Optimisten kan vinna

Jag har inte läst en enda skönlitterär bok sen Selma föddes. Av nån anledning så har jag liksom varit för slutkörd i huvudet för att orka ta in det och när Selma vart 1,5 och började sova bättre och bli lite mer självgående så vart jag gravid med Elias 2 månader senare. Hehe. Men till semestern i år tog jag med mig 3 böcker i förhoppning om att faktiskt få läsa. Älskar ju att läsa och saknar det. Och jag insåg när jag packade att nu var jag inte lite optimistisk. Ofta jag skulle hinna med tre hela böcker. Men gissa vad! Den första är utläst efter exakt 1/3 av resans gång! Min första utlästa bok på 4 år! Och vilken pärla till bok, alldeles fantastiskt bra och så fängslande. Slog ihop den efter sista sidan och kände mig ledsen för att den var slut. Kan inte riktigt sluta tänka på boken nu när den är slut. Jag har läst medans Elias sovit middag alla våra hemmadagar och han slver middag i 3-5 timmar här, tydligen. Underbart! Och det blir en del hemmadagar. Jag har kommit till punkten, som sagt, att jag törs prata med familjen och är därför så himla nöjd med att bara vara hemma. Umgås. Prata och dricka cay och låta barnen leka. Förra Turkietresan för 2 år sen var jag gravid och mådde i ärlighetens namn skit. Den resan var mitt livs värsta. I år är den allra bästa resan! Jag har så himla roligt och hinner hänga med min man, läsa böcker, göra roliga utflykter och umgås med min familj. 

Optimisten i mig kan vinna i år ❤️