Vecka 18

Nu är jag och Pyret ett par dagar in i vecka 18, 17+2 närmare bestämt, och det går med en sån himla fart den här graviditeten! Jag har knappt ens fattat att jag passerat vecka 7… om 8 dagar är det dags för ultraljudet och jag längtar nåt så fruktansvärt! Jag mår faktiskt bra denna gång, förra gången mådde jag illa från befruktning till vecka 16, i 13 veckor med andra ord, sen mådde jag hyffsat i ett par veckor innan slutspurtsillamåendet började. Då när man mår illa pga att magsäcken helt enkelt inte får plats. Så långt har jag ju inte kommit än men det första, värsta illamåendet varade bara i 3-4 veckor, synd bara att det krockade med Turkiet-resan så jag inte kunde njuta så mkt av den men skönt att det var så kortvarigt. Och så svullen jag var förra gången… jag har hittills inte svällt nästan nånting med Pyret och jag bara hoppas att det kan hålla sig på en normal mängd vätska denna gång. Hittills har jag iaf bara gått upp 0,7 kg, gick säkert ner lite där när jag mådde illa men vägde mig inte då, en nu ligger jag totalt på +0,7 iaf. Det känns bra. Vill inte gå upp så mkt att jag får svårare än nödvändigt att röra mig i slutet.

Magen växer så det knakar och det är full fart inne i magen flera gånger varje dag, det är helt fantastiskt ♥ Jag känner Pyret hicka lite då och då, och vissa sparkar är rejäla alltså! Hen har redan börjat sparka mig i kissblåsan haha… det ska börjas i tid. Pappan kände första rejäla sparken i fredags också ♥ Första dagen på vecka 18 alltså. Tidigt! Det var så himla häftigt att han lyckades få känna just den sparken för det var nog den starkaste hittills, han höll handen mot min mage och jag höll handen ovanpå hans hand. När Pyret sparkade så kände jag hur hans ringfinger for rakt upp in i min hand. Snacka om stark för sina 14 cm och 190 gram ♥ Jag har ju känt sparkar i 6 veckor nu så det var på tiden att pappan också fick vara med. Jag får inte ligga på mage, eller rygg längre, varken för Pyret eller för doktorerna så det är sidläge som gäller. Nu får jag inte ens luta mig framåt när jag sitter, Pyret sparkar ifrån rejält om det blir trångt så ja jag får anpassa mig jag helt enkelt. Lilla vän, såklart hen ska ha det bekvämt, jag kan luta mig framåt igen om ett halvår haha ♥

Tröttheten jag kände i början har börjat gå över, fast nu är det lite värre igen, på ett annat sätt, tror jag behöver börja med järntabletter men vill gärna prata med min BM först. Vill gärna få kolla om det är det eller om det är något annat. Jag känner mig liksom hängig hela tiden, mamma min tycker jag ser sjuk ut för att jag är så blek och jag ser själv till och med att jag ser ut att ha kanonhög feber så fort jag varit ute lite för kinderna blir galet röda jämfört med resten av ansiktet. Så nåt är det ju. Skillnaden från tröttheten i början är att då kunde jag inte hålla mig vaken, nu är jag bara loj och less haha. Och jag har fått så sjukt mycket gaser, fiser hela tiden, stackars maken… och kissar en gång i timmen. Alltså, orka! Jag känner mig inte fräschast i stan kanske, men det kan jag å andra sidan leva med.

Jag har ont i ryggen, kan knappt bära Selma men hon är så stor så hon behöver knappt bli buren heller. Och hon får liksom lära sig att leva med att vi kan sitta ner och gosa lika väl som att jag ska bära runt henne när hon är ledsen. Det eller så blir jag sängliggande resten av dagen. Jag kan inte springa heller, det har jag inte kunnat på hela graviditeten i princip. Fogarna är som dom är, har svinont på höger sida av bakre fogarna, och det triggas just av bärande, springande eller av att jag ligger stilla för länge. Bältet hjälper bra men nu behöver jag köpa en storlek större så jag har inte kunnat använda det på ett tag. Lata jag som inte bara går till barnens hus för att köpa en ny.

Jag har inte varit så himla orolig denna graviditet hittills, inte om jag jämför med graviditeten med lillan. Nu är jag mer ”normalt” orolig och inte förlamande rädd att nåt ska gå fel. Såklart oron finns där, som gravid så får jag starka känslor för mitt barn direkt jag får veta att jag är gravid. Dom känslorna blir så sjukt mycket starkare direkt jag börjar känna rörelser. Då knyter jag an till mitt barn ordentligt, i vecka 13 med Selma och i vecka 12 med Pyret så har jag börjat känna rörelser. Det blir på riktigt då, och då kommer också en stor slev oro på köpet. Denna gång är jag dock, förvånande nog (!!) orolig inför förlossningen…!! Det som är det roligaste jag gjort i hela mitt liv, att föda barn. Av nån anledning börjar det smyga sig på lite förlossningsnerver som jag inte kände förra gången, alls. Orolig för smärtan, orolig för hur vi ska lösa det med barnvakt till lillan, orolig för att spricka (vilket jag ju faktiskt inte gjorde förra gången), orolig för att moderkakan ska vägra lossna, orolig för att Pyret inte ska må bra… måste jobba bort denna oro direkt, så den inte växer, och så att jag återigen kan börja längta och se fram emot det roligaste jag vet. ♥

I övrigt så har jag gått in i nån sorts överhettning med mina boa-hormoner. Jag städar, donar, putsar och handlar saker till hemmet HELA tiden. Min man blir galen för jag hinner knappt hem från ikea innan jag gjort en ny inköpslista. Det är lampor, som ni hört om, mattor, tavlor, ramar, jag vill framkalla foton, putsa fönster, dammtorka varannan dag och röjjer efter lillan hela dagarna. Stöket ger mig magsår tror jag. Sängarna ska vara bäddade hela tiden, köket blankt och rent hela tiden osv… herregud säger jag bara, jag har ju inte tid att hålla så rent egentligen men jag hoppar över annat. Jag vill även börja handla till Pyret, men nu när vi är så nära ultraljudet så ska jag kanske vänta tills dess så vi förhoppningsvis vet om vi ska satsa på rosa eller blått sen hihi. Måste nog bara köpa nånting innan, blir galen haha!

Och så gullet mitt då, Selma, har stenkoll på att mamma har en bebis i magen. Kommer och klappar på magen och säger ”bääs”, killar bebisen genom min navel (haha!) och vyssjar bebisen till sömns. Hon förstår ju fortfarande inte såklart, hon är ju bara 2 år, men hon förstår på sitt eget sätt och det kanske är världens bästa sätt egentligen. Vem säger att vårat sätt är bättre? Längtar tills hon också kan känna Pyret röra sig, tror och hoppas att hon kommer tycka det är häftigt och mysigt precis som vi gör ♥

Vi avrundar dagens uppsats med en magbild tagen med mobilen

20131006-142936.jpg

0 reaktioner till “Vecka 18”

  1. MashAllah vilken fin och stor mage 😀 kanske är två där inne 😉 spännande att få följa dig igenom din graviditet

  2. Alltså maashaaAllah hur orkar du städa och fixa med en 2-åring hemma hehee allahumma baarik! Såhär låter det hos oss ”jahaaa jaa du spillde mjölken där ja.. och kastade kläderna där.. och förstörde det där jaaa varför inte” haha lol

  3. Salam alekum, jag var oxå mer nojjig inför förlossning nr två! Konstigt,samma där med smärtan o vem ska passa syskonet, tänk om ja förblöder mm, mkt mer oroad kände jag mej! Väldigt knasigt!

  4. Hoppas att dt går bra för dig under förlossningen va inte rädd o tänk inte på negativa saker. o eftersom Gud finns behöver man nt ora sig alls. Bara be till gud att dt ska gå bra o i shallah dt gör de :))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *