Hayal – En blogg om mig

För alldeles för länge sen fick jag en kommentar som lyder så här:

hejsan… Tycker din blogg är jätte bra, och du själv verkar vara en underbar tjej. Jag har en fråga som jag verkligen är nyfiken på. Jag hoppas du vill svara på den. Du är ju gift med en man ifrån Turkiet. Har du någonsin upplevt några kulturkrockar, både mindre samt lite större?? Hur gick det med hans familj till en början? Hur är det idag? Känner du någonsin av att ni faktiskt kommer ifrån två olika kulturer? Hur tampas du med dessa skillnader? Vad tycker han har varit mest svårt? Ah du förstår nog vad jag menar. Vore jätte intressant om du ville berätta i bloggen då dessa två kulturer har en ganska central roll i bloggen.

Ha det bäst…

Alltså, mellan mig och min man är det väldigt sällan kulturkrockar, det har inte ens hänt tror jag… kommer inte ihåg något i alla fall. Min man är uppväxt i Sverige och jag har aldrig varit så ”svennebananig” som det sjungs om av Promoe, jag har alltid fått höra av vänner att jag är född i fel land. Italienare tyckte en vän att jag skulle ha varit. Så vi möts liksom på mitten, vi båda är uppväxta i svensk kultur men ingen av oss kan riktigt identifiera oss med svensk kultur och vi vill båda två väldigt gärna flytta till Turkiet.

Däremot blev det ofta kulturkrockar mellan mig och min svärmor i början, det var en period då jag i princip bodde hemma hos dom. Och hon tyckte jag skulle städa vårat rum själv och hålla kliniskt rent, men det berodde nog också mycket på att vi var två ”alfakvinnor” på för liten yta… vi båda ville ha vårat territorium och göra saker på vårat eget vis, jag inser ju nu i efterhand att jag skulle fasen ha gjort det på hennes vis, her house her rules! Men det är lätt att vara efterklok… Nu kommer jag och min svärmor jättebra överens och jag känner det som att jag nästan fått en extra mamma, vilket är en otrolig blessing!

Med hans familj i allmänhet gick det otroligt bra! Dom har alltid tagit emot mig med öppna armar och välkomnat mig i deras hem och låtit mig och min man ha våran relation så som vi vill ha den! Dom har verkligen varit alldeles underbara, hela vägen. Klart att dom blev otroligt glada när jag konverterade till muslim, och när jag tog på slöjan, men jag tror inte att någon av dom någonsin hade tyckt mindre om mig om jag inte gjort det.

Så alltså, jag tampas inte så mycket alls faktiskt med min man och hans familjs kultur

Däremot tampas jag mot svensk kultur, den passar mig inte riktigt alls tyvärr! Jag tycker att det är alldeles för mycket jantelag och ”alla ska passa i samma form” här, ingen vågar sticka ut och ingen vågar vara bara en i mängden… och jag har väldigt svårt för när människor är kalla och tyvärr finns det många kalla människor i Sverige, även utomlands såklart, men inte lika många upplever jag. Kanske har det med klimatet att göra…

Så för att sammanfatta ett långt inlägg, jag och turkisk kultur passar som hand i handske medans jag har mycket svårt för svensk kultur…

Jag har just läst vad jag känner nu är världens i särklass bästa blogginlägg! Det är i alla fall det allra bästa jag läst vad jag kan minnas, och jag blev så fångad av texten och historien den berättar så jag får ont i magen… ett nyttigt ont i magen, för det berättar en väldigt viktig historia om flyktingarnas verklighet som vi alla verkligen måste bli medvetna om för att ha större förståelse och vara mer hjälpsamma gentemot alla flyktingar som kommit till vårat land, undan en hemsk verklighet! Och tänk om ”om” inte fanns…

De två försa styckena i inlägget låter som följande, läs väldigt gärna hela inlägget här!

”Sverige är ett fredligt land. Det kommer aldrig att bli krig här. Vi Svenskar kommer aldrig behöva lämna vårt land på grund av rädsla. Det är jag säker på.
Men låt oss för ett ögonblick leka med tanken att inte ”om” fanns.
Istället för att säga tänk om det blev krig i Sverige leker vi med tanken att meningen istället för en fråga blev ett påstående; tänk, det blev krig i Sverige.

Tänk, det blev krig i Sverige. Tänk, vårt lilla fredliga land blev ockuperat av en grupp ovänliga människor.
Tänk, de skjuter efter just ditt barn. Tänk, en fosforbomb slog ner i just ditt bostadsområde, dödade din granne med familj, och frätte bort benen på just din dotter som råkade befinna sig utomhus då fosforbomben slog ner.”

Inlägget är skrivet av min syster i islam, Madde ♥ Må Allah belöna dig syster!

Det här var den sista bilden som togs på mig innan vi lämnade Turkiet i somras! Vi hade varit på bröllop, och det var våran sista kväll! Jag hade gråtit i bilen hela vägen hem från bröllopet, tog mig samman för o fota outfit, och grät sen hela kvällen när vi packade också… it’s awfull!! Jag vill ju liksom inte bara vara där några veckor per år, snarare jag skulle vara fett nöjd med o vara i Sverie några veckor per år! Nu är vi hos svärmor, cyklade såklart hit nu när vi har så underbara cyklar!

Om 55 dagar åker vi till Turkiet igen!! JAG LÄNGTAR Som tur är har jag Peace and Love inskrivet med fet stil i kalendern innan dess, det kommer vara underbara dagar med dom bästa av dom bästa!! Utan vänner och familj hade jag fan flyttat till Turkiet till fots och bott under en bro om det så var nödvändigt! Ni är dom enda som gör Sverige värt att vara i…

Ikväll ska jag och denna underbara kvinna på Melody Club! LOVELYYY

Sverige och Turkiet är vidare i Eurovision!! Nu behöver jag inga fler från semin… fast sklart vore det ju tråkigt utan några o tävla mot!! Hoppas Turkiet vinner alltihop, jag vill kolla från Turkiet nästa år…