Eminönu

Igår hamnade jag, maken och Elias i Eminönu för sista gången i år. Selma valde att stanna hemma med farmor och barnen och leka hemma istället. Nog ett klokt val av henne och oss då det var skiiiiitvarmt inne i stan igår alltså. Svetten bara rann. Och Elias kissade ner både mig och sig själv, två gånger haha! Härligt värre. Tur det finns gott om billiga kläder i Istanbul, gå runt nerkissad känns ju inte ok faktiskt. Men vi hade alla en jättebra dag på olika håll, vi fick handlat allt det sista vi behövde förutom resväskor. Får se hur vi ska lösa det för vi behöver verkligen nya resväskor. Men vi hann med både kaffe på starbucks, en stund vid sultan ahmet och hagia sofia, en otrolig plats mitt inne i stadens brus. Elias sov i selen tre gånger och vi hann med massa kvalitetstid både med varandra jag och maken och med Elias, mys! Med en liten påminnelse om verkligheten så springer syriska flyktingbarn runt barfota, deras mammor syns ibland till, ibland inte, syriska tonårspojkar sitter med blicken ner i marken och en blygsamt utsträckt hand och barn gråter av hunger… ya Allah!

IMG_6557

IMG_6561

IMG_6588

IMG_6602

IMG_6610

IMG_6618

IMG_6634

IMG_6653

Hejdå Eminönu och tack för i år, fantastiska plats! InsaAllah vi syns igen nästa år!

Beykoz Korusu

Idag efter jag och Elias hade vilat middag tillsammans så var vi i Beykoz korusu, en stor park som ligger på toppen av en kulle inne i Istanbul. Lekparken där är verkligen alldeles fantastisk för en liten klätterapa som har mycket energi. Även för stora klätterapor visade det sig haha. Vi åkte in med kusinerna och hängde i parken tills maghrib gick in och det började bli för mörkt för att leka där. Fanns ju lampor men jag var ändå nojjig att tappa bort ungarna i skuggorna när dom kutade runt. Och vi såg papegojor!!! Alltså vilda papegojor!!! Hur många som helst, säkert 15-20 stycken som flög runt bland trädtopparna alltså subhanAllah. Hade inte ens en aning om att det fanns vilda papegojor här. Saknade teleobjektivet som låg hemma vill jag lova… Det är lite trist att det är så lång restid vart man än ska i den här staden, men det är alltid värt det när man kommer fram. Det är alltid nåt spektakulärt och alldeles extra när man tagit sig hela den där vägen. Med bil tar det ju inte så lång tid så länge man slipper köer vilket man oftast gör med lite planering men bussarna kör såna omvägar såklart. Nu går jag dessutom runt med en konstant klump i magen. Hemfärd om mindre än en vecka och samtidigt som man vill ta vara på varje minut med alla i familjen så är det så himla jobbigt att liksom gå runt och vänta på avsked… samma visa varje sommar. Men det är som det är. InsaAllah så kan vi snart börja komma ner två gånger per år.

Dagen idag var i alla fall helt fantastisk ♥

IMG_6280

IMG_6281

IMG_6449

IMG_6332

IMG_6441

IMG_6488

IMG_6496

IMG_6509

IMG_6530

IMG_6534

Eminönu

I torsdags var vi på Eminönu hela familjen, jag och maken och barnen. Himla mycket smidigare än jag trott att det skulle vara. Eminönu är ju en fruktansvärt icke barnvänlig plats. Ungefär en miljon människor som trängs på pyttesmala gator och en marknad, bilar som tränger sig fram genom folkmassorna och höga ljud överallt. Men minstebarnet i bärsele, storebarnet i gåsele och så alla skötsaker och all shopping i en rygga så man har händerna helt fria. Då gick det bra. Kan inte ens tänka mig att sätta ner ett barn på marken utan gåsele där inne alltså, tittar man bort i en halv sekund och hen flyttar sig en decimeter så kan man ha sett dom för sista gången. Selma har hittills alla gånger vi vart där åkt vagn men alltså vagnen är ett jäkla åbäke i en sån miljö. Bättre med diverse selar. Även om folk tycker att vi behandlar henne som en hund så spelar det ingen roll, i den stund man har tappat bort sitt barn på ett sånt ställe så spelar nog inget annat nån roll än ens önskan om att få ha sitt barn tryggt vid sin sida.

Båtresan dit och hem är ju makalös. Alltså, så vackert på Bosporen. Det vart en liten stund på marknaden, en lite längre stund i våran guldbutik hihi, går alltid till samma ställe, hela släkten, och det är så roligt. Bra priser får vi också! Ni ska få se mammans nya juveler nån dag, är helt kär! Sen promenerade vi förbi Sultan Ahmet och Aya Sofia och gick hela långa vägen ner till båten igen. 12000 steg tog våran lilla tös den dagen, plus att hon sprang 50 varv runt en fontän när makens stegräknare var på paus vid ett matbord haha. När vi klivit av färjan så åt vi middag precis vi Bosporens kant och det var SÅ gott. Alltså fisken… mmmm!

IMG_5829

IMG_5841

IMG_5877

IMG_5889

IMG_5892

IMG_5944

IMG_5971

IMG_5984

Utsikten

Alltså, utsikten i den här stan… jag tappar andan… alla berg och dalar och Bosporen. Alla unika små hus och alla tegeltaken, gränder och kringliga vägar och små smultronställen vart man än vänder näsan. Älskade stad! Som jag saknat! Älskar att få uppleva den med mina barn, dom bästa. Och helt ärligt så hade vi kunnat lämna vagnen hemma i år.. kanske att Selma kommer få åka den nån gång men Elias åker selen han, hela tiden. Bästa platsen för en liten kille med stor integritet och bästa utsikten en liten 1,5-åring kan få. Åh kan jag bara få önska att semestern ska få vara en lång en i år.. 3 veckor känns alldeles för lite!

Här är vi i Beykoz Korusu, på väg ner mot Beykoz och till bussen hem till byn ♥

IMG_3599

En sån där hemmadag

  
Elias sover vid bröstet, jag läser, stora barnen leker, maken jobbar en liten stund, kusinen bakar cheescake till ikväll och alla har fortfarande pyjamas på sig när eftermiddagen kommer. Så himla slapp dag. Men när Elias vaknat så blir det nog ut och åka lite båt på Bosporen. 

Några av er har frågat vart vi är, i Beykoz i utkanten av Istanbul är vi och semestrar. På andra sidan Bosporen ligger Istanbul och Europa och vi är i Asien. Idag blir det nog en kort båttur till Yeniköy eller möjligtvis Ortaköy. Vi vill bara ut o göra nåt. Det är dock fett hett här just nu, Selma fick nästan värmeslag igår så vi håller oss hemma tills i eftermiddag. Då blir det lite svalare och att åka båt är så härligt och fläktigt. Vi hade 40 grader i skuggan igår så Selma vart jättedålig så fort hon var i solen. Vart bara att åka hem igen. Stackarn! Men idag är det lite svalare alhamdulillah. 

Första dagen

Första dagen har varit en slödag av rang! Jag slog till med att vara i nästan medvetslös sömn i över 12 timmar inatt, var helt färdig. Sen har vi degat hemma i pyjamasen och jag la mig bredvid Elias när han sov middag i 5(!!!) timmar. Alltså han sov i FEM TIMMAR. Helt galet. Jag låg och läste min bok och mös medans han sov och ammade. Mys! Sen har vi packat upp och installerat oss. Dom har köpt en fett stor garderob in till vårt rum, mao vi har aldrig haft så bekväm förvaring förr. Rysligt bra! Och jag och Elias har en helt enorm madrass på golvet och maken och Selma sover på en stor säng. Perfekt ju! Tyckte alltid det var så drygt med resesäng, så meckigt. Elias vägrar ju sova mer än en dm från min armhåla hehe, så vi behövde ju inte ens fundera på o dra fram den. Vi vill sova nära varann vi. Smidigt är det dessutom! Trivs så fruktansvärt bra här alltså… 

Jag känner mig dessutom mycket mer modig och självsäker med språket. Jag törs prata med familjen på ett sätt jag inte vågat förut och det är SÅ kul. Jag kan ju!! Bra mycket mer än jag trodde att jag kunde. Selma har haft feber hela förmiddagen så ev var det magsjuka hennes åksjuka igår men men, nu är hon pigg. Hehe så roligt så fort hon började få feber så fick vi frågan om vi skulle åka till doktorn. För feber. På inte ens 39 grader haha. Det är ju inte nåt vi känner ett behov av att gå till doktor för, men i jämförelse med att folk blir utskrattade på HC och 1177 i Sverige så är kontrasten rätt stor. 

   
 

Framme! Hemma! ❤️

Vi är framme. Vi är hemma. Som att vi aldrig åkt härifrån… I våran by. Här luktar som det alltid luktar. Maten smakar som den alltid smakar.  Sängen känns som den alltid känns. Familjen är lika underbara o varma som alltid… Åh jag njuter! Fy så jag har saknat det här stället!  Det bästa stället på jorden…