydde blod! Att ha amningsnappen på gjorde så att jag iaf inte grät mig igenom hela amningen av smärta, utan ”bara” när hon sög tag precis i början eller om hon tappade greppet, då ville jag då, och var tvungen att ta nytt tag…

Vi kom på återbesök på BB när Selma var 3-4 dagar och då hade hon, helt normalt, gått ner i vikt, ca 300 gram. Det vänder uppåt snart sa dom då… 4 dagar gammal är Selma när jag på natten har ett 4 timmar långt amningspass, har ännu inte lärt mig amma liggande och sitter i sovrummet (kan någon förklara varför jag inte bara satte mig i soffan o såg på tv??), jag bryter ihop av utmattning, ryggvärk och träsmak i rumpan och nappen åker i! Åh lyckliga Selma verkade ha väntat på den  10 000 år hon sög med sån entusiasm. Med 8 dagar gammal Selma gick för första gången till BVC, stolta över att hon äter och sover så bra (amningsstunderna varar i ca 1 timma nu, vissa bara 40 minuter, vissa 2 timmar, och hon gott i timmar i sträck däremellan väcker henne fortfarande och tror att allt detta är goda tecken och att allt är helt som det ska! Lillhjärtat har då gått upp hjärtekrossande 4 gram… alltså ingenting i princip! Men vi alla (inkl sköterskan) tror att det vänder uppåt närsomhelst. När Selma är 12 dagar gammal får vi hembesök från BVC, då har hon gått ner ytterliggare 30 gram! Då blir sköterskan orolig och det smittar av sig på mig som blir i upplösningstillstånd! Hon kollar när jag ammar, ger tips på hur jag ska hålla henne vaken så att hon äter sig mätt innan hon somnar och sköterskan ringer och bokar in mig på amningsmottagningen. Hon säger åt mig att börja med tillägg redan den kvällen och maken åker iväg och handlar Baby Semp 1!

Dagen därpå tar vi en långpromenad till amningsmottagningen, där får vi mycket bra hjälp!! Alhamdulillah för amningsmottagningen, alltså, BVC och BB, alla har dom gett riktigt KASSA råd om amning, mycket som till och med varit väldigt missvisande, men amningsmottaningen… dom är verkligen Guds gåva till alla ammande mammor! Där fick jag rådet att amma båda brösten vid varje amning, amma var 2-3 timme och ge ersättning som tillägg EFTER att Selma ätit 15 minuter från båda brösten. Där först fick jag hjälp så att Selma tog ett bra grepp, och först där fick jag rätt storlek på amningsnapp ordinerad! Den i storlek S jag hade innan gjorde så att Selma tog ett för nätt tag, dom sa att jag skulle ha storlek L och helt plötsligt fick hon nästan automatiskt helt rätt tag. Dom tittade på mina såriga bröstvårtor, visade mig hur man gör bröstvårtsluftare av servetter och kirurgtejp och tipsade mig om ”bröstmjölksbad” för bröstvårtorna! Det gör man genom att fylla 2 kapsyler till pet-flaskor med bröstmjölk och sen trycka fast dom mot vårtan med BHn, skitenkelt! Lite obekvämt, men alltså vilken fart det satte på sårläkningen!! Dom visade mig hur man liggammar, så efter det där mötet så blev jag som en ny människa då jag kunde ligga och halvsova igenom nattamningen. Vi får tips att skaffa en Calma-flaska från Medela då det är den flaskan som mest liknar hur man suger på mammas bröst, allt för att minska risken för att hon ratar bröstet för den betydligt lättare flaskan. Första amningen efter vi har varit där håller vi på i över en timme innan vi får till det med Selmas sugteknik, både jag och Selma gråter och jag skäller på maken som försöker hjälpa till… kaos! Så får vi till slut till det, och hon äter en kvart på varje sida, och såren gör inte alls lika ont, nästan inte ont alls, nu när hon har rätt teknik (äntligen!) och så får hon en flarra ersättning.

Härifrån är den nerförsbacke, Selma äter med god aptit och teknik från båda tuttarna, fyller på med tillägg, vi börjar höra att hon klunkar när hon ammar (vilket vi inte gjort och inte visste att man ska göra heller tidigare!) såren läker snabbare än jag trott att dom skulle kunna, nätterna går lättare fast vi måste stiga upp både jag och maken för att både amning och ersättning ska finnas till hands i lagom tid för skruttan. Hon vaknar inte lika ofta längre, och det är skönt! Hon äter sig mätt, sen sover hon, och vaknar utan att man behöver väcka henne! Matningsstunderna är nu max 1 timme, oftast bara 45 minuter, också mycket skönt! 3 dagar senare så har Selma gått upp drygt 300 gram och blivit som en helt ny människa! Jag behöver som sagt inte väcka henne längre, hon har energi, är till och med vaken och med lite då och då, hon äter med god aptit och en gång när vi hälsar på mormor så äter hon två gånger efter varann (antar att aptiten då kom igång ordentligt!) och jag märker att mjölken rinner till lite mera. Dock funkar inte ersättning i kombination med flaska nå vidare bra för Selma, hon kaskadkräks rätt ofta, ibland flera gånger om dagen och helst då när hon har pyjamasen på och precis har somnat för natten… suck! Men, det är ju bara tillfälligt och hon verkar må bra ändå. Sen går det åt rätt håll fortsatt, Selma säger efter en tid till att hon inte vill ha mer mat efter vissa amningsstunder och ratar flaskan först vi ett mål om dagen, sen vid två och så vidare. Hon går upp i vikt kommer både ikapp och följer sin kurva kanonbra, såren läker ut helt (även fast sista mini-såren är segläkta) och när såren väl är läkta funkar amningen bra. Amningsnapparna är det enda som är jobbigt och jag vill gärna bli av med dom men det vill inte min dotter så vi fortsätter med dom, inte något stort problem direkt…

Jag är otroligt lättad att mjölken rann till som den skulle till slut, att hon sa till att hon inte ville ha mer ersättning, och att amningen sen dess funkat som den ska. Sista flarran för natten blev vi inte av med förrän Selma över en natt bytte nattningstid från 03 på natten till 20 på kvällen, men på slutet försökte vi att ge pumpad mjölk ist för ersättning då på kvällen vilket hon spydde mindre av. Hon var helt enkelt för trött för att orka amma och ur flaskan kommer maten mycket lättare så när hon började somna tidigare så orkade hon också amma sista målet. Amningen har nu äntligen blivit något mysigt och avkopplande för oss båda och vi njuter i fulla drag av amning och allt annat mys som bebislivet medför ♥ Nästa krux kom när Selma vid 2 ½ månads ålder fick problem med magknip… ingen såg detta komma på en så pass stor bebis! Men, vi börjar med minifom och problemen blir mycket bättre, dom flesta dagar märker vi inte alls av någon magknip!

Ända till nu, över jul och nyår var Selma förkyld, då tyckte vi att hon blivit smalare efter det, så vi bad om en extra vägning på BVC och mycket riktigt så hade hon inte följt uppåtkurvan som hon skulle, hon hade gått upp i vikt till 6020 men det var inte riktigt så mkt som hon borde ha gått upp. Sköterskan vi är hos är jättegullig, inte våran ordinarie, och hon säger att vi ska inte oroa oss, det är helt normalt efter en förkylning… Idag, en vecka senare, så hade vi tid för 4-månaderskollen och nu har Selma gått ner 20 gram på en vecka! Detta trots att hon inte bajsat sen igår, knappt kräkts på hela dagen och hade ätit 1 timme innan vägningen… så nu blir det att försöka amma på oftare igen! Sköterskan sa till mig att bjuda båda brösten varje amning men nu när jag ammade henne så vägrade hon, hon var ju mätt! Och så mätt att det till och med kom en liten överskottskräka, så det tror jag det att hon vart förbannad när jag vill mata henne mera. Nu försökte jag amma henne 1 ½ timme senare igen då jag märkte att hon kommer snart vilja sova, men fortfarande mätt och förbannad när jag försöker så ja… inte vet jag jag kan ju inte tvångsmata henne men kanske att hon vaknar snart och vill ha lite då. Vi märker, jag ska försöka ta det lugnt, ge tutte ist för napp iaf om vi är hemma eller på annat amningsvänligt ställe, och amma henne med gärna 2-3 timmar emellan max ist för 3-4, tror det kan funka bra. Men imorgon ska jag ringa amningsmottagningen, litar inte på BVC-råd om amning och amningsmottagningen är verkligen guld!

Dagens godaste nyhet är att Selma nyss ammade utan amningsnapp för första gången sen första gången vi tog på den! Hon har smakat lite här den senaste månaden nästan varje dag, men idag vart jag väldigt beslutsam och la henne vid bröstet utan att ens försöka ta på amningsnappen och hon åt med mycket god aptit och varken tappade eller släppte och var förbannad en enda gång! Hade jättebra, stort tag så inte gjorde det ont heller och inte vart hon rädd när ”störtfloden” rann till efter några sekunder… mamman är i lyckorus av detta samtidigt som jag vill bara lägga mig och grina över viktnedgången!! Känner mig lätt galen och funderar på att ta en powernap nu när Selma sover och sätta maken på att både laga middag och städa, har huvudvärk av alla problem hela tiden Men nu ska vi fokusera på det positiva, blir vi av med amningsnappen så skulle jag vara helt överlycklig för det! Om 8 dagar ska vi väga igen och då har hon förhoppningsvis, med lite tätare amningar, börjat gå upp i vikt igen ♥ En dag i taget! Tänker då inte ge upp amningen än, envis som en gammal get är jag

Så för att sammanfatta, tummen fett mkt upp för amningsmottagningen och ner för BB och BVC! Får man sår så är nåt galet, bebisar ska INTE sova dygnet runt, långa amningsstunder betyder inte nödvändigtvis att bebisen äter jättemkt eller för den delen alls, liggamma är kanoners och nästa gång jag insaAllah får barn så tänker jag gå direkt in på amningsmottagningen när vi ska åka hem från BB, eller ännu tidigare, och se till att det blir rätt på direkten! Jag orkar nog inte med dessa problem med nästa bebis, då man dessutom redan har en liten Selma som också kommer behöva mig även om hon blir storasyster ♥

6 veckor gammal ♥

13 veckor gammal, på 3-månadersdagen ♥

ni vet känslan av att stå på en båt, och det gungar och svänger och man känner lite som att tyngdlagen ibland försvinner… vilket gör att man blir illamående och sen helt plötsligt hoppar du på en snurrande karusell, fortfarande ombord på båten, och så blir du alldeles lätt i huvet, och båten gungar fortfarande, illamåendet blir värre och det snurrar runt runt ibland snabbare ibland långsammare… så känner jag mig nu! Kan inte fatta att jag någonsin uppskattat en fylla, för det här är kanske en hundradel av det men fyy vad asäckligt detta känns jag har blivit tvungen att ta mina starkare värktabletter idag, och liten och lättpåverkad som jag tydligen är, så påverkar dom mig rätt så starkt. Det har till och med hänt att jag mått tio gånger värre än så här och smärtan inte ens blivit botad, men alhamdulillah, det känns som att ryggvärken kanske börjat lätta lite nu. Men får vänta och se, fullt resultat får jag vänta på i iaf en timme till, så än så länge ska jag inte ropa hej. Men alhamdulillah för varje minut som värken känns lite lättare än för en stund sen! Just nu lyssnar jag på Coldplay och surfar lite, men snart ska jag lägga mig ner och kolla mera film, klarar inte av att sitta så bra, men Coldplay är bra för min själ ♥ Kollade nyss på filmen Titanic 2, den var inte bra för min själ kan jag säga… FÖR DÅLIG!! Handlingen var kass och tunn, och så fult att dom snott vissa repliker från Titanic och satt dom i munnen på skådisar som INTE levde upp till standarden.. nej, när vi kommer hem till våran lgh ska jag stoppa i min Titanic special edition i dvd-spelaren och påminna mig själv om hur bra originalet är, för den där var verkligen kass!! Nåja, nu blire nog Twilight iaf, för andra gången denna semester, men hade inte med oss så jäättemånga filmer och jag har varit inlåst på rummet i dåligt mående för många dagar nu alltså.. slut på film men Twilight ser jag mer än gärna om så det gör mig inte så mkt ^^

bästa filmen ever?? förmodligen!! I love Twilight!!

jag skulle nog vilja vara Alice, tänk att dansa fram och vara så söt alltså ^^